Artificial skrev:Jag tycker att i sveriges fall var det feghet och fel val att hålla sig neutral om dem kände till Tysklands förintelsemaskineri mm. Men om man nu verkligen inte kände till Tysklands orättvisor utan såg det som öppet krig liksom utan Förintelse maskineriet då kan jag förstå taktiska valet. Men jag misstänker att Sverige kände till det där, men det är en annan fråga.
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Sverige var inringat, och hade inte kunnat ha nytta av en allians med de allierade. Din post pekar på bristande kännedom om de realpolitiska förhållandena vid tiden ifråga.
1939: Ingen anledning att gå med i kriget. Ingen försvarspakt med Polen = inget
casus belli.
1940: Norge och Danmark invaderade = vår enda försörjningsrutt västerut är avskuren. Ingen möjlighet att föra in bränsle, strategiska mineraler, etc, utan att tyskarna godkände det. Storbritannien på reträtt, tyskarna och ryssarna fortfarande i allians, finnarna angripna av Sovjet. Sverige inringat av mer eller mindre fientligt inställda stormakter (Tyskland och Sovjet).
1941: Tyskland angriper Sovjet, men i övrigt satt Sverige lika pyrt till som tidigare. Ett par tyska ubåtar i Kattegatt skulle ha strypt all införsel av nödvändiga resurser. Brist på offensiv förmåga plus inga närbelägna allierade gör att ett inträde i kriget skulle vara en Mycket Dålig Idé. USA inträder inte aktivt i kriget förrän i december.
1942: Förintelsemaskineriet sätter igång, men är ännu inte känt = ingen moralisk anledning till att träda in i kriget. Tyskarnas motgångar inträffar inte förrän mot slutet av året.
1943: Nu skulle man kanske ha kunnat gå med, då Tysklands krigslycka vänt. Möjligheterna till stöd från de Allierade var dock ytterst begränsade, då de västallierade fortfarande inte var redo för att anfalla Fästning Europa.
1944 och 1945: Från juni -44 till april -45 hade Sverige kunnat anfalla in i Danmark och/eller Norge. Ett problem var dock att de Allierade omfattade bl.a. arvfienden Sovjetryssland, och det hade sett väldigt tvivelaktigt ut inte minst från finsk horisont om Sverige lierat sig med fienden. Att hoppa in i kriget under de sista månaderna hade varit opportunistiskt i klass med Italiens, Bulgariens och Rumäniens sidbyten.
gränsen mellan dumdristig och mod är väldigt svår att avgöra men att vända ryggen åt orättvisa passar inte något land oavsett makt storlek. Och det är rätt vanligt att rationalisera = göra ngt förståndigt, förnuftigt, för att man ska må bra, så jag är ledsen om jag förolämpar någon men om hela världen brinner och du tittar ut genom ditt hus och tänker "nej bättre hålla sig inne" det är passivt och endast fegisar är passiva.
...så Sverige skulle förklarat Tyskland (och dess paktpartner Sovjet) krig 1940, och anfallit med otränade soldater, dubbeldäckade flygplan, klena stridsvagnar och otillräckliga pansar- och luftvärnsresurser bara för att vi skulle känna oss duktiga? I detta fall hade vi varit modiga. Och döda. Och egentligen inte uppnått något alls, utom att öppna upp Sverige för tysk ockupation.
det finns många goda exempel där underlägsna armeer vunnit över mäktigare.
...och ännu fler där de fått storstryk.
Jag är ledsen men sverige var feg och jag tror inte USA riktigt vågade ge sig ut i Europa, det var ju som att doppa foten i det kalla vattnet innan de hoppade i, nu äger dem hela vattnet.
Hoppas ni förstår vad jag menar.
Mvh//Artificial
Egentligen inte. Vad menar du med det sista stycket? Att Sverige skulle hoppat in i kriget vid första bästa tillfälle och röjt väg för USA, så att vi kunde varit med och delat makt och inflytande som vicesheriffer i världspolisen?