Sverige stor för 1/3 av tysklands järnmalm ( Bra sådan ), och jag tycker att det hade varit bättre om vi hade sprängt gruvorna
Men nu kunde Tyskland ha löst det problemet på annat håll, även om det hade blivit dyrare, man hade sammlat på sig en del lager av järnmalm eller kunde använda den höghaltiga järnmalm som fanns i Tyskland, i Frankrike och i andra ockuperade länder. I slutet av kriget var det inte brist på järn, utan bensin. Utan bensin låg det tusentals flygplan och stridsvagnar som stod stilla.
gått in i norge direkt när tyskarna kom dit ( då hade dom säkerligen förlorat norge ), det hade kostat tyskland trupper och resurser vilket är bra givetvis.
Det tar ett tag att mobilsera, utrusta och anfalla. Dessutom vad hade hänt om vi hade skickat trupper från södra Sverige till Norge, då hade tysken anfallit oss via Skåne och gått in i landet.
Bättre dö försöka försvara männskligheten än att senare bara stå och säga "det gick ju bra" när vi då inte visste hur det skulle gå.
Gutekrigarens inlägg kommer upp i trådne för tredje gången:
Nu kommer jag att upprepa sånt jag tidigare nämnt i tråden.
Ordet "feg" är fullständigt absurt att använda i en diskussion som denna.
Svenska politiker/makthavare (dvs regering/riksdag, pga samlingsregeringen använder jag begreppet regering för alltihop i fortsättningen) agerade alldeles korrekt utifrån Sveriges förutsättningar. En regerings uppgift är inte att visa sig modig eller feg, en regerings plikter är mot det folk den är vald av. Det är en vanlig, nästan krigsromantisk, föreställning att det är "länder" som krigar, eller "politiker" och "fältherrar". Det är fel, det är människor. Förstår man inte det har man läst för mycket Herman Lindqvist.
/Martin