Varför hade tyska soldater så hög moral?

[J von B]

Tror ni det ligger något i den protestantiska kulturen? Att vi skulle vara lite tålmodigare och följa våra ledare utan protest.

Mvh
/Johan

[HTND]

Har ni tänkt på hur ofta man kallar Andra världskriget ett krig mot "de allierade" och "nazisterna".. ?

Jag tycker att det är fruktansvärt ignorant att kalla kriget något sådant, med tanke på hur många det var som faktiskt inte alls var nationalsocialister. Och även om nu Tyskland kallas för en totalitär diktatur, så kan man väll inte generalisera allt och alla innan för de landsgränserna till en politisk ideologi.

Liknande kan man väl snacka om i USA:s krig mot vietnam..

Men jag tänkte först nu på en Tysk forskare som var borgare under hela kriget. Han hade möjlighet att ta fram en tysk atombomb lämpligt till kriget, men fick order ifrån högste stabb att ej så göra. Men denna man var aktiv motståndare till NSDAP, men kände dock en tysk lojalitet.

Vore det inte fruktansvärt kränkande för denna forskares minne, att kalla honom för nazist? Det stod en artikel om honom nyligen i DN btw...

I en tid då många drar nazismen för ondska och Churchill, med sina grillfester i Dresden, för godheten - så är väl det fruktansvärt missvisande att dra hela det Tyska folket för nationalsocialister? Det blir väldigt svart och vitt i en sån generalisering..

bara några tankar..

[Lindir]

Har ni tänkt på hur ofta man kallar Andra världskriget ett krig mot "de allierade" och "nazisterna".. ?

Jag tycker att det är fruktansvärt ignorant att kalla kriget något sådant, med tanke på hur många det var som faktiskt inte alls var nationalsocialister.

Naturligtvis var inte alla tyskar nazister, men så var det väl också snarare nazismen än det tyska folket som var fienden. De tiotusentals tyskar som inte heller stod ut med nazismen utan gick i landsflykt togs ju inte heller emot som fiender. Och de tiotusentals tyskar som mördades av nazisterna i koncentrationsläger och annat var knappast heller fienden (för de allierade). De hundratusentals tyskar som inte sympatiserade med nazismen, men ändå ställde upp i deras aggressionskrig var ju svårare att urskilja. De miljontals tyskar som inte sympatiserade men inte heller protesterade, och därmed lät galenskapen ha sin gång är givetvis svåra att bedöma - kanske kan man likna dem vid de medbrottslingar i ett vanligt brottmål som inte döms för själva brottet utan för t ex skyddande av brottsling.

Hur som helst tycker jag att det är ganska klart att det var nazismen och inte tyska folket som var själva fienden, och därmed att kriget gott kan karakteriseras så. Utan nazismen hade Tyskland knappast börjat ett krig för att erövra hela Europa, och utan denna aggression hade de efter första världskriget krigströtta västmakterna knappast sett Tyskland som en (militär) fiende. Sovjet är i sammanhanget en knepigare fråga ...

[HTND]

Har ni tänkt på hur ofta man kallar Andra världskriget ett krig mot "de allierade" och "nazisterna".. ?

Jag tycker att det är fruktansvärt ignorant att kalla kriget något sådant, med tanke på hur många det var som faktiskt inte alls var nationalsocialister.

Naturligtvis var inte alla tyskar nazister, men så var det väl också snarare nazismen än det tyska folket som var fienden. De tiotusentals tyskar som inte heller stod ut med nazismen utan gick i landsflykt togs ju inte heller emot som fiender. Och de tiotusentals tyskar som mördades av nazisterna i koncentrationsläger och annat var knappast heller fienden (för de allierade). De hundratusentals tyskar som inte sympatiserade med nazismen, men ändå ställde upp i deras aggressionskrig var ju svårare att urskilja. De miljontals tyskar som inte sympatiserade men inte heller protesterade, och därmed lät galenskapen ha sin gång är givetvis svåra att bedöma - kanske kan man likna dem vid de medbrottslingar i ett vanligt brottmål som inte döms för själva brottet utan för t ex skyddande av brottsling.

Hur som helst tycker jag att det är ganska klart att det var nazismen och inte tyska folket som var själva fienden, och därmed att kriget gott kan karakteriseras så. Utan nazismen hade Tyskland knappast börjat ett krig för att erövra hela Europa, och utan denna aggression hade de efter första världskriget krigströtta västmakterna knappast sett Tyskland som en (militär) fiende. Sovjet är i sammanhanget en knepigare fråga ...

Personligen så tycker jag att Versillé-freden är början på andra världskriget, eller ett avancemang av första världskriget. Ett krig kändes omöjligt att undvika efter Versillé-freden, således så borde man verkligen fundera över om Tyskland, och Hitler, verkligen bär så stort ansvar för kriget. Visst dom invaderade Polen och JA, Hitler var något överdrivet optimistisk när han trodde att hela Europa ville ducka inför Tyskland.

Men bör man verkligen dra en politisk ideologi som den skyldige?

Och om man så skall göra, Hur skall man då se på Kinas kommunistiska diktatur eller Sovjet? Och hur skall man ställa sig till de skillnader som är mellan Sovjets forna kommunistiska styre och Kinas nuvarande?

Finns mycke å tänka på..

[Mats]

OT. Starta en egen tråd om detta.
Vill höra mer om tyskarnas (höga) stridsmoral.

[Bina]

Då de allt som oftast inte fann någon som helst mening med det, 99% av Wehrmachts soldater skulle säkert hellre suttit på ortens lokala "Bierstube" och tagit sig en öl med kompisarna. En sak är när de i slutet av kriget "försvarar" sitt fosterland, då kan man förstå att man har hög moral, men när man är 100 mil hemifrån på en rysk slätt som man aldrig kommer höra talas om igen, hur kommer det sig då att man har så hög moral?

/Johan

Fanns också ganska många fängelser i tyskland dit man också kunde skickas. Torgau, Lenz, Germernheim.. Det var nog en ganska bra skrämslestaktik också.

[Johan Elisson]

Appropå dödsstraff för olika förseelser i den tyska armén läste jag i någon bok jag lånat någon gång att dödsstraffet faktiskt var mycket ovanligt och att det "endast" var runt 1000 (tror det var 1000) soldater som fick det straffet.

Hittade boken (The German Infantry Handbook 1939-1945) igen, och så här står det:

In the entire German Army, from September 26, 1939 to January 31, 1945, 12,245 death sentences were passed and about 6000 were carried out. This amounted to 0.2% of the field army's average strenght of some three million men. Crass examples from the last months of the war are not typical of the whole warm nor are their numbers known.

Hade en nolla för lite, men dock låter siffran fortfarande ganska låg, vet någon liknande siffror för andra länder?

/Johan

[varjag]

Maanga av foregaaende inlagg,tycker jag, speglar orsakerna till att den
tyska truppens hoga stridsmoral inte brots forran i slutet av 1944.
Inlaggen om; Battre Utbildning, Fortroende for Ledningen och Fruktan
for Faangenskap (i oster) ar sakert naagra vasentliga orsaker.
Jag skulle vilja belysa att den tyska truppen i stort sett i hela kriget
KANDE sig OVERLAGSEN.
Dom hade bankat bajset ur allt motstaand fraan Atlanten till Volga och
hade en stor tillforsikt for sin egen formaaga.
I de flesta taktiska situationer,efter nederlagen borjade hagla, tror jag
att den enskilde tyske soldaten 'kande' att han var battre an motstaanda-
ren - ' bara dom inte var saa maanga och vi var saa faa'.
Politisk indoktrination behovdes kanske inte saa mycket,nar fienden
borjade valla in over Rikets granser och det ar ingen tvekan att i den
situationen kampade man for 'sitt och familjernas liv.'
Men samma uppfinningsformaaga och seghet som kannetecknar tysken
i det civila livet idag - speglas i de 'gamla frontsvinens javlaranamma'
som inte sallan visade tanderna anda fram till (eller bak till...) Berlins
ruiner och kapitulationen.

[Etranger]

Den här tyske forskaren tror jag hette Heisenberg. Inte säker dock. Någon som vet bättre?

[frodeh]

Maanga av foregaaende inlagg,tycker jag, speglar orsakerna till att den
tyska truppens hoga stridsmoral inte brots forran i slutet av 1944.
Inlaggen om; Battre Utbildning, Fortroende for Ledningen och Fruktan
for Faangenskap (i oster) ar sakert naagra vasentliga orsaker.
Jag skulle vilja belysa att den tyska truppen i stort sett i hela kriget
KANDE sig OVERLAGSEN.
Dom hade bankat bajset ur allt motstaand fraan Atlanten till Volga och
hade en stor tillforsikt for sin egen formaaga.
I de flesta taktiska situationer,efter nederlagen borjade hagla, tror jag
att den enskilde tyske soldaten 'kande' att han var battre an motstaanda-
ren - ' bara dom inte var saa maanga och vi var saa faa'.
Politisk indoktrination behovdes kanske inte saa mycket,nar fienden
borjade valla in over Rikets granser och det ar ingen tvekan att i den
situationen kampade man for 'sitt och familjernas liv.'
Men samma uppfinningsformaaga och seghet som kannetecknar tysken
i det civila livet idag - speglas i de 'gamla frontsvinens javlaranamma'
som inte sallan visade tanderna anda fram till (eller bak till...) Berlins
ruiner och kapitulationen.

I boken 'Knights Cross' om Erwin Rommel brukes det en del tid på å forklare hvordan Wehrmacht oppstod og hvordan den kunne få den kvaliteten man senere kunne skue i årene 1939-45. Versaille-freden beredte grunnen for den andre verdenskrig, men samtidig påla den Tyskland å redusere sine oppsetninger til en brøkdel av tidligere størrelse. Tyskland organiserte seg da slik at man hadde en kadre med MEGET dyktige offiserer som stod for doktrineutvikling, trening og utvelgelse av nøkkelpersonell i oppsetningene. Da nazistene senere overtok makten, kunne man på få år mangedoble sine styrker, velge riktig materiell, gi styrkene rett struktur og den rette utdannelsen for en slik krigføring som senere ble virkelighet. Som et eksempel på hvordan dette åpenbarte seg kan jeg nevne at man i tysk infanteri på troppsnivå hadde 4 ganger den ildkraft man kunne mobilisere i en tilsvarende norsk infanteriavdeling anno 1940.
Såvidt jeg kan erindre var også utdanningen for tysk infanteri imponerende høy til nokså langt uti krigen. Et ytterligere eksempel er enkelte Waffen-ss-divisjoner som for alle praktiske formål ble utslettet, for så å oppstå med for en stor del nyutdannet personell med samme grad av stridseffektivitet. Dette har med organisering, ledelse og opplæring å gjøre, og ikke så mye med det enkle faktum at de var tyskere. Men du har et poeng i det faktum at de hadde gode resultater å vise til og en følelse av elitisme som hjalp på.

[Hans Rosenberg]

Det finns en mkt vetenskapligt skriven bok som jämför andan, effektiviteten etc mellan Wehrmacht o US Army - den är skriven av en israelisk militärthistoriker vid namn Martin van Crefeld. Jag har bara ögnat igenom denna bok ännu men det verkar som om Wehrmacht "vinner" i de flesta jämförelser.

Mvh,

Boken heter Fighting Power.

[Lindir]

Ett annat svar på frågan om tyskarnas höga "moral" ges av den sedermera berömde tyske journalisten Sebastian Haffner i hans politiska biografi skriven före krigsutbrottet 1939 (efter att han 1938 emigrerat till England):

"Underligt nog bestod republiken. Underligt nog - det måste man säga med tanke på att försvaret av den åtminstone från 1919 uteslutande låg i dess fienders händer; för vid den tiden var alla militanta revolutionära organisationer krossade, deras ledare döda, deras manskap decimerat och bara "frikårerna" bar vapen - frikårerna som i verkligheten redan var goda nazister, bara utan namnet. Varför störtade de inte sina svaga herrar och upprättade redan då ett Tredje rike? Svårt skulle det knappast ha varit. [...]

Sannolikt av samma högst irrationella orsak som senare fick riksvärnet att svika alla dem som under Tredje rikets första år hoppades och trodde att armén en dag skulle sätta stopp för Hitlers fruktansvärda kompromettering av deras egna ideal och mål: Eftersom tysk militär saknar civilkurage.

Civilkurage - alltså modet att fatta egna beslut och ta eget ansvar - är i alla händelser en sällsynt dygd i Tyskland, vilket redan Bismarck påpekade i ett välkänt uttalande. Och det överger tysken totalt när han tar på sig en uniform. Den tyske soldaten och officeren, utan tvivel utomordentligt tapper på slagfältet, nästan alltid också beredd att på överhetens order skjuta på sina landsmän, blir rädd som en hare när det gäller att gå emot denna överhet. Tanken på detta trollar genast fram skräckbilden av en arkebuseringspluton inför hans ögon och han blir totalt förlamad. Han är förvisso inte rädd för döden: Men detta enda bestämda sätt att dö på är han rädd för, fruktansvärt rädd. Denna omständighet gör en gång för alla varje försök till olydnad och statskupp från den tyska militärens sida omöjligt - likgiltigt vem som regerar."

(Ur "En tysk mans historia - Minnen 1914-1933")

Är det för övrigt någon som känner till vilket "välkänt uttalande" av Bismarck han hänvisar till?

[wreezig]

för vid den tiden var alla militanta revolutionära organisationer krossade, deras ledare döda, deras manskap decimerat och bara "frikårerna" bar vapen - frikårerna som i verkligheten redan var goda nazister, bara utan namnet. Varför störtade de inte sina svaga herrar och upprättade redan då ett Tredje rike? Svårt skulle det knappast ha varit

1919 var väl knappast dom högerextrema krafterna i majoritet , i så fall skulle dom ju få makten i första valet som dom inte fick.

[Lindir]

1919 var väl knappast dom högerextrema krafterna i majoritet , i så fall skulle dom ju få makten i första valet som dom inte fick.

Nej, men poängen var väl snarare att frikårerna, i det av första världskriget till spillror slagna Tyskland, var de enda väpnade förbanden som riktigt fungerade, och att dessa därför kunde (inte borde - författaren sympatiserar inte med frikårerna) ha passat på att ta makten med vapenmakt. De var ju inte vidare demokratiskt sinnade och brydde sig väl knappast om vilka som segrade i valet.

[wreezig]

Det hade ju knappast segermakterna accepterat utan det hade säkerligen förorsakat en intervention av franska trupper.