Quiz: Andra världskriget

[patrik blom]

Då ger jag svaret själv.

Det sägs att inget land någonsin i världshistorien har gjort så mycket för att hjälpa ett annat land som Sverige gjorde för Finland under Vinterkriget. Detta är något man som svensk kan vara stolt över. Att en svensk tidning läckte uppgiften att Finland framfört en begäran om ett svenskt inträde i kriget, och att den svenska regeringen därför såg sig nödsakad att meddela att man avböjt denna begäran, och att ryssarna därför informerades om den finska framställningen och det svenska svaret, kan ses som en rejäl plump i protokollet. Utrikesminister Tanners senare framförda uppfattning att detta kostade Finland Viborg och Sordavala svider sannolikt i hjärtat på varje svensk Finlandsvän, även om gränserna efter Vinterkriget senare blev irrelevanta och det slutgiltigt blev gränserna efter Fortsättningskriget som blev gällande. Och trots att Tanners uppfattning enligt min bedömning är orimlig.

Den pensionerade UD-tjänstemannen Axel Moberg nämner i boken ”Ekot av kriget. Hur andra världskriget skildrades i dåtida svenska tidningar” något för mig hittills okänt. Sveriges minister i Moskva framförde den 11 mars till den sovjetiska regeringen att det skulle bli svårt för den svenska regeringen att stå emot den opinion som förespråkade en svensk intervention, om ryssarna skärpte sina krav vid fredsförhandlingarna jämfört med tidigare. (Sverige var ju länge mellanhand i fredsförhandlingarna och kände väl till de tidigare sovjetiska kraven.) Detta meddelades ryssarna den 11 mars, och på förmiddagen den 13 mars inträdde vapenstillestånd och fred mellan Finland och Sovjetunionen, utan att någon skärpning av de sovjetiska kraven skett.

Vidare skriver Moberg: ”Det beslöjade svenska hotet nämns inte i den ”blågula bok” med redogörelse för agerandet under vinterkriget som regeringen läser upp i riksdagen 1 april och som återges in extenso i flera tidningar”. Förmodligen ville man inte förnärma ryssarna, men därmed tycks denna diplomatiska insats ha undgått historieskrivningen.

Förutsatt att det fanns skäl att befara skärpta sovjetiska fredsvillkor – och de finska linjerna på Näset vacklade ju betänkligt när ryssarna satte in kvantitativt fler och kvalitativt bättre förband – framstår den svenska framställningen till den sovjetiska regeringen den 11 mars som – rent ut sagt – skicklig diplomati.

Detta var svaret på frågan ”Vad avses?”

Frågan är fri!

[patrik blom]

Då ger jag svaret själv.

Det sägs att inget land någonsin i världshistorien har gjort så mycket för att hjälpa ett annat land som Sverige gjorde för Finland under Vinterkriget. Detta är något man som svensk kan vara stolt över. Att en svensk tidning läckte uppgiften att Finland framfört en begäran om ett svenskt inträde i kriget, och att den svenska regeringen därför såg sig nödsakad att meddela att man avböjt denna begäran, och att ryssarna därför informerades om den finska framställningen och det svenska svaret, kan ses som en rejäl plump i protokollet. Utrikesminister Tanners senare framförda uppfattning att detta kostade Finland Viborg och Sordavala svider sannolikt i hjärtat på varje svensk Finlandsvän, även om gränserna efter Vinterkriget senare blev irrelevanta och det slutgiltigt blev gränserna efter Fortsättningskriget som blev gällande. Och trots att Tanners uppfattning enligt min bedömning är orimlig.

Den pensionerade UD-tjänstemannen Axel Moberg nämner i boken ”Ekot av kriget. Hur andra världskriget skildrades i dåtida svenska tidningar” något för mig hittills okänt. Sveriges minister i Moskva framförde den 11 mars till den sovjetiska regeringen att det skulle bli svårt för den svenska regeringen att stå emot den opinion som förespråkade en svensk intervention, om ryssarna skärpte sina krav vid fredsförhandlingarna jämfört med tidigare. (Sverige var ju länge mellanhand i fredsförhandlingarna och kände väl till de tidigare sovjetiska kraven.) Detta meddelades ryssarna den 11 mars, och på förmiddagen den 13 mars inträdde vapenstillestånd och fred mellan Finland och Sovjetunionen, utan att någon skärpning av de sovjetiska kraven skett.

Vidare skriver Moberg: ”Det beslöjade svenska hotet nämns inte i den ”blågula bok” med redogörelse för agerandet under vinterkriget som regeringen läser upp i riksdagen 1 april och som återges in extenso i flera tidningar”. Förmodligen ville man inte förnärma ryssarna, men därmed tycks denna diplomatiska insats ha undgått historieskrivningen.

Förutsatt att det fanns skäl att befara skärpta sovjetiska fredsvillkor – och de finska linjerna på Näset vacklade ju betänkligt när ryssarna satte in fler och bättre förband – framstår den svenska framställningen till den sovjetiska regeringen den 11 mars som – rent ut sagt – skicklig diplomati.

Detta var svaret på frågan ”Vad avses?”

Frågan är fri!

[stillen]

The show must go on!
En fråga som ligger rätt i tiden och handlar om nåt som är politiskt korrekt.
Återvinning, alla planerade operationer kommer inte till skott och vad gör man då om man planerat och tänkt ut ett riktigt bra namn för en operation? Jo man återvinner namnet efter kriget. Vilken tänkt operation och vem planerade och återvann?

[patrik blom]

Kul fråga!
En 2VK-operation som stämmer med din beskrivning är väl Operation Goldeneye, som leddes av Ian Fleming men som inte behövde genomföras, och vars namn Fleming återanvände i Bond-sammanhang.

[stillen]

Visst var det så, Franco var nog lite för försiktig för att operationen skulle behövas, svårt beroende av USA för livsmedelsförsörjningen efter inbördeskriget.
Så här såg återvinningsstationen ut.

Det kom väl en bondfilm på 90-talet med namnet Goldeneye också, men som dom flesta bondfilmer så hade den väl inte heller så mycket med Ian Fleming att göra.
Doktor Blom fattar skalpellen och utför nästa operation.

[patrik blom]

Tack stillen!

Här en ny fråga: En ung svensk journalist slog igenom 1936, efter att på ett uppskattat sätt ha rapporterat från två viktiga händelser i Europa det året, som vi nu räknar till "andra världskrigets upptakt". Vem var journalisten och vilka var händelserna?

[varjag]

Tack stillen!

Här en ny fråga: En ung svensk journalist slog igenom 1936, efter att på ett uppskattat sätt ha rapporterat från två viktiga händelser i Europa det året, som vi nu räknar till "andra världskrigets upptakt". Vem var journalisten och vilka var händelserna?

Den ende jag minns var Rösten från London - Alf Martin. Men han närmade sig nog de 40 anno -36 .....

Gissar händelserna: Spanska Inbördeskrigets utbrott, Abdikationen i London, Edward abdikerade engelska tronen och gifte sig med
amerikanskan Mrs. Simpson...
DET - var skvallermaterial minsann!!!


????????

Varjag

[stillen]

Tänkte också på Alf Martin och på Sven Jerring, men båda var lite väl gamla. Barbro Alving, Bang, däremot kan jag sätta en peng på. Att hon skrev om spanska inbördeskriget är klart och jag har nåt minne om att hon bevakade Berlin-OS också.

[patrik blom]

Du vinner pengen, stillen! Barbro Alving var 27 år 1936 och en tämligen okänd journalist när året började men känd när det slutade. Hon rapporterade i DN om det som var av intresse från Berlin-olympiaden utom själva idrotten, vilket blev till ett subtilt förlöjligande av företeelser i det nazistiska Tyskland, som har utgivits i bokform i modern tid. Sedan begav hon sig på eget bevåg tlll spanska inbördeskriget - hennes arbetsgivare DN ville inte ta ansvar för en så våghalsig resa men lovade betala bra om hon lyckades leverera reportage - och rapporterade bl a från det frekvent bombade Madrid. Sedan var hon under många år DN:s utrikespolitiske stjärnreporter, men skrev också om inrikes händelser, tills hon slutade p g a efterkrigschefredaktören Herbert Tingstens argumentation för en svensk atombomb och svenskt Natomedlemskap.

Stillen stillar återigen vår nyfikenhet på nästa fråga!

[stillen]

Jag kan inte släppa Berlin-OS och Sven Jerring, det är lite orätt att han mest är ihågkommen för "japaner, japaner, japaner", som om det handlade om Pearl Harbor. Vid avslutningsceremonin sa han följande:
"Jag blickar upp mot ljustavlan och där står det att nästa spel ska hållas i Helsingfors 1940 men vi får väl se hur det blir med den saken".
En journalist som såg sam- och fram-tiden med öppna ögon.

Så frågan! Första gången britterna och allierade i markstrider fick verkligt god information om tysk planering och tyska avsikter höll det på att gå riktigt illa. Möjligen pga att det var nytt och nog lite överraskande så klickade säkerheten och tyska markstyrkor kom över material som klart visade att enigman var knäckt. Tyvärr för tyskarna så försvann materialet av, får man förmoda, ren okunnighet in i ett arkiv i Berlin och dök inte upp förrän efter kriget.
Så var utspelade sig striderna, men framförallt varför lyckades Bletchley Park så väl just där och då?

[stillen]

Kreta 1941, men vad var speciellt med enigmatrafiken där?

[varjag]

Kreta 1941, men vad var speciellt med enigmatrafiken där?

?
Kan det varit dekrypetade Enigma-varningar till den brittiska ledningen på Kreta - hittade bland ''rovet'' - efter den lyckade tyska invasionen?????

Varjag

[stillen]

Jo det var speciellt men slarvades som jag nämnde bort i ett arkiv i Berlin. Men vad jag är ute efter är varför britterna på Kreta fick ett informationsövertag som dom inte hade haft under striderna på grekiska fastlandet.

[varjag]

Jo det var speciellt men slarvades som jag nämnde bort i ett arkiv i Berlin. Men vad jag är ute efter är varför britterna på Kreta fick ett informationsövertag som dom inte hade haft under striderna på grekiska fastlandet.

Gissar Luftwaffe-enigman som väl var den första som knäcktes; Kreta var ju en LW-operation ??

Varjag

[stillen]

Där satt den, Luftwaffe hade den i särklass slappaste synen på kryptosäkerhet inom Wermacht, nåt som naturligtvis mottogs med tacksamhet av britterna. Men men man förlorade ändå Kreta.
Varjag bjuder på nästa mysterium.