Nu frågar jag: Hur bra eller dålig var Capronin, uttryckt som antal funktionsdugliga maskiner vid krigsslutet, av 85 inköpta? (Det finns givetvis andra sätt att definiera bra/dålig.) "Informed guesses" tas gärna emot - den som kommer närmast vinner.
Bra - var den aldrig. Dålig för det mesta.
Vi skall ha klart för oss att Capronin,( B16/S 16/T 16) liksom jaktplanen Fiat CR 42 (J 11) och Reggiane 2000 (J 20) alla var
NÖDKÖP
Mitt under brinnande krig - ville ingen makt - exportera stridsflygplan, tvärtom - beställde och köpte alla - vad som fanns att få...
Vilket inte var varken modernt, bra eller ens billigt.....
Sverige satt i klämman efter amerikanskt embargo mot jaktplanen J 9 och J 10 samt lätta bombplanet B 6.
Tyskarna hade annulerat beställningar av Dornier spaningsplan ( S 11) Frankrike Breuget 691 (S 10) och England
bombplan HP Hampden (P 1).
Den enda makt, vars flygindustri kunde leverera ganska omedelbart - var Italien.
Vill minnas flygattachén i Rom hade förvånats över den dilettantiska hastighet med vilken de italienska flygplansfabrikerna arbetade
och - antalet osålda flygplan de hade till förfogande.
Caproni 313 - var en utveckling av Typ 311 som hade stjärnmotorer men i brist på sådana fick 313 Isotta-Fraschini radmotorer.
Dessa gjorde mindre luftmotstånd = högre fart. Men krävde mycket mera underhållsarbeten för att fungera.
Dess en förlåtande egenskap, var att med fulla tankar hade 313 en bra räckvidd - den kunde stanna uppe 6-7 timmar.
Vilket gjorde den lämpad just för distansspaning.
Det sagt, var kvalitén på flygplanen redan vid leveransen - urusel.
Under hemflygningarna från Italien inträffade tillbud som krävde ''löpande reparationer'' av medskickade italienska mekaniker -
Väl i Sverige upptäcktes snart flera fel och brister- men haverier som följd. Så illa - att flygplanen belades med restriktioner om
hur de fick flygas - ja t.o.m. flygförbud innan de värsta - kunde avhjälpas.
FV ville använ da B 16 som ''dykbombplan'' (INTE störtbombning!) - men försöken ledde till vingbrott och - undersökningar av
vingstrukturen ledde till omedelbara och dyrbara - modifikationer och förbättringar av ''de italienska limfogarna''.
Redan flygplanens bomblast, maximalt 400 kg - var klen och motsvarade inte kraven. T 16, avsedd som torpedflygplan vid
Blekinge flygflottilj - fick anstå; de svenska flygtorpederna vägde mera än så.....
Capronin lämpade sig bäst för ''försiktig övningsflygning'' och - spaning.
Men - utvecklade snabbt en tendens att fatta eld under flygning
Spordes att det svenska flygbränslet - bentol - löste upp lackeringen på
korken i förgasarnas flottörer = läckage = motorbrand
och då vingarna var gjorda av trä - brann dom bra........bränslet droppade ned på de glödheta ''saxofonavgasrören'' under
motorerna - och Whoosh - fpl blev en fackla......
Haveristatistiken - gav Typ 16 epitatet ''Flygande Likkistan'' - inte helt förtjänt kanske, då flygplanen inte var avsedda för de
gångtider & flygtidsuttag som krävdes i det neutrala Sverige.
(I det krigförande Italien beräknades kallt ''omsättningen'' av flygplan och besättningar i dagar eller veckor; inte månader eller
år - som fallet var i Sverige).
Jag har för mig att våren 1945 - efter ''fredsutbrottet'' belades hela Caproniparken med flygförbud, och de flesta/alla (?)
hamnade på Visingsö för en ''skjut & skrotfest'' snart efteråt.....
Har för mig - att Kalle Ankas ''bilnummer'' var just - 313
Varjag