Men det finns fler grannar än Norge. Finnarna var tacksamma för att få hjälp som transporterades genom Sverige. De fick för övrigt dessutom en ganska så påtaglig hjälp direkt från Sverige. "Finlands sak är vår" var slagordet på den tiden.Gudbjorn skrev:Under krigen i Norge så hjalp Sverige tyskland med transport. Takk for det...
"Mens noen raner din nabo sitt hus, så hjelper DU de med å bære."???Takk..
Kanske med en baktanke som självförsvar - varje Ryss som Finnarna gör slut på slipper vi slåss med längre fram....
Glöm inte bort att Sovjetunionen sågs av många som ett ytterst påtagligt hot. Och de hade redan rånat Finland på en del av det landet. En del som Finnarna väldigt gärna ville ha tillbaka. Så situationen var egentligen att vi hade två obehagliga grannar. Det var Sovjetunionen och det var Tyskland. Och bägge hade var för sig angripit våra mer närliggande grannar - Danmark, Norge och Finland. Det var inte någon helt enkel balansgång.
I slutänden får du inte glömma att det faktiskt var många Norrmän som fick asyl i Sverige. Norsk motståndsrörelse tilläts också i det tysta att agera utifrån Sverige. Och Norska polistrupper utbildades i Sverige - förband som kunde gå rätt in i Norge och stabilisera situationen efter den Tyska kapitulationen.
Tycker det är en ganska obehaglig uppfattning att "Tyskerungarna" borde ha exporterats till Tyskland. Att de hade Norsk mor och familj på moderns sida räknas inte. Ungarna skall straffas genom hela livet för moderns "felsteg" att bli förälskad i fel person.Gudbjorn skrev:Grunnen til dette er at disse landene nektet norge å sende disse barna til sine fedre i tyskland, hvor de kunne heller skryte av at de var ekte germanere fra norge. Kunne blitt "Konger" der.
En av mina bästa kamrater är för övrigt Tyskerunge. Modern var en ung flicka i en liten bygd på inlandet i NordNorge. Fadern var en ung Tysk ockupationssoldat. Han hade aldrig bett om att få hamna i Norge. När kriget tog slut blev situationen för det unga paret helt omöjlig i den lilla NordNorska bygden. Så familjen drog till Tyskland.
Och kom ur askan i elden. Först och främst ett utbombat land, men dessutom hamnade man i Östtyskland. Det slutade med att fadern hjälpte mor och barn att fly över muren tillbaka till Norge. Till ett annat HELVETE. Modern är än i dag (över 80 år gammal) förföljd och utpekad. Där finns det inte någon förlåtelse. Efter ytterligare en tid lyckades fadern fly till Västtyskland. Men det tog nästan 30 år efter krigsslutet innan han kunde komma på besök i Norge. Och sonen blev tvungen att fly till sjöss som 15-åring. Det var den enda plats där han kunde vara anonym. En värld där du accepteras för det du gör - inte för vad dina föräldrar har gjort. Och han besöker än i dag inte hemplatsen annat än när han besöker modern.