Attackflyg mot markmål

[Olof Larsson]

Ang. BK 7.5 så visade de stridsprov som genomfördes
med den att den var på tok för tung och stor,
f.f.a. för de små och redan tungstyrda Hs-129:orna.
De övriga flygplan, Me-410, Ju 88 och He 177
som använde pjäsen för att bekämpa pansar var inte
heller framgångsrika och förlusterna var oacceptabla.


Ang. 57mm akan m/47 som användes på T-18, så hade den
låg utgångshastighet för att hålla rekyl, vikt och
volym nere.
Storleksjämförelse mellan hylsorna hos m/47:an
och en vanlig 57mm akan finns här.


Ang. GAU-8:
GAU-8:ans ammunition (APCR) är av samma sort som
ammunitionen som användes av tyskarnas BK 3.7
under VkII, med den skillnaden att BK 3.7:an
skjuter än tyngre projektil med högre utgångshastighet,
vilket sammantaget trots den tekniska utveckling
som skedde mellan BK 3.7:an och GAU-8:ans tillkomst
gör att den senare pjäsen faktiskt har sämre genomslag
än BK 3.7:an. Med tanke på hur strdisvagnarnas
pansarskydd har förbättrats sedan dess så är det inte
förvånande att Avengern har begränsad förmåga att
slå ut stridsvagnar.

För A-10:an har Maverickrobotar varit det främsta pv-vapnet,
då det har stått för c:a 90% av nedkämpningarna.

[Mrkos]

Larsson, inte visste jag att tyskarna hade urarmat uran erhm, tyvärr måste jag säga att jag inte kan tro på att dina källor är korrekta då A-10 har urarmat uran/titanlegering i skotten, något som knappast fanns under 40-talet

[Olof Larsson]

Larsson, inte visste jag att tyskarna hade urarmat uran erhm, tyvärr måste jag säga att jag inte kan tro på att dina källor är korrekta då A-10 har urarmat uran/titanlegering i skotten, något som knappast fanns under 40-talet

Jag vet att tyskarna inte hade utarmat uran, men ammunitionen
var av samma sort (APCR), med den skillnaden att tyskarna
hade volframkärnor, vilket ger något bättre genomslag
än utarmat uran, men vilket är avgjort dyrare
och vilket ger sämre restverkan,
då utarmat uran i tillräckligt höga koncentrationer
och vid flytande form samt gasform är explosivt.

[Mathias Forsberg]

Larsson, inte visste jag att tyskarna hade urarmat uran

APCR = Armor Piercing Compose Rigid, dvs utan utarmat uran och samma princip som fanns redan under 1940-talet.

/Forsberg

[Olof Larsson]

Larsson, inte visste jag att tyskarna hade urarmat uran

APCR = Armor Piercing Compose Rigid, dvs utan utarmat uran och samma princip som fanns redan under 1940-talet.

/Forsberg

Eller för att förtydliga mitt tidigare inlägg ytterligare
så är en APCR en projektil med en hård kärna av volfram
eller utarmat uran omgiven av en lättare och mjukare
metall.
Vid träff mot målet tränger kärnan igenom den mjukare
manteln och tränger in i målet.

Anledningen till att man valt denna ammunitionssort och
inte någon form av drivspelförsedd underkalibrig ammunition
är problematiken med att drivspeglarna riskerar att
skada flygplanet och kanske f.f.a. frontrutan och motorerna.

Ang. volframs högre restverkan så fungerar det som följer.
Vid penetrering av pansar bryts delar av projektilen
loss, delar blir flytande och delar förgasas
i en större utsträckning än hos det segare volframet.
Denna blandning av glödheta uransplitter, flytande uran
och urangas tränger vid genomslag in i fordonet
där koncentrationen av urangas ofta blir tillräckligt
hög för att denna ska detonera, uranet i vätskeform
börjar brinna och de glödheta uransplittren tränger
in i t.ex. hydraulikledningar och ammunitionshylsor,
vilket orsakar ytterligare bränder och explosioner.

[varjag]

Mrkos, här finns det information om Saab 18, detta fantastiskt vackra flygplan från det underbaraste av alla företag som gör farkoster, Svenska Aeroplan Aktiebolag:

http://www.canit.se/~griffon/aviation/text/18saab.htm

http://www.avrosys.nu/aircraft/Bomb/158B18.htm

http://www.sunnersberg.com/flygplan/t18_b_saab.htm

Det räcker väl...tråden handlar ju inte om skönheten från Linköping!

Mvh Petter

Mitt minne av T 18B vid övningsskjutningar som jag ibland åhörde var 'torrhostan' - ungefär så lät 57mm-kanonen vid eldgivning.