Alkoholvanor hos ledare

[NIL]

Richard Nixon lär också ha varit hård på spriten, och dessutom ha haft ett dåligt ölsinne.

[lampros]

Apropå berömda mäns alkoholvanor, så var Bismarck inte den som spottade i glaset. Ett av hans mål i livet var till exempel att dricka en halv flaska champagne om dagen, vilket han säkert lyckades med.

På sin ålders höst var det annars öl, vin och snapsar i en strid ström. Åkte han ut med sin vagn hade en kagge öl med sig, som han började tulla av så fort ingen såg.

Om andra mäns dryckes- och matvanor (bland annat Mannerheims), plus vanliga matrecept och mycket annat, kan man läsa i min "Den musiske matlagaren". Läs mer här:

http://lennart-svensson.blogspot.com/20 ... atbok.html

[lampros]

Att Winston drack mycket är väl hyfsat säkerställt -

Javisst, och en kul anekdot i sammanhanget är denna:

En kvinnlig parlamentsledamot hade dissat Churchill för att han var full.

"Ja, jag är full", sa Winston, "och det går över, men du är dum, och det går inte över!"

(När det gäller Winstons matvanor vet jag berätta att han brukade äta var fjärde timme. Det är mer sällan än vad jag äter. Ändå är jag smalare än han, tänk så konstigt.)

Om vi ser till VKII:s generaler och vad de drack, kommer jag osökt att tänka på Omar Bradley. Denne US-general var nykterist, en av få generaler med denna läggning jag hört talas om. Även om det säkert finns flera. Och förvisso snodde Bradley åt sig några flaskor champagne efter Cherbourgs fall, att ha till en dopfest för sin dotterson, så han var inte doktrinär på något sätt.

Mannerheims snapsande har berörts ovan. Det må vara mig förlåtet om jag ständigt komer in på maten, men enligt Veijo Meris biografi så gillade marskalken i matväg borsjtj, kålpiroger, starka ostar, oxtunga, nejonögon med senapssås samt vitlöksspäckat fårkött med surkål. Till efterrät gillade han smultron med frusen grädde.

Om detta, liksom om vad hjältarna i Telemarken åt före sitt uppdrag där på sin fjällnejd (de jagade ren och lärde sig uppskatta alla, säger alla delar av djuret), samt om Churchill och Mannerheim och hela mathistorien dessutom, skriver jag i min alldeles egna kokbok. Läs mer här:

http://lennart-svensson.blogspot.com/20 ... atbok.html

[Jokke]

Churchill som ville ha sin Champagne kall, torr och gratis hade Pol Roger som favoritchampagne. Han ska ha sagt angående sin alkoholkonsumtion: "I have taken more out of alcohol than alcohol has taken out of me"

[Hexmaster]

Eftersom jag tagit tag i alkoholen på sistone så ögnade jag igenom tråden.

1829 beräknades alkoholkonsumtionen till 46 liter 100% per person och år

En klassisk siffra som jag tagit upp här. (Observera nedgången till 1850 - och sedan ännu värre igen, till 1856/60!?)

"Ja, jag är full", sa Winston, "och det går över, men du är dum, och det går inte över!"

"Unsourced" på http://en.wikiquote.org/wiki/Winston_Churchill

Churchill som ville ha sin Champagne kall, torr och gratis

Har inte hittat någon källa för detta onekligen fina citat. Däremot tillskrivs det Christian Pol Roger.

Faktum är att det är svårt att bara hitta belägg för det på engelska. Är det en svensk grej att tillskriva WC uttalandet?

Han ska ha sagt angående sin alkoholkonsumtion: "I have taken more out of alcohol than alcohol has taken out of me"

"Unsourced" på http://en.wikiquote.org/wiki/Winston_Churchill

[lampros]

Eftersom jag tagit tag i alkoholen på sistone så ögnade jag igenom tråden.

1829 beräknades alkoholkonsumtionen till 46 liter 100% per person och år

En klassisk siffra som jag tagit upp här. (Observera nedgången till 1850 - och sedan ännu värre igen, till 1856/60!?)

Man drack sprit på den tiden ungefär som vi dricker kaffe, sa någon.

Jag tolkar det som att man inte prompt var ute efter att berusa sig. Man bara drack det, det hörde liksom till.

[Kraxpelax]

Löjtnant Koskela hade inte världens bästa ölsinne.

[BroderNorbagge]

Ad Winston Churchills förhållande til Whiskey som framkommit på denna tråd, så får jag vissa associationer til den franska författaren Louis-Ferdinand Célines omtala av Whiskey och is som källan til "kolonialismens undergång" i boken "Resan til nattens ända" .
Ad rysska lädares alkoholkonsum så passade ju "Forsvarets etterretningstjeneste" i Danmark på at säkra sig prover av Krustchevs urin och avförning under et statsbesök av denne til Danmark i 1964 enligt boken "Spionernes krig : Historien om Forsvarets etterretningstjeneste / Hans Davidsen-Nielsen. - København : Politikkens forl., 2008. - ISBN: 978-87-567-8689-8":

Man kan sige, at operationen lykkedes, men at patienten rent politisk afgik ved døden. For undersøgelserne tydede ikke på, at Khrusjtjovs helbred fejlede noget videre trods hans cirka 100 kilo fordelt på bare 165 centimeter...

Denna hemliga operation ledde enligt samma källa til at någon innom danska e-tjänsten lät dikta en sång om "Krusses mage" til et julbord i firman senare samma år .

[Giancarlo]

Churchill som ville ha sin Champagne kall, torr och gratis hade Pol Roger som favoritchampagne. Han ska ha sagt angående sin alkoholkonsumtion: "I have taken more out of alcohol than alcohol has taken out of me"

I Champagnefinsmakar-kretsar är en Churchill smeknamn för ett glas alldeles för kall champagne. Champagne ska vara kyld, ej kall.

[BroderNorbagge]

Apropå berömda mäns alkoholvanor, så var Bismarck inte den som spottade i glaset. Ett av hans mål i livet var till exempel att dricka en halv flaska champagne om dagen, vilket han säkert lyckades med.

På sin ålders höst var det annars öl, vin och snapsar i en strid ström. Åkte han ut med sin vagn hade en kagge öl med sig, som han började tulla av så fort ingen såg.

...

Bismarck lär ju ha varit rätt förtjust i en tysk variant av "drinken" "black velvet" som namnats just "Bismarck" til den gamla "landsfaderns" ära.
"Black Velvet" uppkom ju första gången 1861, på någon herrklubb i London, då någon av herrerna ville fira (inofficiellt) respektive hedra (officielt) den då just avlidne prins Albert, f.d. ektemakan till drottning Victoria, med et glas champagne kamouflerat med lite stout/porter. Officielt som en sörjdrink med et färgspel mycket likt dom tvåfärgade purpur-/svartfärgade sörjband som härrarna måste bära vid prinsgemalens begravning.
Prinsen var ju i sin tid inte precis populär innom det engelska etablissemanget, för sitt sätt at ständigt lägga sig i saker denna inte hade något med; och drinken får ju sin tvådelade färg genom at man först fyller champagneglaset (type högt/flute) halvfullt med stout/porter, för sedan at fyllas på försiktigt, rinnande över baksidan av en tesked, nästan til kanten av glaset med champagne. Då ölet har större täthet en champagne vil champagnen legga sej i et eget brunt/purpurfärgat skikt ovanpå stouten/portern.
Til råga kan jag rekommendera denna drink som hur vansinnig det än låter faktiskt smakar rätt bra, och duger även rätt bra mot timmermän.
Den tyska varianten av "black velvet", altså "Bismarck", serveras dock, i tråd med den gamla landsfaders rejäla principer, i en ölmugg och inte i något futtigt högt champagneglas. Dvs. man fyller muggen til hälften med Schwarzbier och toppar resten av muggen med champagne/musserande. Enligt rykterna (från brittiskt håll) skall Bismarck ha druckit upp emot en "gallon" av denna mix dagligen.

Apropos drottning Victoria, hon lär ju ha varit rätt förtjust i "kallt te" (gin)?

[Hans]

Warlords' Preferred Potables

The principal national leaders running World War II all had rather distinctive tastes in alcohol.

-Chaing Kai-shek. Unlike most Chinese, the Generalissimo was a teetotaler, and also did not smoke.
-Winston S. Churchill. The British prime minister was a major toper, and he held his liquor very well. Churchill's daily intake regularly included scotch (preferably Johnny Walker Black or Red), brandy (Hine), port, and claret, not to mention champagne (Pol Rogers or Cordon Rouge), of which he claimed to average about a bottle a day. William Manchester claimed there was “always some alcohol in his bloodstream, and it reaches its peak late in the evening after he has had two or three Scotches, several glasses of Champagne, at least two brandies, and a highball.”
-Hirohito. Much preferred whiskey over the more traditional sake.
-Adolph Hitler. Generally a teetotaler, the German Führer did occasionally take a little brandy in warm milk to help him sleep. From time to time he is reported to have sampled beer, though never found one that suited his taste. On celebratory occasions Hitler was sometimes seen with a glass of Moet & Chandon champagne, such as on hearing the news of the Japanese attack on Pearl Harbor or upon marrying Eva Braun
-Benito Mussolini. Il Duce rarely drank more than an occasional glass of wine, and like Hitler he did not smoke.
-Franklin D. Roosevelt. Roosevelt often had wine or beer with meals, but his preferred potable was a martini. He considered himself an excellent mixicologist – and made the first legal drinks served the White House on the abolition of Prohibition in 1933 – but his concoctions were reportedly only passable.
-Josef Stalin. The Soviet Vozd often drank Georgian red wine or vodka with red pepper, sometimes to excess.
-Harry S Truman. In keeping with his Missouri roots, Truman liked bourbon, and greatly preferred Wild Turkey, hardly top shelf stuff.
http://www.strategypage.com/cic/docs/cic286b.asp

StrategyPage brukar vara hyfsat trovärdig men källor framgår inte, någon som vill köra en Hex?

MVH

Hans

[varjag]

Vi bör inte glömma Generalfältmarskalken Gerd von Rundstedt, som - nominell befälhavare över Ardenneroffensiven, lär ha spenderat sin mesta tid med att dricka armagnac (fy fasen vilken dålig smak...) och mumla om hur han rått Hitler & Co att göra slut på ett förlorat krig.......En klartänkt pensionär!, Varjag

[Göstring]

Churchill som ville ha sin Champagne kall, torr och gratis hade Pol Roger som favoritchampagne.

Finns det inte ett eko av Stiernhielms "vinum alienum" här?

[Ornellaia]

Jag har läst att det inte bara badades bastu hos Urho Kekkonen.

Någon som kan bekräfta den fd. finske presidentens alkoholvanor?