Atombomberna, rätt eller fel?

[Zeppo]

Det var helt rätt att bomba Japan med atombomber även i efterhand. Anledningen till min såikt är att det sparade livet på stort antal amerikanska soldater, ett stort antal japanska soldater, ett stort antal kineser och ett stort antal japanska civila.

Har alla glömt bort hur det gick när Okinawa intogs och mer än 20% av civilbefolkningen strök med? Har alla glömt bort de hemska övergrepp som japanerna begick i Kina?

[Perra]

Det är helt sant att japanerna begick grova övergrepp under hela kriget, och att ett stort antal amerikanska soldaters liv räddades genom tilltaget med atombomberna. Men det hela är en moralisk fråga också, inte bara rent militär. Det var ju inte civilbefolkningen i Hiroshima och Nagasaki som begått övergreppen i Kina, även om där fanns militära baser visste man att tiotusentals människor som inte var i vapenför ålder skulle dö. De var lika oskyldiga som de kineser japanerna själva slaktat. I krigets brutala verklighet kan man argumentera att det var rätt och riktigt för att i vita huset tar man trots allt mer hänsyn till en amerikansk soldats liv än en japansk civilist, och det är helt förståeligt. Men frågan är om bomberna var nödvändiga ändå, kanske och kanske inte. Ingen har glömt okinawa och iwo jima. Hur som helst är det motivet för at använda dem som är mest intressant, och jag tror ju inte att det endast består i det ädla att rädda liv. Utan till stor del var en efterkrigsoperation, som syftade till att visa världen och framför allt Sovjetunionen vilka vapen man hade tillgång till.

[varjag]

Det är helt sant att japanerna begick grova övergrepp under hela kriget, och att ett stort antal amerikanska soldaters liv räddades genom tilltaget med atombomberna. Men det hela är en moralisk fråga också, inte bara rent militär. Det var ju inte civilbefolkningen i Hiroshima och Nagasaki som begått övergreppen i Kina, även om där fanns militära baser visste man att tiotusentals människor som inte var i vapenför ålder skulle dö. De var lika oskyldiga som de kineser japanerna själva slaktat. I krigets brutala verklighet kan man argumentera att det var rätt och riktigt för att i vita huset tar man trots allt mer hänsyn till en amerikansk soldats liv än en japansk civilist, och det är helt förståeligt. Men frågan är om bomberna var nödvändiga ändå, kanske och kanske inte. Ingen har glömt okinawa och iwo jima. Hur som helst är det motivet för at använda dem som är mest intressant, och jag tror ju inte att det endast består i det ädla att rädda liv. Utan till stor del var en efterkrigsoperation, som syftade till att visa världen och framför allt Sovjetunionen vilka vapen man hade tillgång till.

Ditt, är ett tänkvärt resonemang - men ett som bara blivit en populärt EFTER kriget.
Och, vill jag påstå ett, som i huvudsak 'skapats' av de vänsterkrafter som - dirigerade från Moskva under efterkrigsåren - krävde förbud mot atomvapen. 1945 ville alla, amerikaner som troligen även japaner - få ett slut på kriget. Atombomberna - var ETT medel att skapa fred. Och DET medlet lyckades. Med - som vi alla inser, en stor besparing av oskyldiga människorliv. Jag kan inte påminna någon mycken erinran MOT användningen av atomvapen mot Japan - förrän Koreakriget och General MacArthurs idéer om att förvandla Nord-Korea till en 'glasöken'. Det var först då som vänstern - från Pjongyang till Moskva, Stockholm, Berlin och Paris - lyckades, med en enorm propagandakampanj - att förvandla Hiroshima och Nagasaki - till omoraliska krigsförbrytelser......I västländerna dessförinnan, sågs bombningarna bara som effektiv användning av effektiva vapen för att tvinga en halsstarrig fiende till underkastelse.

Idealiskt neutrala Stockholm fick oombett ge namn till Moskvainspirerad världsomspännande kampanj mot atomvapen, den s.k. Stockholmsappellen. Allt vad den gällde - var att skapa masshysteri MOT atomvapen - innan Sovjetunionen hade byggt sina egna. Enligt min uppfattning, har hela Hiroshima/Nagasaki-debatten att söka sina rötter från den tiden.....Varjag

[Dûrion Annûndil]

Och, vill jag påstå ett, som i huvudsak 'skapats' av de vänsterkrafter som - dirigerade från Moskva under efterkrigsåren - krävde förbud mot atomvapen.

"Den Kommunistiska Världskonspirationen" i all ära, har du några bevis för detta, och hur går det ihop med att Stalin aktivt utvecklade atomvapen själv (och alltså då skulle förbjuda sitt eget snart färdiga vapen)?

Jag kan inte påminna någon mycken erinran MOT användningen av atomvapen mot Japan - förrän Koreakriget och General MacArthurs idéer om att förvandla Nord-Korea till en 'glasöken'. Det var först då som vänstern - från Pjongyang till Moskva, Stockholm, Berlin och Paris - lyckades, med en enorm propagandakampanj - att förvandla Hiroshima och Nagasaki - till omoraliska krigsförbrytelser......I västländerna dessförinnan, sågs bombningarna bara som effektiv användning av effektiva vapen för att tvinga en halsstarrig fiende till underkastelse.

Those who argue that the bombings were unnecessary on military grounds hold that Japan was already essentially defeated and ready to surrender.

One of the most notable individuals with this opinion was then-General Dwight D. Eisenhower. He wrote in his memoir The White House Years:

"In 1945 Secretary of War Stimson, visiting my headquarters in Germany, informed me that our government was preparing to drop an atomic bomb on Japan. I was one of those who felt that there were a number of cogent reasons to question the wisdom of such an act. During his recitation of the relevant facts, I had been conscious of a feeling of depression and so I voiced to him my grave misgivings, first on the basis of my belief that Japan was already defeated and that dropping the bomb was completely unnecessary, and secondly because I thought that our country should avoid shocking world opinion by the use of a weapon whose employment was, I thought, no longer mandatory as a measure to save American lives."
Other U.S. military officers who disagreed with the necessity of the bombings include General Douglas MacArthur (the highest-ranking officer in the Pacific Theater), Fleet Admiral William D. Leahy (the Chief of Staff to the President), General Carl Spaatz (commander of the U.S. Strategic Air Forces in the Pacific), and Brigadier General Carter Clarke (the military intelligence officer who prepared intercepted Japanese cables for U.S. officials), and Admiral Ernest King, U.S. Chief of Naval Operations, Undersecretary of the Navy Ralph A. Bard, and Fleet Admiral Chester W. Nimitz, Commander in Chief of the Pacific Fleet.

"The Japanese had, in fact, already sued for peace. The atomic bomb played no decisive part, from a purely military point of view, in the defeat of Japan." Fleet Admiral Chester W. Nimitz, Commander in Chief of the U.S. Pacific Fleet.
"The use of [the atomic bombs] at Hiroshima and Nagasaki was of no material assistance in our war against Japan. The Japanese were already defeated and ready to surrender." Admiral William D. Leahy, Chief of Staff to President Truman.
The United States Strategic Bombing Survey, after interviewing hundreds of Japanese civilian and military leaders after Japan surrendered, reported:

"Based on a detailed investigation of all the facts, and supported by the testimony of the surviving Japanese leaders involved, it is the Survey's opinion that certainly prior to 31 December 1945, and in all probability prior to 1 November 1945, Japan would have surrendered even if the atomic bombs had not been dropped, even if Russia had not entered the war, and even if no invasion had been planned or contemplated."
The survey assumed that continued conventional bombing attacks on Japan—with additional direct and indirect casualties—would be needed to force surrender by the November or December dates mentioned.

Many, including General MacArthur, have contended that Japan would have surrendered before the bombings if the U.S. had notified Japan that it would accept a surrender that allowed Emperor Hirohito to keep his position as titular leader of Japan, a condition the U.S. did in fact allow after Japan surrendered. U.S. leadership knew this, through intercepts of encoded Japanese messages, but refused to clarify Washington's willingness to accept this condition.
http://en.wikipedia.org/wiki/Atomic_bom ... nnecessary

Dessa herrar var knappast delaktiga i konspirationen.

Men snarast var de etiska aspekterna tämligen betydelselösa innan 7 augusti 1945, innan man sett resultatet. Då var det enbart ett vapen som självklart skulle användas. Först därefter insåg man konsekvenserna, och bl.a. Oppenheimer blev ju en motståndare till "bomben".

Mvh -Dan

[varjag]

Again...'shot down in flames'....in postwar recriminations , Varjag

[Hans]

Intressant, hur mycket av citaten som Wikipedia skriver om sades efter krigslutet - min gissning är alla.

Hursomhelst, är det bara som tycker det är svårt att följa hela tråden - den börjar bli minst sagt lång. Utan att kontrollera vill jag minnas att man skall ta United States Strategic Bombing Survey med en nypa salt då de generellt sett överdrev effekterna och att deras siande i framtiden skulle ha varit bättre är svårt att tro.

MVH

Hans

[Perra]

Det låter på somliga som om det inte skulle ha funnits någon tvekan att använda bomben. Så var det ju inte, Truman och och krigsminister Stimson var inte alls säkra på att de ville genomföra det hela när de fått förklarat för sig vad det var för slags vapen. Dessutom var flera av forskarna som jobbat fram bomben starkt emot ett användande, framför allt Leo Szilard som var den som sett till att manhattanprojektet överhuvudtaget satt fart, tyckte att den aldrig borde användas när tyskland väl förlorat. Bomben hade forskats fram i händelse av att Hitler också skulle fått fram atombomber. Han och 150 andra forskare skrev under en protest mot att bomben skulle användas. Även Oppenheimer var ångerfull över att de hade givit mänskligheten ett så fasansfullt vapen.

General Leslie Groves som var militär chef för projektet var den som verkligen propagerade för ett användande, varför i hela friden hade man annars forskat fram den resonerade han och kom därmed ständigt i konflikter med bla Szilard men också med Oppenheimer. Politiskt var det utrikesminister James Byrnes som hade stort inflytande över Truman då denne såg honom som sin främste rådgivare som främst propagerade för att använda atombomben. Byrnes hade länge känt till mahnattanprojektet, långt före Truman. Det är ingen efterhandskonstruktion att Byrnes ville använda bomben om man hade tillgång till den både för att få slut på kriget med Japan, och för att skrämma ryssarna så att den efterföljande freden skulle bli stabil.

Truman var inne på samma linje, men det skedde inte utan viss vånda. Groves ville atombomba Kyoto, därmed kom han i konflikt den den 78-årige Stimson som inte kunde tänka sig att förstöra en stad av sådan historisk och andlig betydelse, det vore en liknande förlust för den japanska kulturen som det skulle vara för den västerländska om vi skulle atombombade Rom menade han. Det skulle skapa sådan förtvivlan och ilska att det kanske aldrig skulle gå att få en normal fred med japanerna. Han tänkte inte ta minsta hänsyn till att japanerna hade viktiga militära installationer i staden. Truman gick på Stimsons spår och Kyoto som var prioritet 1 ströks från listan till Groves stora missnöje. Att resonemangen gick på det här viset är ingenting som man hittat på efter kriget.

[varjag]

Någon kommunistisk 'världskonspiration' behöver man kanske inte tillgripa...Ett välkänt faktum var, vilka krafter som organiserade, publicerade och finansierade den s.k. Världsfredsrörelsen med början i Paris 1949. Ett centralt tema, var just förbud mot atomvapen - alldeles oavsett att Sovjetunionen utvecklade sina egna. Sovjet var svagt efter kriget och det är lätt att förstå deras angelägenhet. Dessvärre för många fredsivrare i alla läger, var kommunister så totalt dominerande i denna kampanj att orden 'Fred' och 'Atombombsförbud' kom att bli nästan synonyma med kommunister och Sovjetintressen. Varjag

http://www.folkrorelser.nu/alternativno ... rden4.html