Förvanskning av historien

[sveahk]

Tyska 2VK-skildringar, med eller utan självbiografisk bakgrund, är legio. Problemet är att de inte ofta blev eller blir översatta, vare sig till engelska eller svenska...

Bakom min rygg i min bokhylla står uppåt ett tusental böcker om Luftwaffe, flertalet utgivna bara på det tyska språket. Däribland knappt hundra tyska pilot-skildringar, biografi och självbiografi. Blott ett fåtal av dessa är översatta till engelska - typ Galland: The First and the Last. Resten utgivna i små upplagor på oftast små förlag - efter ett par få år i handeln finns de högst antikvariskt. Men de finns.

Detsamma torde gälla de andra vapenslagen. Vad vi sällan finner nu för tiden är emellertid "hjälteskildringar" - det är soldater som beskriver hur de förlorade kriget, det är hårdkokt och ofta eländigt...

Hans K

[millgard]

En bra trådstart tycker jag, definitivt värd sakligt deltagande och diskussion istället för dryga fjantinlägg. Självklart saknar det betydelse huruvida man har x universitetspoäng i historia eller inte, men det är så typiskt SVENSKT att hänga upp sig på att någon skriver att man har det...

Nog om detta. Jag tror att en del av svårigheterna ligger just i att frågan är så ideologiserad i och med nazismens stora del i händelserna. Eftersom vi gärna delar in världen i OND och GOD blir det ju lätt så att vi också tolkar allt med dessa glasögon. Var det då inte så att den GODA sidan vann? Jo, absolut. Men det betyder ju inte att det inte existerade lidande på tysk sida eller att övergrepp förekom från allierat håll. Värderelativismen lurar runt hörnet och vad är väl Hamburg mot London?

Det jag saknar är ALLA skildringar av Tyskland 1945-53, det är som om landet inte existerade förrän spänningarna mellan öst och väst blev extremtydliga. Hur levde man, vad hände med familjerna? Krigsfångarna? Hur gick man till väga för att bygga upp de städer som inte existerade längre? I princip utan tillgång till vuxna män?

Jag var i Essen för något år sedan. 1943-1944 utsattes staden för mer än 365 luftanfall under ett år. Mellan Essen och Dortmund finns en liten medeltida stenkyrka, en av få återstående byggnader överhuvudtaget från tiden innan kriget. Var är den historien?

Här finns mycket att gräva i.

Jag har också en massa universitetspoäng i historia säger jag bara för att reta någon. Utbildad gymnasielärare dessutom. Vad nu det har med saken att göra...

[Grille]

Jag inser att ordet "hjälteskildring" kan missförstås. Men ni vet säkert vad jag menar. Böcker som tex lyfter fram framgångsrika uppdrag. De tenderar ju lite att bli det även om det mest är smuts, rädsla och oro. På sikt kan det säkert komma filmer som skildrar tyska framgångar. Idag känns det väl lite tidigt. "Så tog vi Eben Emael" ( stavning?). En sådan film skulle nog inte bli en kioskvältare men ju längre tiden går ju sannolikare kommer det att bli.

Känns betryggande att det faktiskt finns så många tyska skildringar oöversatta. Då förutspår jag att det kommer att ske ännu fler översättningar till svenska i framtiden. Som sagt: genrens framtid bör ligga här. De allierades insatser är väl kartlagda. Kan något nytt komma fram? Det är rätt många år kvar på sekretess i brittiska arkiv tex.

Men tillbaka till trådrubriken. Jag tycker inte att debatten är snedvriden på Skalman. Men det är ju klart de flesta här är ju intresserade och kunniga

Edit: Johannes Steinhoffs memoarer har jag läst på svenska. Tror den är svår att hitta idag. Även Günther Priens bok om Scapa Flow. Utgiven på svenska under brinnande krig. Fann den på ett nedlagt folkbibliotek

[Grille]

Mitt svar här uppe blev lite väl utsvävande. Kort och gott hoppas jag att få läsa betydligt fler tyska skildringar i framtiden. Gärna också om tiden 1945-53. Okänd - och kanske ännu mer okänd om de som hamnade på fel sida om järnridån i det som kom att kallas DDR.
Hur hade de det? Något har man väl läst men inte är det så mkt

[Utåtriktad]

Som (halv) anglo-saxare och visserligen då av tysk-norsk börd så vette fan om detta forum är så vinklad åt det hållet. Jag tycker vi ofta diskuterar bombningarna av tyska städer, tysklandsskuld och folk-fördrivningen och alldeles nyss Morganthau-planen.

Och det som Grille förutspår:

Det anglosaxiska är skildrat ner till snart varenda patronavfyring. Man är mer nyfiken på det tyska nu.

har väl redan hänt. Enda skillnaden kanske är att de inte skilldras som hjältar.
Mer som: vi var idioter som slogs så bra för idioter och hade det inte heller så roligt.

Och vad som skulle förvanskats i historibeskrivningen vet då inte jag.
Vad vill du ha? Vad är du ute efter?
Ja tyskarna led efter nederlaget men det kommer ju aldrig kunna nolla ut det som de gjorde.
Just det kriget är ganska svart/ vit skulle jag säga.

Sonderling

Jag är inte ute efter något. Kan bara beklaga att jag hade det dåliga omdömet att skriva ett inlägg i berusat tillstånd och tyvärr spetsade till det hela. Håller med dig om att just det kriget verkligen är svart/ vit.

/Peter

[koroshiya]

Som (halv) anglo-saxare och visserligen då av tysk-norsk börd så vette fan om detta forum är så vinklad åt det hållet. Jag tycker vi ofta diskuterar bombningarna av tyska städer, tysklandsskuld och folk-fördrivningen och alldeles nyss Morganthau-planen.

Och det som Grille förutspår:

Det anglosaxiska är skildrat ner till snart varenda patronavfyring. Man är mer nyfiken på det tyska nu.

har väl redan hänt. Enda skillnaden kanske är att de inte skilldras som hjältar.
Mer som: vi var idioter som slogs så bra för idioter och hade det inte heller så roligt.

Och vad som skulle förvanskats i historibeskrivningen vet då inte jag.
Vad vill du ha? Vad är du ute efter?
Ja tyskarna led efter nederlaget men det kommer ju aldrig kunna nolla ut det som de gjorde.
Just det kriget är ganska svart/ vit skulle jag säga.

Sonderling

Jag är inte ute efter något. Kan bara beklaga att jag hade det dåliga omdömet att skriva ett inlägg i berusat tillstånd och tyvärr spetsade till det hela. Håller med dig om att just det kriget verkligen är svart/ vit.

/Peter

Jag har själv varit där många gånger. Man skulle ha en fyllespärr på datorn.

Hur som helst - jag tycker inte det känns som att Skalman kanske var rätt målgrupp för ditt inlägg. Det finns många trådar som handlar om axelmakternas krigföring, och även om lidande hos dem.

Och visst led de något otroligt - till en början led de beroende på att de styrande förde en rustningspolitik som styrde om privat konsumtion till offentlig, och så skulle det komma att fortsätta.

Visst är det hemskt vad de råkade ut för, och många av de som led kan ju sägas ha varit oskyldiga, åtminstone vad gäller vissa definitioner för oskyldig. Samtidigt måste man förstå revanschlusten hos de allierade. De var ju inte oprovocerade.

Jag kan tänka mig att vi i framtiden kommer att få se fler filmer där goda tyskar lyfts fram och ställs inför etiska problem. Förvisso kan man då tänka sig att de har befäl som framställs som onda, men ändå.

Jo, och filmen om stormningen av Eben Emael har väl redan gjorts Den heter Sieg im Westen.

[varjag]

Tyska 2VK-skildringar, med eller utan självbiografisk bakgrund, är legio. Problemet är att de inte ofta blev eller blir översatta, vare sig till engelska eller svenska...

Bakom min rygg i min bokhylla står uppåt ett tusental böcker om Luftwaffe, flertalet utgivna bara på det tyska språket. Däribland knappt hundra tyska pilot-skildringar, biografi och självbiografi. Blott ett fåtal av dessa är översatta till engelska

Det är väl just där knuten ligger. De stora förlagen i väst - hade föga intresse publicera stories från ''andra sidan''.
Det fanns övernog från den egna! Den enda marknaden för tyska krigsmemoarer och skidlringar - fanns i Väst-Tyskland.
Som sveahk skriver - blev bara ett fåtal översatta till engelska, långt färre till svenska.

Sen har det funnits en ''spärr'' till; Den ideoligiska. För att publiceras i väst måste man ha varit ''en anständig tysk''.
Man måste innerst inne ha avskytt naziregimen, dokumentera detta i detalj i skrivandet - och aldrig förklara någon tro
på Tysklands seger. Sist, men inte minst - bör varje ''anständig tysk'' åtminstone nämna den fasa han kände inför
judepolitiken...om vilken han/hon - naturligtvis inte hade en aning, innan den blev känd efter kriget.

Det är många intressanta tyska krigsskildrare, som aldrig krypt till det korset.

My tuppence, Varjag

[lampros]

För att publiceras i väst måste man ha varit ''en anständig tysk''.
Man måste innerst inne ha avskytt naziregimen, dokumentera detta i detalj i skrivandet - och aldrig förklara någon tro
på Tysklands seger. Sist, men inte minst - bör varje ''anständig tysk'' åtminstone nämna den fasa han kände inför
judepolitiken...om vilken han/hon - naturligtvis inte hade en aning, innan den blev känd efter kriget.

Det är många intressanta tyska krigsskildrare, som aldrig krypt till det korset.

Ett extremt, men dock exempel i sammanhanget är Otto Skorzeny. En man som rakt inte kröp till korset, tvärtom. Hans AVK-memoarer återutgavs nyss av SMB. Hans källvärdighet åsido så symboliserar hans bok något annorlunda jämfört med den vanliga tagelskjortan.

Vidare så har Zetterling-Tamelander, var för sig eller ihop, skrivit åtskilliga böcker om östfronten i neutral ton. Nazismen nämns inte alls i deras böcker (Östfronten, Kursk, Tjerkassy). Och gör den det så är det inte centralt, det är inte problemorienterat mot nazism och dess specifika agenda. Så inte heller där kryps till något kors. Det är ganska hands-on operativa böcker, otänkbara för 20 år sedan. I samma anda är det idag möjligt att ge ut titlar som "Pansarspaning på ostfronten", "Pansarslaget vid Prochorovka" samt en kommande bok, utan vänsterslagsida, om svenskarna i Waffen-SS ("Hitler's Swedes" av Lars T. Larsson). Plus SMB-böcker (eller HistoriskaMedia eller vad det nu är) av Charles Whiting om tyska fallskärmsoperationer och någon mer Whiting-bok om tysk operativ skicklighet, samt en sådan bok som Beevors om Kreta. Tämligen neutralt politiskt, bara operativ inriktning på dem.

Jag gillar att man nu kan skriva om den tyska sidan utan att pissa på sig. Så vad gäller TS tes att ingen bryr sig om det tyska så är det tvärtom så att många, både i Sverige och övriga västvärlden, idag vill läsa om AVK från den tyska sidan av saken. Krypa till kors-sentimentet finns förvisso, som i Hans von Lucks "Pansarchef under Rommel", men inte så det stör.

[Grille]

Precis. Sådana böcker vill man läsa. Vi vet ju ändå vem som startade kriget och vad som hände i öster och har inga problem att med att separera det även om det skulle finnas viss "propaganda" i en del böcker. Minns tex H U Rudels memoarer. Glödande nazist men vem tänkte på det när själva flygskildringarna var så spännande och intressanta ( får man faktiskt säga)

[lampros]

Precis. Sådana böcker vill man läsa. Vi vet ju ändå vem som startade kriget och vad som hände i öster och har inga problem att med att separera det även om det skulle finnas viss "propaganda" i en del böcker. Minns tex H U Rudels memoarer. Glödande nazist men vem tänkte på det när själva flygskildringarna var så spännande och intressanta ( får man faktiskt säga)

Just det. Det var väl Atlantis' serie om flygare i andra världskriget. Det ingick även en japansk pilot och en engelsk Hurricane-pilot. Och Rudels bok var i så fall helt unik. Han erkände, även när han satt och skrev sin bok efter AVK, att Hitler var mannen.

Det var en lätt surrealistisk känsla att läsa dessa rader måste jag säga. Förutom att författaren saknade självcensur tycks förlaget ha gjort det. Denna bok blir därmed ungefär en sådan där "officiell nazibok", godkänd av eliten och inköpt till bibliotek, som David Irvings Göringbiografi. Den kom ju på Forum, var det väl, innan Irving blev persona non grata. Jag lånade mitt ex på Öviks bibliotek år 2000 och jag är ganska säker på att den köptes in allmänt. "En stor, välgjord Göringbiografi, halleluja"..., så var det officiella sentimentet kring denna bok när den kom på 80-talet.

Men inte behöver vi sådana smygare. Dagens kulturklimat är ganska uppskruvat, men objektiva skildringar av Nazitysklands krigsmaskin tycks vara ganska accepterat.

[Grille]

Det var nog "Jag flög för Hitler" av Heinz Knoke du tänker på. Annars stämmer allt

[B Hellqvist]

Just det. Det var väl Atlantis' serie om flygare i andra världskriget. Det ingick även en japansk pilot och en engelsk Hurricane-pilot. Och Rudels bok var i så fall helt unik. Han erkände, även när han satt och skrev sin bok efter AVK, att Hitler var mannen.

Rudels bok har inte getts ut på svenska; det är Heinz Knokes "Jag flög för Hitler" du tänker på.

[lampros]

Just det. Det var väl Atlantis' serie om flygare i andra världskriget. Det ingick även en japansk pilot och en engelsk Hurricane-pilot. Och Rudels bok var i så fall helt unik. Han erkände, även när han satt och skrev sin bok efter AVK, att Hitler var mannen.

Rudels bok har inte getts ut på svenska; det är Heinz Knokes "Jag flög för Hitler" du tänker på.

Just det, tack. Men som Grille säger så "stämmer allt" - Knoke var en hängiven nazist även när han blickade tillbaka. Hans bok är, såtillvida, ett unikum inom svensköversatt AVK-litteratur.

[Erik Ljungberg]

Två skönlitterära ungdomsböcker, som jag läste med stor behållning för en massa år sedan, om situationen i Tyskland under och efter andra världskriget är Ulrike och Kriget/Freden av Vibeke Olsson (1975).

Ger en bild av civilbefolkningens lidande både under och före kriget.

/Erik

[koroshiya]

Det är många intressanta tyska krigsskildrare, som aldrig krypt till det korset.

Med vissa anar man att de fabricerade en historia av ren nödvändighet. Man kan nog tänka sig att Albert Speer hade goda anledningar till att berätta om det förflutna på ett visst givet sätt. Och vem kan klandra honom för det? Riskerar man att bli avrättad är det väl lätt hänt att man kanske inte berättar allt.