DAK och logistik, en liten matematikuppgift.

[MD650]

Nån som kan ge sig på en übersättning?

[Hans]

Nån som kan ge sig på en übersättning?

Google:

German to English translation

In about June 1942 I found following daily fire services:

Tripoli 4,000 t
Benghazi, 2,000 t
Tobruk 500-800 t
---
Because I have just found new numbers:

Monthly capacity at peace:
Tripoli - 45,000 t
Benghazi - 27,000 t
Tobruk - 20,000 t
In war, then scored two to three times higher power!

The monthly average has been deleted from mid July to mid-September 1942 loaded /:
Tripoli:
35 669 t deleted from Italy
Load 19 015 tons for the coastal shipping to the East
Benghazi:
60 500 t deleted from Italy
Load 13 980 tons for the coastal shipping to the East
11 090 tonnes of coastal navigation coming from the West erased
Tobruk:
47 071 t deleted from Italy
Load 10 071 tons for the coastal shipping to the East
17 655 tonnes of coastal navigation coming from the West erased
Marsa Matruh
1927 t deleted from Italy
10 030 tonnes of coastal navigation coming from the West erased

'Erased' och 'deleted' skall vara 'unloaded' (gelöscht).

MVH

Hans

[dc]

Jag har räknat lite på hur mycket lastbilar som egentligen skulle behövts för Rommels underhåll, för att sätta lite diskussioner i perspektiv.

En tsyk pansardivision i offensiv trid behöver c:a 450 ton underhåll och vatten dagligen.
Den tyska standardlastbilen är en Opel Blitz som tar 3 ton last.
Dock är c.a 20% av lasten lådor, emballage o.s.v. så när lastbilen anländer är det c:a 2,4 ton av lasten som är underhåll.
Lastbilen behöver bensin. C:a 4 liter milen på dåliga vägar för Opel Blitz.
Avståndet mellan Tripoli och El Alamein är ungefär 225 mil.
En liter bensin väger c:a 0,75kg.
Så, lastbilen använder 675kg av sina 2,4 ton underhåll för att komma fram. Säg att lite mat och vatten till besättningen plus avdunstning i ökenhettan för det upp till 700kg.
Så med varje lastbil anländer i El Alamein 1,7 ton underhåll.

För 450 ton behöver vi då 450/1,7=265 (avrundat) lastbilar som anländer varje dag.

Dock kommer c:a 30% av lastbilarna vara under reparation/service vid varje givet tillfälle, ökenmiljön sliter hårt (siffran är från tyska kvartersmästarstaben, som estimerade 20% vid andra fronter och 30-35% i Afrika). Jag antar också att för 10 lastbilar i en underhållskonvoj så behövs det ytterligare 1 med reservdelar, smörjolja, reservbensin, reservförare, mekaniker o.s.v. (265/0,7)*1,1=417 /avrundat) lasbilar .

Dock behöver lastbilarna tid både att lasta ur och i och för att köra sträckan på 225 mil. Säg 5 timmar ilastning och 5 timmar urlastning för en sådan flotta. En lstbilskonvoj under avk höll 40km/h med bra förare, så resan tar 56 timmar mellan Tripoli och El Alamein. Dock kan man knappast förvänta sig att konvojen kör nonstop. 16 timmars körning och 8 timmars vila per dygn är nog realistiskt, så resan tar 50% längre. Dessutom ska man tillbaka också, så 10+(112*1,5)=178 timmar för en lastbil att ta sig till fronten och tillbaka, inklusive i- och urlastning. Detta innebär att för varje lastbil som anländer och lastar ur är det ytterligare 6,4 (avrundat) som lastar och är på väg till eller från Tripoli.

417*7,4=3086 (avrundat).

För att förse EN pansardivision vid El Alamein med allt underhåll den behövde för offensiva operationer från Tripoli behövdes det alltså över 3000 lastbilar! Och det är förutsatt att inga flaskhalsar uppstår, att inte WDAF eller LRDG lägger sig i och att det alltid finns urlastat material i hamnarna att lasta på lastbilarna.

Det beräknades att hela Panzerarmee Afrika vid El Alamein behövde c:a 3300 ton underhåll om dagen. Visserligen kunde en del skickas genom Benghazi och Tobruk, men dessa hamnar saknade hamninfrastrukturen (kranar, dockor, hamnpersonal, interna hamnjärnvägar, lastplatser, lagerhus o.s.v.) för att kunna ta emot lika mycket underhåll som Tripoli kunde.

Totalt kunde hamnarna i Libyen tillsammans kanske ta emot 5000 ton underhåll om dagen - men att sedan få iväg det till trupperna var inte riktigt lika lätt.

Något att tänka på de som tror att Rommel med två pansardivisioner till kunnat ta sig till Irak.

Har du läst Michael Tamelanders bok om Malta? Han gjorde en liknande uträkning och kom fram till liknande resultat. Jag har inte boken framför mig nu. Men det var helt klart i land som logistiken brast.

[von Adler]

Hamnarna som sådana i Libyen var det inget fel på - djupa, säkra och bra för fartyg.

Problemet låg i infrastrukturen i hamnen, staden och landsvägen.

Tripoli var den största och bäst utrustade hamnen i Libyen. Det var också den som låg längst ifrån fronten i Egypten (c:a 225 mil).

En hamn behöver;
Kranar (för att lasta ur skeppen).
Intern järnväg (för att transportera tungt gods inom hamnen, från dockorna till lagerhusen).
Hamnpersonal (för att sköta kranar, nät, järnväg, lagerhus o.s.v.).
Infrastruktur - helst järnväg - till lagerhusen (för att kunna lasta om till de lastbilar/tåg som ska ta underhållet till fronten).

På den här tiden var inget av detta någon väloljad koordinerad maskin som kunde flyttas från hamn A till hamn B i ett nafs. Kranar var ofta platsbyggda och krävde erfaret folk för att hålla igång. Att bygga järnväg och bereda plats och utrustning för omlastning var tidsödande och dyrt. Att bygga upp en förstörd hamn eller expandera en existerande var en tidsödande process som kostade mycket resurser.

Betänkt att Tripoli var den enda hamn som inte bombades reguljärt (av båda sidor), erövrades och saboterades flera gånger o.s.v. och man förstår varför Tobruk, som egentligen är en utmärkt hamn, kunde lossa så lite underhåll (efter att ha bombats, erövrats, belägrats, erövrats och bombats).

Den fredstida beräkningen på Libyens största hamnar och deras kapacitet att lasta ur och om var:

Tripoli: 45000 ton/månad.
Benghazi: 18500 ton/månad.
Tobruk: 15000 ton/månad.

Notera också att tyskarna var notoriskt urusla på logistik och hamndrift. När de i princip tog över hamnarna i norra Finland och hade ett halvår på sig, i ett vänligt sinnat land med helt oförstörda hamnar, lyckades de ändå inte få igång kapaciteten till att kunna försörja Dietls offensiv mot Murmansk.

Britterna, som var mästare i den här grenen, byggde järnväg från Alexandria till Tobruk. Notera att britterna, även med hjälp av amerikanernas enorma industriella kapacitet och tre års planering och mängder av mästerliga lösningar ändå hade problem med underhållet efter utbrytningen från Normandie.

[Der Löwe]

Men säger du att de sifrorna som finns i den "tyska länken" inte stämmer? Eller varför skulle man lasta ur i Bengahsi, Tobruk och Mersa Mehtru och sen inte använder det underhållet? Jag är helt inne på att logistiken var problematisk med stora ökenavstånd. Men allt underhåll kördes inte med lastbilar från Tripoli. Jag tror även du missat en förbrukare, de tyska jagtplanens korta räckvidd krävde en främre gruppering. Dessa flygplan slukade bränsle med.

[von Adler]

Kan vara felöversättningar mellan metriska och imperial ton, kanske? Eller att den ena fredstida siffran är från 1930 och den andra från 1940, vem vet? Sådant var ju ofta teoretiska beräkningar, eftersom man sällan arbetade på 100% 8(treskift o.s.v.) i hamnar i fredstid.

[Der Löwe]

Sifrorna pekar ju tydligt på att det lastades av mer underhåll i Tobruk än i Tripoli. Anser du ändå att allt underhåll måste köras med lastbil från Tripoli till fronten? Som sagt så delar jag din uppfattning att det var logistiken som var den trånga tyska sektorn, men jag anser att din beräkning av antalet lastbilar som behövdes bygger på fel grund eftersom du dömde ut alla andra hamnar än Tripoli.

[von Adler]

Okej, vi använder sifforna som postats och räknar antalet lastbilar vi behöver, dessutom korrigerar vi mina siffror från den förra beräkningen (lastbilarna hade inget bränsle till hemvägen).

Tripoli-El Alamein, 2250km.
Benghazi-El Alamein, 850km.
Tobruk-El Alamein, 500km.
Mersa Matruh-El Alamein, 175km.

Från Hans lista:

Tripoli: 16654 ton.
Benghazi: 57610 ton.
Tobruk: 54655 ton.
Mersa Matruh: 11957 ton.
Totalt: 140876 ton.

Procentuellt:

Tripoli: 11,8%
Benghazi: 40,9%
Tobruk: 38,8%
Mersa Matruh; 8,5%

Vilket innebär att av den tyska pansardivisionens 450 ton så ska det komma från;

Tripoli: 53,1 ton.
Benghazi: 184,05 ton.
Tobruk: 174,6 ton.
Mersa Matruh: 38,25 ton.

En lastbil från Tripoli kommer med 1,05 ton underhåll om den ska ha bensin själv fram och tillbaka. Med samma fart och samma andel lastbilar i drift blir det avrundat 79,5 lastbilar som behövs från Tripoli, per dag. Avrundat behövs det då 596 lastbilar för Tripolis del av underhållet.

En lastbild från Benghazi kommer med 1,89 ton underhåll om den ska ha bensin fram och tillbaka. Samma fart och andel lastbilar i drift som i det tidigare exemplet blir det 97,9 lastbilar från Benghazi per dag. 172 lastbilar blir det från Benghazi.

En lastbil från Tobruk kommer med 2,1 ton underhåll. Det blir 131 lastbilar per dag. 158 behövs för att upprätthålla trafiken här.

En lastbil från Mersa Matruh kommer med 2,295 ton underhåll. 26 lastbildar per dag behövs. 18 lastbilar behövs (på grund av den korta sträckan kan de köra mer än ett lass per dag, därav den låga siffran).

596+172+158+18=944.

En enda tysk pansardivision, när tyskarna har kontroll över alla hamnarna på listan, kräver alltså 944 lastbilar för att underhålla med 450 ton om dagen.

Hela Deutsch-Italienischer Panzerarmee behövde c:a 3500 ton underhåll om dagen, vilket skulle kräva 7341 lastbilar, även med de närmare hamnarna.

Edit: Sista uträkninen blev fel.

[Der Löwe]

Jag tror faktiskt att det går att bevisa att Rommel aldrig kunde nått så långt fram som han gjorde med såna här uträkningar.

[von Adler]

Det är precis det vi bevisat - Rommel drev sin framryckning på nödåtgärder och ofta erövrat brittiskt underhåll. I längden är det inte ett sätt att bedriva krig. Rommel hade mycket tur, men det är heller inte i längden ett sätt att bedriva ett krig.

Vad vi EGENTLIGEN bevisar är att kontrafaktiska begrepp som "om Rommel hade två pansardivisioner till..." inte hjälper, eftersom det inte finns några 2000 lastbilar till (plus flygskydd, plus underhåll till dem o.s.v.).

[Der Löwe]

Men om Rommel inte kunde komma så långt fram men ändå gjorde det? Vad har mattematiken bevisat då? Att den inte stämmer.

[von Adler]

Missade du vad jag skrev? Rommel levde på tur och erövdrat underhåll. Turen tog slut vid Alam Halfa-åsen, sedan var det hela vägen tillbaka (och en bit till) som gällde.

Vad uträkningen visar är att infrastrukturen att underhålla Deutsch-Italienischer Panzerarmee inte fanns i Libyen och att tyskarnas paradgren -inte- är logistik.

Det visar även varför Rommel inte kunde rycka in i Egypten 1941, trots att fältet låg rätt öppet - utan Tobruk hade han varken underhåll eller trupper nog (en del måste ju bevaka the diggers där inne).

[Der Löwe]

Tur får man om man förtjänar det. Självklart hade inte Rommel underhåll nog för att stöta mot nildeltat direkt han kom fram till El Alamein. Men det var ingen hård gräns där logistikmöjligheterna slutade. Det var de Brittiska förstärkningarna som stoppade vidare framryckning senare. Ett "stillasittande" under en period hade möjligjort uppbyggandet av depåer nära fronten. Dessa hade i sin tur möjligjort frotsatt framryckning. Hade inte Britterna förstärkt försvaret av linjen hade Rommel kunnat bryta igenom mot Suez. Logistiklinan tog inte slut Vid El Alamein, den var smärtsamt utsträckt. Det talet om ytterligare två pansardivisioner som jag hört sägas är att von Toma som undersökte möjligheterna för stöd till Italienarna förslog att fyra pansardivisioner skulle ersätta de italiensa trupperna. Han var fullt medveten om att det var underhållet som var stötestenen och ville ha högsta kvalite på varje soldat som förbrukade vid fronten. Förslaget var både politiskt omöjlgt med hänsyn till Italienarna och praktiskt omöjligt eftersom dessa divisioner var tänkta att användas på huvudskådeplatsen som skulle bli i öst. Jag kritiserar inte dina tankar om logistiska problem, det jag ifrågasätter är det kategoriska i dem. Det var inte OMÖJLIGT att försörja styrkan vid El Alamein, men det var oerhört svårt och det begränsade styrkornas möjligheter kraftigt.

[von Adler]

Ja, där håller jag med.

Men oavsett uppbyggnad och stillasittande så var kontentan - britterna hade järnväg från Alexandria och luftöverlägsenhet. Tyskarna fick transportera med lastbil utom 130km smalspårväg från Benghazi (totalt tre lok) och en liten bit järnväg som britterna byggt. De brittiska underhållslinjerna var så oerhört mycket kortare så varje paus innebar att britterna blev starkare, relativt.

[varjag]

En hamn behöver;
Kranar (för att lasta ur skeppen).

Många hamnar vid den tiden - hade inte kranar. Lastning/lossning - skedde med fartygets egna lastbommar och winschar.

Fortast gick det om fartyget var utrustat med dubbla bommar över varje lastlucka. Man riggar en bom över lastluckan - den andra över kajen. Bommarnas bägge lyftwirar är förenade med ett hjärtstycke och varje bom har sin egen winch.
Winschmännen - det är viktigt att de kan sin konst - kör winscharna genom att ömsom slacka av - ömsom ''ta vikten i lyftet'' under sin bom. Går till så här; winschmannen vid ''luckebommen'' firar wiren ned i luckan - den vid ''kajbommen'' slackar sin wire. Lyftet kopplas till lyftkroken under hjärtstycket - och luckebommen lyfter det över däcksnivån....
Sen - följer ett samspel mellan winschmännen - lyftet svingar mellan bommarna - kajbommen tar gradvis över tyngden medan luckebommen slackar tills lyftet hänger över kajen - och firas ned till marknivån.

Det låter krångligt - men med skickliga winschmän går det ganska fort.

Om fartyget bara har enkla bommar, d.v.s. en bom över varje lastlucka -

deadman.jpg (27.39 KiB) Visad 4441 gånger

går det långsammare, då bommen måste svängas från lastluckan till kajen vid varje lyft. Bommen regleras då med s.k. ''gajrep''.

Kranar, var alltså inte absolut nödvändiga.

Varjag