Jag vill nog påstå att bevisbördan ligger hos den som hävdar att en i detalj planerad invasion, samt den militära uppmarschen inför denna invasion – i etta fall angående operation ”Seelöwe”, den planerade men aldrig iscensatta tyska invasionen av de brittiska öarna – aldrig var allvarligt menad. Förvisso finns det tyska generaler som efter kriget hävdade att så var fallet, men mig veterligen saknar sådana påståenden stöd i krigstida dokument. Tvärtom pekar samtliga krigstida dokument i fallet som jag sett på att operation ”Seelöwe” verkligen var avsedd att sättas i verket – såvida Storbritannien inte kapitulerade innan dess (en reservation som förstås i princip också får anses gälla alla andra militära operationsplaner).
Intill dess att någon lyckats ta fram dokument som tyder på att operation ”Seelöwe” inte var allvarligt menad, får vi nog utgå ifrån att tyskarna skulle ha iscensatt den om de haft möjlighet därtill. Allt annat är spekulationer – men visst står det var och en fritt att spekulera.
MatsB skrev:Jag är inte övertygad om britternas kampvilja sommaren 1940. Det verkar som om den fortsatta kampen efter fiaskot i Frankrike hängde på en ganska skör tråd. Om brittiska regeringen var så nära att kasta in handduken, tror jag att många vanliga människor var det också. En någorlunda väl genomförd tysk landstigning (med tyskt luftherravälde!) kan nog ha fått luften att gå ur den brittiska motståndsviljan.
Det där antagandet vilar nog på rätt lösan grund. Visst fanns det de britter som inte ville slåss. Men om man tittar på vad jaktpiloterna i RAF Fighter Command åstadkom – eller bombflygarna, eller soldaterna i Nordafrika, eller sjömännen, eller kvinnorna som lämnade in miljontals aluminiumkastruller som skulle gå till flygplansindustrin, eller beslutsamheten hos de londonbor som uthärdade bombanfallen, så anser jag att britterna tvärtom gav prov på en motståndsvilja och en kampanda som var bland de högsta som något folk visat prov på under hela andra världskriget.
De som däremot inte alltid visade så stor kampvilja sommaren och hösten 1940, var tyskarna. Det är ett vanligt fenomen – när soldater känner att de har slutsegern inom räckhåll, minskar benägenheten att ta risker.
varjag skrev: Övergången till 'Blitzen' - anfallen mot städer som London, Coventry m.fl. föjde efter brittiska (nålsticksanfall) mot Berlin. Där få berlinare ens tycks ha vetat om att staden bombats....

.
Nja, de brittiska bombningarna av Berlin hade – enligt journalister från neutrala länder som befann sig på plats – en enorm moralisk verkan på tyskarna. Hitlers vredesutbrott, där han höll tal till hela världen, om dessa bombningar, var ett resultat av detta.
varjag skrev:Under hela sommaren och hösten 1940 fick Churchill sina förseglade depeschlådor från 'Oraklet i Bletchely' - och han VISSTE att ingen omedelbar invasion hotade England,Varjag
Fick Churchill verkligen information om att någon invasion inte var förestående? Jag vet att Winterbotham i sin bok hävdar att så var fallet. Men mycket av det som Winterbotham skrev har ifrågasatts av senare forskning. Själv har jag kunnat konstatera att han överdrev i vilken grad RAF fick kännedom om Luftwaffes operationsplaner. De allra flesta operativa order till Luftwaffe-förbanden telefonerades ut, och britterna avlyssnade bara trådlös radiotrafik.
Med vänliga hälsningar
Christer Bergström
http://www.bergstrombooks.elknet.pl/