Hur skulle ett 2vk med Sverige sett ut ?

[B Hellqvist]

Hejsan! Jag är med och hjälper den här modden lite och vill tacka för alla era förslag. Tror ni att Sverige skulle kunna dra nytta av Lend & Lease-programmet?

Bara om handelsrutterna var säkrade, och det hade knappast varit troligt om Sverige varit i krig med Tyskland.

[B Hellqvist]

Du skulle kanske kunna låna lite idéer ur boken som Hans Alfredsson skrev om ett scenario där Tyskland invaderar Sverige ? Tyvärr kommer jag inte ihåg vad boken heter och jag vet inte heller hur pass realistisk den är.

Det är en spännande bok om ett Sverige fullt indraget i kriget, med motståndsrörelser och quisslingar ! Dessutom är anledningen till invasionen att det görs ett attentat på ett transit-tåg i Pålsjö skog, vilket är en extra lokal-patriotisk krydda för mig. Boken skildrar både personer och kriget på ett bra sätt utan att gå överstyr och bli en "krigsbok". Rekommenderas !

"Attentatet i Pålsjö skog". Rätt OK kontrafaktisk historia, men kunde varit bättre.

[Kahalani]

Varför ska Sverige vara på den allierade sidan? Sverige har länge haft Tyskland som en av sina viktigaste handelspartners. Dessutom var Sverige inte helt ovänligt inställda till Tyskland under början av kriget. Kanske kunde vara en möjlig mod att låta Sverige bli en av Axelmakterna istället. Tillsammans med Finland kunde de hjälpa till lite på Östfronten, där finns ju en hel del historiska kopplingar att göra också.

Med vänlig hälsning

K

[Capt.Sandgren]

tackar för alla fina svar ! Modden ligger lite på is just nu...och vi söker fortfarande medlemmar..kanske någon här som skulle tänka sig vara en researcher i teamet ? ..eller göra en hemsida åt oss..

[Donkeyman]

De allierade hade lite lösa planer på att invadera Norge/Sverige under 1940 (Operation R5 enligt Zetterling/Tamelanders "Den nionde april")

Så lösa var inte de planerna. De var tvärtom i högsta grad seriösa. Avsikten var att besätta delar av Norska Västlandet för att spärra inne Tyskarna i Skagerack. Vidare skulle man besätta Narvik och så tränga vidare in i Sverige för att ockupera malmfälten. Denna operation var tänkt att ske under april/maj 1940 men krigshändelserna på kontinenten gjorde att man aldrig genomförde den. Så kom den Tyska inmarschen den 9 April i stället.

Om Britternas plan hade blivit verklighet skulle både Norge och Sverige med stor sannolikhet ha hamnat på den Tyska sidan i stället. Precis som Finland kom att göra.

[koroshiya]

Men jag kan tänka mig ett senario då sveige kunde gjort en skilnad, När Tysklan invaderade Norge..... om den svenska regeringen nä nu /=&% sådant gör man inte mot broderfolket Norge....Tänk er ett par 10 000 svenska soldater som marchar mot Oslo... problemet är vad Tyskarna skulle gjort en vecka senare efter de hämtat sig...Frankrike/England skulle fortfarande ligga i låssas kriget i Frankrike.

Det fanns inte särskilt många svenska soldater. Den 9:e april försvarades t. ex. Bohuskusten av en kadettpluton. Nils-Erik Baehrendz var förresten med i den. Förmodligen hade tyskarna kunnat köra rätt in i svenska hamnar och börjat lasta av illa snabbt. Även om viljan hade funnits tror jag inte att svenskarna hade varit redo förrän allt hade varit över i Norge.

Mof

[LasseMaja]

Jag tycker man skall funder hur det hade kunnat te sig om Sverige hade gått med Finland när Finland anfölls av Sovjet (något som det fanns stort folkligt stöd för) Med förstärkning av Svenska trupper så kanske inte Finland kunnat tvingats till fred efter vinterkriget, och kriget hade fortsatt.

[Stefan]

Donkeyman. Du har sannolikt en riktigt iakttagelse, Sverige var bara en tuppfjät från ett iråkat krig med Storbrittanien. Jag själv har också varit inne på detta tankegång vid tidigare tillfällen.

Jag tror att denna variant vore mycket värdefull modul i ett spel.


LasseMaja. Jag tror inte ett massivt svenskt deltagande i Finland hade gjort ett motstånd mot Sovjet så mycket längre. När de väl fått sin krigsmaskin i rullning skulle det inte räcka med några få extrea fältdivisioner av krigsovana svenska trupper på finskt sida, det skulle krävas - säg - 150-200 000 man i fält hela tiden... Och som vi ju vet: Sverige hade inte utrustning nog att utrusta dylika armeer, det räckte bara för det mest nödvändiga försvaret.

Däremot ett aktivt stöd tidigare hade gjort finnarnas arbete lättare.


Nej, det kanske var lika bra som det var. Finnarna fick dock ett relativt anständig fred, kanske delvis för att de inte sågs som så starka angripare. Hade ryssarnas vetat att de har ett aktivt stöd av en svensk fältarme på minst 200 tusen man som vilket ögonblick som helst kan mobilisera och falla in dem i ryggen tillsammans med finska trupperna - så hade de antagligen gjort sig av med hotet för gott.

[Martin Lundvall]

Jag tror inte ett massivt svenskt deltagande i Finland hade gjort ett motstånd mot Sovjet så mycket längre. När de väl fått sin krigsmaskin i rullning skulle det inte räcka med några få extrea fältdivisioner av krigsovana svenska trupper på finskt sida, det skulle krävas - säg - 150-200 000 man i fält hela tiden... Och som vi ju vet: Sverige hade inte utrustning nog att utrusta dylika armeer, det räckte bara för det mest nödvändiga försvaret.

Fast Finland lyckades stå emot ett sovjetiskt storanfall 1944. Jag vet att det anfallet inte hade den högsta prioriteten, men faktum kvarstår Finland lyckades slå tillbaka ännu ett sovjetiskt anfall och detta när Sovjetunionen var på toppen av sin förmåga. Jag tror inte man ska räkna bort ett svensk deltagande alldeles för lättvindigt. Givetvis kunde Finland inte vinna mot Sovjetunionen varken utan eller med Sverige, fast det kunde bli tillräckligt kostsamt för Sovjetunionen.

/Martin

[Stefan]

Martin. Bra argument det där med 1944, men jag tror ändå att det är tvärtom. Har man ett pågående flerfrontskrig och en av motståndarna kämpar bra - men är villig att sluta fred så sluter man fred om det är lämpligt.

Men har man ett ettfrontskrig, inga omedelbara hot i sikte och motståndaren inte vill kapitulera - då vill man krossa honom, för man har inte råd att ha en kraftfull motståndare som närmaste granne. Det finns även prestigeskäl både inrikes- och utrikesmässigt.

Däremot man kan sluta en gynnsam fred med en motståndare som fastän inte krossad, men som saknar resurser för ett större offensivt krig.

Dessutom jag upprepar: Sverige hade ju nätt och jämnt resurser att någotsånär beväpna sina egna beväringar våren 1940. Att skicka en fältarme till Finland - och helst ha kvar vissa reserver här hemma - var knappast möjligt 1940 - däremot 1944 hade man nog kunnat göra detta.

[Martin Lundvall]

Martin. Bra argument det där med 1944, men jag tror ändå att det är tvärtom. Har man ett pågående flerfrontskrig och en av motståndarna kämpar bra - men är villig att sluta fred så sluter man fred om det är lämpligt.

Tack, jag blev riktigt stolt över mig själv. Det är sant det du säger att Finland inte kunde besegra Sovjetunionen själv. Även om vinterkriget var ett krig på endast en front så var inte Sovjetunionen så pigg på att fortsätta det. Sovjetunionen ville avsluta kriget för att koncentrera sig på annat. Sovjetunionen hade först tänkt göra Finland till en del av unionen, då man hade satt upp en quislingsregering, men fick nöja sig med mer blygsamma krav. Om några divisoner av svenska trupper kunde ha sett till att Finland kom i en bättre förhandlingsposition vet jag inte. Fast Finland kom, jämfört med de andra grannar som gränsade till Sovjetunionen, billigt undan.

/Martin

[Stefan]

Martin L. funderar

Fast Finland kom, jämfört med de andra grannar som gränsade till Sovjetunionen, billigt undan.

Javisst, så är det. Och jag tycker en intressant spekulation vore vad skulle hända om Sverige lovade och gav de baltiska länderna sitt stöd - vapenleveranser och kanske även förband. Jag tror att sovjet skulle vara mera förhandlingsvillig, kanske nöjt sig med framskjutna observationsposter och löfte om försvarssamarbete.
Som de nu var var de baltiska länderna tvungna att kasta in handsken, de hade ingenting att sätta mot, har läst nånstans att armén var mera en förstärkt inrikespolis än fältarme.(iaf i någon av länderna, påstår inte att det gällde alla tre!)

Fast återigen, Sverige hade inte så många vapen att ge bort, så någon riktigt effektivt hjälp var en chimär och antagligen en mycket stor del i orsaken till att Sverige inte gav nån större hjälp när det kom till kritan, trots en del preliminära halva löften om motsatsen.

Nu är jag inte spydig mot Sverige, det mäktiga England var i nästaqn exakt samma läge när de hamnade inför invasionshotet 1940. De hade nätt och jämnt gevär att sätta i händerna på den mobiliserade fältarmén, det mobiliserade hemvärnet fick länge klara sig med hemsnickrade lösningar.

[Martin Lundvall]

Javisst, så är det. Och jag tycker en intressant spekulation vore vad skulle hända om Sverige lovade och gav de baltiska länderna sitt stöd - vapenleveranser och kanske även förband. Jag tror att sovjet skulle vara mera förhandlingsvillig, kanske nöjt sig med framskjutna observationsposter och löfte om försvarssamarbete.
Som de nu var var de baltiska länderna tvungna att kasta in handsken, de hade ingenting att sätta mot, har läst nånstans att armén var mera en förstärkt inrikespolis än fältarme.(iaf i någon av länderna, påstår inte att det gällde alla tre!)

Det är en riktig intressant tanke. Fast det hade varit ett högt spel med höga insatser. Om Sovjetunionen hade backat från sina krav så hade det varit mycket bra. Om däremot Sovjetunionen stått på sig hade andra världskriget kunnat sluta mycket otrevligt för Sverige.

/Martin

[LasseMaja]

LasseMaja. Jag tror inte ett massivt svenskt deltagande i Finland hade gjort ett motstånd mot Sovjet så mycket längre. När de väl fått sin krigsmaskin i rullning skulle det inte räcka med några få extrea fältdivisioner av krigsovana svenska trupper på finskt sida,

Tja, varför skulle Sovjet ge sig in i en större insats ifall man kört fast ännumera i vinterkriget (om man nu drar den slutsatsen av en svensk förstärkning). Sedan vet jag nog inte om man skall dra för store växlar av att svenskarna var krigsovana, krigsovana var nog till stor del även finnarna och ryssarna.

Sverige hade inte utrustning nog att utrusta dylika armeer, det räckte bara för det mest nödvändiga försvaret.

Jag ser det inte som omöjligt att det hade kommit ännumera ifrån Tyskland för att stödja en sådan insats.

Hade ryssarnas vetat att de har ett aktivt stöd av en svensk fältarme på minst 200 tusen man som vilket ögonblick som helst kan mobilisera och falla in dem i ryggen tillsammans med finska trupperna - så hade de antagligen gjort sig av med hotet för gott.

Det skall man inte vara så säker på, en insats in i Sverige kan ha bedömts hotfull av både Tyskland och de västallierade vilket kan ha avskräckt Sovjet ifrån att göra det begränsade gränskriget till en stormaktskonflikt.

[Donkeyman]

Tja, varför skulle Sovjet ge sig in i en större insats ifall man kört fast ännumera i vinterkriget (om man nu drar den slutsatsen av en svensk förstärkning). Sedan vet jag nog inte om man skall dra för store växlar av att svenskarna var krigsovana, krigsovana var nog till stor del även finnarna och ryssarna.

Det som är intressant i sammanhanget är vilka krigsmål som Sovjet hade ställt upp. Vinterkriget började sedan Finland hade avvisat ett ultimatum från Sovjet där man hade krävt att få disponera ett område runt Hangö för att anlägga en flottbas. Vidare hade man krävt att gränsen mot Finland skulle flyttas längre bort från Leningrad. Sovjet upplevde att den gick väldigt nära staden. Vidare krävde man vissa gränsjusteringar norrut. Sedan Finland förlorat vinterkriget krävde Sovjet i stort sett dessa saker för att ge fred. Det finns inte något som talar för att man från Sovjetisk sida hade önskemål om att ockupera hela Finland. Något som de helt säkert hade haft möjlighet att göra sedan man vunnit kriget.

Varför krävde man så dessa gränsjusteringar? Det måste ses i sammanhang med gränsändringarna som skedde mot Polen som en följd av Ribbentrop/Molotovpakten. Nu i efterhand talar man ganska lite om att när Tyskland anföll Polen var det samordnat med att även Sovjetunionen gick in i Polen. Närmare bestämt gick Sovjetarmen ungefär 20 mil in i Polen och ockuperade det området. Det var inte heller vilka 20 mil som helst. Det var ett särdeles oländigt och svårgenomträngligt område som innehöll träskmarker och täta skogar.

Den Sovjetiska taktiken var förmodligen betingad av att man var övertygad om att förr eller senare skulle man bli tvungen att stå emot ett anfall från Tyskland. Det visade sig ju vara ganska välbetänkt sett ur historiens ljus. De 20 milen i Polen var möjligen det som behövdes för att inte den Tyska offensiven skulle hinna fram till Moskva före vintern.

På samma sätt hade gränsändringen mot Finland en avgörande betydelse för att Finnarna aldrig nådde fram till Leningrad under fortsättningskriget. Å andra sidan hade det väl aldrig blivit något Finskt anfall om inte Sovjet hade provocerat fram vinterkriget. Men å andra sidan, se det ur Sovjetisk synvinkel. Kunde de lita på att Finland skulle vara neutralt i all framtid ?????????

Min konklusion när det gäller ett eventuellt Svenskt militärt ingripande blir att det hade antagligen inte haft någon betydelse i det långa loppet. Sovjet hade troligen fortsatt kriget till dess man hade uppnått sina mål. Dessutom hade väl inte den Svenska krigsmakten så mycket att ingripa med. I varje fall inte så pass att det hade påverkat krigsutgången på något avgörande sätt.