"skickligare"? dem klarade av omaha för att dem var skickligare?phalanax skrev:sovietunionen(ryssland) hade det otroligt starka vapnet PPhs som hade 71 skott på en omgång men vapen är absolut inte det viktigaste t.e.x landstigningen på omaha beach där tyska bunkers var beväpnade med mg42 men amerikanerna lyckades för att dom e skickligare
vilken armé hade bäst vapen??
Vad är PPhs ?? Jag hittar ingenting om det vid sökningar, så det är nog fler än jag som är okunniga om det och kanske nyfikna!phalanax skrev:sovietunionen(ryssland) hade det otroligt starka vapnet PPhs som hade 71 skott på en omgång men vapen är absolut inte det viktigaste t.e.x landstigningen på omaha beach där tyska bunkers var beväpnade med mg42 men amerikanerna lyckades för att dom e skickligare
Well, skickligare än Tyskarna? Om vi tar den svårligen mätta graden av skicklighet så måste man hålla Tyskarna främst.
Om man mäter förluster orsakade om jag inte minns fel Tyskarna 2,7 förluster för varje egen mot de allierade i väst. Deras siffror i öst var sannolikt ännu bättre. Har vi inte haft uppe det i en tråd?
Om man mäter förluster orsakade om jag inte minns fel Tyskarna 2,7 förluster för varje egen mot de allierade i väst. Deras siffror i öst var sannolikt ännu bättre. Har vi inte haft uppe det i en tråd?
Precis det argumentet jag letade efter i den här diskissionen! Många i den här tråden tycks ha förvånats mycket över att ryssarna kunde spotta fram framför allt tanks i en betydligt högre takt äntyskarna, men när alla de andra nädvändiga sakerna, typ halvbandsvagnar och tåg, levereras av ameri¨kanarna så är det naturligtvis mycket lättare att koncentrera produktionen på en enda sak: I det här fallet tanks. Och om man har en industri som i en handvändning kan ställas om till en massiv krigsproduktion - den sovjetiska var ju jämte den amerikanska i en klass för sig - så blir det självklart inte förvånande att man uppnår siffror som t.ex. runt 40.000 T-34:or.L. Josephson skrev:Lite siffror som nämn i "Bokorama: Stalingard - Röda armén slår tillbaka"
9 214..................... Stridsvagnar
12 230................... Flygplan
4 111..................... Luftvärnskanoner
434 000................. Lastbilar
28 000................... Jeepar
5 500.................... Artillerivagnar
330 000................. Fälttelefoner
2 670 000 ton Bränsle (varav 476 000 ton flygbränsle)
20 000 000 meter ... Tyg
5 500 000 .............. Par Skor
4 500 000 ton ........ Livsmedel
218 000 ton............ Sprängämnen
1 200 000 ton......... Stål
170 000 ton............ Aliminium
217 000 ton............ Koppar
29 000 ton.............. Tenn
6 500 ton................ Nickel
48 000 ton.............. Bly
42 000 ton.............. Sink
103 000 ton............ Gummi
93 000 ton.............. Jute
Vad jag också tycker saknas i den här diskussionen är att den tyska industrin först 1943 var omställd till krigsproduktion, plus att den tyska noggrannheten och deras fokus på onödigt komplicerade fordon bidrog till att göra det hela ännu mer trögflytande.
Ett bra exempel är Sd.Kfz. 251, den klassiska tyska halvbandsvagnen, som kom att tillverkas i fyra versioner, A till D. A-versioen var en onödigt komplicerad provbädd medan D-versionen, som kom först 1944, var en renodlad massprodukt för den vid det här laget snabblöpande tyska krigsindustrin. Men i jämförelse med t.ex. den amerikanska halvbandsvagnen M3, som bl.a. ryssarna fick, hade den trots all förfining och massproduktionsanpassning onödigt komplicerade larvfötter. Larvfötterna till den amerikanska motsvarigheten var betydligt enklare att tillverka och höll inte lika många kilometer som de tyska, men var samtidigt betydligt enklare att byta när det väl gällde. Och detta på två fordon som var lika bräckliga och ömtåliga när det gällde t.ex. pansarvärnseld.
Morgan