Blohm & Voss Dock Elbe 17

[Battler]

Spår efter de tyska slagskeppen av H-klass.
Brukar ta en tur ut i Europa med bilen varje år, och Hamburg ligger där det ligger, så det blir alltid ett stopp där. Åker till Landungsbrücken (besökscenter, där rundturer med bussar utgår, samt turistbåtar som kör turer i hamnen. Det finns även ett rikligt utbud av restauranger och souvenirshoppar där). Tvärs över Elbe, sett från Landungsbrücken ligger Blohm & Voss varvet med torrdockan Elbe 17.

"I maj 1938 tilldelade Oberkommando der Marine (OKM) byggkontraktet för en torrdocka 351 m lång, 59 m bred och en vattenvolym på 240 000 m³, som kunde tömmas med tre pumpar med en kapacitet på 11 000 m³ per timme vardera. Den planerades som en bygg- och reparationsdocka för de 62 496 ton tunga H-klassslagskeppen (Z-Plan), som skulle ha haft en längd på 277,8 m och en bredd på 37,2 m.

För att undvika sättningar på grund av fartygens enorma vikt tillverkades bottenplattan i torrdockan av 9 meter tjock armerad betong. Även om det stora skeppsbygget och Z-planen avvisades i början av kriget i september 1939, var dockan färdig 1942 trots de höga kostnaderna. Den användes dock inte längre som byggdocka. Under kriget tjänade dess betongväggar och håligheter i den också som skyddsrum för arbetskraften. De erbjöd plats för 6000 personer som sökte skydd.

Den byggdes delvis på Blohm & Voss-varvets område och delvis på platsen för det tidigare Janssen & Schmilinsky-varvet. Den byggdes av företaget Dyckerhoff & Widmann KG från München. Den finansierades av Riksfinansministeriet. Blohm & Voss var tvungna att utföra byggarbetet som förvaltare och göra dockan redo för drift, samt att även utföra driften av den. Ägaren fortsatte att vara Tyska riket.

Efter krigets slut revs barriärporten och dockan användes som hamnbassäng. Den allmänna opinionen var upprörd mot ordern från de brittiska ockupationsstyrkorna att spränga dockan i januari 1950, särskilt eftersom den gamla Elbetunneln, låg knappt 150 meter bort, också kunde ha påverkats av detonationerna. På dagen för den planerade sprängningen samlades tusentals människor vid St. Pauli Landungsbrücken, längs Hafenstraße, vid Stintfang och på Steinwerder för att protestera kraftfullt mot åtgärden. I sista stund sköts sprängningarna upp och ordern hävdes slutligen kort därefter.

Till en kostnad av 6 miljoner DM lät industrimannen Willy Schlieker reparera och återöppna dockan den 2 juni 1959. Det var först efter färdigställandet av en ny dockport den 12 december 1967 som den 190 000 ton tunga tankern Myrina var den första att kunna återvända till torrdockan.

Idag används dockan främst för renovering och reparation av fartyg, även om den också kan användas för byggandet av nya fartyg. Dockan användes särskilt för underhåll på mycket stora fartyg såsom containerfartyget Sovereign Maersk (347 m lång och 42,8 m bred), kryssningsfartyget Freedom of the Seas (339 m lång, 56 m bred) och Queen Mary 2 (66 000 t, 345 m lång, 41 m bred)."

https://en.wikipedia.org/wiki/Elbe_17

https://commons.wikimedia.org/wiki/Cate ... ck_Elbe_17

PS: Blev inspirerad av Markus tråd: "Visa oss vad ni kan!"

[Hans]

Kom med en riktig och inget för leksaksbåtar.

https://www.trusteddocks.com/record/top ... -in-length

Tack.

MVH

Hans

[Battler]

Kom med en riktig och inget för leksaksbåtar.

https://www.trusteddocks.com/record/top ... -in-length

Tack.

Jo, Asien har tagit över skeppsbyggnation.

[sveahk]

1945

https://ibccdigitalarchive.lincoln.ac.u ... ment/31277

Hans K

[Battler]

1945


dock.jpg
https://ibccdigitalarchive.lincoln.ac.u ... ment/31277

Hans K

Tack för bilden!
Jo, vapenindustrin fick sin beskärda del av bombanfallen.

[Battler]

Med facit i hand, var bygget av torrdockan Elbe 17 en felsatsning.

Tyskland med sina begränsade resurser drog kraftigt ner på byggandet av tyngre övervattensfartyg i samband med krigsutbrottet för att senare helt stoppa, se kryssaren Seydlitz (systerfartyg till Hipper och Prinz Eugen) nästan färdig men kompletterades aldrig, även hangarfartyget Graf Zeppelin avstannade. Slagskeppen J och H skrotades på varvsbädden, 766 ton var byggt på H respektive 40 ton på J.

De befintliga stora slagskeppen hade heller ingen nytta av dockan, Bismarck sänktes som bekant i strid med den brittiska flottan den 27 maj 1941.

Den 14 jan 1942 lämnade Tirpitz, Wilhelmshaven för att via Nordsjön gå till Trondheim i Norge. Efter denna passage återvände alldrig Tirpitz till Tyskland, underhållsarbeten klarades av på plats i Norge med underhållsfartyg.

Under andra världskriget koncentrerade sig Blohm & Voss helt på ubåtskonstruktion, främst tillverkades Type VII C och XXI. Med 224 ubåtar byggde Blohm & Voss cirka 20 procent av totalt 1 153 båtar i Kriegsmarine och var därmed den största entreprenören före AG Weser (162 båtar) i Bremen.