Joo, det är ju exakt det jag menar.Är det inte meningen att man ska lära sig istället för att bara tänka på betyg hela tiden? Jag lär mig iofs mer när jag är intresserad av något för då är det kul att lära sig, men ibland så gör jag bara prov och sen glömmer vad jag har lärt mig.
Det är såååååå mördande själsdödande när man får frågor som
"Måste vi kunna det här?"
"Kommer det här på provet?"
"Sätter du betyg på det här?"
Då frågar jag eleverna om de bara tänker på det, om de inte tycker att det vi håller på med är kul och intressant.
- Joo, svarar de, det är jättekul, men man vill ju inte slösa tid o lära sig saker i onödan om det inte är betygsgrundande.
Och då går liksom musten ur en som lärare..... fast bara för ett tag.
Sen tar man nya tag och när de lärt känna en och vet hur man funkar, så brukar betygshetsen släppa och de låter sig absorberas av det vi gör.
För teckenspråk är så in i bomben roligt och dövas historia så otroligt intressant.
Och du har helt rätt i att vi lättare lär oss sånt som vi är motiverade att lära in. Våra hjärnor är liksom funtade så, för tydligen ligger lustcentra (den del som vi upplever känslor med) linkat till både korttids- och långtidsminnet.
Jamen det är ju dom eleverna man kommer ihåg sen!Du kan iallafall räkna med dumma kommentarer från mig. Hört från läraren:
Tobias varför ska du alltid kommentera allt?
Visst kan det bli jobbigt om det är så onyanserat att det ständigt stör lektionerna och gör att de andra inte kan koncentrera sig, men det har i alla fall hänt mig så få gånger att jag kan räkna dem på ena handen.
Och det höll inte i sig längre än att eleven ifråga lärt känna mig tillräckligt för att veta att jag inte for i taket o blev förbannad. För honom var det nog en nervositets och osäkerhetsgrej... när han blev trygg var han världens härligaste och smartaste kille. Snacka om tillgång i gruppen!!!!!
Jag är f ö säker på att du vet gränserna.... du verkar för smart för att blåsa dina betyg på dumheter.
Ja, vad sa jag?? *skrattar gott*Förövrigt har jag VG i engelska.
Joo, det var det.800 mil på en MC låter väldigt jobbigt
Innan vi stack hade jag aldrig åkt mc, så vi tränade genom att åka o hälsa på en bekant 4 mil härifrån. Det kändes rätt okej så jag tänkte att "det här går nog bra det"...
Ack så jag bedrog mig... *skrattar gott åt minnet*
Vi mellanlandade i Gävle för att stanna över natten hos kompisar och det var tur, för då hade jag så ont i ändan att jag trodde min sista stund var kommen. *ler* Värre kunde det då inte bli, det var jag säker på.
Men även där hade jag fel. Det upptäckte jag minsann då jag satt min ömma bak på motorcykeln för att fortsätta mot Göteborg.
Jag minns att på motortrafikleden de sista milen in mot Göteborg grät jag bakom visiret. Det var horribelt och jag ångrade bittert att jag lovat följa med.
Men två dagar senare var det glömt och rumpan hade vant sig.
Skottland visade sig vara ett underbart land som gjort för motorcykelåkning. Jag skulle gärna göra om det om jag bara hade råd och nån som körde, för det gör jag fortfarande inte själv. *ler*
Men jag tror nog att jag ska prova min dotters moppe när vi får hem den...
