Ensamstående pappa på 1940-talet

[HomeGuardSoldier]

Jag gissar att denna frågan passar in här, då det rör sig om rätt tidsperiod.

Vi låtsas att ett gift par väntar barn någon gång mitt under andra världskriget. Mamman avlideri barnsäng, men spädbarnet överlever. Nu har mannen helt oväntat blivit ensamstående pappa till en nyfödd bebis.

Hur sågs detta i samhället under 1940-talet, när kvinnan förväntades ta hand om hushållet, tvätten och barnen?
Hur kan man ha löst detta problem rent praktiskt, hjälpte farmor och en eventuell hemmavarande ogift syster till med att ta hand om spädbarnet medan mannen fortsatte att gå till arbetet?
Hur skulle en arbetsgivare ha reagerat på om pappan hade varit den som hade varit illa tvungen att då och då vara hemma från arbetet för att ta hand om barnet, som han är ensamstående förälder till? Förväntades mannen gifta om sig så snart som bara möjligt?

Jag som är en modern pappa och är van att ta mitt fulla ansvar både som pappa och äkta make, både när det gäller hemmet och barnen...och har svårt att tänka mig in i den situationen.

HGS

[KoteGaeshi]

Vidare, är det större bekymmer för pappa om han är inkallad eller förvärvsarbetande?

Det fanns väl både större möjlighet och acceptans för att anställa barnflicka motsv. på den tiden om man hade de ekonomiska resurserna.

[MD650]

Övrig släkt stöttade nog.

[Markus Holst]

Min pappa gjorde det där. Skilsmässa på 40-talet med vårdnad om sonen, min storebror. Lösningen blev att anställa en husa, som tidvis var hans storasyster. Sedan gifte han om sig med min mamma och då blev ju saken enkel igen.

Större problem var det nog för en ensamstående mamma. Min mormor Lilly gjorde den resan på 30-talet när hon skilde sig och stod ensam med tre barn. Att vara frånskild mor var skamligt. Hon hade svårt att få jobb pga sitt fläckade rykte, och än svårare med barnvakt, såklart. Det löstes då med att hon och barnen flyttade hem till hennes föräldrar så Lilly kunde arbeta när arbete bjuds. Min mamma är således uppfostrad av sin mormor, född 1878, vilket fortfarande märks på hennes moral och världsbild

[HomeGuardSoldier]

Tack för alla svar.

En följdfråga, då det ändå togs upp i den här tråden. Hur sågs ensamstående mödrar, som hade blivit just det på grund av att de hade blivit änkor eller rent av krigsänkor? För även i Sverige hade vi ju militärer som dödades i tjänsten.

HGS

[a81]

Daghem fanns väl i begränsad omfattning på sina håll (i städer) redan på 1940-talet. En annan lösning var väl att någon kvinnlig släkting var barnvakt medan pappan arbetade. Eller så anställdes ett hembiträde eller en barnflicka. Det var nog fullt möjligt att vara förvärvsarbetande ensamstående förälder även på 1940-talet.

Om man som ensamstående pappa blev inkallad var nog problemen (ännu) större. Men det måste ju ha handlat om ett fåtal män, som kanske fick någon form av dispens? Om dispens inte var möjlig antar jag att barnet/barnen fick vara hos släktingar eller fosterfamilj medan pappa var inkallad.

Har från min egen familj exempel på att båda föräldrarna förvärvsarbetat (varit småföretagare). På 1920-talet hade man barnflicka, i generationen efter på 1940-/1950-talet var mormor och farmor barnvakt kombinerat med lekskola de sista åren före skolstart. Jag var för övrigt själv mycket hos mor- och farföräldrar under småbarnsåren, utöver att mina föräldrar var föräldralediga (i princip bara min mamma) och att jag gick i förskolan (i mindre omfattning och med senare start än vad som är standard idag). I nästa generation är det jämnare uttag av föräldraledigheten samt mer och tidigare förskola, men ändå rätt mycket tid med mor- och farföräldrar. Bilden att "alla kvinnor var hemmafruar till 1970-talet och därefter har alla barn gått heltid på dagis" stämmer inte. Det är en mera gradvis förändring.