Bombningen av Dresden 1945

[Utåtriktad]

Jag, min fru, mina barn och barnbarn kommer ALDRIG glömma terrorbombningarna över Dresden, en Förintelse!

http://www.youtube.com/watch?v=4p7rZ9E7yiI

Övriga avsnitt finns att hämta på Youtube.

[Jokke]

Det fanns inget folkrättsligt förbud mot bomber över stadskärnor och arbetsplatser 1945. Dresden producerade också visst produkter för krigsmakten och bör kunna betraktas som ett militärt mål då alla industrier och fabriker hade omställts till krigsproduktion. Anledningen till bombningen var dock främst för att tillmötesgå Sovjetunionens trupper bakom Oderlinjen. De allierade ville utradera tyska järnvägsknutar och transportresurser och därmed avlasta ryssarna från tyska förstärkningar.

Därmed inte sagt att de 25000-40000 människor som dog borde kunna undvikas.

[Utåtriktad]

Det fanns inget folkrättsligt förbud mot bomber över stadskärnor och arbetsplatser 1945. Dresden producerade också visst produkter för krigsmakten och bör kunna betraktas som ett militärt mål då alla industrier och fabriker hade omställts till krigsproduktion. Anledningen till bombningen var dock främst för att tillmötesgå Sovjetunionens trupper bakom Oderlinjen. De allierade ville utradera tyska järnvägsknutar och transportresurser och därmed avlasta ryssarna från tyska förstärkningar.

Därmed inte sagt att de 25000-40000 människor som dog borde kunna undvikas.

1. Det fanns inget folkrättsligt förbud. Hallå? Lever vi på samma planet? ” Den ledande idén bakom Arthur Travers Harris förslag om intensiva bombmattor var att avsiktligt förstöra så många bostäder och liknande hus som möjligt. Man prioriterade bostäder där den fattigare delen av befolkningen bodde, eftersom större effekt då nåddes - bebyggelse var ju tätare, och eldstormar kunde lätt uppstå vid bombning. Den primärt eftersträvade effekten av denna i och för sig folkrättsstridiga terrorbombning var att göra den tyska arbetskraften oförmögen att sköta sina arbeten. Detta skulle sedan få den tyska samhällsekonomin att kollapsa. Bombningen av civila mål var först inte särskilt omfattande, eftersom få bombplan fanns att tillgå för uppgiften. Harris lyckades öka produktionen och leveranserna av nödvändiga flygplan och 30 maj 1942 kunde man genomföra sin första "tusenplansnatt", när Köln lades i aska” Ett flagrant brott mot Genèvekonversionen. Referenser: http://sv.wikipedia.org/wiki/Arthur_Travers_Harris

2. Militärt mål.” Om Dresden skulle vara ett strategiskt viktigt mål och folkrättsligt legitimt att angripa militärt är ett omdiskuterat ämne. I staden fanns fabriker som Zeiss Ikon som tillverkade optiska riktmedel till kanoner och bombsikten samt kameror för fotospaning. Zeiss-Ikon hade vid denna tidpunkt 10 000 arbetare och majoriteten var slavarbetare: judar, krigsfångar samt tvångsförflyttade från Sovjetunionen. Radio-Mende (senare Nordmende) tillverkade radar- och radioutrustning samt tidrör till Wehrmacht och Luftwaffe med flera. Sachsenwerk som innan kriget gjorde bland annat elektriska hushållprodukter och motorer gjorde elektronikprodukter till Luftwaffe och V1 och V2-raketer. I Dresden fanns även industrier för tillverkning av tyg som kunde användas på säten i lastbilar som i sin tur fraktade luftvärnskanoner” Referenserhttp://sv.wikipedia.org/wiki/Bombningen_av_Dresden

25 000 – 40 000? ” Den mest spridda uppskattningen av antalet dödsoffer härrör från amerikanen Frederick Taylor,(jfr Sven Fredrik Kellerhoff. "Bombardement 1945:Zahl der Dresden-Toten viel niedriger als vermutet"; Die Welt 1 oktober 2008.) den man som efter kriget översatte Joseph Goebbels dagböcker. Han uppskattade antalet dödsoffer till mellan 25 000 och 35 000. Det förekommer dock uppgifter om mycket högre siffror. Den svenske historikern J. Alvar Schilén stannar 1983 vid siffran 100 000 dödsoffer[3]. David Irvings uppskattning 1962, med ett minimum på 39 773, blev 135 000 dödsoffer.
Eberhard Matthes, efter kriget Överstelöjtnant i Bundeswehr, var vid tiden för bombningarna förste generalstabsofficer i Försvarsområde Dresden. Enligt hans uppgifter, lämnade efter kriget, hade man några veckor efter bombningarna "helt identifierat" 35 000 kroppar och "delvis identifierat" 50 000 kroppar. Vidare hade man omhändertagit 168 000 kroppar "som inte längre kunde identifieras". Den totalsumma som alltså Matthes lämnat uppgår till 253 000 döda.
Staden Dresden har bett en historikerkommission med bland andra Rolf-Dieter Müller (forskningsledare vid Bundeswehr) och Götz Bergander att gå igenom alla uppgifter. Kommissionens rapport förväntas i 2008, men redan nu står klart att de kommer att hamna på ungefär 25 000 med en möjlig marginal på 20 % uppåt.[4] I en delrapport har man redan hunnit tillbakavisa de uppgifter som Matthes lämnat[5].
I synnerhet pressen i det under andra världskriget neutrala Portugal gav uttryck för upprördhet när bombningarna av Dresden blev kända. Så här skrev Lissabontidningen A Esfera[6].
Sachsens huvudstad som genom sina storartade konstverk var beundrad över hela världen var full av kvinnor och barn som flytt österifrån undan den bolsjevikiska vågen. Dresden var en av de mest berömda och på kulturhistoriska minnen rikaste städerna i världen. Den var. Den är inte mer. Bolsjevikerna behövde inte marschera in i Dresden. Det var inga barbarer som förstörde Dresden. Det var engelska flygare som förvandlade staden till ruiner.
De höga siffrorna i förlorade människoliv har givit genomslag även i litterära verk:
"Ni brände ner hela stället, gjorde det till en enda pelare av eld. Fler människor dog där, i den där eldstormen, än vad som dog i Hiroshima och Nagasaki tillsammans." --Kurt Vonnegut i "Slakthus 5". Referens: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bombningen_av_Dresden

Enligt min egen uppfattning tillsammans med många erkända historiker handlade terrorbombningen om att sätta skräck i röda armén för att visa vad de västallierade kunde åstadkomma genom bombning. De västallierade ville ju hinna före röda armén till Berlin. Detta skulle ju i så fall vara kontraproduktivt!
Med vänlig hälsning Peter

[Jokke]

Att klistra in en Wikipedia-artikel ger ingenting. Inför överläggningarna i Jalta hamnade Dresden tillsammans med Leipzig och Berlin högst upp på bomblistan. Tyskarna hade förlagt viktig industri till staden, företaget Zeiss-Ikon hade 14 000 anställda, samtidigt som den kom att vara en viktig knutpunkt för transporter av trupper och krigsmateriel till fronterna.

Dresden var således ett militärt sett legitimt mål, det är viktigt att komma ihåg, sedan kan man givetvis diskutera om själva bombningen var rätt eller fel.

Juridiskt förbud mot bombning av oförsvarade städer kom förövrigt först 1977.

[Utåtriktad]

Att klistra in en Wikipedia-artikel ger ingenting. Inför överläggningarna i Jalta hamnade Dresden tillsammans med Leipzig och Berlin högst upp på bomblistan. Tyskarna hade förlagt viktig industri till staden, företaget Zeiss-Ikon hade 14 000 anställda, samtidigt som den kom att vara en viktig knutpunkt för transporter av trupper och krigsmateriel till fronterna.

Dresden var således ett militärt sett legitimt mål, det är viktigt att komma ihåg, sedan kan man givetvis diskutera om själva bombningen var rätt eller fel.

Juridiskt förbud mot bombning av oförsvarade städer kom förövrigt först 1977.

Har kollat upp dina uppgifter och de stämmer.

MVH
Peter

[Battler]

Fick denna uppsats på 3,5 sidor presenterad, när jag mezza på facebook.
Uppsatsskrivaren är inte så väl påläst, och har en raljerande ton, samt att han vill hänga ut Bomber Commands chef Arthur Harris.
Läs och begrunda:

http://www.marxistarkiv.se/skribenter/p ... raider.pdf

[Der Löwe]

Det kan inte vara en vetenskaplig eller skoluppsats, det står anteckningar som beteckning. Jag kan spåra viss tendens i författarens framställning. Jag undrar vad som är syftet med skriften? Inte ens de som vill föra fram tesen att flera av de brittiska bomningarna under VK2 var krigsförbrytelser är betjänade av slika tendensiösa skrifter.

[Terje]

Min personliga uppfattning är att de "terrorbombningar" som utfördes under 1945 i princip totalt saknar militärt värde då den tyska krigsmakten redan i praktiken var krossad och tillförsel av ny utrustning kunde förhindras på mycket effektivare vis. Min egna bedömning är att anfallen till största delen var rena vedergällningsaktioner samt ett sätt att få något att göra för de tunga bombplanen som i bästa fall klarade av att träffa ett mål i stadsstorlek.