LasseMaja skrev:Kan du vara vänlig att definiera "fredhets"?
Är det måhända när människor tycker det är djupt tragiskt att vi har mord och krig på vår planet?
Kan man förmorda att din inställning är den motsatta, dvs att det är bra att vi har mord och krig?
Fredshetsare är de "nyttiga idioter" (sovjetisk term för fredsvänner som spelade dem i händerna under det Kalla kriget) som i sin avsky för krig är beredda till unilateral nedrustning. T.ex. propagerade Svenska freds för total nedrustning 1930, med argumentet att Norge, Danmark och Holland klarade sig undan Första världskriget p.g.a. att de inte utgjorde ett militärt hot. Gissa vilka nationer som var bland de första att falla 1940? Även om Sverige knappast var försvarsdugligt, så var vi inte helt hjälplösa, och det var en av orsakerna till att vi kunde hålla oss utanför kriget. Men det hade kanske varit värt några sparade liv om tyskarna kunnat ockupera oss utan motstånd? Även om svenska judar och andra för nazismen misshagliga grupper hade skickats till förintelselägren? Hade fredsvännerna sovit med gott samvete då?
Krig i sig har inget egenvärde; det är skälen kriget utkämpas för som avgör om de är rättfärdiga. Så länge det finns ledare och organisationer som ser det som legitimt att genom våld påtvinga andra deras vilja, så finns det ett behov att kunna värja sig mot dessa ledare och organisationer. Det innebär att unga män kommer att dö, vilket är djupt tragiskt. Som soldater har de ändå ställt upp för att värna friheten, och deras offer gör att deras familjer slipper våld, mord och förtryck.
Vad fredsvänner inte fattar är att det är skillnad på våld och våld. Jag skulle vilja se den fredsvän som villigt låter sig misshandlas utan att sätta sig till motvärn. Funkar det att sjunga fredssånger när någon bryter sig in i ens lägenhet, spöar upp en och snor ens ägodelar?
För att hålla mig till den här diskussionens egentliga ämne, så vill jag hävda att anhöriga till tyska veteraner inte har särskilt mycket att vara stolta över. De slogs på fel sida, helt enkelt. Därmed inte sagt att det finns/fannns individer som uppvisade stort mod, och över vilket det kan vara motiverat att känna en viss stolthet. Frågan man ändå bör ställa sig är dock: gjorde den hjältemodiga insatsen det möjligt för andra förband att begå brott mot mänskligheten. Vore jag tysk veteran, skulle jag vara förbannad över hur ens personliga offer missbrukades för att hålla en förbrytarregim vid makten.
