Svenska medborgare i Andra Världskriget

[Dilbert]

Vet inte om dessa var svenska medborgare, det var de väl knappast, men detsamma gäller väl för svenskättlingarna ovan så jag hoppas att det går bra! Olof Lagercrantz berättar i sin självbiografiska bok Min första krets om två söner till den kände svenske läkaren Axel Munthe (författaren till Boken om San Michele och kanske älskare till Gustav V:s drottning Victoria). Tillsammans med sin engelska hustru hade Munthe sönerna Peter och Grane; de hade fått sin uppfostran i England men talade "hygglig svenska" och bodde i Sverige när Olof Lagercranz lärde känna dem i början av 30-talet. Lagercrantz skriver:

Nio år senare i februari 1940 under det finska vinterkriget mötte jag Grane i norra Finland. Han var civilklädd i hatt, lågskor, trenchcoat. Det var trettio grader kallt. Synen av honom i snölandskapet var overklig som det Ekelöfska midnattsspannet. Han var engelsk officer men fick ej bära uniform. Hans hemliga uppdrag var att överlämna till Finlands armé i väldiga lådor nedpackade flygplan. Hur dessa flygplan skulle kunna monteras i den finska ödemarken fattade jag inte. Lådorna var också ouppackade när kriget tog slut.

Efter Moskvafreden 12 mars gav sig Grane på hemväg. 9 april 1940 befann han sig i Bergen och såg genom hotellfönstret tysk trupp rycka an. Han skyndade ner i källaren och köpte där av maskinisten en smutsig overall och ett dragspel. Så utstyrd gav han sig ut på stan, spelande Deutschland, Deutschland über alles och utgivande sig vara en skeppsbruten norsk sjöman. Tyskarna förhörde honom men släppte honom och han tog sig småningom över fjällen till Sverige.

Vi träffades och han ville ha min medverkan att spränga i luften tyska ammunitionståg. Fegt sa jag nej och undgick därför ansvar för den stora smällen vid Krylbo station då ett sådant tåg exploderade.

När det engelska imperiet under Churchill både segrade och såg sin styrka holkas ur brukade jag tänka på Grane som blandade lek och allvar, fantasi och rådighet, andars liv och sårbara levande människor. Han fick vid den engelska landstigningen på Sicilien en skärva i huvudet som ändade hans militära karriär. Hans tanke hade varit att vara bland de första i Italien för att så kunna rädda San Michele och dess konstskatter undan allierad konfiskation.

Sanningshalten i denna berättelse kan jag inte avgöra, men boken Min första krets rekommenderas varmt som en suveränt stark skildring av en svensk överklassfamilj under förra seklets första decennier och de ideal och mentaliteter som kunde innebära att man på vissa håll hälsade kriget som ett efterlängtat, renande stålbad.

[NIBBE]

jag har åtminstone inte läst någonting om röda motståndesrörelser i Finland under krigen mot sovjetunionen

Däremot vet jag att en stor del av de som var röda under inbördeskriget i finland deltog på den finska sidan i vinter och fortsättningskriget.

Finskspråkiga förband fanns det definitivt inte, men några enstaka finskspråkiga stred för sovjetunionen.

[Kai Robert]

I amerikanska armén måste det funnits mängder med första generationens svenskar. Som vi kanske inte räknar med här. Det är ju en definitionsfråga förstås. Men själv har jag tänkt på det, många hade säkert starka band kvar till Sverige.

Om det är någon som är intresserad så finns det en bra söksida där man kan söka på namn på soldater och civila som stupade/dödades i ww1-ww2 och som var medborgare i Brittiska Samväldet dvs Storbrittanien, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och Indien.

Om man söker på vanliga svenska efternamn så får man en hel del träffar, både på sådana som är födda i Sverige, Danmark, Island, Finland och även de som är födda i sitt nya hemland av svenska föräldrar.

Är det nån som vet om motsvarande sidor finns för Amerika och Tyskland?
Jag vet att det finns en tysk sida som man kan skicka in förfrågningar till (som kostar pengar) men finns det ingen sida där allt ligger ute?

länk
http://www.cwgc.org/cwgcinternet/search.aspx

MVH Kai

[Martin_]

Är det nån som vet om motsvarande sidor finns för Amerika och Tyskland?

Här finns en för den amerikanska armén http://www.abmc.gov/searchww.htm

[Kai Robert]

Är det nån som vet om motsvarande sidor finns för Amerika och Tyskland?

Här finns en för den amerikanska armén http://www.abmc.gov/searchww.htm

Tack för länken, precis vad jag behövde.

Kai

[Kai Robert]

Är det nån som vet om motsvarande sidor finns för Amerika och Tyskland?

Här finns en för den amerikanska armén http://www.abmc.gov/searchww.htm

Tack för länken, precis vad jag behövde.

Kai

[Torbjörn Aronsson]

Ur Östersunds-Posten:

Hedrad USA- jämte
(Om majoren Ted Laveson, som emigrerade ca 1907)
[ÖP 1947-01-11]

Östersundare längtade för mycket till sin hustru på Filippinerna
[Bild]
26-årige östersundaren Torsten Larsson, som under 4 års tid kämpade på de allierades sida både i Stilla havsområdet och i Normandie, fick vid en besöksresa till Sverige sin inkallelseorder. Larsson lämnade emellertid den svenska militärtjänsten av längtan efter sin amerikanska hustru och sitt värdshus på Filippinerna men blev på resan dit upptäckt och återförd till Sverige där han nu fick en och en halv månads fängelse för rymning.
[ÖP 1947-03-08]

[Torbjörn Aronsson]

Om Ted Laveson kan man även läsa i denna artikel.

Hos Ted Laveson i Kalifornien
(Om byggmästaren Thelander ”Ted” Laveson, född 189(1) som emigrerade från Östersund till USA trol. strax före det första världskriget)
[…] Under de två gångna världskrigen har herr Laveson varit synnerligen aktiv. Under det första var han löjtnant i USA och Frankrike under 2 år, medan han under det sista var anställd av Krigsdepartementet som personaladjutant i Kalifornien för en spaningspatrull för undervattensbåtar, varvid han konstituerades till major. […]
[ÖP 1947-04-24]

Ovan skrev jag att Laveson emigrerade ca 1907. Det var en uppskattning som byggde på att i han 1947 uppgavs ha emigrerat för ca 40 år sedan. Men tydligen var han kvar i Östersund 1910 och en tid därefter, enligt artikeln 1947-04-24.

[Torbjörn Aronsson]

[Foto]
50 år fyller den 20 juni major Wilhelm Burman, Helsingfors. Major Burman är östersundspojke och yngste son till framlidne chefredaktören för Östersunds-Posten Agathon Burman. Efter slutad skolgång här i Östersund bedrev B. studier i Stockholm. När inbördeskriget utbröt i Finland 1918 reste Burman över och kämpade med hela kriget på de vitas sida. Efter kriget stannade han kvar i Finland och fick anställning vid den stora välkända firman Ekströms Maskinaffär. Samtidigt ägnade han sina krafter åt skyddskårsrörelsen och avancerade raskt inom densamma. Under de två sista krigen mot Ryssland deltog Burman i striderna bl.a. som stabschef vid ett regemente på Viborgska näset. Han avancerade därvid till major. Nu ägnar han sig helt åt sin civila tjänst. En del av sin fritid ägnar han till att skriva, han har utgivit ett par böcker, och till att teckna och måla. Han är nämligen mycket konstnärligt begåvad. De, som minnas honom från ungdomsåren, erinra sig hans humor och hans spelande goda humör. Det har han behållit och sitt intresse för fädernestaden och Jämtland har han kvar.
[Östersunds-Posten 1947-06-18]

[Torbjörn Aronsson]

29-årig jämtlänning satt 3 år i rysk fångenskap
[Foto]
Tre år i ryskt koncentrationsläger och ett år som rysk flottningsarbetare har 29-årige Ragnar Rudfalk från Grenåskälen upplevt. När han kom hem var han avförd som obefintlig sedan ett par år tillbaka. Han skrevs in i kyrkoboken för en kort tid sedan och själv betraktar han det som ett under att han kommit levande tillbaka. År 1943 arbetade Rudfalk som instruktör vid en huggarkurs för norrmän och kamraterna talade då mycket om att via Murmansk ta sig över till England och Little Norway i Kanada för att biträda de brittiska trupperna. En av norrmännen, Odd Villasen från Tromsö, beslöt att tillsammans med Rudfalk försöka sig på strapatserna, berättas i DN. En norsk löjtnant skaffade dem papper och de stack iväg över Pajala sedan de stoppat torrskaffning, kompass och en karta över Finland och norra Ryssland i ryggsäcken. De passerade gränsen till Finland 18 juli 1943, varvid Rudfalk skickade ett brev hem till sina föräldrar och sina tre syskon, där han för första gången avslöjade sina planer. […]
[Östersunds-Posten 1947-10-14]

[Torbjörn Aronsson]

Furir Berner dömd till 8 mån. straffarbete
Tillägnade sig vid de nattliga tjuvräderna över 700 kr.
STAL UR KLÄDER PÅ DEN SOVANDES SÄNG
Furiren Jöns Lennart Berner har i dag vid rannsakning på kronohäktet inför Östersunds rådhusrätt dömts till 8 månaders straffarbete för sammanlagt nio tjuvnadsbrott, varvid åtkoms över 700 kronor. Den första stölden skedde i augusti förra året, då Berner tog sig före att besöka ett pensionat här i staden och gå in i ett olåst rum, där han vittjade det vå sovande gästernas kläder på 50 kr. [...]. Av levnadsomständigheterna framkom bl.a. att Berner fått en god uppfostran, avlagt realexamen vid härvarande läroverk och sedan tagit värvning vid Norrlands artillerirememente. Han har tidigare dömts för snatteri till dagsböter. Senare deltog han som frivillig i Finland, vid vilken passus domaren infogade att det var egendomligt så ofta man vid domarskranket skall stöta på finlandsfrivilliga. Många opålitliga rekryterade denna kår, tyvärr. [...].
[Östersunds-Posten 1940-09-10]

[Torbjörn Aronsson]

Jämtländsk kyrkoherde om sitt uppdrag som fältpräst i Finland
[Foto]
Kyrkoherde Oscar Strömqvist i Hallen var en av de fem fältprästerna vid svenska frivilligkåren i Finland och kallad till detta uppdrag av ärkebiskopen. Som minne härav överlämnade f.ö. nyligen svenska kyrkans primas till hr Strömqvist som gåva den kalk och patén som tillhört grupp 3 av frivilligkåren. Ö.-P. har vänt sig till kyrkoherde Strömqvist för att få ett utlåtande om frontlivets inverkan på det andliga livet. Visserligen hann aldrig tredje gruppen till fronten, där deras kamrater redan med framgång stridit vid Märkijärvi, men hr Strömqvist var dock så pass länge ute med de svenska pojkarna under fältmässiga och allvarliga förhållanden att han väl fick en inblick i soldaternas reflektioner inför vetskapen om ett när som helst infallande uppbrott till fronten.

De svenska frivilliga, representerande alla stånd och yrkesgrupper, voro från hela landet. Ganska många jämtar voro i grupp 3. Många skäl ha varit avgörande för dem att resa till kåren, det övervägande antalet avgjort av ideella sådana, säger vår talesman. Hur reagerade dessa svenska pojkar, dessa svenska män, inför det som mötte dem därute och i väntan på allt vad kriget mot en hänsynslös fiende kunde ha i beredskap för dem? Och hur påverkade detta deras inställning till vad vi fältpräster hade att säga? Till det yttre kunde man icke se på de frivilliga vilket företag de hade inlåtit sig på. Det svenska skämtet och den svenska humorn var sig lik, vare sig man mötte pojkarna på Kemis gator eller hälsade på dem på de olika förbanden. Ja, det väckte nog förundran hos finnarna, hur våra pojkar skulle kunna klara sig vid fronten. De tycktes, menade man, icke riktigt förstått allvaret i det hela!

En av de svensk-finska tolkarna vid grupp 3 - i det civila jägmästare från helsingforstrakten - hade vid ett samtal med untertecknad uttryckt stora farhågor över de frivilligas förmåga att kunna hålla Salla-fronten. Men skämtet var blott skalet! När de första rapporterna kommo om striderna, där våra pojkar från första och andra bataljonerna deltogo blev det uppenbart, att de våra icke voro sämre än finnarna. De voro ättlingar av ett gammalt krigarfolk! Att där fanns allvar och vetskap om vad det gällde kände jag också starkt, då man kom de frivilliga nära. Andakten var stor vid korum och militärgudstjänst. Särskilt blev detta fallet, när jag talade om Sverige, om hembygden och våra kära därhemma. Alla hade klart för sig hur osäkert det var, om vi någonsin skulle återse dem. Kanske redan om en timme kom ordern: till fronten! Kamraterna i de första och andra grupperna kämpade redan därute. Varje dag stupade där frivilliga. Och även om vi ännu icke voro vid fronten, hotade fara från ryska flyget varje dag. [...].
[Östersunds-Posten 1940-07-13]

[gekadossa]

En man med efternamnet Nord från Hammerdalstrakten i Jämtland ska ha tjänstgjort som spanare på ett Luftwaffeplan i Ryssland. Det är tyvärr allt jag vet om detta men det vore intressant att få veta mer. Mvh!

[Torbjörn Aronsson]

Känner tyvärr inte till något om denne Nord, men om det dyker upp något lägger jag ut det här.

[Torbjörn Aronsson]

Frihetskorset till Olof Myhrs änka
Finska frihetskorset, fjärde klassen med svärd, har tilldelats änkan efter den i finska kriget stupade frivillige översergeanten Olof Myhr från Bruksvallarna i Härjedalen. Utmärkelsen överlämnades till fru Myhr på annandagen i samband med en gudstjänst i skolan, och ett högstämt och allvarsamt tal hölls av pastor Sven Wikström, som även hade i uppdrag att på finska republikens vägnar överlämna frihetskorset. I sitt tal erinrade pastor Wikström om den heroiska kamp, som Finland kämpade och om den vädjan om hjälp, som det finska folket riktade till oss svenskar. Det var också ganska många som hörsammade denna vädjan, och bland dem Olof Myhr, som till sig själv och de sina förklarade, att han inte kunde åse hur vårt broderfolk förblödde utan att få den hjälp, det behövde. Olof Myhr fick giva sitt liv på slagfältet, o. det är för denna insats, som Finland nu till hans efterlevande framför sitt tack och som en erinran om detta överlämnar utmärkelsen. Det diplom, som medföljde frihetskorset, var undertecknat av fältmarskalk Mannerheim. Olof Myhr stupade som bekant i början av mars i år vid Märkäjärvi, där svenskarna hade omringats av ryssar. Vid samma tillfälle stupade även nio andra svenskar.
[Östersunds-Posten 1940-12-28]