Stalins påstådda sammanbrott i juni 1941

[Överste Weeks]

Kanske var det bara Stalin som helt oberörd mötte såväl framgångar som motgtångar?

Att känna oro eller bryta ihop och fly till sin datja i tio dagar är två vitt skilda saker. Det som det här handlar om är att Chrustjov och co. hittat på en lögn som nu till etthundra procent är vederlagd.

[sonderling]

Kontentan av det hela är att Stalin inte drabbades av något psykiskt sammanbrott i slutet av juni 1941, det "sammanbrottet" existerar bara i vissa personers fantasi.

Wow, så det är så det ligger till nuförtiden. Det är fantasi och inte fakta. Fasen man får visst läsa om hela andra världskrigets historia från pärm till pärm.

Sonderling

Det är nått med detta som påminner mig rätt mycket om en bok jag läst om en Winston Smith som sitter på sitt kontor och bränner gårdagens nyheter.

[oxford]

Den som granskar det där schemat kan hitta stöd för det mesta. Vill man se en Stalin som hela tiden var på hugget kan man göra det. Vill man se en Stalin med märkliga arbetstider kan man göra det. Vill man se en frånvarande Stalin kan man också göra det. Nästa fråga är sedan vad som kom ut av alla möten, vilka beslut som fattades och vilka order som sändes ut.

Arbetsdagen på Stalins kontor började som sagt 5.45 på morgonen. Ett av de första besluten var att Molotov skulle hålla det inledande radiotalet i stället för Stalin. Anledningen var att Stalin ville vänta och se hur situationen utvecklade sig innan han talade själv. Molotovs tal redigerades kraftigt på platsen av Stalin och talets innehåll utökades dessutom.

Den 22 juni utfärdade Stalin 20 olika dekret och ordrar. Den 23 juni etablerades STAVKA. Den 24 juni beslutades om grundandet av ett speciellt evakueringsråd vars uppgift var att organisera evakueringen av folk och material från krigszonen. Det togs också beslut att organisera en särskild byrå, Sovinform, vars syfte var att koordinera och leda propagandakriget. Den 29 juni utfärdade Stalin order till alla parti- och statliga organisationer vid fronten att kämpa till sista blodstroppen för att försvara landet.

Källa: Roberts, Stalin's War, s. 90-91. Författaren stöder sig på olika primärkällor.

Och återigen: Varför skullde det vara konstigt om Stalin drabbades av en mental kris under trycket av alla olycksbud? Är en politisk ledare "större" om han totalt känslokallt tar emot såväl framgångsbud som nyheter om nederlag (eller personliga bakslag)? Är en robot den ideale politiske ledaren?

Ingen alls men nu var det inte det som skedde. Lika lite som att samma sak drabbade västmakternas ledare då tyskarna var som mest framgångsrika.

Hmm, penibelt....

Om Geoffrey Roberts ur engelska wikipedia...

Geoffrey Roberts (born in Deptford, London, 1952) is a British historian, writing mostly on Joseph Stalin and the Soviet diplomatic and military history around the Second World War.[1] He is a professor of modern history at University College Cork in Ireland. Andrew Bacevich has criticized Roberts, claiming that Roberts is overly sympathetic towards Stalin and takes the words of the Soviet leadership uncritically in his writings.[2][3][4]

[oxford]

Kanske var det bara Stalin som helt oberörd mötte såväl framgångar som motgtångar?

Att känna oro eller bryta ihop och fly till sin datja i tio dagar är två vitt skilda saker. Det som det här handlar om är att Chrustjov och co. hittat på en lögn som nu till etthundra procent är vederlagd.

Enligt vem då? Du själv?

[Överste Weeks]

Kanske var det bara Stalin som helt oberörd mötte såväl framgångar som motgtångar?

Att känna oro eller bryta ihop och fly till sin datja i tio dagar är två vitt skilda saker. Det som det här handlar om är att Chrustjov och co. hittat på en lögn som nu till etthundra procent är vederlagd.

Enligt vem då? Du själv?

Enligt FAKTA! Läser du överhuvudtaget inläggen här? Jag börjar tvivla.

[oxford]

Enligt FAKTA! Läser du överhuvudtaget inläggen här? Jag börjar tvivla.

Men du har ju inte lagts fram någon fakta lilla vän....

Eller syftar du på Roberts som är helt okrittisk till Sovjetregimens officella version?

[Överste Weeks]

Enligt FAKTA! Läser du överhuvudtaget inläggen här? Jag börjar tvivla.

Men du har ju inte lagts fram någon fakta lilla vän....

Eller syftar du på Roberts som är helt okrittisk till Sovjetregimens officella version?

För det första är jag inte din "lilla vän". Har aldrig varit och kommer aldrig att bli!

För det andra är det bara att läsa inläggen där MC detaljerat återger besökarna dag för dag. Eller du kan klicka på länken till Melgrosh och läsa själv.

För det tredje är din smutskastning av Roberts bara pinsam. Han stöder sig på primärkällor i form av dokument från de ryska arkiven.

Jag har förresten kollat vad den här Montefiore skriver om det här. I fallet vinterkriget är hans källa Chrustjov (surprise, surprise) och därmed totalt värdelös. I fallet Barbarossa säger han emot sig själv då han på ena sidan skriver: "Stalin fick inget sammanbrott", för att sedan längre fram svamla om just motsatsen. I det fallet är hans enda källa Mikojan vars källa i sin tur är Molotov. Synd bara att Molotov säger något helt annat i samtalen med Chuev.

[Ben]

Jag har bara sett Roberts i utdrag, men i varje fall i samband med att han beskriver händelserna veckan efter det tyska angreppet tar han överhuvudtaget inte upp diskussionen om den 29-30.

[Ben]

Kanske var det bara Stalin som helt oberörd mötte såväl framgångar som motgtångar?

Att känna oro eller bryta ihop och fly till sin datja i tio dagar är två vitt skilda saker. Det som det här handlar om är att Chrustjov och co. hittat på en lögn som nu till etthundra procent är vederlagd.

Det där stämmer inte alls. Vad som skedde den 29-30 diskuteras fortfarande: http://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%A1%D1% ... D1%8F_1941

Vilket jag förmodar var en av orsakerna till att MC lät avsluta sin kalenderåtergivning med den 28...

[Överste Weeks]

Jag har bara sett Roberts i utdrag, men i varje fall i samband med att han beskriver händelserna veckan efter det tyska angreppet tar han överhuvudtaget inte upp diskussionen om den 29-30.

Ur Roberts' bok, s. 90-91:

On 29 June Stalin issued an urgent directive to party and state organisations in frontline areas, ordering them to fight to the last drop of blood in defence of every inch of Soviet soil. The supplies and rear areas of the Red Army were to be fully protected and all cowards and panic-mongers immediately arraigned before military tribunals. Partisan detachments were to be formed in enemy-occupied areas and in the event of focred retreat a scorched earth policy was to be followed and the enemy was to be left no roads, railways, factories or food supplies that they could make use of. These instructions formed the basis of the text of a radio broadcast by Stalin to the Soviet people a few days later.

[Överste Weeks]

Kanske var det bara Stalin som helt oberörd mötte såväl framgångar som motgtångar?

Att känna oro eller bryta ihop och fly till sin datja i tio dagar är två vitt skilda saker. Det som det här handlar om är att Chrustjov och co. hittat på en lögn som nu till etthundra procent är vederlagd.

Det där stämmer inte alls. Vad som skedde den 29-30 diskuteras fortfarande: http://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%A1%D1% ... D1%8F_1941

Vilket jag förmodar var en av orsakerna till att MC lät avsluta sin kalenderåtergivning med den 28...

Föreslår att du skaffar en bättre källa än Wikipedia. Du griper efter halmstrån.

[mythcracker]

Kanske var det bara Stalin som helt oberörd mötte såväl framgångar som motgtångar?

Vem har påstått att han var oberörd eller att han inte var chockad? Det var nog vem som helst under den tiden, både berörda och chockade. Men att vara berörd och chockad är inte samma sak som frånvarande, apatisk, handlingsförlamad eller att man har flytt från sitt arbete. Man måste kunna skilja på mjölk och grädde.

Bara det faktum att Stalin den 29 juni skällde ut Zjukov och att denne antingen grät eller bad Stalin dra åt skogen är just ett sådant tecken på att båda var både berörda och på helspänn. Inte som du påstår, att Stalin tog hela situationen med godans ro, att alla kriser rann av honom som vatten från en gås.

/MC

[Ben]

Jag har bara sett Roberts i utdrag, men i varje fall i samband med att han beskriver händelserna veckan efter det tyska angreppet tar han överhuvudtaget inte upp diskussionen om den 29-30.

Ur Roberts' bok, s. 90-91:

On 29 June Stalin issued an urgent directive to party and state organisations in frontline areas, ordering them to fight to the last drop of blood in defence of every inch of Soviet soil. The supplies and rear areas of the Red Army were to be fully protected and all cowards and panic-mongers immediately arraigned before military tribunals. Partisan detachments were to be formed in enemy-occupied areas and in the event of focred retreat a scorched earth policy was to be followed and the enemy was to be left no roads, railways, factories or food supplies that they could make use of. These instructions formed the basis of the text of a radio broadcast by Stalin to the Soviet people a few days later.

Var någonstans i den textmassan förekommer en behandling av diskussionen om en kris den 29-30?

[Ben]

Kanske var det bara Stalin som helt oberörd mötte såväl framgångar som motgtångar?

Vem har påstått att han var oberörd eller att han inte var chockad? Det var nog vem som helst under den tiden, både berörda och chockade. Men att vara berörd och chockad är inte samma sak som frånvarande, apatisk, handlingsförlamad eller att man har flytt från sitt arbete. Man måste kunna skilja på mjölk och grädde.

Bara det faktum att Stalin den 29 juni skällde ut Zjukov och att denne antingen grät eller bad Stalin dra åt skogen är just ett sådant tecken på att båda var både berörda och på helspänn. Inte som du påstår, att Stalin tog hela situationen med godans ro, att alla kriser rann av honom som vatten från en gås.

/MC

Är det inte det som alla dessa nya trådar, ständigt med Stalin i fokus, går ut på? Att den store ledaren stod som i ek i stormarna och alla som på något sätt ifrågasatt hans politik har haft olika lömska syften? De som eventuellt råkade illa ut under hans regim var oftast skyldiga, alternativt drabbades de enbart av underlydandes misstag? Ledaren själv är helt obefläckad och han och Ryssland är odelbara? Den som riktar kritik mot Stalin är fiende till dagens Ryssland?

Jag vet inte om det är dyrkan av den store mannen eller någon slags föreställning att ett land bara kan respekteras om det fruktas av omvärlden. Välstånd och livskvalitet för den enskilda medborgaren i ett land kan väl ändå mätas i annat än antal stridsvagnar.

[Magnus L]

Kanske var det bara Stalin som helt oberörd mötte såväl framgångar som motgtångar?

Vem har påstått att han var oberörd eller att han inte var chockad? Det var nog vem som helst under den tiden, både berörda och chockade. Men att vara berörd och chockad är inte samma sak som frånvarande, apatisk, handlingsförlamad eller att man har flytt från sitt arbete. Man måste kunna skilja på mjölk och grädde.

Bara det faktum att Stalin den 29 juni skällde ut Zjukov och att denne antingen grät eller bad Stalin dra åt skogen är just ett sådant tecken på att båda var både berörda och på helspänn. Inte som du påstår, att Stalin tog hela situationen med godans ro, att alla kriser rann av honom som vatten från en gås.

/MC

Är det inte det som alla dessa nya trådar, ständigt med Stalin i fokus, går ut på? Att den store ledaren stod som i ek i stormarna och alla som på något sätt ifrågasatt hans politik har haft olika lömska syften? De som eventuellt råkade illa ut under hans regim var oftast skyldiga, alternativt drabbades de enbart av underlydandes misstag? Ledaren själv är helt obefläckad och han och Ryssland är odelbara? Den som riktar kritik mot Stalin är fiende till dagens Ryssland?

Jag vet inte om det är dyrkan av den store mannen eller någon slags föreställning att ett land bara kan respekteras om det fruktas av omvärlden. Välstånd och livskvalitet för den enskilda medborgaren i ett land kan väl ändå mätas i annat än antal stridsvagnar.

Vilket hejdlöst svammel. Rätt ska väl vara rätt eller även när det gäller Stalin? Det är konstigt att alla dessa trådar slutar på detta sätt, dvs när argumenten tar slut och de bevis som finns pekar på att den bild vi tidigare har haft möjligtvis inte stämmer så utmynnar det i ett generalangrepp på Stalin/Sovjet angående något helt annat som inte tillhör ämnet. Allt på en gång.