Hei Gudbjorn,
Om man skulle utgå från att enbart ta upp de som verkligen stred med vapen i hand så skulle det utesluta en stor mängd personer som de flesta utan att tveka betecknar som soldater.
Låt oss ta de svenska medborgare som sökte sig till Waffen-SS som exempel. De var drygt 180. Ungefär hundra av dem kom till fronten och avlossade skott/granater mot fiender. Men vad med de övriga ca 80 då? De som blev underättelsepersonal, rekryteringsansvariga, chaufförer, förrådsansvariga, instruktörer resp. inte alls höll måttet och skickades hem efter en tids utbildning? Dessa personer avlossade i regel inte ett enda skott mot någon fiende. Men visst ställde väl även dessa personer upp för Waffen-SS?
På motsvarande sätt deltog en massa svenskar i de allierades krigsmaskin utan att skjuta på någon. Två av dem - bröderna Feldtblad - till och med fast de upplevde D-dagen i all dess ohygglighet. De arbetade på amerikanska arméns landstigningsbåtar.
Var drar man då gränsen för när någon kan anses ha ställt upp för de allierade, Tredje riket etc? Hur var det med lokförarna på tysktågen; människorna som arbetade i vapenfabriker och annan krigsvital industri; gruvarbetarna vars malm till största delen gick till Nazityskland mm? Jag personligen anser inte att de genom att utföra sitt arbete kan sägas ha valt sida i IIVK. Andra människor kan argumentera för det - för argument finns. Jag anser dock att de är i en gråzon, för att inte säga i bortre delen av en gråzon.
Men jag anser också att man INTE är i en gråzon om man som svensk ikläder sig amerikansk, norsk eller brittisk handelsmarinuniform under ett krig, arbetar på ett beväpnat allierat fartyg som fraktar stridsvagnar/stridsflygplan/ammunition/flygbränsle och under flera år med risk för sitt liv utför detta arbete. Och när kriget är slut får intyg/medalj om att man är krigsdeltagare och i vissa fall även en krigspension. Hur kan man hävda något annat än att dessa svenska män och kvinnor ställde upp för de allierades krigföring? Visst - de var inte soldater, men de var k r i g s d e l t a g a r e.
Det som komplicerar ovan mest är att det även fanns en stor kategori svenskar som utförde exakt samma arbete som kategorin ovan, som arbetade i samma allierade konvojer bar civila kläder och tjänstgjorde på svenska, sydamerikanska m fl fartyg. Men eftersom de ingick i samma konvojer och JOBBET de utförde var identiskt med dem som bar uniform och var på beväpnade allierade fartyg så anser både Per Eriksson, Terje Fredh och jag att de också var krigsdeltagare på allierad sida. Det som särskilt stöder detta synsätt är hur stora förlusterna var. En av nio (1 av 9) svenskar i konvojerna fick ge sina liv p.g.a. tyska ubåtar, minor, flyg, olyckor etc. Av svenskarna som ställde upp för Finland under IIVK var det en av nittio som dog i tjänsten. Alltså var det tio ggr farligare att arbeta i de allierades konvojer (här bör man dock minnas att det var betydligt högre förluster i Finland 1944 än 1940).
Mer info om nordisk personal - främst svenskar - i de allierades konvojer finner man t ex i Terje Fredhs många böcker i ämnet samt i boken "Frisco-Per" av Arvid Rundberg (en biografi) samt sist men inte minst i boken "Krigsseglare". Sök på
http://www.bibliotek.se så finner du dem alla o fjärrlåna sedan via närmaste bibliotek. Ev säljer
http://www.smb.nu ännu boken "Krigsseglare" om du har tur (med då måste du också gå med i SMB).
Vill rekommendera alla som läst så här långt att gå en kurs i folkrätt eller läsa en bok i ämnet - ett klart fascinerande och allt mer aktuellt ämne...
Mvh,
Lars G.
