Släktingar i wwII

[Gedrand]

Min mormors pappa var underofficer i 3:de skarpskytte kompaniet i vasa.

Undrar lite om hur man kan få fram fakta om släktingar som deltog i Vinterkriget? har kollat lite i det och fått fram att två av min släkt deltog var av en dog. har även hittat ett gammalt dokument som jag tror är en befodran.
Nån som har lite tips?

[johanarnia]

Min mormors pappa var underofficer i 3:de skarpskytte kompaniet i vasa.

Undrar lite om hur man kan få fram fakta om släktingar som deltog i Vinterkriget? har kollat lite i det och fått fram att två av min släkt deltog var av en dog. har även hittat ett gammalt dokument som jag tror är en befodran.
Nån som har lite tips?

fråga på http://forum.axishistory.com/viewtopic.php?t=64490 fick reda på lite om min morfar där, riktigt schyssta människor

[SpoHo]

hej! Finns det något register innehållande soldater som stred för Tyskland under kriget?
Mvh/Richard

[MD650]

hej! Finns det något register innehållande soldater som stred för Tyskland under kriget?
Mvh/Richard

Menar Du svenskar?
Martin Månsson har nog koll på det i så fall.

[SpoHo]

ok, nej tyskar!!

[MD650]

ok, nej tyskar!!

Bundesarchiv torde väl ha något...

[Lars Gyllenhaal]

Hej,

De allra flesta stupade/försvunna tyskar 1914-1945 och en hel del stupade/försvunna utländska friviliga i tysk tjänst under samma epok finns i databasen på http://www.volksbund.de som är den tyska krigsgravtjänstens hemsida. "Volksbund" kanske låter lite suspekt men är en opolitisk institution som betjänar alla anhöriga till stupade/försvunna. de organiserar även resor till Ryssland m fl stater för ungdomar som vill hjälpa till med att begrava nyligen funna soldater alt. "ombegrava".

Vänliga hälsningar,

Lars Gyllenhaal

[Sune]

Jag har en släkting som var sjöman under kriget. De gick med järnmalm till Tyskland ända fram till hösten 1944. Ibland gick de till Östersjöhamnarna, men oftast genom Kielkanalen till Nordsjöhamnarna och Rotterdam. Ibland sänktes något fartyg i konvojen av engelskt flyg eller motortorpedbåt. I de tyska hamnarna måste de sova i skyddsrum och inte i båtarna pga bombningarna. De såg tyska trupper marschera på gatorna med musik och fanor. Tyska luftvärnskanoner 'smällde som fan', speciellt på nära håll. Man rädd när de plötsligt öppnade eld utan förvarning.
Dessa malmfartyg kunde sjunka inom en minut om de blev träffade. Som kompensation hade de 300 procent i tillägg.
Han lever fortfarande. Vad kan jag fråga honom mer om?

[Lars Gyllenhaal]

Hej Sune,

Mycket intressant.

Det finns ju få riktigt bra publicerade bilder av svenskarna i malmtrafiken - har han några eller har han sett några bilder?

Sedan finns det ju en del frågor som är rätt känsliga. Du vet nog om det är lönt att ställa dem. Vore verkligen intressant med svar i alla fall...

* I början av kriget gick malmtrafiken både till Storbritannien och Tyskland. Var din släkting med om att leverera till både S. och T.? Tyckte han/tycker han det kändes konstigt att leverera till bägge länderna, de blev ju senare dödsfiender.

* Hur uppfattade din släkting sin roll då, när det begav sig, respektive idag med facit i hand? Jag menar - ett sätt att se på leveranserna till Tyskland är att han och hans kamrater indirekt bidrog till den tyska vapenindustrin och därmed tyska krigsmakten. Ett annat sätt att se på hans arbete är att han bidrog till att se till att Tyskland inte fick skäl att anfalla Sverige - och tack vare hans arbete fick Sverige även vissa krigsviktiga varor i utbyte.

Mvh,

Lars Gyllenhaal

[MorpH]

Som ett exempel:
"Oj nu hade han en farfar i SS då kan ju inte min farfar bara vara matros då skriver jag att han var officer i SS"

Det finns alltid nån sådan när man pratar om något som kan jämföras med andra.
/Peter

Hehe. Inte så många som har pratat om släktingar i SS här, så jag kan inte annat än att ta åt mej av kritiken. Hehe.
Det enda jag vill nu är iaf att försvara det jag har berättat. Jag har vansinnigt dramatiska historier som jag nog inte ens berättar för folk kommer reagera som du och tro jag är mytoman, hehe. Men iallafall så kan du räkna med sanning i det JAG säger. Sedan får de andra svara för sig

[MorpH]

"Oj nu hade han en farfar i SS då kan ju inte min farfar bara vara matros då skriver jag att han var officer i SS"

Generellt sett så brukar normalt funtade personer med minsta kunskap om kriget inte skryta om medlemskap i SS.

Okej, nu är det väl lite skillnad på att skryta och med intresse berätta om saken, hehe. Men eftersom SS ( i de flesta släktinga-fallen Waffen-SS) var väldigt intressanta förband, och skiljde sig ganska mycket från andra, kan det locka mycket intresse, vilket gör att folk kan vara muntra att just deras släkting varit en del i en så intressant historia. Men självklart gjordes många hemska saker också, och det är såklart inget nån borde vara STOLT över, men oftast är det nog inte det det handlar om, utan snarare om att vara släkt med någon som var en del i nåt så speciellt. Dock håller jag klart med dej om att man inte bör tåga runt och gapa
"MIN FARBROR VAR STURM-ÜBERALLES I SS .. SÅ PASSA DEJ DU AV FEL SORT FÖR OSS MED RÄTT " e.t.c Men som sagt, så handlar det nog oftast om intresse och spänning.

[real parakeet]

Det var relativt många svenskar med i SS och jag tror inte att de flesta egentligen visste vad de gett sig in på. Många visste i och för sig att SS var ena hårda typer, men inte mycket mer. När det gäller min farfar (se tidigare inlägg i denna tråd) så hade han och hans kamrater ingen aning om att de skulle hamna i klorna på SS. De ha låtit sig värvas till Wehrmacht för att slåss mot ryssarna i Finland. De blev nämligen utsatta för ett fruktansvärt bombardemang bara några timmar innan det blev fred (klockan 11:00). Och ryssarna visste att det skulle bli fred då, men ändå hade de öppnat eld med allt de hade. Detta resulterade i 3 döda och 2 sårade i farfars pluton. Än idag vet ingen varför ryssarna gjorde på detta viset. Denna händelse skapade en enormt rysshat hos de inblandade, bland annat hos min farfar. Hatet var så stort att de beslutade sig för att frivilligt slåss mot dem på Tysklands sida. Tyvärr avled min farfar 2 december efter en kortare tids sjukdom, men jag skall aldrig glömma hans berättelser.

Sist men inte minst så tror jag att vi skall vara lite ödmjuka inför våra gamla släktingar. Det var andra vindar som blåste då. Det är väldigt lätt att med facit på hand betrakta de som slogs för Tyskland och SS som förädare och fasciter. Men med den tidens preferenser var det kanske inte så konstigt eftersom Hitler fått Tyskland på fötter och rätt många delade i alla fall vissa av nazisternas idéer, om än inte Hitlers sjuka tankar om utrotning av vissa grupper i samhället. Även de som till viss del deltog i krigsförbrytelser bör man vara ödmjuk inför då de i många fall också var offer. Eller kunde bli. De var små människor som deltog i något de inte kunde påverka ensama trots att det som hände var oerhört fel.

Hej hopp!

[SpoHo]

Sist men inte minst så tror jag att vi skall vara lite ödmjuka inför våra gamla släktingar. Det var andra vindar som blåste då. Det är väldigt lätt att med facit på hand betrakta de som slogs för Tyskland och SS som förädare och fasciter. Men med den tidens preferenser var det kanske inte så konstigt eftersom Hitler fått Tyskland på fötter och rätt många delade i alla fall vissa av nazisternas idéer, om än inte Hitlers sjuka tankar om utrotning av vissa grupper i samhället. Även de som till viss del deltog i krigsförbrytelser bör man vara ödmjuk inför då de i många fall också var offer. Eller kunde bli. De var små människor som deltog i något de inte kunde påverka ensama trots att det som hände var oerhört fel.

Hej hopp!

Detta var bland det bästa jag läst på forumet! kunde inte sagt det bättre själv!

[Sune]

Beträffande min sjöfarande släktings (se ovan) 'syn på Tyskland', så var frågan nog inte så komplicerad då, som nu. Den blev komplicerad i och med att Tyskland förlorade. Sverige har historiskt stått Tyskland mycket nära. Före kriget var det den närmaste stormakten, som Sverige såg upp till och beundrade. Jag menar speciellt tiden före Hitler. England och USA låg mycket långt borta på den tiden. Vi hjälpte Tyskland under första världskriget. Man insåg Hitlers 'ondska' mycket senare än vi idag kan föreställa oss. Kom ihåg att Sverige spelade fotbollslandskamp i Berlin så sent som 1943! En vänskapsmatch. Många svenskar på den tiden var stolta över att kunna tala med tyskar på deras språk. Man skröt med att ha talat med en tysk! Men det är stor skillnad på att vara tyskvänlig och att vara nazist. Lika stor skillnad som att vara svensk och socialdemokrat. Jag menar att även om man var tyskvänlig, så tog man givetvis avstånd från nazisternas illdåd när de avslöjades våren 1945. De, som levde då, upplevde nog själva krigshändelserna som helt dominerande i medvetandet. Det är först nu, långt efter kriget, som gaskamrarna fått en dominerande roll. Och det beror på media. Idag ser vi inga stora rubriker om krigshändelserna då. Och under kriget förekom inga rubriker om koncentrationslägrena (förrän 1945).

[Probstner]

Men det är stor skillnad på att vara tyskvänlig och att vara nazist. Lika stor skillnad som att vara svensk och socialdemokrat.

OT, men det var ju naturligtvis också så att tyskvänligheten kunde bidra till en förstående eller förlåtande attityd mot nazismen. "Det är ju ändå i Tyskland, och då kan det inte vara helt uppåt väggarna".

(Och bilden av Sverige utomlands - grovt förenklat är det väl ändå så att utlandets syn på Sverige under 1900-talet har varit intimt sammankopplad med socialdemokratin. "Svenskvänliga" länder har ofta varit det p g a socialdemokratin. På samma sätt har negativa bilder av Sverige ofta haft sitt ursprung i ett avståndstagande från t ex socialdemokratiska regeringars utrikespolitik.)

Jag skulle vilja säga att det kunde vara stor skillnad mellan att vara tyskvän och nazist. Men att det ofta inte går att dra någon skarp gräns.

/ Probstner