Antinazistiska svenskar?

[jj]

Jag håller mig till ämnet.
Att påstå att den svenska staten och statsledningen var pro-nazistisk under kriget är inte en fråga om en tolkning, det är en fråga om en samtida politisk kampanj. Man arbetar hårt för att smutskasta socialdemokratin och har beslutat sig för att skjuta in sig på krigsåren.
Vilket är tämligen lustigt därför att socialdemokratin altid har stått imot såväl kommunism, nazism som imperialistisk kapitalism.
Man försöker också behäfta den svenska staten med antisemitism, också detta utan framgång.
viewtopic.php?t=12409

[Martin Tunström]

Det JJ säger stämmer faktist:

SSU borde städa framför sin egen dörr och förklara de socialdemokratiska kopplingarna till sovjetkommunismen, och den socialdemokratiska regeringens samarbete med Hitlertyskland för ett drygt halvsekel sedan.

Källa: Sverigedemokraterna

/Anno

[jj]

Titta här: http://www.vimmerbytidning.com/imagecat ... ew/441/1/4

Arbetarepartiet Nazidemokraterna. Kom ihåg att även hitlertyskland firade 1:a maj, där ser man. 8)

[Sune]

Socialdemokarterna var tidigt mycket kritiska mot nationalsocialisterna. Men inte pga judeutrotningen, utan pga att nazisterna förbjöd fackföreningarna (1934?).

Olika grupper var negativa till nazisterna av olika skäl!
Men det var först EFTER kriget som judeutrotningen blev det STORA skälet.

[Lindir]

Socialdemokarterna var tidigt mycket kritiska mot nationalsocialisterna. Men inte pga judeutrotningen, utan pga att nazisterna förbjöd fackföreningarna (1934?).

Det låter onekligen litet egendomligt att förklara deras kritik bara med att de fria fackföreningarna förbjöds.

Jag skulle gissa att de på goda grunder var kritiska bl a av följande skäl:

- Nazisterna införde en repressiv diktatur, avskaffade parlamentarismen och förbjöd all opposition
- Socialdemokraterna utsågs, tillsammans med kommunisterna, till nazisternas ideologiska huvudmotståndare under de första åren
- Socialdemokraterna förbjöds redan 1933
- Tusentals socialdemokrater sattes i koncentrationsläger redan från början av 1933 (före krigsutbrottet hade ca 150.000 socialdemokrater och kommunister hunnit sättas i koncentrationsläger)
- Många ledande socialdemokrater mördades, andra fråntogs sina jobb
- Nazisterna införde raslagar och behandlade judar på ett sätt som i nästan hela Europa, inkl Sverige, ansågs barbariskt och ovärdigt moderna människor (då är vi fortfarande kvar på 30-talet - före förintelsen)
- Nazisterna bedrev en aggressiv utrikespolitik som även hotade Sveriges framtida existens

Naturligtvis var inte judeutrotningen ett skäl innan den inträffat, men både införandet av den nazistiska diktaturen 1933 och Kristallnatten 1938 väckte en oerhörd indignation i Sverige. Och då har vi ändå inte ens nått fram till kriget. När förintelsen började bli allmänt känd (om än inte förstådd) under loppet av 1942, var det bara en bekräftelse på att nazismen låg ljusår från vad som kunde accepteras av en demokratisk rörelse.

[Sune]

Socialdemokarterna var tidigt mycket kritiska mot nationalsocialisterna. Men inte pga judeutrotningen, utan pga att nazisterna förbjöd fackföreningarna (1934?).

Det låter onekligen litet egendomligt att förklara deras kritik bara med att de fria fackföreningarna förbjöds.

Jag citerade bara en professor i Lund, som höll en föreläsning om den forskning han gjort om svenskarnas syn på Tyskland i samband andra världskriget. Han sade att det fanns flera anledningar att tycka illa nazisterna, varvid han räknade upp huvudskälet för respektive grupp i det svenska samhället. Idag är judeutrotningen det som överskuggar allt annat, men då övervägde andra skäl.

Jag avsåg alltså 'huvudskälet' enbart.

[Lindir]

Jag avsåg alltså 'huvudskälet' enbart.

Naturligtvis fanns det flera skäl - det har jag förvisso aldrig trott att du förnekat (min första mening i inlägget ovan var kanske litet slarvig/tillspetsad).

Det jag egentligen menade var däremot att jag inte tror att stoppandet av fackföreningsrörelsen var ett mer huvudsakligt skäl än att det tyska systerpartiet helt och hållet förbjöds av diktaturen och att tusentals av deras ledare kastades i koncentrationsläger.

Sade "professorn i Lund" något om detta, eller är det bara din tolkning? Vem är denne professor, vad har han skrivit i frågan, och talade han om vad han stödjer sig på för forskning?

[jj]

Jag har i min c-uppsatts undersökt detta och min slutsatts är att det man tyckte mest illa om varken var ras eller klassförföljelse utan att man slog mot demokratin och det öppna samhället.

[Ogre]

Här en lite familjehistoria om motståndet mot den svenska nazismen. Har bara muntliga källor till den och kan inte svära på att den är korrekt.

Min morfar var släkt och umgicks med stadsrådet Per Nyström (sosse, senare landshövding i Gbg o Bohus län). Regeringen hade under sent 30-tal och/eller tidigt 40-tal åsiktsregistrerat samtliga svenska nazi-sympatisörer (i alla fall de som satt i nån betydande befattning). Detta register fanns i flera exemplar och när kriget drog närmare och en Tysk invasion var möjlig så ville man skydda registret. Därför förvarades ett exemplar på vinden i min morfars villa i Lerum.

Är det någon som känner till mer om detta register, vart tog det vägen efter kriget? Blev det arkiverat eller nogrannt brännt?
Exemplaret i Lerum finns i alla fall inte kvar...

/Ogre

[Confident]

[quote="Martin Tunström"]Solitaire,
Det mest otroliga i förhandlingrna var när tyskarna till och med erbjöd oss nordnorge mot att de fick transpotera trupper till inringade trupper, självklart sa Sveriges regering nej till detta.

Hej!

Jag visste inte att tyskarna erbjöd oss Nordnorge. Det var något nytt för mig. Går det att finna fakta i något verk om detta?

Intressant.

Mvh Dagwood.