Danmark-Tyskland, relationen?

[Marco]

Tyskland lätt ju under andra världskriget Danmark "egentligen" styra sig själv tills 1943. Danskarna fick till och med hålla fria och allmänna val inom Danmark.

Varför egentligen lät tyskarna danskarna ha en sk. sär ställning under denna tid? Danmark hade ju bara kapitulerat utan strid?

Vad gjorde att Nazisterna som ville förinta demokratin låt ett ockuperat land ha fria val med anti-nazist partier som kandidater?

Var det inte risken att nått annat land skulle kräva samma sak?


Vi vet ju att Hitler var "lite" konstig ibland med detta, men ändå?
Vad var orsaken att Danskarna fick "egentligen" skötta sina saker?
Var de ett hopp om att Danskarna skulle ha en mera pro- tyska känsla, eller vad?


Började tänka på detta. . .

[Martin Lundvall]

Det är rätt uppenbart att det finns många fördelar med att ett land styr sig själv. Tyskland försökte sig på denna taktik även i de andra ockuperade länderna. Quisling, Petain med flera. Frågan är därför inte varför det fanns ett visst självatyre i Danmark, utan varför det fungerade i Danmark.

Danmark hade kapitulerat utan strid och det var säkert något som gjorde att Tyskland lät landet behålla så mycket frihet som möjligt. Samtidigt så tror jag att det effektivt hindrade att det skulle uppstå något större motstånd. Tyskland såg var oövervinnerlig 1940 och det var nog först när man började inse att det inte var säkert att Tyskland skulle vinna kriget som man tog upp kampen. Terrängen i Danmark kan inte heller ha underlättat motståndskampen.

/Martin

[Daniel L]

Terrängen i Danmark kan inte heller ha underlättat motståndskampen.

Jag tror nog inte att det hade så stor inverkan. Det finns alltid sätt att bekämpa en ockupant.

mvh/ Daniel

[Martin Lundvall]

Jag tror nog inte att det hade så stor inverkan. Det finns alltid sätt att bekämpa en ockupant.

Givetvis, det finns många regioner i Europa som har en likartad terräng men ändå förde framgångsrik motståndskamp. Likväl tror jag att det har en viss betydelse för den väpnade kampen, Norge hade till exempel en stor fördel av sin bergiga terräng.

/Martin

[Robert Sköld]

Jag har hörde av en kursare en gång att Danmark kämpade imot mer eller mindre inom förvaltningen av landet. Ligger det någon verklighet i det? Det är väldigt svårt att styra över ett land vars förvaltning gör sitt bästa för att hindra styret.

/Robert Sköld

[Mackan L]

Lite "civil olydnad" av danskarna gentemot nazisterna låter rimligt.

@ Robert_Kropotkin:
exakt hur menar du att dom kämpade emot Nazisterna inom förvaltningen av landet? Alltså kan du ge exempel på vad man gjorde?

Mvh Marcus

[varjag]

Jag har hörde av en kursare en gång att Danmark kämpade imot mer eller mindre inom förvaltningen av landet. Ligger det någon verklighet i det? Det är väldigt svårt att styra över ett land vars förvaltning gör sitt bästa för att hindra styret.

/Robert Sköld

Det är nog alldeles riktigt att civiladministrationen i Danmark gjorde, om inte motstånd så fördröjning genom genom tröghet, ju mera det stod klart att utsugningen av Danmark var exponentell till tyskarnas alltmera beklämda läge. Men vi skall också ha klart för oss att bland de ockuperade länderna i Europa - betraktade tyskarna länge Danmark som ett 'mönsterland' - där samarbetet mellan ortsbefolkningen och tyskarna förflöt synnerligen smärtfritt. Ett faktum som som inte försummades av den tyska propagandan både i ord och bild. F.ö. saknades inte lika romantiska inslag i propagandan från Frankrike, Holland och Belgien - men Danmark tycks ha intagit en särställning, tätt följt av Tjeckien. Som Marco frågade, det var en medveten politik att framkalla en pro-tysk sympati, eller åtminstone förståelse för Tysklands agerande. Det vore fel att tro att alla dessa motståndsrörelser, inte minst i Danmark, sprang fram ur någon plötslig epedemi av tyskhat eller patriotism. Istället 'framkallades' dom oftast genom aktioner av S.O.E. (Special Operations Executive) i London var uppgift var att sätta 'hela Europa i brand' genom provokationer av tyskarna. Som i sin tur hårdnade sin makt - som i sin tur, stegvis - ledde till det tyskhat som S.O.E. försökte skapa. Primärexemplet på S.O.E.'s 'teknik' var mordet på Heydrich i Prag 1942 - en framgångsrik skärpning av ockupationsmakten i ett tidigare ganska fredligt land.

[Robert Sköld]

Mackan L, jag hänvisar till Varjags inlägg, det var i stora drag det som jag hört från min föredetta kursare. Tack Varjag

/Robert Sköld

[Mackan L]

Det är uppfattat.

Jag har för mig att jag läst en kort artikel i populär historia som tog upp Danmark - Nazitysklands förhållande. Ska leta upp den och återkomma.
Mvh Marcus

[Mackan L]

Har hittat den där artikeln jag pratade om.
Populär historia nr 5/2003 s.11
Skriven av: Folke Schimanski

"Danskarna ville ha handelsunion med Tyskland

Danmarks historia under den tyska ockupationen 1940-1945 måste kanske skrivas om. En ny studie av historikern Steen Andersen visar att ledande danska politiker bara kort efter den tyska invasionen 9 april 1945 utarbetat planer för landets roll i ett stort tyskt imperium, om Tyskland skulle vinna kriget. Och det räknade de med - ända tills Hitler angrep Sovjetunionen 1942.

Andersen säger till tidningen Jyllands-Posten att en stor del av den danska eliten vid den tidpunkten eftersträvade ett aktivt samarbete med Nazi-Tyskland. Danmarks uppgift skulle enligt Hitler vara som jordbruksland förse väldet med smör, spannmål, kött och grönsaker. Redan sommaren 1941 reste därför en dansk delegation till Berlin för att förhandla om monetärt samarbete och handelsunion som en del av Fuhrerns vision om en gemensam europeiskt marknad.
Andersen påpekar att det inte rörde sig om nazister eller medlöpare utan om pragmatiker som inte kunde tänka sig något annat än en tysk seger. Då gällde det att tillförsäkra Danmark en viktig roll i efterkrigs-Europa.

Claus Bryld, professor i modern historia vid Roskilde universitet, menar att Andersens studie visar att de danska historieböckernas texter om ockupationen kan behöva att ändras.
Under senare år har det gjorts många avslöjanden som går emot den hävdgivna bilden av Danmark under kriget och de tämligen rosenfärgade skildringar av det danska motståndet. Men aldrig har avslöjandena blivit så detaljerade som i Andersens bok, lovordar professor Bryld.


Gällande "ända till Hitler angrep Sovjetunionen 1942" antar jag att det menas att det 1942 börjar gå lite knakigt för tyskarna och då omvärderade danska regeringen sina planer."

[varjag]

'Tyskarnas man' i Köpenhamn var utrikesministern, Erik Scavenius som var en känd tyskvän. Redan i april, strax efter ockupationen, utgav han en kommuniké vars pro-tyska innehåll angav tonen och säkert uppfattades som signal till intimare samarbete med Tyskland;

Stortysklands seger som slår världen med häpnad och beundran är början till en ny europeisk epok, en ekonomisk och politisk nyordning under Tysklands ledning. I denna nyordning måste Danmark finna sin plats under ett ömsesidigt aktivt samarbete med Stortyskland.

En handelsunion med Tyskland under sådana förhållanden - förefaller helt naturlig. Handelsministern, Christmas Möller - tvingades avgå på hösten 1940 på tysk begäran. Vet ej men gissar att han försökte bromsa denna utveckling. Han flydde senare till England.

[JAB]

Danmark gjorde såklart vad det ansåg sig vara mest lönande, och i efterskott vet vi ju att Danmark klarade sig rätt så välbehållet ur kriget. Men det förstås till priset av att de på många sätt hjälpte nazisterna. Men tyskarnas vänlighet betydde inte att danskarna skulle ha blivit särskilt pro-nazistiska; i valet i mars 1943 fick det danska nazistpartiet bara 2% av rösterna, och dessa kom också mest från den tyska minoriteten.