Sune:Sune skrev:Jag läste nyligen en bok av en svensk journalist, utgiven i okt 1943, som skildrade hur stämningen i Berlin utvecklades fram till dess. Bokens titel "Tyskland går sista ronden".
Jag blev förvånad över hur dålig stämningen var redan 1941. Han skrev att det rådde en 'defaitistisk stämning' efter anfallet på Sovjet.
Redan 1941 försvann varor ur skyltfönstren och butiker stängdes.
Alltfler varor ransonerades. Efter hand som bombningarna förstörde bostäder, blev människor tvångsmässigt inhysta hos främmande människor som fortfarande hade sina bostäder kvar. 1943 började folk evakueras från storstäderna på allvar. Redan tidigt blev det brist på män på bondgårdarna. Kvinnor fick dra det tunga lasset där, tills de fick hjälp av utländska 'slavarbetare'.
Min slutsats är att kulmen för Hitlers populäritet nåddes redan 1940, efter segern mot Frankrike. Sedan började kriget alltmer sätta sina spår i form av ransoneringar, osv.
Tyskland går sista ronden skrevs av Gunnar Th:son Pihl som var Berlinkorrespondent för Sydsvenska Dagbladet tills han efter denna bok blev utkastad av tyskarna. Ungefär samtidigt kom också Arvid Fredborgs (Svenska Dagbladets Berlinkorrespondent - lämnade Tyskland på eget initiativ 1943 sedan han blivit för obekväm för tyskarna) Bakom stålvallen.Mr x skrev:Vet du även vem som skrev boken alt länk till vart man kan köpa den?
Ja, men nu pratar vi Tyskland. Förresten finns det folk som inte har tak över huvudet eller mat idag också. Nog om det nu.tobbe skrev:Om man tittar på tyskarnas livsvillkor 1941 med våra livsvillkor idag så kan de ju verka förjävligt men de fanns många som hade de mycket sämre då med inget tak över huvudet och mat för dagen. Man kan nästan säga att de var rena lyxen i Tyskland 1941 jämfört med Sovjetunionen (i synnerlighet de ockuperade områdena) då.
Jo, men är väl en ganska meningslös jämförelse. Poängen är att jämföra hur det var just före kriget. Att jämföra olika länder, kan man göra när som helst. Ett folk upplever sina egna FÖRÄNDRINGAR, inget annat.tobbe skrev:Om man tittar på tyskarnas livsvillkor 1941 med våra livsvillkor idag så kan de ju verka förjävligt men de fanns många som hade de mycket sämre då med inget tak över huvudet och mat för dagen. Man kan nästan säga att de var rena lyxen i Tyskland 1941 jämfört med Sovjetunionen (i synnerlighet de ockuperade områdena) då.
Jag, som läst boken, kan inte erinra mig att det stod något om antalet judar. Det är också rätt osannolikt eftersom dessa siffror inte fanns tillgängliga då, anser jag. Siffrorna verkar också alldeles för höga om man utgår från siffran 6 miljoner vid krigets slut. Eftersom utrotningen accelererade under hela kriget, är det osannolikt att så många redan dött i mitten av 1943. Jag antar att utrotningen pågick i huvudsak under åren 1942, 1943 och 1944. I många länder började inte deporteringen av judar förrän hösten 1943, tror jag. Utrotninen ökade i takt med de tyska förlusterna.Lindir skrev:Båda dessa böcker blev mycket uppmärksammade i Sverige, bland annat eftersom de innehöll utförliga avsnitt om judeförföljelserna, med både siffror på antalet dödade (enligt Pihl var dittills 4.335.000 judar antingen redan likviderade eller väntade på döden i lägren) och detaljer om utrotningsmetoderna.
Då tror jag att du minns fel, eftersom både Ingvar Svanberg/Mattias Tydén i boken Sverige och Förintelsen (1997) och Hugo Valentin i DN-artikeln Judeförföljelsernas innebörd (28/12 1943) har läst och citerar de siffrorna. De citerades också i svensk dagspress under våren 1944. Jag har dock inte läst Pihls bok själv, men jag har för mig att den ska finnas här någonstans ...Sune skrev:Jag, som läst boken, kan inte erinra mig att det stod något om antalet judar.
Det fanns många siffror i luften under kriget. För att bara nämna några som florerade allmänt i Sverige:Sune skrev:Det är också rätt osannolikt eftersom dessa siffror inte fanns tillgängliga då, anser jag.
Nej, utrotningen accelerade inte under hela kriget. Mer än hälften mördades på mindre än ett år från mitten av mars 1942 till mitten av februari 1943. I mitten av mars 1942 var 20% av offren döda och 80% ännu levande, efter dessa 11 månader var det omvända siffror: 80% dödade och 20% ännu vid liv.Sune skrev:Eftersom utrotningen accelererade under hela kriget, är det osannolikt att så många redan dött i mitten av 1943.
Stämmer bra, men skillnaden var att tyskarna använde dem till utrotning, medan britterna använde dem som fångläger.mickis skrev:Jag fick reda på av min morfar att det inte var tyskarna som kom på koncetrationslägren utan att det var Stor Britannien som införde detta i Sydafrika och utvecklade dessa.
nån som vet mer om det?...
