Minor och sprängmedel långt ner i organisationen.

[Hans]

Det var hyfsat noggrant i försvaret då. Ner till enskilda skyttesoldater fick utbildning i att föra minprotokoll. Källa: Mig själv.

MVH

Hans

[millgard]

Det var hyfsat noggrant i försvaret då. Ner till enskilda skyttesoldater fick utbildning i att föra minprotokoll. Källa: Mig själv.

MVH

Hans

Ansluter som källa. Vi minerade undantagslöst svenskt territorium/fosterland, därav noggrannheten.

[erep]

Om jag kommer ihåg rätt så hade en vanlig skyttepluton (typ 40 man) 10 stridsvagnsminor och 14 kilo sprängdeg i den reglementerade utrustningen.

Jag har intrycket att i utlandet låg minor och sprängmedel betydligt högre upp i organisationen. Mest på ingenjörsförband. Jag misstänker Östra Rikshalvan undantaget.

Har jag rätt i min tes?

MVH

Hans

Kontrollerade min JvO II (Jalkaväen taisteluohjesääntö, II osa, Komppanian taistelu = Infanteriets stridsreglemente, del II, kompaniets strid) från 1981

Kompaniet hade 40 bandminor (pansaminor), av vilka 10 var i granatkastarplutonen och 30 i underhållsplutonen. Kompaniet hade 50 kilo sprängmedel (sannolikt just sprängdeg) i underhållsplutonen.

Att dessa finns i underhållsplutonen är för att de transporteras med pultonens fordon, och delas ut enligt kompanichefes beslut. Underhållsplutonen placeras ju inte fram och rör sig sist i formationen då kompaniet rör på sig.

Detta gäller alltså ett "vanligt" infanterikompani.

[erep]

Vid utbyggnad av motståndsområde var mineringar framför motståndsnästena första åtgärd, de gjorde det möjligt att undvika att man blev "överkörd" när själva värnen skulle grävas. I ett senare skede minerade man mellan nästena för att minska hastighet eller omöjligöra stridfordonsframfart. I "min " brigad ska brigadchefen ha sagt, "minstrid är min strid". Det fanns oerhörda mängder stridsvagnsminor. Sen fanns det ju krav på att protokollföra utlagda mineringar. Det fanns en blankett som skrevs i tre kopior för att en skulle lämnas över till ICRC, tror jag.

Hos oss var stridsvagnsminorna i kompaniorganisationen en förstahjälp.

Bataljonens pionjärpluton var avsedd för att bygga större mineringar, som sedan överlämnades åt truppen som fanns på plats, med ett exemplar att protokoll och karta och signering av en chef i truppen som tog över övervakningsansvaret.

[Femtiotrean]

Hade du kollat JvO III (Gruppens och plutonens strid), så hade du inte glömt bort att det fanns ytterligare 10 bandminor hos varje pluton.

[Hans]

Bandmina i Västra: https://www.soldf.com/vapen/stridsvagnsmina-5-strvm5/

Varför namnet bandmina? Spränga av bandet på fordon? Stridsvagnsmina är inte heller helt rationellt, de skall ju spränga alla fiendens fordon.

MVH

Hans

[Bjernevik]

Gällande benämningen stridsvagnsmina torde det vara därför att den klarar av stridsvagnar. FM har även fordonsminor, dessa räknar man inte ska kunna verka mot stridsvagnar.

Så det är helt enkelt en gruppering som talar om vad mintypen är lämplig mot.

[Hans]

Fordonsminor var bara en omskrivning av antipersonell syftmina. Oberoende om fienden satt i en lastbil, flygplan eller helikopter eller inte. Sitter de i ett bepansrat fordon är verkan ytterst marginell. Heter om jag förstått det hela rätt försvarsladdning idag. Men det är samma grej som byter namn. Och troligtvis träning av soldater.


Från partnerforumet:
https://www.soldf.com/vapen/forsvarslad ... ppmina-12/
https://www.soldf.com/vapen/fordonsmina-13-13r-frdm-13/

MVH

Hans

[Femtiotrean]

Det var ju helt orealistiskt att tro att minan skulle åstadkomma någon större skada på en riktig stridsvagn. (Nå ja, man kunde placera flera minor ovanpå varandra och hoppas på lite mer dramatisk effekt...)

Några år efter min tid så fick pionjärerna öva med en "bottenmina".

Alltså en mina som man helst inte ville spränga av en band med!

[Femtiotrean]

https://www.is.fi/kotimaa/art-2000009793356.html

Petteri hittade ett konstigt föremål vid sidan av vägen – en snabb internetsökning skrämde honom verkligen


Petteri, som befann sig i blåbärsskogen i Puolanka, gjorde en förvirrande upptäckt på torsdagen.

Han hittade ett runt föremål på Kylävaarantie skogsväg, som han lyfte åt sidan av vägen.

– Jag tog bilder på föremålet och lyfte det åt sidan så att det kunde ses från vägen. Jag tittade sedan på nätet för att se vad föremålet var och det visade sig vara en landmina, berättar Petteri.


När Petteri rörde vid föremålet och lyfte det åt sidan hade han inte vetat att det kunde vara en mina.

– Det är lite läskigt, men jag hade öppnat det och lagt det åt sidan, reflekterar han.

Petteri bedömer dock att den misstänkta gruvan har funnits på plats länge.

– Någon har burit ett föremål som ser ut som en mina vid sidan av vägen. Det fanns dock inget explosivt material i den och det var inte från krigstid, säger överinspektör Hannu Rönkkö från Uleåborgs polisavdelning.

Detta är en träningsmina som används av försvarsmakten.

I Finland används förkortningarna POM 87 och POM 87 94 för pansarminor som grävs ner i marken, och deras syfte är att genomborra botten av ett pansarfordon.

[Hans]

Jag slås av likheten mellan Rikshalvorna.
https://www.soldf.com/vapen/stridsvagns ... 6-ffv-028/
Jag misstänker att Östra låg bakom dragminering.

MVH

Hans

[Bjernevik]

Fordonsminor var bara en omskrivning av antipersonell syftmina. Oberoende om fienden satt i en lastbil, flygplan eller helikopter eller inte. Sitter de i ett bepansrat fordon är verkan ytterst marginell. Heter om jag förstått det hela rätt försvarsladdning idag. Men det är samma grej som byter namn. Och troligtvis träning av soldater.

Där minns du nog lite fel. Truppmina 12 och 12B är mycket riktigt omdöpta till försvarsladdning 21 och 22 samt får numera bara användas med manuell avfyrning.

Fordonsminorna däremot har god effekt mot fordon. Fordonsmina 13 slår igenom 10 mm pansarplåt på 10 meters avstånd, 6 mm på 50 meter och 2 mm på 100 m. Fordonsmina 14 slår igenom 60 mm på upp till 150 meters avstånd. Har de verkan mot stridsvagn? Knappast. Däremot mot oskyddade och lätt pansrade fordon, därav namnet.

Precis som med stridsvagnsminor så lär inte personalen ombord heller må särskilt bra av minträffen, men det är alltså betydligt mer verkan än bara mot personal.

[Hans]

Men för att var påstridig. Fordonsmina 14 är något helt annat. Projektilbildande RSV laddning eller vad det kallas för nu. Kulregnen från en 12/13 är i princip ofarlig för ett pansarfordon på 100m. Att allt kallas fordonsmina fast det är helt olika saker är för mig konstigt.

MVH

Hans

[Bjernevik]

Fordonsminor kallas fordonsminor för att de har verkan mot fordon. Det är inte samma sak som att alla fordonsminor har verkan mot pansarfordon i alla attityder på alla avstånd.

Försvarsladdning 21/22 (fd truppmina 12/12B) är något annat än fordonsmina 13/13R även om de bygger på samma verkansprincip (sprängladdning som slungar kulor mot målet). De ena har verkan mot trupp, de andra även mot fordon.

Att olika fordonsminor har olika verkansprinciper är inte konstigt, det har stridsvagnsmina 5 och 6 också liksom truppmina 10, 12 och 14 hade en gång i tiden.

[Grönis]

Jag var med och sköt en stridsvagnmina 5 (visst säger man sköt och inte sprängde?) vid Borgabo sprängplats på livgardets övningsfält. Som mål hade vi en skrotad pickup med flak. Själva hytten flög iväg ett par hundra meter och var hyfsat intakt. Av resterande delar fanns i princip bara smådelar kvar. Även fast vi låg i skydd en bra bit därifrån var det en mäktig upplevelse..

Som jag minns det så förstör den i princip en pansarbandvagn så den blir obrukbar med skador för besättningen medans en stridsvagn oftast iallafall hindras från att köra vidare. Gäller samma resonemang idag?