Minor och sprängmedel långt ner i organisationen.

[Hans]

Om jag kommer ihåg rätt så hade en vanlig skyttepluton (typ 40 man) 10 stridsvagnsminor och 14 kilo sprängdeg i den reglementerade utrustningen.

Jag har intrycket att i utlandet låg minor och sprängmedel betydligt högre upp i organisationen. Mest på ingenjörsförband. Jag misstänker Östra Rikshalvan undantaget.

Har jag rätt i min tes?

MVH

Hans

[Markus Holst]

Hur medförde skytteplutonen dessa åbäken? Knappast i stredsselen, va?

Vilken tidsepok tänker du på?

[Der Löwe]

I stridstrossfordonet. För min del på IB 66 M BV var det en BV 202 där i stort sett all plutonsmateriel förvarades och transporterades.

[Hans]

Jepp, beroende på organisation en traktor med kärra eller en bandvagn 202 eller 206. På hedenhös. Innan havremoppe med kärra.

MVH

Hans

[Bjernevik]

Ur InfR Skplut 1991 (IB 77R):

RU skplut IB77.jpg

Gällde att packa ordentligt:

Packplan bakvagn bv 206.jpg

[Hans]

Tack Bjernevik.

MVH

Hans

[ola]

Detta var 1996.
På våra vagnar hade vi en konstruktion med öppen nätkonstruktion där vi lade våra ryggsäckar och i den bakre delen av denna öppna konstruktion hade vi fack som fanns ovanför bakre luckorna på vagnen på bild där vi slängde in typ våra snuskburkar för nära till hands och ett gäng stridsvagnsminor, mellan 4-6st (övning).

pbv401 009.JPG

Kvarn 1997 batteritorsk på vagnen väntar på starthjälp i den sköna solen tog 2h innan hjälp kom.JPG

[Hans]

Det gills inte, ni hade ju plåtburkar.

Tack.

MVH

Hans

[Grönis]

Intressant tråd. Jag har tillhört en pionjärpluton och jag minns att det sades att mängden stridsvagnsminor vi hade i svenska armén var unik, framför allt t.ex. Strvmina 5 fanns det enorma mängder av. Så utifrån min mycket amatörmässiga kunskap så verkar din tes stämma även om jag inte vet hur långt ner i organisationen stridsvagnsminor fanns i andra länder. Men jag har alltid fått uppfattningen att minor och pansarskott som alla skulle kunna hantera inte var (och är) lika frekvent förekommande i andra länder då man mer specialiserar sig även på dessa vapen och snarare har ett sekundärvapen som pistol snarare än att kunna hantera p-skott. Men rätta mig gärna om jag har fel.

[Markus Holst]

Från Ukraina har jag sett att stridsvagnsminor ligger ovanpå marken och blir påkörda av lede fi ändå. Är det så man gör? Skall de inte grävas ner så de inte syns? Eller är det kanske en fördel att de syns så lede fi tar en omväg?

[Bjernevik]

Från Ukraina har jag sett att stridsvagnsminor ligger ovanpå marken och blir påkörda av lede fi ändå. Är det så man gör? Skall de inte grävas ner så de inte syns? Eller är det kanske en fördel att de syns så lede fi tar en omväg?

Svaret är som vanligt, det beror på.

Fasta mineringar ska helst grävas ner, men är det ont om tid hinns det inte alltid med. I vissa fall ska de även bara ligga där tillfälligt och kanske tas bort ofta för att medge egen passage.

[Hans]

...
Svaret är som vanligt, det beror på.

Fasta mineringar ska helst grävas ner, men är det ont om tid hinns det inte alltid med. I vissa fall ska de även bara ligga där tillfälligt och kanske tas bort ofta för att medge egen passage.

Min fetstil.
Det kvalar in, nästan, i forumcitattråden.

Ja. Om det var några soldater med ont om tid och några stridsvagnsminor så ut med dem. Täck över med en bred sträng av granris eller halm är en bra idé så fiendens stressavågn inte kan köra vid sidan av dem. Och sedan kan man skenminera med mer halm/granris. Dummingarna vet ju inte om det är en mina eller inte.

En bra källa om man vill veta mer är:



Sedan kan man alltid fixa en dragmina.


MVH

Hans

[Grönis]

När vi gjorde eldöverfall eller skulle hejda fiendens framryckning och hade gott om tid så var principen att täcka över minorna med stora mängder träd, sly osv så fienden inte möttes av några enstaka minor utan en 50-100 meter lång utsträckt "majbrasa". I majbrasan låg minor av helst två olika typer för att förvirra. För den som undrar så hade vi flera motorsågar på kompaniet och ett flertal fick separat utbildning (motsorsågbevis) Sedan var minorna normalt nergrävda. På sidan, gärna i vattenfyllda diken och upp mot skogen lades också minor slumpvis. Mineringarna valdes på ställen där naturliga hinder fanns på sidan såsom, grovstammad skog eller stenblock etc.

Några 100 meter bort gjordes proceduren om och sen samma sak igen. Normalt gjorde man alltså samma sak på kanske tre ställen längs en vägsträcka, men någon var ren skenminering utan några skarpa minor.

Anledningen var inte att fienden nödvändigtvis skulle gå på minorna utan att det skulle ta en för lång tid att röja sig igenom minfältet vilket innebär att vi lyckats med en målsättning, att styra fienden mot en annan väg eller få honom att vända om.

Sen fanns alla varianter som Bjernevik säger, när man hade ont om tid fanns inövade varianter för hur minorna skulle läggas för att få bäst effekt men då handlade de om mineringar som skulle ta några minuter. "Spindeln" är en formation jag kommer ihåg efter 30 år.

Vi fick se en film när en pluton har lagt ut några minor utan att gräva ner och en PBV kommer och skjuter sönder dem med automatkanonen och rullar vidare efter några minuter.

[Der Löwe]

Vid utbyggnad av motståndsområde var mineringar framför motståndsnästena första åtgärd, de gjorde det möjligt att undvika att man blev "överkörd" när själva värnen skulle grävas. I ett senare skede minerade man mellan nästena för att minska hastighet eller omöjligöra stridfordonsframfart. I "min " brigad ska brigadchefen ha sagt, "minstrid är min strid". Det fanns oerhörda mängder stridsvagnsminor. Sen fanns det ju krav på att protokollföra utlagda mineringar. Det fanns en blankett som skrevs i tre kopior för att en skulle lämnas över till ICRC, tror jag.

[Grönis]

Vid utbyggnad av motståndsområde var mineringar framför motståndsnästena första åtgärd, de gjorde det möjligt att undvika att man blev "överkörd" när själva värnen skulle grävas. I ett senare skede minerade man mellan nästena för att minska hastighet eller omöjligöra stridfordonsframfart. I "min " brigad ska brigadchefen ha sagt, "minstrid är min strid". Det fanns oerhörda mängder stridsvagnsminor. Sen fanns det ju krav på att protokollföra utlagda mineringar. Det fanns en blankett som skrevs i tre kopior för att en skulle lämnas över till ICRC, tror jag.

Exakt, nu minns jag. Minprotkoll hette det va, med karbonpapper.. Utgångspunkt och Norrpil skulle man börja med att rita in..