Upprustningen ur ett annat perspektiv

[Grönis]

Det är ju inget snack om att man sörjer många av de beslut som tagits de senaste decennierna i syfte att nedmontera försvarsmakten och den civila beredskapen nu när säkerhetsläget är betydligt sämre än på flera decennier..

Fungerande förband, vapensystem, bergrum etc. har monterats ned. I denna tråd önskar jag höra olika tankar om vad som blivit BÄTTRE iochmed denna karusell, dvs. vilka fördelarna är mot att vi kört på i ungefär samma hjulspår from. 90-talets slut fram till i dag.

Några tankar:

*De få förband som finns är bättre övade och har överlag modern utrustning. Lägg till tidvis och kontinuerligt anställd personal i olika befattningar,
*De internationella insatserna har gett relativt många personer erfarenhet av skarp verksamhet.
*Man säger inte rakt ut att man toppar de man tar ur i årskullarna, men det verkar som att man kan ta ett högre kvalitativt tvärsnitt än under kalla kriget?
*Inga malajer som ger ett missvisande mått på hur många som faktiskt utbildades under kalla kriget.

[Bjernevik]

En fördel är att pappersförbanden till stor del har städats bort. Dvs sådana förband som fanns med i uppräkningen av "x brigader, y fristående bataljoner osv" men som i praktiken inte var användbara eftersom de bestod av personal som inte samövats och där förråden hade gapande hål.

På samma sätt har all den materiel som var för åldersstigen men ändå behölls avvecklats. Tyvärr försvann även stora mängder materiel som vi idag hade varit glada över att ha kvar samtidigt. Samtidigt som viss materiel (typ tgb 11/13/20) som borde ha omsatts för decennier sedan tyvärr fortfarande finns kvar eftersom det aldrig fanns pengar att köpa ersättare för.

[Grönis]

Intressant. Har utbildningen blivit bättre och skulle det kunna vara en effekt av nya influenser och att man startat på ny kula och tagit till sig mer av andra doktriner? Eller är det tvärtom eftersom mycket erfarenhet försvunnit?

[ola]

Intressant. Har utbildningen blivit bättre och skulle det kunna vara en effekt av nya influenser och att man startat på ny kula och tagit till sig mer av andra doktriner? Eller är det tvärtom eftersom mycket erfarenhet försvunnit?

Min lilla killgissning gällande erfarenhet så tror jag följande att det har inhämtats stora erfarenheter
ifrån Balkan/Afghanistan där förband har varit i en hel del strider/stresstestats på individ upp till förbandsnivå.
(iofs inte förband mot förband men ändå)

De platser där specialförbandet har utövat allt från strider till andra saker.

Ukraina där jag kan definitivt ana att mycket hämtas hem och även se hur vårat materiel fungerar skarpt.

[JohnT]

Intressant. Har utbildningen blivit bättre och skulle det kunna vara en effekt av nya influenser och att man startat på ny kula och tagit till sig mer av andra doktriner? Eller är det tvärtom eftersom mycket erfarenhet försvunnit?

Jag tror man har fått en hel del influenser från NATO, dock verkar det ibland varit negativ inlärning då det blivit lite väl mycket flygunderstöd och strid mot diverse lokala motståndsrörelser.
Inte så mycket strid mot stormakten.
Men kontraktsanställda drar ju upp erfarenhetsnivån rejält.
Samtidigt har även den rent tekniska utbildningsutrustningen, simulatorer och "laser indikatorer" osv. gett en helt annan möjlighet att öva.
det är nog pluton mot pluton väldigt mycket bättre nu..
Men förmågan att bedriva uthållig strid verkar ju i princip försvunit.

får jag vara spydig är det väldigt duktiga SWAT-teams men inte så mycket fältarme.

[koroshiya]

Risken är alltid stor att folk planerar för sitt eget favoritkrig.

Vad Sverige borde göra är att uppmuntra anställda till att bli frivilliga i Ukraina.

Jag tror också det är annorlunda än att kriga mot getaherdar i berg.