Apropos dagens födelsedagsbarn Kronprinessan Victoria. Enligt traditionen kommer hon att bli (symbolisk) högsta befälhavare av försvarsmakten med Generals grad. Men vilken grad har hon idag?
Samtliga bilder där jag har sett Kronprinsessan uniformerad i militära sammanhang bär hon ingen gradbeteckning alls, villket tyder på att hon är helt enkelt menig.
Är det bara jag som tycker detta är lite märkligt? Victoria har ju nu 46års livserfarenhet och betydande erfarenhet av representation, vore det inte rimligt att hon blir befordrad till (heders) Överste?
Victoria gick en kurs nu i våras hos Försvarsmakten så jag trodde, nu kanske det blir något, men ikke.
Vad är traditionerna beträffande militära grader för tidigare Kronprinsar?
(Vi har ju inte haft en Kronprinsessa i modern tid, så i Victorias fall kanske man får improvisera)
Eller håller kanske Försvarsmakten järn hårt på att man inte kan ha en officers grad utan att först ha en formell officersutbildning? Mig veteligen har Victora bara gjort två veckors TFU (dagens GU-F)
Kronprinsessan Victorias militära grad
Re: Kronprinsessan Victorias militära grad
Kan det vara så att det är på gång men inte genomfört än? Jag tänker att kronprinsessan genomgick akademiska studier som ung och har sedan jobbat och fått barn. Tiden har kanske bara inte funnits än. Jag tror inte heller att studier är kronprinsessans största intresse. Det är väl inte otroligt att kronprinsessan genomgår något slags officersutbildning i framtiden? Hon är "bara" 46 år och kommer troligen inte att bli regent än på ca 20 år. Hade drottning Elizabeth II någon officersgrad? Hur är det med Margarethe II?
Re: Kronprinsessan Victorias militära grad
Eliizabeth II verkar ha haft kaptens rang och Margrethe II blev löjtnant innan de båda fick en mängd högre hederstitlar.
https://www.forces.net/royals/queen/que ... ary-titlesAs a princess, she joined the Auxiliary Territorial Service in 1945 and trained as a mechanic, driving and fixing military vehicles.
Princess Elizabeth was just 19 when she enlisted. After completing training, she held the rank of Second Subaltern. Five months into her service she was promoted to Junior Commander, which was the equivalent of Captain.
https://www.kongehuset.dk/den-kongelige ... uddannelseDronningen gjorde frivillig tjeneste ved Kvindeligt Flyverkorps i perioden 1958-1970 og modtog i denne periode en alsidig uddannelse i korpset som korporal i Kvindeligt Flyvekorps, sergent i Kvindeligt Flyvekorps og Løjtnant i Kvindeligt Flyvekorps.
Re: Kronprinsessan Victorias militära grad
Intressant fråga! Vår nuvarande kung, var som kronprins överste. Eftersom har var hertig av Jämtland, var han överste vid Fältjägarna (I 5). När Elizabeth i Storbritannien blev drottning, lät hon sin make Philip ta över de militära titlarna.
Efter grundlagsändringen på 1970-talet, är inte längre Konungen Försvarsmaktens högste befälhavare, utan Försvarsmaktens "främste företrädare ". Man ansåg i förarbetena till nuvarande grundlagen att han bör titulärt tilläggas försvarets högsta militära grad (Prop. 1973:90, s. 174). Jag har gjort en liten studie av förarbetena och kan återkomma med lite mer, när jag har tid.
Efter grundlagsändringen på 1970-talet, är inte längre Konungen Försvarsmaktens högste befälhavare, utan Försvarsmaktens "främste företrädare ". Man ansåg i förarbetena till nuvarande grundlagen att han bör titulärt tilläggas försvarets högsta militära grad (Prop. 1973:90, s. 174). Jag har gjort en liten studie av förarbetena och kan återkomma med lite mer, när jag har tid.
Re: Kronprinsessan Victorias militära grad
Intressant, när kungen läste officersutbildning finns det bilder när han hade "vinklarna" eller vad det heter som kadetter bar. Blev han direkt överste när han var klar med utbildningen då för han var ju redan kronprins då?
Re: Kronprinsessan Victorias militära grad
Jag har sett bilder på honom från både Karlberg och Sjökrigsskolan, men kunde inte hitta några nu. Vad han fick för grad direkt efter utbildning på KS och KSS, vet jag faktiskt inte.
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 13710
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Kronprinsessan Victorias militära grad
Min tidigare svärfar hade "nr 1 Prinsen" som elev på Karlberg.
Re: Kronprinsessan Victorias militära grad
Jag klistrar här in text från prop. 1973:90 med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m.
…
Statschefens ställning i förhållande till försvarsmakten behandlas av överbefälhavaren, chefen för armén och riksmarskalksämbetet. Överbefälhavaren konstaterar att konungens funktion enligt förslaget att vara ”rikets främste representant” och ”symbol för riket” är viktig inte minst vid krig och krigsfara. En samlande gestalt som representerar kontinuitet och tradition är då av stor betydelse.
ÖB biträder beredningens förslag att statschefen inte längre skall vara högste befälhavare för försvarsmakten. Konungen bör emellertid enligt ÖB:s förmenande som representant för landet representera också rikets krigsmakt. För att kunna fullgöra sina uppgifter som symbol för rikets försvarskrafter bör konungen liksom hittills inneha krigsmaktens högsta militära grad. Han bör ha tillgång till en personlig stab med stabschef och militära adjutanter samt till namnet vara chef för vissa fredsförband.
Chefen för armén anser att konungen för framtiden varken reellt eller formellt bör vara högste befälhavare för försvarsmakten. En annan väg bör väljas för att reglera förhållandet mellan statschefen och försvarsmakten. Chefen för armén framhåller att i de flesta andra länder — monarkier såväl som republiker — statschefen symboliserar nationen och riket också på så sätt, att han äger framträda som högste befälhavare eller titulärchef eller på annat sätt som främste företrädare för försvaret. Arméchefen utvecklar härefter hur statschefen i krig kan få mycket stor betydelse som en samlande symbol för nationen. Mot denna bakgrund finner han det förhastat att så radikalt som beredningen föreslår ändra konungens traditionella ställning inom försvarsmakten. Även med tanke på sammanhållningen i fredstid inom krigsmakten finner han det motiverat att konungens nuvarande ställning och uppgifter som högste befälhavare bibehålls i jämkad form. Han föreslår att detta sker i den formen att åt konungen ges ställning som ”försvarets främste företrädare”. Hans förslag i fråga om statschefens förhållande till försvarsmakten är i övrigt väsentligen överensstämmande med överbefälhavarens.
Riksmarskalksämbetet anlägger i allt väsentligt samma synpunkter som chefen för armen på frågan om konungens ställning i förhållande till försvarsmakten och för fram i huvudsak samma förslag. Ämbetet tillägger att det inte sällan förekommer att ett land tilldelar ett annat lands monark en hederstitel i generals- eller amiralsgrad. Även i Sverige har utländska monarker utnämnts till och mottagit motsvarande svenska militära grader. Från internationell synpunkt finner ämbetet det ofrånkomligt att konungen innehar försvarets högsta grad. (s. 102 f.)
….
Departementschefen skrev:
Statschefens ställning i förhållande till försvarsmakten har uppmärksammats av ett par remissinstanser. Beredningens förslag att försvarsmakten skall sortera under regeringen och att statschefen alltså varken reellt eller formellt skall vara högste befälhavare har godtagits. Förslag har emellertid förts fram bl.a. om att statschefen i RF skall tillförsäkras ställning som ”försvarets främste företrädare”.
Jag delar uppfattningen att statschefen inte skall ha några formella uppgifter i förhållande till försvarsmakten. Någon grundlagsbestämmelse om att statschefen är försvarsmaktens främste företrädare behövs inte enligt min åsikt. Det följer nämligen redan av att han är rikets främste representant. För att statschefen skall kunna fullgöra sina uppgifter som en symbol också för rikets försvarskrafter bör han dock, som har framhållits av bl. a. överbefälhavaren, av regeringen titulärt tilläggas försvarets högsta militära grad. (s. 174)
Därefter citerar jag vad den tidigare riksmarskalken Stig H.son Ericsson skrev om denna fråga i sina memoarer. (Ericson, Stig H:son [1976]. Vita havet: segling i kungliga farvatten. Stockholm: Bonnier)
Formerna för riksdagens öppnande togs också upp med mig av företrädare för olika partier. Även i vanliga fall ganska radikala röster talade för bibehållande av de gamla formerna, motiverat bland annat av diplomatiska kårens närvaro i en tid av ständigt ökande internationell samverkan. Trontalet ansågs böra läggas i statsministerns mun, en ändring som uppenbarligen inte väckte större reaktion från kungens sida.
Det var däremot i hög grad fallet med borttagandet av kungens ställning som "Högste befälhavare över rikets försvarskrafter". Vid upprepade samtal kring denna fråga återkom kungen till nackdelarna. Särskilt framhöll han betydelsen av att kungen som opolitisk samlande kraft ovanför partierna och de parlamentariska slitningarna - hade större möjligheter att personifiera nationen än andra. Kontinuiteten på statschefsposten skapar de bästa förutsättningarna för nationens samlande gestalt. Även traditionen talade för ett bibehållande av högste befälhavarskapet, liksom inte minst
erfarenheterna från våra nordiska grannländer under det andra världskriget.
Sedan det stod klart att beredningen möjligen med stöd från ansvarigt håll inom försvaret - skulle gå in för den föreslagna ändringen diskuterade jag en tänkbar kompromiss med kungen, nämligen att monarken skulle bli "försvarets främste representant". Den framlades i riksmarskalksämbetets remissyttrande och blev sedermera antagen. Kungen var för sin del tillfredsställd med denna lösning. (s. 239-240)
…
Statschefens ställning i förhållande till försvarsmakten behandlas av överbefälhavaren, chefen för armén och riksmarskalksämbetet. Överbefälhavaren konstaterar att konungens funktion enligt förslaget att vara ”rikets främste representant” och ”symbol för riket” är viktig inte minst vid krig och krigsfara. En samlande gestalt som representerar kontinuitet och tradition är då av stor betydelse.
ÖB biträder beredningens förslag att statschefen inte längre skall vara högste befälhavare för försvarsmakten. Konungen bör emellertid enligt ÖB:s förmenande som representant för landet representera också rikets krigsmakt. För att kunna fullgöra sina uppgifter som symbol för rikets försvarskrafter bör konungen liksom hittills inneha krigsmaktens högsta militära grad. Han bör ha tillgång till en personlig stab med stabschef och militära adjutanter samt till namnet vara chef för vissa fredsförband.
Chefen för armén anser att konungen för framtiden varken reellt eller formellt bör vara högste befälhavare för försvarsmakten. En annan väg bör väljas för att reglera förhållandet mellan statschefen och försvarsmakten. Chefen för armén framhåller att i de flesta andra länder — monarkier såväl som republiker — statschefen symboliserar nationen och riket också på så sätt, att han äger framträda som högste befälhavare eller titulärchef eller på annat sätt som främste företrädare för försvaret. Arméchefen utvecklar härefter hur statschefen i krig kan få mycket stor betydelse som en samlande symbol för nationen. Mot denna bakgrund finner han det förhastat att så radikalt som beredningen föreslår ändra konungens traditionella ställning inom försvarsmakten. Även med tanke på sammanhållningen i fredstid inom krigsmakten finner han det motiverat att konungens nuvarande ställning och uppgifter som högste befälhavare bibehålls i jämkad form. Han föreslår att detta sker i den formen att åt konungen ges ställning som ”försvarets främste företrädare”. Hans förslag i fråga om statschefens förhållande till försvarsmakten är i övrigt väsentligen överensstämmande med överbefälhavarens.
Riksmarskalksämbetet anlägger i allt väsentligt samma synpunkter som chefen för armen på frågan om konungens ställning i förhållande till försvarsmakten och för fram i huvudsak samma förslag. Ämbetet tillägger att det inte sällan förekommer att ett land tilldelar ett annat lands monark en hederstitel i generals- eller amiralsgrad. Även i Sverige har utländska monarker utnämnts till och mottagit motsvarande svenska militära grader. Från internationell synpunkt finner ämbetet det ofrånkomligt att konungen innehar försvarets högsta grad. (s. 102 f.)
….
Departementschefen skrev:
Statschefens ställning i förhållande till försvarsmakten har uppmärksammats av ett par remissinstanser. Beredningens förslag att försvarsmakten skall sortera under regeringen och att statschefen alltså varken reellt eller formellt skall vara högste befälhavare har godtagits. Förslag har emellertid förts fram bl.a. om att statschefen i RF skall tillförsäkras ställning som ”försvarets främste företrädare”.
Jag delar uppfattningen att statschefen inte skall ha några formella uppgifter i förhållande till försvarsmakten. Någon grundlagsbestämmelse om att statschefen är försvarsmaktens främste företrädare behövs inte enligt min åsikt. Det följer nämligen redan av att han är rikets främste representant. För att statschefen skall kunna fullgöra sina uppgifter som en symbol också för rikets försvarskrafter bör han dock, som har framhållits av bl. a. överbefälhavaren, av regeringen titulärt tilläggas försvarets högsta militära grad. (s. 174)
Därefter citerar jag vad den tidigare riksmarskalken Stig H.son Ericsson skrev om denna fråga i sina memoarer. (Ericson, Stig H:son [1976]. Vita havet: segling i kungliga farvatten. Stockholm: Bonnier)
Formerna för riksdagens öppnande togs också upp med mig av företrädare för olika partier. Även i vanliga fall ganska radikala röster talade för bibehållande av de gamla formerna, motiverat bland annat av diplomatiska kårens närvaro i en tid av ständigt ökande internationell samverkan. Trontalet ansågs böra läggas i statsministerns mun, en ändring som uppenbarligen inte väckte större reaktion från kungens sida.
Det var däremot i hög grad fallet med borttagandet av kungens ställning som "Högste befälhavare över rikets försvarskrafter". Vid upprepade samtal kring denna fråga återkom kungen till nackdelarna. Särskilt framhöll han betydelsen av att kungen som opolitisk samlande kraft ovanför partierna och de parlamentariska slitningarna - hade större möjligheter att personifiera nationen än andra. Kontinuiteten på statschefsposten skapar de bästa förutsättningarna för nationens samlande gestalt. Även traditionen talade för ett bibehållande av högste befälhavarskapet, liksom inte minst
erfarenheterna från våra nordiska grannländer under det andra världskriget.
Sedan det stod klart att beredningen möjligen med stöd från ansvarigt håll inom försvaret - skulle gå in för den föreslagna ändringen diskuterade jag en tänkbar kompromiss med kungen, nämligen att monarken skulle bli "försvarets främste representant". Den framlades i riksmarskalksämbetets remissyttrande och blev sedermera antagen. Kungen var för sin del tillfredsställd med denna lösning. (s. 239-240)
Re: Kronprinsessan Victorias militära grad
Kungen gjorde värnplikt på en torpedbåt, därefter Karlberg, han hade fältjägarnas märke eftersom han var hertig av Jämtland. sedan gjorde han en "högre stabs" turné där han var vid olika högre militära staber på besök för att bli informerad. Jag tror den totala tiden blev ca 3 år. Jag vet att Kronprinsessan gjort ett antal kurser eller tillbringat viss tid på Försvarshögskolan.