Matpengar under värnplikten

[Hans]

Borde jag begripa detta? Är det ditt nummer? Även om du bytt kön kan hen omöjligtvis bli så förbaskat f.. ja du vet vad jag tänker.

Det var inte numret jag fick.

MVH

Hans

[MD650]

Borde jag begripa detta? Är det ditt nummer? Även om du bytt kön kan hen omöjligtvis bli så förbaskat f.. ja du vet vad jag tänker.

Det var inte numret jag fick.

MVH

Hans

Gå in på hitta.se så får du svaret.

[Lasse O]

Jag vill inte förringa broder Hans framgångar hos det täcka könet men hur ofta har inte vi som varit officerare spelat roller och i kritiska situationer gett intryck av mod fast vi darrat i knävecken?
Att t ex med en självsäker attityd gå fram och spränga en blindgångare kräver sin man (eller sin hen).
Det om något är skådespeleri av klass och de flesta av oss i yrket blev så småningom duktiga på att spela olika roller.
Därför är det inte så märkligt att din väninna såg dig som en talang. Det ligger nämligen i yrket.

[Hans]

Jag måste ge broder Lasse en poäng där. Att dölja sin rädsla för att inte låta den smitta av sig är ett bra exempel. Ett annat är vanan att tala framför folk. Eller i viss mån kameror även om det var ovanligare förr. Källa: Egen erfarenhet.

MVH

Hans

[Der Löwe]

Jag brukar säga att jag har Sveriges modigaste jobb. Vi gör det svenska folket fruktar mer än krig,sjukdom och död, att tala framför andra okända människor.

[FNP]

I ekvationen bäst mat måste också tas med att på marinens fartyg tjänstgjorde värnpliktiga kockar. Deras uppgift vara att laga mat, helst från råvaror.
Det innebar tre saker:
1) att få ut mat till vpl besättningen var officiellt sett inte målet med deras värnpliktsutbildning - målet var att bli krigsplaceringsbar som kock för att i händelse av krig som del av krigsbefattningen kunna laga mat till krigsförbandet,
2) genom att maten i fred lagades av "gratis" arbetskraft från råvaror kunde portionspriset hållas lågt - men kraven på att kunna laga mat från råvaror medgav också att sådana fick köpas in, inte som en kosnadspost för mat (protionspris) för övriga vpl, vilket ju var fallet för storköken i matsalarna, utan som en kostnadspost som led i utbildning, d.v.s.s om vilken annan förbrukningsmateriel som helst. -
3) Det där begreps inte av centralbyråkrater i eller utan uniform varför det var en ständig kamp att förklara förhållandet. - ALLA VISSTE ju hur mycket det slösades på mat i marinen det bevisades ju varje gång fartygen besöktes, lunch avnjöts på vit duk och med tända ljus (till kaj....) och det bara serverades trerätters med oxfilé.... (vilken ung kock och ambitiöst ungt befäl vill inte anstränga sig när det kommer finfrämmat....). - Nej usch, mikrovågsugn och prefab räcker gott! Uppfattat!Jo, ja visst men hur tillagas en halv gris, 10 kg potatis och 68 ägg i mikron? -- Oj då, hm hm Ok... Sedan gick det 5 år byråkraterna bytte jobb och så var det igång igen...
3) Lagad mat smakar bättre än uppvärmd, råvara är bättre än prefab, en duktig kock lagar bättre mat än ett ekonomibiträde, MEN en asfaltskokare är och förblir en asfaltskokare...

[Wedman]

I ekvationen bäst mat måste också tas med att på marinens fartyg tjänstgjorde värnpliktiga kockar. Deras uppgift vara att laga mat, helst från råvaror.
Det innebar tre saker:
1) att få ut mat till vpl besättningen var officiellt sett inte målet med deras värnpliktsutbildning - målet var att bli krigsplaceringsbar som kock för att i händelse av krig som del av krigsbefattningen kunna laga mat till krigsförbandet,
2) genom att maten i fred lagades av "gratis" arbetskraft från råvaror kunde portionspriset hållas lågt - men kraven på att kunna laga mat från råvaror medgav också att sådana fick köpas in, inte som en kosnadspost för mat (protionspris) för övriga vpl, vilket ju var fallet för storköken i matsalarna, utan som en kostnadspost som led i utbildning, d.v.s.s om vilken annan förbrukningsmateriel som helst. -
3) Det där begreps inte av centralbyråkrater i eller utan uniform varför det var en ständig kamp att förklara förhållandet. - ALLA VISSTE ju hur mycket det slösades på mat i marinen det bevisades ju varje gång fartygen besöktes, lunch avnjöts på vit duk och med tända ljus (till kaj....) och det bara serverades trerätters med oxfilé.... (vilken ung kock och ambitiöst ungt befäl vill inte anstränga sig när det kommer finfrämmat....). - Nej usch, mikrovågsugn och prefab räcker gott! Uppfattat!Jo, ja visst men hur tillagas en halv gris, 10 kg potatis och 68 ägg i mikron? -- Oj då, hm hm Ok... Sedan gick det 5 år byråkraterna bytte jobb och så var det igång igen...
3) Lagad mat smakar bättre än uppvärmd, råvara är bättre än prefab, en duktig kock lagar bättre mat än ett ekonomibiträde, MEN en asfaltskokare är och förblir en asfaltskokare...

Jag kan tänka mig att det fungerade bättre på större fartyg men vi som endast hade en kock fick sällan bakverk bakat ombord utan det var Ballerina, Singoalla, Maryland cookies mm.

[FNP]

Jag kan tänka mig att det fungerade bättre på större fartyg men vi som endast hade en kock fick sällan bakverk bakat ombord utan det var Ballerina, Singoalla, Maryland cookies mm.

På skeppen, kryssarna och jagarna, minfartygen bakades det, möjligen på robotbåt till kaj, annars så blåstes ju alltid klart skepp med jämna mellanrum och då måste ugnarna släckas och även för två kockar var brödbakande oftast övermäktigt. Ubåtsjaktstyrkan gick mellan måltiderna runt på kaffe och transfetter i olika förpackningar - Ballerina, Singoalla, Maryland cookies - H24 hade inte varit möjligt annars, levererades ut med helikopter ibland tillsammans med snus, godis och tidningnar - jag tror örlogsflottan var Göteborgs Kex absolut största enskilda kund efter de tre livsmedelsgrossisterna.

[Jonas Gunnarsson]

Flottan har nog alltid i modern tid ansetts såsom det vapenslag som har bästa maten. Jag instämmer till fullo med det påståendet, delvis beroende på att faktiskt är sant, men även för att jag var 1:e kock ombord på HMS Mode 1982-83. Både Andersson (min 2:e kock), och jag var kockar även i det civila. Vi var om jag minns rätt de enda yrkeskockarna på hela 48:e patrullbåtsdivisionen den omgången.

Orsaken till att ett och samma fartyg fick bägge proffsen berodde på den officer som var ansvarig för utplaceringen av de värnpliktiga helt sonika lade beslag på alla kursettor och kurstvåor samt i vårt fall den enda yrkeskockarna, till sitt eget fartyg där han var sekond! Orsaken till detta var nog den att örlogskapten Åhrman under förra omgången hade fått två byggnadssnickare ombord som kockar, deras paradrätt var enligt vad som sades falukorv i ugn med pulvermos!

Vad gäller bakning så fick det faktiskt stå tillbaka för matlagningen, det var uteslutande köpebröd till frukost och kvällsmacka. Det hände dock att vi faktiskt bakade scones och liknande ibland, men det var som sagt vad inte varje vecka.

[Amund]

Vet inte om det är intressant för tråden men Holmögadd tillhörande KA5 hade i alla fall en civil kock som hyrdes in under de månader som slutövningarna pågick, och som övervakade både inköp och matlagning i huvudköket som var beläget i den största anläggningen David. Mitt minne är att maten inte skulle ha kunnat vara bättre på något sätt, trots flera hundra man så smakade allt hemlagat.

[varjag]

Jonas Gunnarsson skrev:

Åhrman under förra omgången hade fått två byggnadssnickare ombord som kockar, deras paradrätt var enligt vad som sades falukorv i ugn med pulvermos!

Flera skalmän är säkert bekanta med det engelska ordspråket;
The Arny - marches on it's bellies

varav logiken drar slutsatsen att;

The Navy - floats on it's tummies



Varjag

[Jonas Gunnarsson]

Flera skalmän är säkert bekanta med det engelska ordspråket;
The Arny - marches on it's bellies

varav logiken drar slutsatsen att;

The Navy - floats on it's tummies



Varjag[/quote]


Det stämmer väl, efter ca tre månader ombord så sade FC följande ord till mig: "Kockjävel, nu har jag gått upp fem kilo, och det är ditt fel!". Sedan flinade han och gick.

[Jonas Gunnarsson]

Flera skalmän är säkert bekanta med det engelska ordspråket;
The Arny - marches on it's bellies

varav logiken drar slutsatsen att;

The Navy - floats on it's tummies






Det stämmer väl, efter ca tre månader ombord så sade FC följande ord till mig: "Kockjävel, nu har jag gått upp fem kilo, och det är ditt fel!". Sedan flinade han och gick.

[Bomil]

En rätt som aldrig kunde räddas av någon matsal/fältkök var Lapskojs eller Pölsa, näringsinnehållet var säkert bra men att med ögonen se den fullkomliga katastrofen som man tillagade eller fick var en mental härdning av psyket. En kamrat myntade uttrycket "flygkraschen" om Pölsan och vi var rätt säkra på att den innehöll potenssänkande medel....

När jag sedan fortsatte i det gröna efter värnplikten upplevde jag det så att maten som man tilldelade de värnpliktiga av något bättre klass än vad man själv haft.

Givetvis får vi här räkna bort de tillfällen då man utsatte dem för Överlevnadsutbildningen, då såg de till och med fram emot vilken civiliserad mat som helst (bara den hade en förpackning). Skägglav mm är ju vad det låter som, beredningen är terapeutisk för psyket och naturens skafferi i övrigt blir man inte fet på det-även om man "överlever" med det, så att säga....

Vid övningar osv så såg man till att ha åtminstone en "färsk" rätt med sig, detta för att mentalt höja sig själv, jag kommer ihåg en kollega och jag under en vinterövning som friterade pommes i ett stormkök fyllt med rapsolja,stekte djupfryst löfbiff med dito bacon, bokstavligen hela plutonen stod och dreglade över vad de såg och doftade (vi hade gett dem tipset innan övningen-men de ville spara vikt..)-näringsinnehållet var skit men nästa övning så hade alla stridsparen med sig någon egen "färskrätt". Mentalt så lyfte det oss och vi såg alla fram emot tillfället när vi under övningen stängde av radion och tog "semester" under en fm eller em för att avnjuta en kulinarisk måltid "borttappade" av bataljonen.