Vid 2:a världskrigets utbrott var förmågan att uppträda under vinterförhållande svag bland infanteriregementena (särskilt i södra Sverige).
Gäller detsamma för Sveriges stridsvagnsförband (Vintern 39-40)?
Vad hade krävts för att med visst mått av framgång kunna använda svenskt pansar i strid under förhållanden motsvarande a) Vinterkriget samt b) Norge, april 1940...?
Vinterförmåga, svenskt pansar 39-40
Re: Vinterförmåga, svenskt pansar 39-40
King Kong skrev:Vid 2:a världskrigets utbrott var förmågan att uppträda under vinterförhållande svag bland infanteriregementena (särskilt i södra Sverige).
Gäller detsamma för Sveriges stridsvagnsförband (Vintern 39-40)?
Vad hade krävts för att med visst mått av framgång kunna använda svenskt pansar i strid under förhållanden motsvarande a) Vinterkriget samt b) Norge, april 1940...?
Generella svaret är väl att Svensk pansar på förband dessa år vad i sin verkliga linda (1 bataljon hösten 1939- och året 1940) ,
de var klena i det mesta , så jag personligen hade som arméchef inte skickat dem någonstans utan låtit dem vara på
hemmaplan där de kanske någonstans kunde göra lite nytta.
Lite om vad Sverige hade åren 39-40 i sina lador , och det var inte mycket:
http://www.ointres.se/strv_m_38-39.htm
Vilja....Förmåga....Uthållighet.... Älvsborgsbrigaden
Re: Vinterförmåga, svenskt pansar 39-40
Vad det gällde infanteriet så var det ett medvetet val,King Kong skrev:Vid 2:a världskrigets utbrott var förmågan att uppträda under vinterförhållande svag bland infanteriregementena (särskilt i södra Sverige).
Gäller detsamma för Sveriges stridsvagnsförband (Vintern 39-40)?
man ansåg sig inte ha tid att utbilda de värnpliktiga i vinterförhållanden givet de 130 dagarnas(?) grundutbildnig.
Gissar att pansartrupperna hade en liknande sits, men jag får för mig att pansarkompanierna var mer "officerstäta" än infanteriet,
alltså kunde öva i mindre förband även på vintern(?)
Det jag vet är att man under vinterkriget skickade upp ett kompani från Mellansverige (Skövde eller Strängnäs ska var osagt) genom motormarsch.
Och att både marschen genom sverige och de därpå genomförda övningarna vid finska gränsen var mycket lärorika.
Och vad jag har förstått det som man bara opererade i kompaniförband, de två bataljonerna var som Ola skrev under utbildning och var en blandning av pvkompanier och strvkompanier.
Min vilda gissning:King Kong skrev: Vad hade krävts för att med visst mått av framgång kunna använda svenskt pansar i strid under förhållanden motsvarande a) Vinterkriget samt b) Norge, april 1940...?
a) - eftersom snön hindrade ryssarnas strv och största delen av fronten (karelska näset) hade en mycket hög truppdensitet, så tror jag inte några svenska strv kunde gjord någon skillnad. (men 37mm pansarvärnskanoner hade ju stora framgångar)
b) - Beroende på hur snön töade bort och gjorde många mindre vägar ofarbara pga tö, översvämningar och tjällossning
så minskade det rörligheten en period(som var olika för olika delar av Norge) . Men före och efter värsta snösmältningen så skulle jag ge strv större möjligheter i Norge än i Finland.
Men det var ju mycket mindre styrkor som slogs i södra norge, och då fanns det mer utrymme för svenska pansarkompanier.
Man kan notera
1. Tyska pansarförbandet i Norge var mycket likt de svenska, skillnaden var att strv m/37 hade kulspruta medan PzII hade 20mm kanon,
annars var det förvånansvärt likt antalsmässigt.
2. Varje Svenskt infanteriregemente hade fler pvkanoner än de allierades totala antal pansarvärnskanoner söder om Bodö.
(Om man räknar in en tredjedel av fördelningens pvkompani (de benämndes kårpvkompanier men råkade vara en per fördelning plus ytterligare en för den sjätte fördelningen som man inte sattes upp i april1940))
Norska försvaret hade noll pansarvärnskanoner, så om tyskarna var vana med att vara närmast osårbara, så att då träffa på hela strvplutoner
3. Tyskarna hade fullt luftherravälde i Norge och kunde anfalla markmål i princip ostört, och svenskarna hade inget organisatoriskt luftvärn i pansarförbanden.
Är det några nya scenarion i tankarna?
Hoppas
/John
Re: Vinterförmåga, svenskt pansar 39-40
Kikade lite i Cronebergs Kriget kommer! den hemliga krigsplanläggningen under vinterkriget 1939-1940. Lekte med tanken om vad som skulle ha kunnat bli frukten av en tidigare svensk inblandning i vinterkriget...JohnT skrev: Är det några nya scenarion i tankarna?
Ehrensvärd chefade på Göta Livgarde just innan vinterkriget - kan han ha influerat ett beslut att förstärka svensk trupp i Finland med pansar?
Ponera att SFK utgörs av mobiliserade förband från norra Sverige som i ett tidigt skede efter vinterkrigets utbrott sänds österut enligt tanken 'Sverige försvars bäst i Finland med Finland'...
Jag är dock lite för okunnig i vilka problem svenskt pansar hade ställts inför i en sådan situation...
Re: Vinterförmåga, svenskt pansar 39-40
Smarta beslut tas dock inte alltid.ola skrev:...så jag personligen hade som arméchef inte skickat dem någonstans utan låtit dem vara på
hemmaplan där de kanske någonstans kunde göra lite nytta.
Exempel: de italienska enheter som sattes in på Östfronten 1941-43 förstärktes med svaga pansarförband vars utrustning inte skiljer sig dramatiskt från motsvarande svenska fordon. Kanhända kunde italienarna skaka fram fler fordon 1941 än vad Sverige hade kunnat 1940 men vad gäller pansar, beväpning etc är det fråga om en likvärdig kvalitet...
Re: Vinterförmåga, svenskt pansar 39-40
Under perioden finns det två stridsvagnsbataljoner under utbildning, men stridsvagnar nog för endast en (48xStrv m/37 med 2xKsp och 16xStrv m/38 med 1x37mm kanon och 2xKsp). Hur det såg ut med den pasnarabtaljone om sinnan utbildats av I2 men som last ner hösten 1939 vet jag inte. Personalen torde ha funnits kvar i alla fall.
I en nödsituation (t.ex. ett försvar av Stockholm) kanske man skulle plocka fram diverse andra vagnar som låg i depåer, användes för körutbildning eller användes för infanteriets och pansarvärnets övning i pansarbekämpning.
Dessa inkluderade:
1xStrv m/21 med 1xKsp.
5xStrv m/21-29 med 1xKsp.
1xStrv fm/28 med 1x37mm kanon.
2xStrv m/Carden-Lloyd med 1xKsp.
1xStrv fm/31 med 1x37mm kanon och 1xKsp (tornet var dock i trä).
3xStrv m/31 med 1x37mm kanon oxh 1xKsp.
1xLandsverk L-120 med 2xKsp.
Dessutom finns det av pansarbilar:
31xPbil m/31 - 10 med 1x37mm kanon och 1xKsp, 21 med 2xKsp. Exakt hur många som är tillgängliga är lite vanskligt, då de byggdes som karosser som monterades på lastbilschassi och flyttades när chassit, motorn eller växellådan började bli för slitet.
1xPbil fm/25 med 1xKsp.
1xPbil fm/26 med 1xKsp (tidvis med 37mm-kanonen från Strv fm/28).
1xPbil fm/29 med 1x37mm kanon och 1xKsp.
15xPbil m/39 med 1x20mm Akan och 3xKsp.
5xLandsverk L-180 (blir senare Pbil m/41) med 1x20mm Akan och 3xKsp.
Beställt är också 20xStrv m/39 (med 1x37mm kanon och 2xKsp) som var tänka att börja levereras i oktober 1940, men som försenades och lsutlevererades våren 1941.
I en nödsituation (t.ex. ett försvar av Stockholm) kanske man skulle plocka fram diverse andra vagnar som låg i depåer, användes för körutbildning eller användes för infanteriets och pansarvärnets övning i pansarbekämpning.
Dessa inkluderade:
1xStrv m/21 med 1xKsp.
5xStrv m/21-29 med 1xKsp.
1xStrv fm/28 med 1x37mm kanon.
2xStrv m/Carden-Lloyd med 1xKsp.
1xStrv fm/31 med 1x37mm kanon och 1xKsp (tornet var dock i trä).
3xStrv m/31 med 1x37mm kanon oxh 1xKsp.
1xLandsverk L-120 med 2xKsp.
Dessutom finns det av pansarbilar:
31xPbil m/31 - 10 med 1x37mm kanon och 1xKsp, 21 med 2xKsp. Exakt hur många som är tillgängliga är lite vanskligt, då de byggdes som karosser som monterades på lastbilschassi och flyttades när chassit, motorn eller växellådan började bli för slitet.
1xPbil fm/25 med 1xKsp.
1xPbil fm/26 med 1xKsp (tidvis med 37mm-kanonen från Strv fm/28).
1xPbil fm/29 med 1x37mm kanon och 1xKsp.
15xPbil m/39 med 1x20mm Akan och 3xKsp.
5xLandsverk L-180 (blir senare Pbil m/41) med 1x20mm Akan och 3xKsp.
Beställt är också 20xStrv m/39 (med 1x37mm kanon och 2xKsp) som var tänka att börja levereras i oktober 1940, men som försenades och lsutlevererades våren 1941.