Officerstidningen och professionella soldater

[Bjernevik]

Värnplikten blev allmän först när grundutbildningen gjordes vilande... innan dess omfattade den bara hälften av befolkningen.

[HomeGuardSoldier]

Problemet som jag ser det i dagens försvarsmakt är kravet på utlandstjänstgöring om man är officer, specialistofficer eller anställd soldat / deltidssoldat. Jag som hemvärnsman omfattas ju inte av utlandstjänstgöringsplikt, bara det antal dagar per år som jag ska tjänstgöra enligt mitt kontrakt. Plus naturligtvis det outtalade kravet att hålla sig i god fysisk form, vilket naturligtvis också får en positiv bieffekt i mitt civila liv. Jag mår helt enkelt bättre både mentalt och själsligt när jag är i god fysisk form.

Men mitt drömyrke skulle ändå vara att arbeta som yrkesmilitär - det har det varit sedan de sena tonåren, även om jag tyvärr insåg det för sent i mitt liv. Men så som jag ser det - med familj och småbarn - så är kravet på utlandstjänstgöring ett hinder för mig att ta det steget. Jag har ingen lust att tvingas tillbringa 6 månader i en krigszon bara för att mitt anställningskontrakt ställer det kravet på mig och att inte träffa mina barn under den tiden, även om det säkert är mycket bra betalt och ger en ordentlig lön för mödan.

Hade man som på den tiden när jag gjorde värnplikt enbart tjänstgjort vid sitt regemente och utbildat värnpliktiga så hade jag inte tvekat en enda sekund i nuläget att träna upp mig och söka till officershögskolan, men inte så som Försvarsmakten ser ut idag.

HGS

[Lasse O]

Men mitt drömyrke skulle ändå vara att arbeta som yrkesmilitär - det har det varit sedan de sena tonåren, även om jag tyvärr insåg det för sent i mitt liv. Men så som jag ser det - med familj och småbarn - så är kravet på utlandstjänstgöring ett hinder för mig att ta det steget. Jag har ingen lust att tvingas tillbringa 6 månader i en krigszon bara för att mitt anställningskontrakt ställer det kravet på mig och att inte träffa mina barn under den tiden, även om det säkert är mycket bra betalt och ger en ordentlig lön för mödan.

Hade man som på den tiden när jag gjorde värnplikt enbart tjänstgjort vid sitt regemente och utbildat värnpliktiga så hade jag inte tvekat en enda sekund i nuläget att träna upp mig och söka till officershögskolan, men inte så som Försvarsmakten ser ut idag.

HGS

Sörj inte. I de flesta fall får en officer några goda år på trupp men till slut hamnar man i regel på en administrativ befattning och får som kontorist handlägga metervis av ärenden där det viktigaste är saknummer och ärendebeteckning.

[MD650]

Sörj inte. I de flesta fall får en officer några goda år på trupp men till slut hamnar man i regel på en administrativ befattning och får som kontorist handlägga metervis av ärenden där det viktigaste är saknummer och ärendebeteckning.

Nu mer är medelåldern på trupp avsevärt högre än vad det var för 15-20 år sedan.

[Grönis]

Men vad gör en "professionell yrkesarmé" i fredstid? Dvs förhoppningsvis all tid. Det har varit grundproblemet under hela mänsklighetens historia.

Ett försvar byggt på värnplikt betyder att alla eller åtminstone väldigt många har en grundtjänstgöring men framförallt en grundläggande utbildning (vidmakthållen och uppdaterad genom repetitionsutbildningar) som gör eventuella förändringar i omvärlden betydligt lättare att anpassa sig till.

Dessutom är det en mycket stor fördel att olika yrkesgrupper finns representerade bland soldater och befäl. Det gör att uppståndna problem löses betydligt snabbare än annars. Flexibiliteten blir oändligt mycket större. Sedan har man givetvis specialister på olika nivåer också.

Tyvärr blev det stora värnpliktiga försvaret till slut alldeles för dyrt. Grundutbildningen kunde man klara men att hålla materiel och genomföra repetitionsövningar blev det första som ströks när ekonomin började krackelera på 80-talet. Repetitionsövning efter repetitionsövning ströks och till slut stod de svenska arméstridskrafterna med krigsförband som inte övats på 10-15 år och med mobiliseringsförråd som i många fall var tomma på krigsmateriel.

Jag vet inte vad det skulle kosta att utbilda och utrusta en division/fördelning med mek- och strvförband plus understödsförband med värnpliktiga men vi kan vara förvissade att ingen regering vill avsätta de kostnaderna försåvitt inte ryssen står vid dörren.

I Sverige har man nu de arméstridskrafter man anser sig ha råd med. Om det räcker för vad som kommer att hända i framtiden är det ingen som vet men att ingen kommer att ta ansvar om beslutet visar sig vara katastrofalt är fullt klart. I det märkliga Sverige är ju försvaret bara ett "särintresse" bland andra särintressen.

Ett värnpliktsförsvar av storleken vi en gång hade är nog otänkbart att gå tillbaks till av kostnadsskäl, där är nog de flesta överens och det beslutet lär ingen politiker ta som du säger. Om man däremot tänker ett försvar som i ditt exempel där man sätter upp en division värnpliktiga plus understödsförband, plus säg ett par amfibiebatlajoner, och lite annat så är man ju ändå väldigt långt ifrån den omfattning vi hade under kalla kriget. Om denna organisation skulle byggas från grunden på ett effektivt sätt så borde man kanske kunna få ganska mycket kapacitet för en relativt låg peng.

Det gamla värnpliktssystemet var väl svårt att få effektivt bl.a. att det hela tiden fanns en outtömlig källa av folk eftersom "alla skulle in" och "alla skulle ha en uppgift" Den tanken gör ju att folk utbildades först och behovet i vissa fall utvärderas efteråt, som i exemplen med folk som utbildades och inte blev krigsplacerade. Malajer är ett annat intressant fenomen. En kompis, färdig civilingenjör och elitidrottare tvingades till sist in som Malaj. Han fick ägna 7 månader med att måla staket. Inte mycket nytta för varken försvaret eller samhället i det fallet.

[Grönis]

Så länge värnplikten omfattade alla så accepterades den väl, även om det väl inte var helt ovanligt att folk emigrerade för att undvika den när den infördes. Men det var ju rätt många år som värnplikten var aktiv som den var allt annat än allmän. Dessutom var väl repetitionövningarna inte så många den sista tiden med värnplikt.

Själv gjorde jag värnplikt 94-95, fick bra omdömen men blev aldrig krisplacerad. Liksom de flesta andra i min pluton vad jag förstår. Ur det perspektivet känns det mest som ett slöseri med skattepengar att jag utbildades.

En annan aspekt är att ha ett pliktsystem som ska gälla enbart några få procent av en årskull inte känns något vidare ur demokratisynpunkt.
Dessutom är ju ett yrkesförsvar troligen bättre utbildad och dessutom insatsberett med kort varsel. Jag har mina tvivel på hur värnpliktsförsvaret faktiskt skulle ha fungerat i ett skarpt läge.

Vet för övrigt att det var en fd kollega som är deltidssoldat, han är doktorand. Så det går uppenbarligen att rekrytera, även om det kanske är svårt.

Pliktsystem som avser en mindre del av befolkningen är ju problematiskt som du säger. När jag gjorde värnplikt, 97 så tror jag siffran ca 25% av årskullen nämndes. På något sätt kändes det ändå som det fungerade ganska bra. Kompisar som absolut inte ville göra eller ej var lämpliga slapp och hamnade i utbildningsreserven. De som ville göra värnplikt kallades in. Den stora skillnaden är ju att alla mönstrade och att man fick en rekryteringsgrund som är betydligt större än idag. En kompis storebror är ett bra exempel. Han visste inte något överhuvudtaget om försvaret. Han försökte få frisedel för det hade han hört att hans farsa fått. Han stortrivdes i det militära och slutade som överstelöjtnant. I dagens system har ju inte folk samma naturliga kontakt med försvarsmakten eftersom det som sagt är ett särintresse.

[tryggve]

Pliktsystem som avser en mindre del av befolkningen är ju problematiskt som du säger. När jag gjorde värnplikt, 97 så tror jag siffran ca 25% av årskullen nämndes. På något sätt kändes det ändå som det fungerade ganska bra. Kompisar som absolut inte ville göra eller ej var lämpliga slapp och hamnade i utbildningsreserven. De som ville göra värnplikt kallades in. Den stora skillnaden är ju att alla mönstrade och att man fick en rekryteringsgrund som är betydligt större än idag. En kompis storebror är ett bra exempel. Han visste inte något överhuvudtaget om försvaret. Han försökte få frisedel för det hade han hört att hans farsa fått. Han stortrivdes i det militära och slutade som överstelöjtnant. I dagens system har ju inte folk samma naturliga kontakt med försvarsmakten eftersom det som sagt är ett särintresse.

Jag tror att siffran var ungefär 50% när jag gjorde lumpen. Det är väl möjligt att det fungerade rätt bra, men en sak var ju att om man väl var inne i systemet så kunde man inte hoppa av/ångra sig utan att riskera straff. Jag tror att det utdömdes fängelsestraff in i det sista, även om det inte var speciellt många. Sedan så måste man väl också se till att ha repetitionsövningar om man ska ha någon nytta av de värnpliktiga i en krigsorganisation.

Om man gör det möjligt att hoppa av utan att åka i finkan, och även ger en skälig ersättning så kanske det kan fungera. Men själva tvånget känns inte ok om det är några få procent av en årskull som man vill locka. Och mer än så lär det väl inte vara, speciellt om en återaktiverad värnplikt ska gälla alla, och inte enbart män.
Som du säger och ger exempel på så kan man säkert locka en del som annars inte skulle vara intresserade av det militära.

[J.K Nilsson]

Du ska ju ändå ha riktiga övningar för de deltidsanställda/tidvis tjänstgörande soldaterna så det blir ingen skillnad mot värnpliktiga soldater.

J.K Nilsson