Ledarskap

[KoteGaeshi]

Enligt min erfarenhet bör alla order motiveras, annars kan knappast underlydande agera på nytt sätt när planen spricker, vilken den oftast gör på ett eller annat sätt. Vanligast är att man anger ett syfte med uppgiften. Kan man inte ge något sådant så bör förstås ordern inte ges

Annars kan den underlydande ju inte "agera i chefens anda".

[Lasse O]

Har otroligt svårt att se att lojalt försvara varje form av ordergivning från överordnad skulle vara gott ledarskap. För mig låter det som Nordkorea. I en fri och demokratisk nations krigsmakt så måste man utgå från mer än blind lydnad som befälhavare anser jag. Får man exempelvis "idiotordrar" bör dessa givetvis ifrågasättas på alla nivåer.

Vi som genomgått militära skolor har lärt oss att "det viktigaste i strid är ett beslutsamt agerande. Alla, från den högste chefen ner till yngste soldat, måste alltid vara medveten om att overksamhet är ett svårare brott än misstag vid val av medel.
Truppenführung 1933"
"Eftersom det inte går att förutse hur striden kommer att utvecklas så är det är vars och ens ansvar att, utifrån situationen, agera med kraft för att uppnå målet med verksamheten. Dessutom klargörs det att ingen kommer att lastas för ett kraftfullt agerande, även om det kanske inte skedde på ett sätt som högre chef tänkt sig."

LasseMaja och jag har helt olika referensramar och borde egentligen inte diskutera militärt ledarskap men jag har säkert något att lära av han, hon eller hen?

[Hans]

Det finns ju många exempel på när en chef inte kan berätta allt och ordergivningen blir för underlydande inte lätt.

1) 'Jaha grabbar nu skall vi genomföra ett hopplöst anfall det är bara att bita ihop och köra. Major Odrup är tokig'

2) 'Jaha grabbar nu skall vi genomföra ett anfall med dåliga odds, det är bara att bita ihop och köra. Men det här hopplösa anfallet är ett skenanfall som binder fiendestyrkor såpass mycket så vi lurar fienden och vi vinner kriget. Men om ni blir krigsfångar så var bussiga och berätta det inte. Det sade Major Odrup.'

3) 'Jaha grabbar nu skall vi genomföra ett anfall med dåliga odds, det är bara att bita ihop och köra. Men jag är säker på att Major Odrup vet vad han gör och varför.'

MVH

Hans

[Amund]

Det finns ju många exempel på när en chef inte kan berätta allt och ordergivningen blir för underlydande inte lätt.

1) 'Jaha grabbar nu skall vi genomföra ett hopplöst anfall det är bara att bita ihop och köra. Major Odrup är tokig'

Man kan ju också komplettera alternativ 1 med att ha politiska kommissarier utrustade med kulsprutor bakom de anfallande, bara för att visa att det finns ännu sämre alternativ än att göra som major Odrup säger. Ett sorts östligt ledarskap.

[MD650]

Delad från tråden om militära hacks.

[Krook]

Att skylla på högre chef kan vara ett tecken på dåligt följarskap och just följarskap är något som är eftersatt i FM. Hur följer du din chef (eller dennes chef) på bästa sätt för att mål och syfte ska uppnås?
Man kan rädda en medioker chef genom att med gott följarskap och kreativitet lösa uppgiften bättre än vad ordern stipulerade.

[Lasse O]

Att skylla på högre chef kan vara ett tecken på dåligt följarskap och just följarskap är något som är eftersatt i FM. Hur följer du din chef (eller dennes chef) på bästa sätt för att mål och syfte ska uppnås?
Man kan rädda en medioker chef genom att med gott följarskap och kreativitet lösa uppgiften bättre än vad ordern stipulerade.

Om du med följarskap menar att stötta sin chef så att resultatet blir bättre än avsett så är det synnerligen lovvärt. Själv har jag under KFÖ lyckats med det några gånger och bl a genom tur fått en otränad högre chef att framstå som en blandning av Patton och Petain.
Naturligtvis har jag då inte använt Hans terminologi som att inför andra kalla chefen för tokig och annat han lärde ut som lärare på Krigsskolan Karlberg.

[Lasse O]

Det finns ju många exempel på när en chef inte kan berätta allt och ordergivningen blir för underlydande inte lätt.

1) 'Jaha grabbar nu skall vi genomföra ett hopplöst anfall det är bara att bita ihop och köra. Major Odrup är tokig'

Man kan ju också komplettera alternativ 1 med att ha politiska kommissarier utrustade med kulsprutor bakom de anfallande, bara för att visa att det finns ännu sämre alternativ än att göra som major Odrup säger. Ett sorts östligt ledarskap.

Ledarskap är svårt. Herrarna borde läsa "The Caine mutiny" av Herman Wouk, en utmärkt bok om ledarskap, Finns som ljudbok och Läsa Lätt för Hans.

[Forskaren]

Intressant tema! Min egen erfarenhet är att det var stor skillnad mellan ledarskap i grundorganisationen (GU) och ledarskap under krigsförbandsövning (KFÖ). Under GU var det befäl som under ett utb.år möttes på befälsrummen, på kaserngården, på mässen osv. Men under KFÖ, kunde krigsförbandschefen vara någon som "till vardags" tjänstgjorde på exempelvis KS, truppslagsskola, MHS, FMV osv., och "gästspelade" på regementet. Kompanichefen kunde vara en vd, advokat, rådman, försäljningschef osv. med betydligt högre lön än både krigsförbandschefen och fredsregementschefen. Soldaterna under KFÖ var färdiga med sin utbildning, hade en vana att självständigt ta ansvar och lösa uppgifter i ett civilt arbete samt hade kunskaper och förmågor utanför sin militära befattning.

[Lasse O]

Intressant tema! Min egen erfarenhet är att det var stor skillnad mellan ledarskap i grundorganisationen (GU) och ledarskap under krigsförbandsövning (KFÖ). Under GU var det befäl som under ett utb.år möttes på befälsrummen, på kaserngården, på mässen osv. Men under KFÖ, kunde krigsförbandschefen vara någon som "till vardags" tjänstgjorde på exempelvis KS, truppslagsskola, MHS, FMV osv., och "gästspelade" på regementet. Kompanichefen kunde vara en vd, advokat, rådman, försäljningschef osv. med betydligt högre lön än både krigsförbandschefen och fredsregementschefen. Soldaterna under KFÖ var färdiga med sin utbildning, hade en vana att självständigt ta ansvar och lösa uppgifter i ett civilt arbete samt hade kunskaper och förmågor utanför sin militära befattning.

Det är sant att förhållandena ändrades mellan befäl och manskap under en KFÖ. Båda kategorierna hade mognat och var vana vid att ta ett visst ansvar, inte bara för sig själva utan också för andra. Det var den stora fördelen med värnpliktsförsvaret. Den minst lika stora nackdelen var den bristande rutin som främst plutoncheferna och kompanicheferna hade.
En viss del av tiden ägnades åt teoretiskt ledarskap men själv tvivlar jag på att den utbildningen räckte. Inte minst märker jag i den här tråden hur många ger exempel på dåligt ledarskap hos högre chefer men att ingen ger exempel då man själv brustit i ledarskapet.
Kanske är det ett tabubelagt ämne?

[Lasse O]

Det finns få spelfilmer som visar hur vi som befäl kan brista i vårt ledarskap men filmen Talvisota är en av dem. I filmen låter Fänriken sig i en sekvens till slut övertalas att utrymma Miljonbunkern eftersom den är fylld av vatten men denna eftergift kommer att få ödesdigra konsekvenser.
Tyvärr har jag ingen länk till just den sekvensen men kanske Schwemppa har?

[Schwemppa]

Det finns få spelfilmer som visar hur vi som befäl kan brista i vårt ledarskap men filmen Talvisota är en av dem. I filmen låter Fänriken sig i en sekvens till slut övertalas att utrymma Miljonbunkern eftersom den är fylld av vatten men denna eftergift kommer att få ödesdigra konsekvenser.
Tyvärr har jag ingen länk till just den sekvensen men kanske Schwemppa har?

Eeh.. Nu står det stilla. Det enda jag kommer på är scenen när man försöker få ryssarna som stängt in sig i "Ängskasematten" att ge sig, men det passar inte in, och inte är det Miljonbunkern heller.

Kan det möjligen vara från TV-serien (längre och mer material) och inte filmen? TV-serien har jag inte sett i sin helhet.

(Annars brukar jag briljera med att alltid ha ett citat från "Vinterkriget" till hands. Tex "Jag har övat så mycket i mina dagar, så öva ni på bara.." passar vid fortbildning på jobbet. Ja, vissa där tycker jag är lite... egen. )

[Schwemppa]

dubbelpost

[Donkeyman]

Så här tänker jag på de här sakerna utifrån min erfarenhet. Vilken betyder chef i över 40 år i det civila (till sjöss och på land i rederier) men också som chef i det militära i samband med repmånader.

Min erfarenhet från praktik och studier av oönskade händelser till sjöss är att det påfallande ofta blir informella ledare i underordnade positioner som tar ledningen när det verkligen gäller och då hänger de formella ledarna bara med. Detta helt enkelt därför att aldrig så mycket utbildning och aldrig så mycket övning inte alltid avslöjar vem som faktiskt är mest lämpad att ta ledningen "på fältet" när det kniper. Vilket självfallet är en komplikation för systemet men inte desto mindre är det just vad som ofta sker, speciellt om den formella chefen visar sig vara svag. Och jag misstänker starkt att samma sak händer bland militärer i strid. Inte på strategisk nivå- men väl på basplanet "i busken".

[Hans]

Jag gillar termen som Krook sade, följarskap. Var inte uppfunnet på min tid. Men jag förstår begreppet och tror att andra har samma syn. Se ovan.

MVH

Hans