Ledarskap

[Stefan Karlsson]

Det här blev viktiga lärdomar för mig:
- försök att stå för dina beslut
- räkna inte med att dina underställda chefer alltid vill eller vågar backa upp dig även om de själva varit delaktiga i beslutsfattandet

Intressant - detta har jag aldrig stött på, däremot har det varit mer än en gång då överordnad chef fegat ur och inte vågat stå för att han varit delaktig i beslutet eller gett sitt godkännande.

Stefan

[Lasse O]

Är du ärlig nu? Det är nog en mänsklig reflex att undvika problemet genom att skicka det vidare uppåt. Även underordnande chefer kan fega ur och inte våga stå för vad de nyss frivilligt var överens om med chefen. Lättare att säga att "han har bestämt".
Själv har jag under 34 års militärtjänst ofta stött på det, särskilt under fysiskt och psykiskt uttröttande övningar.

[MD650]

Är du ärlig nu? Det är nog en mänsklig reflex att undvika problemet genom att skicka det vidare uppåt. Även underordnande chefer kan fega ur och inte våga stå för vad de nyss frivilligt var överens om med chefen. Lättare att säga att "han har bestämt".
.

Enl. mitt förmenande är det ett uttryck för dåligt ledarskap.

[Hans]

Intressant, jag kan inte heller påminna mig att jag heller har upplevt vad broder Lasse berättar. Generationsfråga eller regementsfråga? Eller kanske gradfråga, jag sköt ut mig redan som kapten.

MVH

Hans

[Lasse O]

Nej, det är ingen gradfråga utan något som tydligen är så vanligt att herrarna inte ens märker det, vilket är illa.
Är det verkligen inte någon annan än jag som under sin karriär varit med om att t ex en kompch beordrat beordrat en omöjlig uppgift som vila i snöbivack i 30 cm snö i syfte "att härdas" och du som truppförande plutch fått motivera den här "härdningen" för soldaterna?

I så fall har ni fört en lycklig trupptillvaro och har säkert också en framtida karriär.

Bra att åtminstone MD650 och Hans är exemplariska officerare utan ledarskapsproblem.

[millgard]

30cm snö, det är ju perfekt att öva bivack i så man får användning för vinterkunskaperna. Lärde ni er inte det i lumpen?

[MD650]

Nej, det är ingen gradfråga utan något som tydligen är så vanligt att herrarna inte ens märker det, vilket är illa.
Är det verkligen inte någon annan än jag som under sin karriär varit med om att t ex en kompch beordrat beordrat en omöjlig uppgift som vila i snöbivack i 30 cm snö i syfte "att härdas" och du som truppförande plutch fått motivera den här "härdningen" för soldaterna?

I så fall har ni fört en lycklig trupptillvaro och har säkert också en framtida karriär.

.

Det jag menar är att skylla på högre chef för att man inte vågar ta obekväma beslut har med ledarskap att göra.
Det är lätt att skylla på "dom".

I det fallet du beskriver avseende härdningen hade jag anmält till högre chef att det inte går att lösa en omöjlig uppgift.

[Hans]

Nej, det är ingen gradfråga utan något som tydligen är så vanligt att herrarna inte ens märker det, vilket är illa.
Är det verkligen inte någon annan än jag som under sin karriär varit med om att t ex en kompch beordrat beordrat en omöjlig uppgift som vila i snöbivack i 30 cm snö i syfte "att härdas" och du som truppförande plutch fått motivera den här "härdningen" för soldaterna?

I så fall har ni fört en lycklig trupptillvaro och har säkert också en framtida karriär.

Bra att åtminstone MD650 och Hans är exemplariska officerare utan ledarskapsproblem.

Broder Lasse, du behöver ingen ironi mot vare sig MD eller mig, Ok, nu var det du förklarade aningen tydligare (tror jag). Att tvingas att lojalt motivera högre chefs korkade beslut har hänt mig mer än en gång. Var det det du menade?

MVH

Hans

[Stefan Karlsson]

Nej, det är ingen gradfråga utan något som tydligen är så vanligt att herrarna inte ens märker det, vilket är illa.
Är det verkligen inte någon annan än jag som under sin karriär varit med om att t ex en kompch beordrat beordrat en omöjlig uppgift som vila i snöbivack i 30 cm snö i syfte "att härdas" och du som truppförande plutch fått motivera den här "härdningen" för soldaterna?

I så fall har ni fört en lycklig trupptillvaro och har säkert också en framtida karriär.

Bra att åtminstone MD650 och Hans är exemplariska officerare utan ledarskapsproblem.

Broder Lasse, du behöver ingen ironi mot vare sig MD eller mig, Ok, nu var det du förklarade aningen tydligare (tror jag). Att tvingas att lojalt motivera högre chefs korkade beslut har hänt mig mer än en gång. Var det det du menade?

MVH

Hans

Om det var detta som avsågs (vilket jag inte uppfattade i ditt första inlägg - därav mitt svar) så har det hänt även mig fler gånger än vad jag kan minnas, dvs att tvingas genomföra och motivera ett beslut som är helt emot sin egen uppfattning. Det sker väl dagligen i det verkliga livet för de flesta?Jag har till och med som kompanichef låtit bli att utföra BatC order därför att jag ansåg det vara ett korkat beslut och sen om behovet uppstod vara beredd på en bra undanflykt efteråt. Jag läste en gång (i min ungdom) i serien 91:an "En rejäl lögn är bättre än en dålig sanning".
Och det har nog hänt en och annan gång att mina underlydande gjort samma sak, dvs tvingats genomföra beslut som de ansett vara fel och de har säkert precis som jag struntat i givna order.
Men det är väl det som är det fina i kråksången, att vi har förmågan att (vid behov) kunna ifrågasätta och agera utifrån eget hjärta istället för att blint bara lyda order?
Idag har jag medarbetare som är ganska bra på att genomskåda mig och jag på att genomskåda dem och även om jag vet att de ganska ofta har synpunkter på mitt sätt att vara som chef så säger de att jag är en ganska bra chef trots allt.

[Lasse O]

Nej, det är ingen gradfråga utan något som tydligen är så vanligt att herrarna inte ens märker det, vilket är illa.
Är det verkligen inte någon annan än jag som under sin karriär varit med om att t ex en kompch beordrat beordrat en omöjlig uppgift som vila i snöbivack i 30 cm snö i syfte "att härdas" och du som truppförande plutch fått motivera den här "härdningen" för soldaterna?

I så fall har ni fört en lycklig trupptillvaro och har säkert också en framtida karriär.

.

Det jag menar är att skylla på högre chef för att man inte vågar ta obekväma beslut har med ledarskap att göra.
Det är lätt att skylla på "dom".

I det fallet du beskriver avseende härdningen hade jag anmält till högre chef att det inte går att lösa en omöjlig uppgift.

Det är precis den "skylla på" som jag menar men meningen har tydligen ändå inte gått fram till herrarna. Uppgiften, i mitt fall I 14 i Kungsfors januari 1981, var möjlig att lösa och jag hade som stf truppförande kompch fått all motivation och all materiel för att genomföra övernattningen men efter sex dygn i stark kyla var moralen låg vid skkomp och då plutoncheferna kom till mig och klagade så kände jag att jag kroknade och hänvisade helt fegt till den som ursprungligen gett ordern, d v s kompanichefen.
Jag brast i mitt ledarskap. Har aldrig någon av er gjort det?

[Lasse O]

Bra att åtminstone MD650 och Hans är exemplariska officerare utan ledarskapsproblem.

Broder Lasse, du behöver ingen ironi mot vare sig MD eller mig, Ok, nu var det du förklarade aningen tydligare (tror jag). Att tvingas att lojalt motivera högre chefs korkade beslut har hänt mig mer än en gång. Var det det du menade?

MVH

Hans

Förlåt. Dumt av mig.
F ö inträffade händelsen istället 02-16 1980 under Trupptjänst Vinter i KS regi där undertecknad var kadett.
Dagböcker är väldigt roliga att läsa så här i efterhand.

[erep]

Det är precis den "skylla på" som jag menar men meningen har tydligen ändå inte gått fram till herrarna. Uppgiften, i mitt fall I 14 i Kungsfors januari 1981, var möjlig att lösa och jag hade som stf truppförande kompch fått all motivation och all materiel för att genomföra övernattningen men efter sex dygn i stark kyla var moralen låg vid skkomp och då plutoncheferna kom till mig och klagade så kände jag att jag kroknade och hänvisade helt fegt till den som ursprungligen gett ordern, d v s kompanichefen.
Jag brast i mitt ledarskap. Har aldrig någon av er gjort det?

Varför skulle det vara en brist i ledarskap att hänvisa en idiotorder till den som gett den?

Låt mig här skilja mellan en impopulär order som ändå måste genomföras med en idiotorder som är given i fel tid, på fel plats och allmänt är missplacerad (el. motsvarande). Den impopulära ordern (i krigstid och fredstid) förstår man, trots att det kan leda till slutgiltiga konsekvenser (i krigstid) men i fråga om idiotordern i fredstid har jag nog inte skavanker i att hänvisa till den som gav ordern. Alternativet är ju att vägra idiotordern, men där är ju tröskeln hög, och det ska ha att göra med att riskera manskapet hälsa (i fredstid).

Oftast funkar det bättre om man kan motivera en order, men alltid vet man ju inte tillräckligt, och även om man som KompCh vet något om bataljonens läge, går det inte att kommunicera allt ner till sista enskilda man. Ofta blir därför gruppcheferna och i viss mån plutoncheferna endast medvetna om läget för organisationsnivån direkt över, men inte mera, vilket i sin tur leder till att de följer order för att de fått en order.

Att ge en idiotorder i eget namn, utan att hänvisa till idioten som gav den undergräver ens egen ledarroll. Varför ska jag ta ansvaret för en idiotorder som senare kan leda till att mina underordnade är mindre benägna att följa mina impopulära order? Låt ansvaret ligga där idiotordern utfärdats.

(Nu är det ovan skrivna endast teoretiskt för att jag har p.g.a. min ålder redan för länge sedan åkt ur stridstrupperna och numera av samma orsak + minskningen i numerären för stridstrupperna, även ur min placering i andra uppgifter )

[LasseMaja]

Har otroligt svårt att se att lojalt försvara varje form av ordergivning från överordnad skulle vara gott ledarskap. För mig låter det som Nordkorea. I en fri och demokratisk nations krigsmakt så måste man utgå från mer än blind lydnad som befälhavare anser jag. Får man exempelvis "idiotordrar" bör dessa givetvis ifrågasättas på alla nivåer.

[Lasse O]

Om det var detta som avsågs (vilket jag inte uppfattade i ditt första inlägg - därav mitt svar) så har det hänt även mig fler gånger än vad jag kan minnas, dvs att tvingas genomföra och motivera ett beslut som är helt emot sin egen uppfattning. Det sker väl dagligen i det verkliga livet för de flesta?Jag har till och med som kompanichef låtit bli att utföra BatC order därför att jag ansåg det vara ett korkat beslut och sen om behovet uppstod vara beredd på en bra undanflykt efteråt. Jag läste en gång (i min ungdom) i serien 91:an "En rejäl lögn är bättre än en dålig sanning".
Och det har nog hänt en och annan gång att mina underlydande gjort samma sak, dvs tvingats genomföra beslut som de ansett vara fel och de har säkert precis som jag struntat i givna order.

Precis. Så har vi nog alla gjort i någon situation. En bra ursäkt för att slippa lyda order är att senare ursäkta sig med "min bedömning av läget just då bla bla.."
Mitt dilemma är däremot när man inte orkar motivera högre chefs order genom egen befälsföring utan kör den vanliga "visst får ni vara uppe till klockan tolv men mamma har bestämt att ni skall vara i säng kl tio så prata med mamma om ni vill ändra". Här är pappa inte lojal med sin livspartner utan skyfflar över ansvaret på henne (högre chef) och det är det som jag ville åskådliggöra med mitt lilla ledarskapsproblem från Kungsfors 1980

[Lasse O]

Varför skulle det vara en brist i ledarskap att hänvisa en idiotorder till den som gett den?

Låt mig här skilja mellan en impopulär order som ändå måste genomföras med en idiotorder som är given i fel tid, på fel plats och allmänt är missplacerad (el. motsvarande). Den impopulära ordern (i krigstid och fredstid) förstår man, trots att det kan leda till slutgiltiga konsekvenser (i krigstid) men i fråga om idiotordern i fredstid har jag nog inte skavanker i att hänvisa till den som gav ordern. Alternativet är ju att vägra idiotordern, men där är ju tröskeln hög, och det ska ha att göra med att riskera manskapet hälsa (i fredstid).

Oftast funkar det bättre om man kan motivera en order, men alltid vet man ju inte tillräckligt, och även om man som KompCh vet något om bataljonens läge, går det inte att kommunicera allt ner till sista enskilda man. Ofta blir därför gruppcheferna och i viss mån plutoncheferna endast medvetna om läget för organisationsnivån direkt över, men inte mera, vilket i sin tur leder till att de följer order för att de fått en order.

Att ge en idiotorder i eget namn, utan att hänvisa till idioten som gav den undergräver ens egen ledarroll. Varför ska jag ta ansvaret för en idiotorder som senare kan leda till att mina underordnade är mindre benägna att följa mina impopulära order? Låt ansvaret ligga där idiotordern utfärdats.

(Nu är det ovan skrivna endast teoretiskt för att jag har p.g.a. min ålder redan för länge sedan åkt ur stridstrupperna och numera av samma orsak + minskningen i numerären för stridstrupperna, även ur min placering i andra uppgifter )

Jag har också befunnits vara för gammal för krigstjänst. Emellertid har jag aldrig i diskussionen använt begreppet "idiotorder". Order som är lagliga och inte innebär förhöjd risk för personal och materiel skall åtlydas försåvitt inte förhållandena ändras på ett avgörande sätt. Men om du med idiotorder t ex menar att kl 0730 skall bataljonen vara uppställd i clownkostymer så håller jag med.

Enligt min erfarenhet bör alla order motiveras, annars kan knappast underlydande agera på nytt sätt när planen spricker, vilken den oftast gör på ett eller annat sätt. Vanligast är att man anger ett syfte med uppgiften. Kan man inte ge något sådant så bör förstås ordern inte ges