Lärdomar från utlandsmissioner

[Krook]

Olika insatser har givit olika erfarenheter, vilka inte alla går att använda här hemma. Generellt är uppgifter om insatserna för dåligt spridda och folk vet därför inte vad som gjorts utan tror en massa saker, oftast dåligheter.

Kongo, ett par av Cypern-bataljonerna, tidiga Bosnien och Afghanistan har givit stridserfarenhet. Den erfarenheten får man inte hemmavid hur mycket man än övar. Man har också fått sitt ledarskap prövat, precis som tidigare nämnts i tråden.

Kosovo utvecklade Försvarsmaktens interoperabilitet men också andra halv-civila funktioner som man var tvungen att satsa på (och som därmed tagit fokus från strid).
Afghanistan innebar en återgång till metoder enligt SoldF, värngrävning, dolt uppträdande, provskjutning av vapen innan patrull, mm mm. En viktig erfarenhet är att SoldF funkar!
Andra erfarenheter från just Afghanistan är att förståelsen för olika system har ökat på lägre nivå. Många har fått erfara flygunderstöd vid operationer.
Utöver det har insatserna medfört mtrl-utveckling.

[Lasse O]

Jag är en reservist och fungerade som kompanichef på en övning under slutet av 80-talet och en motsvarande i medlet av 90-talet. Före dessa hade vi en massa av förövningar. Särskilt efter andra hade jag inga dubier om vår förmåga att fungera i vår uppgift. Å andra sidan var vi en en enhet med bara en uppgift. Att göra opp med resterna av luftlandsättningen i knutarna.
Eftersom jag inte hade karriär inom försvaret, behövde jag inte spänna. Det lilla jag såg vår bataljonschef, särskilt under andra KFÖ, var jag inte avundsjuk.
Å andra sidan var det finaste jag erfor, hur de olika vapenslagen faktiskt fungerade som en helhet då det gällde.
...
Bara en amatörs tankar..

Jag vet inte om dina erfarenheter är från den finska eller svenska försvarsmakten men på den tiden var vi alla amatörer
Som bataljonschef fick jag möjlighet att träffa mina DUC (direkt underställda chefer) minst en gång om året men bataljonen övades aldrig samlad en enda gång under de fyra år jag var chef, ändå var det en prioriterad bataljon med terrängfordon och haubitskompani med 10, 5 cm 4140. Jo, vi genomförde en KFÖ 1987 men utan alla bataljonens förband.

Själv ser jag en möjlighet att bygga upp fungerande krigsförband från grunden med de erfarenheter man nu drar från utlandstjänstgöringen.
Krigsförbanden kan äntligen göras mer effektiva med de soldater och erfarna gruppchefer som nu ofta utgör stommen i alla plutoner, kompanier o s v ända upp till en möjlig svensk division.
Så var det inte förr även om t ex fredstjänstgöring på Cypern förstås också gav en del erfarenheter.

[a77]

Det är lätt att se sina egna brister, under kalla kriget, led Ryssarna av samma problem att leda större förband, eller man hade tid, pengar och utrymme att låta bataljon cheferna leda på "riktigt" och göra misstag och bli bättre.

[HJ]

Tack alla för intressanta synpunkter!

Mycket verkar kretsa kring övning hos de enskilda soldaterna/befälen som fått välbehövliga erfarenheter som de inte fått (till viss del på grund av insparad övningsverksamhet) på hemmaplan. Men har "organisationen" lärt sig något, alltså, har något som höjer förmågan även hos de personer/förband/system som inte varit iväg på utlandsmissioner? FredH nämner PEK, hur har den förändrats och varför?

/Håkan

[Krook]

Gamla PEK syftade till att få soldater något så fähiga med så litet antal patroner som möjligt. I och med att man dragit lärdom av andra samt av egna erfarenheter har man utvecklat skjututbildningen drastiskt. Det är mindre prickskytte och mer strids-likt.

Hela tänket kring sjukvård har ändrats, vilket redan nämnts. Det har spritt sig åtminstone inom markförbanden.

Psykosocialt omhändertagande har utvecklats. Nu genomförs på många förband systematiskt arbete till och med på plutonsnivå. Där genomförs också lessons learned systematiskt för att utveckla den egna verksamheten.

Som jag tidigare nämnde så har interoperabiliteten ökat. Det ger att FM som helhet har enklare att samarbeta med framförallt Nato-förband.

[MD650]

En stor nackdel är att nuvarande "PEKEN" gör så att förmågan att skjuta på längre avstånd har minskats.

[Krook]

En stor nackdel är att nuvarande "PEKEN" gör så att förmågan att skjuta på längre avstånd har minskats.

Vilket iofs också rödpunktssiktet har medverkat till.

[Bjernevik]

Frågan är, hur relevant är egentligen ak-skytte på avstånd runt 200-300 meter? Bara målupptäckten på de avstånden lär vara ett problem för någon utan förstorande riktmedel. Kanske dags att acceptera att på de avstånden så är det prick-/skarpskyttar som kan agera med personliga vapen, i övrigt är det ksp/grsp osv. Ak är för självförsvar på kortare avstånd.

[Psilander]

Glöm inte de valideringsprocesser som numera granskar och mäter svenska förband. Exempelvis FOST Flag Officers Sea Training i Storbrittaninen där våra fartyg lär sig framförallt inre strid (dvs rutiner, skyddstjänst mm) direkt från mycket erfarna instruktörer med erfarenhet från Falklandskriget och andra moderna sjökrig. Även om allt inte passar i vår verksamhet så är granskningen otroligt nyttig.

[MD650]

Frågan är, hur relevant är egentligen ak-skytte på avstånd runt 200-300 meter? Bara målupptäckten på de avstånden lär vara ett problem för någon utan förstorande riktmedel. Kanske dags att acceptera att på de avstånden så är det prick-/skarpskyttar som kan agera med personliga vapen, i övrigt är det ksp/grsp osv. Ak är för självförsvar på kortare avstånd.

Förmågan att skjuta över 200 m har minskat avsevärt med nya Pek:en.
Om man inte har ksp, grspr eller skarp-/prickskyttar så måste man ha förmågan att kunna skjuta över 200 m. Annars kan man genomföra PLF.
Det går att skjuta över 300 m med rödpunkt men då måste man tillämpa skjutregler som tyvärr har fallit i glömska t.ex. att eld mot mål på långa håll kräver att SARA uppfylls. Det går inte att man matar iväg ett magasin med dubbelskott och tror att man träffar. På 100 m ja, men inte på 300.

[Grönis]

Mtrl utveckling som någon nämner är såklart en viktig del, liksom erfarenheten av hur materielen verkligen fungerar under skarpa insatser. Jag tänker t.ex. på skarpa pansarskottens tryckpunkt som skilde sig markant från övningsvapnen. Detta visste man väl iofs. men det blev tydligt vilka konsekvenser det kunde få när man övade i större skala inför första bataljonen till Balkan på 90-talet. Även J-29 modifierades väl lite efter erfarenheterna från Kongo-insatsen. Jag kan tänka mig att det finns fler exempel på samma tema.

[Krook]

För bosnieninsatsen tömdes förråden på mörkerhjälpmedel. Man insåg att det behövdes. Nu är det betydligt bättre tillgång till den typen av mtrl.

[Hans]

~....Även J-29 modifierades väl lite efter erfarenheterna från Kongo-insatsen.

Hur då?

29'an var redan då ett omodernt plan.

MVH

Hans

[Grönis]

Vill minnas att jag läst/hört att på de kvarvarande maskinerna i tjänst skedde någon modifiering av automatkanonerna. Varför vet jag inte. Flygplanen har ju i viss mening används skarpt i samband med incidentberedskap så det låter inte helt logiskt att det skulle ha med FN-insatsen att göra iofs.

[unmo300]

Kanske inte så oviktigt ändå; "Det hade ett stort värde att medaljering för hemvändande från Afghanistan flyttades till gården till Armémuseum. Det har en stor betydelse att det instiftats en medalj för sårad i strid."
http://kkrva.se/bry-er-om-och-hedra-vara-veteraner/