Beredskapskompaniers uppgifter

[ola]

Ursäkta om jag flikar in med en förmodligen dum fråga....

Försvarsmakten/krigsmakten hade ju enligt mobtabeller ett gäng med förband som
skulle mobiliseras och det krävdes ju ett visst antal timmar/dygn/dagar.


Då min dumma fråga.

Krigsmakten hade ju varje år en årskull värnpliktiga som var inkallade för värnplikt
och mot slutet av värnplikten så var det förmodligen väl utbildade.
Hur var det då under denna tiden, fanns det möjlighet att kunna ställa upp
brigadförband eller var det som mest bataljonsförband som fanns direkt
gripbara om det hände något eller hur var det tänkt under kalla kriget ????.

(vet även att det fanns s.k beredskapskompanier som sattes upp, vade hade de för funktion ?)


Mvh Ola

[MD650]

Beredskapskompanierna var bl.a. till för att fylla upp under det glapp då regementen inte hade någon utbildad årskull att disponera.
T.ex. för norrlandsförbanden så var det från slutet av mars till oktober.

[ola]

Beredskapskompanierna var bl.a. till för att fylla upp under det glapp då regementen inte hade någon utbildad årskull att disponera.
T.ex. för norrlandsförbanden så var det från slutet av mars till oktober.

Tackar MD650


Skulle de sättas ihop till bataljon vid behov eller skulle de tex lösa uppgifter vid bevakning/eskort
så förband kunde mob utan att störas ?

Vart de föregående årskull eller kom de från andra håll i landet ?

[MD650]

Det var endast kompani.
Beredskapskompanierna hade egna uttagna vpl.

[BOPE-RJ]

När jag låg inne vid KA2 89-90 så använde vi oss av beredskapkompanier för att täcka för våra spanare på ubåtskyddkomp som låg 7,5 mån. De som kom då kom från Hässleholm. Men jag har en känsla av att de kom i plutonsstorlek med kapten som chef. De låg ofta långhelg dolt ute på någon ö.

[Lasse O]

När jag låg inne vid KA2 89-90 så använde vi oss av beredskapkompanier för att täcka för våra spanare på ubåtskyddkomp som låg 7,5 mån. De som kom då kom från Hässleholm. Men jag har en känsla av att de kom i plutonsstorlek med kapten som chef. De låg ofta långhelg dolt ute på någon ö.

Helt rätt. Det var självständiga plutoner som lydde under en administrativ kompanichef/skvadronchef. Varje grupp kunde också uppträda självständigt upp till fem dygn.

Varje Milo fastställde vilka uppgifter som beredskapsplutonerna (berplut) skulle ha.
I vårt fall fo 44 var det att bevaka eller skydda:
- Stockholms hamnar
- Stockholms flygfält
- Halmsjöns flygplats
- Kapellskär
- Nynäshamn
- Regeringskvarteren
- SR
- delta i ubåtsskyddsverksamheten
- plus en del andra uppgifter som ännu inte lämpar sig för tryck

Under de första åren 1983-1985 fanns det obegränsat med pengar och jag tror att soldaterna fick en allsidig och bra utbildning, bl a på 37 mm vkan, grg, ksp, ak pskott, minor av alla slag m m.
Ett plus i kanten var att plutonerna saknade KB-vpl vilket gjorde att vi plutch fick en gedigen vana vid skarp truppföring. Vi hade ju som befäl tidigare varit handledare åt de som så småningom skulle krigsplaceras som plutch.

Jag tror att berplut i ÖN hade samma koncept utom möjligen mer inriktning på fördröjande fältarbeten.

Det var oftast väldigt roligt att föra befäl över en berplut. God disciplin och sällan några okynnessjukskrivningar samt att vi kunde öva mitt i Stockholm under sommarnätterna gjorde att tjänsten var väldigt motiverande för nästan alla av oss som var med.

[ola]

Tackar för intressant läsning


//Ola

[Stellan Bojerud]

Jag var kompanichef vid Svea livgarde (I 1) under den tid som Lars Odrup tjänstgjorde vid beredskapskompani. Det var verksamhet som omgavs av stor sekretess. Något visste jag väl, men Lars är inte den som läcker ut uppgifter. Själv sökte jag leva efter devisen, att det jag inte behöver veta för min tjänst, behöver jag inte veta alls.

Beredskapskompanierna omgavs alltså av hemlighetsmakeri och åtnjöt hög status, vilket sannolikt gav god sammanhållning. Plutonerna hade långt fler fältdygn än de värnpliktiga i övrigt. Men krigsanvändbarheten? De var suveräna i att verka inom plutonens ram, men kunde de strida i kompani eller bataljon?

Lite vid sidan av detta vill jag nämna InfSS-kompanierna. Vid Infanteriets Stridsskola (InfSS) i Borensberg fanns det ett övningskompani. De unga löjtnanterna, som var elever vid InfSS, turades om att drilla dessa värnpliktiga, som blev fantastiskt skickliga som enskilda soldater, i grupp och i pluton. Sen tog det slut. InfSS-kompanierna krigsplacerades vid Svea livgarde (I 1) och krävde särskild förståelse för truppens utbildningsbakgrund, för att få kompaniet att fungera inom ramen för en bataljon.

Så frågan till Lars blir: Skulle en beredskapspluton fungera väl inom en bataljon?

Parentetiskt: På fotot ovan tycker jag mig se dåvarande kaptenen Lars Odrup bakom den röda fanan. Lars blev en mycket skicklig och uppskattad bataljonschef.

[Lasse O]

Beredskapskompanierna omgavs alltså av hemlighetsmakeri och åtnjöt hög status, vilket sannolikt gav god sammanhållning. Plutonerna hade långt fler fältdygn än de värnpliktiga i övrigt. Men krigsanvändbarheten? De var suveräna i att verka inom plutonens ram, men kunde de strida i kompani eller bataljon?

Så frågan till Lars blir: Skulle en beredskapspluton fungera väl inom en bataljon?

Parentetiskt: På fotot ovan tycker jag mig se dåvarande kaptenen Lars Odrup bakom den röda fanan. Lars blev en mycket skicklig och uppskattad bataljonschef.

Tack för smickret men riktigt sant är det inte. Jag vill istället minnas att din cskbat piskade ett brigadförband och till de höjderna nådde jag aldrig men sedan började bataljonsslakten.

Men svaret till Stellan blir tyvärr ett nej. Beredskapsplutonerna leddes under GU av oss någorlunda rutinerade officerare som starkt satte sin prägel på plutonerna. Dessutom fanns ett inslag av exklusivitet och "lyx" över förbanden. Oftast förlade vi oss inomhus i militära eller polisiära lokaler när vi befann oss på objekten. Vår utrustning var också väldigt prioriterad. En tgb 30 ingick i plutonen och var till bredden fylld av finkalibrig ammunition, pansarskott, grg-ammunition och minor.

Hemlighetsmakeriet plus exklusiviteten gjorde att den pluton som sedan placerades vid 201.skbat inte precis kände igen sig när de bara blev en simpel kugge i hjulet i ett skyttekompani. Plutonen var dessutom van (ursäkta uttrycket) vid en professionell ledning och inte vid en värnpliktig fänrik som chef. Det innebär inte att jag ringaktar värnpliktiga plutonchefer, tvärtom men det handlar om rutin och jag kan inte erinra mig att den f d berplut blev någon särskilt framstående skyttepluton i bataljonen.

Kanske hade krigsorganisationen trots allt tjänat på att låta KB-elever ingå i plutonen från början. De hade garanterat fått en bra utbildning och sedan med sin pluton kunnat krigsplaceras som i ett skkomp.

[Lasse O]

Om någon undrar varför Stellan och jag är så artiga mot varandra så beror det på att "we go back a long way" som en amerikan skulle säga. Vi träffades första gången vid Svea Livgarde i mitten av 70-talet och då blev Stellan en av mina förebilder.
Vi har förstås haft våra duster i tjänsten men jag tycker det är en förmån att få diskutera med honom på det här forumet.
Hans prisande av mina förtjänster som bataljonschef saknar grund men annars har Stellan ett mycket gott omdöme och oerhörda kunskaper i ämnet militärhistoria

[Stellan Bojerud]

Tack för vänliga ord, Lars.
Intressant att man satte in beredskapspluton i 201.skbat F (som väl var fd 1.skbat/IB 1). Var inte Christer "Putte" Auer (ex- I 4) en tid bataljonschef där? Han var väl även en tid chef för ett beredskapskompani. Tidsperiod 1984-85.

Jag återkommer därför till InfSS-kompanierna. De bestod av välutbildade plutoner, som var otillräckligt samövade i kompani. Detta kunde man hantera. Vid fördröjnings- och avvärjningsstrid var de suveräna på att försvara motståndsnästen och göra motstöt i pluton. Vid anfallsstrid höll man InfSS-kompaniet som bataljonsreserv och satte in det plutonsvis där det sviktade.

Helt OT: Jag blev väl Svea livgardes "meste" kompanichef efter 1945. Jag var chef resp disponent Livkomp (2 år), 2.komp (befälsutb), 3.komp (befälsutb), 4.komp (2 år, stabskomp) och 8.komp (trosskomp). Effektiv tid som kompanichef: Sex år. Vanligen är en officer i karriären kompanichef i ett (de för högre grader utvalda) eller två år.

Som stabschef i Fogrupp Syd (söder Stockholm) skulle jag organisera en övning 1994. Dåvarande majoren och bataljonschefen Lars Odrup ansåg att det skulle bli svårt att nå utbildningsmålen och ansåg att det skulle bli en s k kalkonövning. Därför döptes övningen till "Operation Kalkon" och mot förmodan blev den en uppenbar framgång tack vare Lars Odrup och hans lojala medarbetare. Inom hemvärnet på Södertörn talas det ännu kring ryktet om storövningen "Operation Kalkon" 1994.

Det kan f ö ha varit redan 1990. Sammy Enkullen var fogrpch. Minns jag rätt avled han våren 1993, så 1994 var jag chef grupp Syd.
Vid den tiden skulle Stockholms Försvarsområde (I 1/Fo 44) på sikt sätta upp 25 plutoner, fd beredskapsplutoner, i Stockholms län.
De avsågs för objektsskydd, som t ex vattenverket i Norsborg.

[Bjernevik]

Var man egentligen tvungen att stoppa in beredskapskompanierna som krigsförband i en skyttebataljon? Hade man inte lika gärna kunnat krigsplacera dem som fristående bevakningskompanier vid något högt prioriterat objekt, alternativt låtit personalen hamna i personalreserven?

Beredskapskompaniernas viktigaste uppgift får väl ändå sägas vara löst när förbandet muckade.

[Urban]

Fanns det inte också tillfälliga beredskapsplutoner/troppar sammansatt aav värnpliktiga under ordinarie GU-utbildning? Ex. hade AF1 en beredskapstropp/grupp som hade detta en vecka i taget ovanpå ordinarie tjänst när man var på garnisonen. Befälet sov då på bataljonen i något befälsrum med säng.

Det fanns mat (torrskaffning samt konservburkar), skarp ammunition samt tält lagrat i ett speciellt förråd och fordon var det bara att ta ur vad som fanns. Vi övades ett par gånger att lasta detta med övningslarm och vi fick ett par skarpa larm med att ex. vakta en nödlandad helikopter utanför Boden samt att det var tal om att vi skulle ut för att förstärka I19's pluton vid något ubåtslarm vill jag minnas.

[Hans]

Lite vid sidan av detta vill jag nämna InfSS-kompanierna. Vid Infanteriets Stridsskola (InfSS) i Borensberg fanns det ett övningskompani. De unga löjtnanterna, som var elever vid InfSS, turades om att drilla dessa värnpliktiga, som blev fantastiskt skickliga som enskilda soldater, i grupp och i pluton. Sen tog det slut. InfSS-kompanierna krigsplacerades vid Svea livgarde (I 1) och krävde särskild förståelse för truppens utbildningsbakgrund, för att få kompaniet att fungera inom ramen för en bataljon.

InfSS är där mitt militära hjärta bor, jag var där, bortsett från KHS HK, under fyra år. Jag kan bekräfta det Stellan säger. Runt 1985 så fick en vanlig granatgevärskytt på ett infanteriförband skjuta en (1) fullbumpa (fullkalibrig övningsammunition) - om han hade tur. Snittet för en granatgevärsgrupp på InfSS skyttekompani låg på över 80 (åttio) per person. Jag har redan berättat det här på skalman någonstans men jag minns en förevisningskjutning där ett pansarmål blåst ned och beväringen skriker 'Löjtnant, vi har inget att skjuta på!' där jag svarar 'Bekämpa helfiguren till höger!' - om jag kommer ihåg rätt var väl avståndet en sådär 300m. Booom, booom! Två prydliga 8,4 cm hål mitt i bröstet på helfiguren.

MVH

Hans

[iqbad]

Fanns det inte också tillfälliga beredskapsplutoner/troppar sammansatt aav värnpliktiga under ordinarie GU-utbildning? Ex. hade AF1 en beredskapstropp/grupp som hade detta en vecka i taget ovanpå ordinarie tjänst när man var på garnisonen. Befälet sov då på bataljonen i något befälsrum med säng.

Det fanns mat (torrskaffning samt konservburkar), skarp ammunition samt tält lagrat i ett speciellt förråd och fordon var det bara att ta ur vad som fanns. Vi övades ett par gånger att lasta detta med övningslarm och vi fick ett par skarpa larm med att ex. vakta en nödlandad helikopter utanför Boden samt att det var tal om att vi skulle ut för att förstärka I19's pluton vid något ubåtslarm vill jag minnas.

Jag var med i beredskapstroppen på Amf 1 den 11:e september 2001, det blev ett jävla liv och vi fick hämta ut mängder med utrustning och snabbt åka in för att förstärka högkvarteret och OPIL. Då var det ingen skyddsvaktsladdning heller, 2 fulla magasin per AK5 och full kasett till ksp90.