Sovjetiska invasionsplaner

[BOPE-RJ]

Jag har alltid hört att motorvägen till Oxelösund var marschväg ut mot Gotland. Hade Fo43 folk som skulle till Gotland? Men det verkade som GUTEN avgick från annan hamn.

/Johan

[Stellan Bojerud]

GUTEN gick från nordöstra Stockholmsområdet.

[BOPE-RJ]

GUTEN gick från nordöstra Stockholmsområdet.

Men det fanns ingen tanke att styrkeförstärka på Gotland via Oxelösund?

[Stellan Bojerud]

Jodå, och det övades. Minns jag rätt överfördes 2.bat/IB 38 (Org-77) under KFÖ på 1980-talet från Oxelösund till Gotland. Minns jag rätt har även förband ur I 4 (IB 4 eller IB 34, vet ej) överskeppat till Gotland från Västervik.
Men GUTEN var av annan karaktär. Man hade F- och G-delar. F stod för fastlandet och G för Gotland. Personalen samlades nordväst Stockholm. Nyckelpersoner flögs till Gotland av Linjeflyg (som senare uppgick i SAS).
F-personalen utrustades med uniform, hjälm, skyddsmask och handeldvapen. Övrig materiel var förrådsställd på Gotland (G-delen).
Överskeppningen av GUTEN skyddades av kustflottans huvuddel.
Minns jag rätt utnyttjades svenskregistrerade bilfärjor ur Viking-linjen samt Gotlandsbolagets färjor för trupptransport. De sistnämnda gick från Nynäshamn.
Jag var 1993-1999 chef Territorialförsvarssektionen (Terrsekt) vid Försvarsområdesstaben i Stockholm (Fo 44).
En planeringsfråga var: Vad gör vi om krigsläget inte medger överförandet av GUTEN? Hur använder vi dessa tusentals lätt utrustade soldater ur F-omgången?
Tusentals kpist- och ak-skyttar, som inte var organiserade i förband. Det fick improviseras, men tillgången på befäl var ytterst begränsad.
F-omgången utnyttjades i ett sådant läge dels som ersättningsreserv för bl a IB 38 och PB 6 samt dels även i nyorganiserade förband med bl a ksp 58 och grg 48 grupperas för att fördröja en vid ARLANDA luftlandsatt fiendes framträngande mot Stockholm.

[hasse lindquist]

Hej Stellan,
vilken uthållighet räknade man med från gotländska hemvärnets sida? Vill minnas att man satsat stort på särskilda IKFN-plutoner, kanske rentav dito kompanier, på Gutarnas ö.

[Pbat G]

Har ett minne från tiden på P18 att även Östergötland berördes av GUTEN avseende förråd för personlig mtrl och flygtp. Vi hade många östgötar krigsplacerade hos oss.

För att upprätthålla beredskap på ön så var inte HV det enda, det byggde också på en kombination av beredskapskompani på P18 samt de fyra olika utbildningsrytmerna på P18, A7, Lv2 och KA3. Ett sinnrikt system för att ha minst ett kompani GU-vpl tillgängligt året runt. Beredskapskompaniet hade till och med en fjärde pluton som hade en separat rytm och som fick utbildning på 40 mm lvakan för att komplettera den tid på året då varken Lv2 eller KA3 hade lvplutoner tillgängliga.

Dessutom var krigsförbanden anpassade så att pansarbataljonerna innehöll "Guta-kompanier" som skulle kallas in först vid A-mob samt "fastlandskompanier" som ev kunde inkallas vid P-mob. Gutarna fanns ju ändå på ön. Det innebar också att om GUTEN inte lyckades så kunde man på ön trots allt mobilisera ett antal kompanier, på "min" gamla Pbat G så var ett pskkompani och halva strvkompaniet "gutar".

[Der Löwe]

Kungsängen fpl i Norrköping var avsedd för flygningar till Gotland, jag vet inte i vilken omfattning.

[Stellan Bojerud]

Hej Stellan,
vilken uthållighet räknade man med från gotländska hemvärnets sida? Vill minnas att man satsat stort på särskilda IKFN-plutoner, kanske rentav dito kompanier, på Gutarnas ö.

Hörde inte talas om annat än IKFN-plutoner. Ej kompanier.
Hv på Gotland hade f ö ett kompani 10,5 cm haubits m/40, 4-pjäs.
Det räknades inte på hur länge Hv på Gotland skulle hålla ut.
Förhoppningen var att Hv skulle hålla tills PB 18, kustartilleriet och lokalförsvaret hunnit mobilisera.

[Stellan Bojerud]

Har ett minne från tiden på P18 att även Östergötland berördes av GUTEN avseende förråd för personlig mtrl och flygtp. Vi hade många östgötar krigsplacerade hos oss.

För att upprätthålla beredskap på ön så var inte HV det enda, det byggde också på en kombination av beredskapskompani på P18 samt de fyra olika utbildningsrytmerna på P18, A7, Lv2 och KA3. Ett sinnrikt system för att ha minst ett kompani GU-vpl tillgängligt året runt. Beredskapskompaniet hade till och med en fjärde pluton som hade en separat rytm och som fick utbildning på 40 mm lvakan för att komplettera den tid på året då varken Lv2 eller KA3 hade lvplutoner tillgängliga.

Dessutom var krigsförbanden anpassade så att pansarbataljonerna innehöll "Guta-kompanier" som skulle kallas in först vid A-mob samt "fastlandskompanier" som ev kunde inkallas vid P-mob. Gutarna fanns ju ändå på ön. Det innebar också att om GUTEN inte lyckades så kunde man på ön trots allt mobilisera ett antal kompanier, på "min" gamla Pbat G så var ett pskkompani och halva strvkompaniet "gutar".

För att i fredstid upprätthålla beredskap på Gotland utbildades ett "fastlandskompani" vid P 18, som inte var avsett för Gotland. Jag minns att på 1970-talet utbildades ett brigadpansarvärnskompani IB 38 (MobM I 1, Svea livgarde) på Gotland för att öka truppvolymen där. I 1 fick därvid sända befäl till Gotland och P 18.

[Vysotskij]

Har ett minne från tiden på P18 att även Östergötland berördes av GUTEN avseende förråd för personlig mtrl och flygtp. Vi hade många östgötar krigsplacerade hos oss.

För att upprätthålla beredskap på ön så var inte HV det enda, det byggde också på en kombination av beredskapskompani på P18 samt de fyra olika utbildningsrytmerna på P18, A7, Lv2 och KA3. Ett sinnrikt system för att ha minst ett kompani GU-vpl tillgängligt året runt. Beredskapskompaniet hade till och med en fjärde pluton som hade en separat rytm och som fick utbildning på 40 mm lvakan för att komplettera den tid på året då varken Lv2 eller KA3 hade lvplutoner tillgängliga.

Dessutom var krigsförbanden anpassade så att pansarbataljonerna innehöll "Guta-kompanier" som skulle kallas in först vid A-mob samt "fastlandskompanier" som ev kunde inkallas vid P-mob. Gutarna fanns ju ändå på ön. Det innebar också att om GUTEN inte lyckades så kunde man på ön trots allt mobilisera ett antal kompanier, på "min" gamla Pbat G så var ett pskkompani och halva strvkompaniet "gutar".

Kan du berätta mer om detta - utbildningsrytm och lokal rekrytering -, eventuellt i egen tråd? Eller finns det något att läsa någonstans?

[Urban]

Boken Gotlands beredskap under det kalla kriget 1949-89 av Bengt Hammarhjelm verkar innehålla det mesta runt Gotlands förband.

I början av 60-talet tog man grundutbildningskompanier från I 10, I 13 samt I 17 för att förstärka beredskapen under året när de gotländska förbanden inte hade förband framme. Man använde tydligen även cykelskyttebataljoner från Fo 41 samt Fo 44 fram till 1964 som övades april/maj resp maj/juni av samma skäl (sidan 45-47)

Mot slutet av 60-talet tog man bort de speciella kuppförsvarskompanierna som överfördes från fastlandet och istället skulle Visby-förbanden kunna mobilisera en tropp, pluton resp kompani inom en, två resp sex timmar. (sidan 63).

Som exempel nämns också på sidan 75 att man 1970 hade värnpliktiga från I 1, A 1, Lv3 samt Lv 4 som utbildades i Visby för att täcka upp beredskapsbehovet under året.

[Pbat G]

Har ett minne från tiden på P18 att även Östergötland berördes av GUTEN avseende förråd för personlig mtrl och flygtp. Vi hade många östgötar krigsplacerade hos oss.

För att upprätthålla beredskap på ön så var inte HV det enda, det byggde också på en kombination av beredskapskompani på P18 samt de fyra olika utbildningsrytmerna på P18, A7, Lv2 och KA3. Ett sinnrikt system för att ha minst ett kompani GU-vpl tillgängligt året runt. Beredskapskompaniet hade till och med en fjärde pluton som hade en separat rytm och som fick utbildning på 40 mm lvakan för att komplettera den tid på året då varken Lv2 eller KA3 hade lvplutoner tillgängliga.

Dessutom var krigsförbanden anpassade så att pansarbataljonerna innehöll "Guta-kompanier" som skulle kallas in först vid A-mob samt "fastlandskompanier" som ev kunde inkallas vid P-mob. Gutarna fanns ju ändå på ön. Det innebar också att om GUTEN inte lyckades så kunde man på ön trots allt mobilisera ett antal kompanier, på "min" gamla Pbat G så var ett pskkompani och halva strvkompaniet "gutar".

Kan du berätta mer om detta - utbildningsrytm och lokal rekrytering -, eventuellt i egen tråd? Eller finns det något att läsa någonstans?

Som beskrivits är Bengt Hammarhjelms böcker att rekommendera.
Mina egna minnen är från mitten av åttiotalet och framåt. Avseende utbildningsrytmen så hade P18 då utryckning i juni. A7 hade sin utryckning i april och Lv 2 någon gång på hösten. KA3 har jag inte koll på. Beredskapskompaniet (3.Komp/P18) tror jag hade utryckning i oktober med huvuddel. Beredskapen som upprätthölls året runt byggde på att en pluton ur något av förbanden hade 60 minuters beredskap(sk A-beredskap) under icke-tjgtid. Plutonchefen bodde på regementet. En ytterligare pluton hade sex timmars beredskap (sk. B-beredskap) plutonchefen hade jour i hemmet. Slutligen fanns en av beredskapskompaniets plutoner med 24 timmars beredskap. De var i regel tjänst någonstans på ön.

Den lokala rekryteringen av Guta-kompanier fanns och jag grundutbildades på en pluton med gutar, dock var jag fastlänning så det stämde inte alltid. Mitt första krigsförband var också ett gutakompani. Kompaniet hade grundutbildats i början av 80-talet och hölls samman under flera KFÖ:er. På den bataljonen skulle det kompaniet inte kallas in vid "Pmob mindre", istället skulle det andra pskkompaniet som bestod av fastlänningar kallas in först.

Jag känner till ytterligare två pansarbataljon G med samma uppdelning mellan "guta-delar" och fastlandsdelar. Dock behöll man inte detta system när vi from 1992-1993 började utbilda MekB18.

From mitten av 1980-talet så behövde inte P18 "fyllas" upp med förband som utbildades till fastlandsförband. Under PbatG - tiden (dvs fram tom 1991) så grundutbildades årligen ett skolkompani, ett pskkompani, ett reducerat strvkompani, ett stab/trosskompani och beredskapskompaniet. Till detta kom delar ur fristående Pikomp G.

Pbat G bestod av två pskkomp, ett strvkomp, ett st/trkomp och Phaubkomp. Vid GKÖ kallades det andra pskkomp och halva strvkomp in. Man övade ofta då det varje vår var GKÖ/KFÖ och i regel en KFÖ varje höst. Totalt fanns sex Pbat G på ön, fyra ingick i PB G och två i fogrupper. Förutom dessa förband ansvarade P18 för vissa brigadförband (brigspan, brigpv, brigstab) ett antal Pikomp G och ett stort antal värnförband.

Av dessa sex Pbat G blev tre mekbat i MekB18 och två blev "Foskbat" (utrustade med KP-bilar). Den sista blev en sk försvarsbataljon.

[Vysotskij]

Tack för den intressanta informationen.

Hammarhjelm är funnen och beställd.

[King Kong]

"Det som i den officiella säkerhetspolitiken framställdes som det stora hotet från öst - en konventionell kustinvasion - var troligen aldrig en möjlig bevingelsemetod för östsidan. Det fanns helt enkelt inte tillräckliga fartygsresurser för detta. En klassisk kustinvasion handlar inledningsvis om ett förbekämpningsskede, där angriparen försöker slå ut sådana vapensystem som kan påverka den kommande överskeppningen, som är det andra skedet. Detta följs sedan av ett underhållssskede, där ett taget brohuvud förses med mera trupp och underhåll så att en utbrytning kan ske. Det är först då som en kustinvasion är genomförd och hela denna process kräver betydande fartygstillgångar - inte minst för underhåll av landsatta styrkor."

Ur Magnus Haglunds bok
Svenska Flottan under Kalla Kriget (s127-128).

[Stellan Bojerud]

Vi brukade på 1980-talet säga att hotet från Sovjetunionen är inte längre som det aldrig har varit. Vår bedömning var att endast två områden lämpade sig för en sovjetisk landstigning, nämligen OXELÖSUND och KAPELLSKÄR (RÅDMANSÖ). För att avvärja sådana landstigningar grupperades 14.Fördelningen i området NYKÖPING-OXELÖSUND och 4.Fördelningen NORRTÄLJE-RÅDMANSÖ.
I 4.Fördelningen ingick pansarbrigaden PB 6 (MobM P 1) och i 14.Fördelningen PB 10 (MobM P 10). Pansarbrigaderna anföll dagtid och återhämtade nattetid. Infanteribrigaderna höll terräng och infiltrerade nattetid.
Minns jag rätt hade 4.Fördelningen IB 14 och IB 38. 14.Fördelningen IB 4 och IB 33.