Övlt mst

Diskussioner kring svenska förband, krigsförband, numera nedlagda liksom de fortfarande aktiva, krigsplanläggning samt anläggningar under perioden från försvarsbeslutet 1925 till idag. Värd: MD650
Skriv svar
Användarvisningsbild
Wedman
Medlem
Inlägg: 609
Blev medlem: 27 juli 2007, 16:48
Ort: Ludvika

Övlt mst

Inlägg av Wedman » 25 juni 2014, 18:14

Vad var egentligen poängen med graden överstelöjtnant/kommendörkapten med särskild tjänsteställning. Wikipedia förklarar vad graden var och Stellan Bojerud har berört graden i ett antal inlägg:
Befälsgrader
Gradbeteckning Bo 4
Före 1972 (brigadchef)

Som jag uppfattar Stellan infördes graden 1972 för att särskilja de som varit övlt/kk innan 1972-07-01 från de som befordrades, men jag har även fått intrycket av att det utnämndes nya övlt/kk mst även efter 1972 och då blir min fråga: Vad var poängen med det?

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Re: Övlt mst

Inlägg av Stellan Bojerud » 25 juni 2014, 20:40

Alla förbannade löjtnanter blev kaptener, alla förbannade kaptener blev majorer, alla förbannade majorer blev överstelöjtnanter och alla överstelöjtnanter blev förbannade.
Övlt mst var 1972 tröst för de sistnämnda. Även känt som Övlt FFJ (Före Första Juli). På 1990-talet perverterat till att Övlt mst kunde blott den som urvalts för befordran till högre grad få. Hur duglig du än var kunde du inte få vitsord för befordran om du inte tillhörde generalstabens utvalda.

Användarvisningsbild
Wedman
Medlem
Inlägg: 609
Blev medlem: 27 juli 2007, 16:48
Ort: Ludvika

Re: Övlt mst

Inlägg av Wedman » 25 juni 2014, 20:49

Tack för snabbt svar, men jag förstår fortfarande inte :)

Var det så att befordran till överste/kommendör endast skedde av övlt/kk mst?

Hade övlt/kk mst samma befattningar som övlt/kk?

Användarvisningsbild
Lasse O
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 5857
Blev medlem: 6 juni 2006, 18:13
Ort: Finland

Re: Övlt mst

Inlägg av Lasse O » 25 juni 2014, 22:27

Stellan Bojerud skrev:Alla förbannade löjtnanter blev kaptener, alla förbannade kaptener blev majorer, alla förbannade majorer blev överstelöjtnanter och alla överstelöjtnanter blev förbannade.
Övlt mst var 1972 tröst för de sistnämnda. Även känt som Övlt FFJ (Före Första Juli). På 1990-talet perverterat till att Övlt mst kunde blott den som urvalts för befordran till högre grad få. Hur duglig du än var kunde du inte få vitsord för befordran om du inte tillhörde generalstabens utvalda.
Själv minns jag befälsreformen 1972 eftersom jag då som korpral fick ett mössmärke i egenskap av nybliven furir. Jag tjänstgjorde då vid I 2 och minns när rustmästare A blev fanjunkare och uoff serg blev fänrikar eller i lyckliga fall löjtnanter.
Fänrik var före befälsreformen 1972 inte den mest aktade graden inom armén utan sågs mest som ansvarslösa slynglar och nu blev alltså välmeriterade underofficerare och sergeanter förnedrade genom att kallas fänrikar. :)

Lite off topic men ändå.

Grönis
Medlem
Inlägg: 449
Blev medlem: 20 december 2012, 23:53

Re: Övlt mst

Inlägg av Grönis » 26 juni 2014, 14:09

Wedman skrev:Tack för snabbt svar, men jag förstår fortfarande inte :)

Var det så att befordran till överste/kommendör endast skedde av övlt/kk mst?

Hade övlt/kk mst samma befattningar som övlt/kk?
Undrar samma sak. Hur fungerade i vanliga fall utmärkelsen till Övlt? Har förstått det som att det var mer av ett nålsöga än befordring från t.ex. Kapten till Major etc.

Användarvisningsbild
Wedman
Medlem
Inlägg: 609
Blev medlem: 27 juli 2007, 16:48
Ort: Ludvika

Re: Övlt mst

Inlägg av Wedman » 26 juni 2014, 17:57

Under GU fick jag lära mig att vilken idiot som helst kunde gå utbildning och bli kommendörkapten (överstelöjtnant) :)

Användarvisningsbild
Lasse O
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 5857
Blev medlem: 6 juni 2006, 18:13
Ort: Finland

Re: Övlt mst

Inlägg av Lasse O » 26 juni 2014, 19:31

Grönis skrev:
Wedman skrev:Tack för snabbt svar, men jag förstår fortfarande inte :)

Var det så att befordran till överste/kommendör endast skedde av övlt/kk mst?

Hade övlt/kk mst samma befattningar som övlt/kk?
Undrar samma sak. Hur fungerade i vanliga fall utmärkelsen till Övlt? Har förstått det som att det var mer av ett nålsöga än befordring från t.ex. Kapten till Major etc.
Instämmer i de frågandes kör. Den inte helt obekante Tony Stigsson blev 1995 överstelöjtnant med särskild tjänsteställning. Varför och vad innebar detta i praktiken?

Användarvisningsbild
Wedman
Medlem
Inlägg: 609
Blev medlem: 27 juli 2007, 16:48
Ort: Ludvika

Re: Övlt mst

Inlägg av Wedman » 28 juni 2014, 11:56

Nu har jag själv letat, och förhoppningsvis hittat, ytterligare några pusselbitar.

Försvarsmakten har använt olika system för att beskriva befattningsnivåer och kompetensnivåer. Av Handbok för personaltjänst (H Pers 97) förstår man att nivå Övlt/kk mst hade en central roll, men tyvärr var nivån på väg ut:
Befattningar för militär personal skall hänföras till kompetensnivåer. Dessa skall tillämpas i både krigs- och grundorganisationen.
Kompetensnivå Tjänstgrad/tjänsteställning
G General/Amiral
Generallöjtnant/Viceamiral
Generalmajor/Konteramiral
1 Överste/Kommendör av 1. Graden och
Överste/Kommendör
2 Överstelöjtnant/Kommendörkapten med särskild tjänsteställning
3 Överstelöjtnant/Kommendörkapten och
Major/Örlogskapten med genomgången godkänd chefsutbildning vid Försvarshögskolan
4 Major/Örlogskapten
5 Kapten
6 Löjtnant/Fänrik
7 Sergeant
8 Furir
9 Menig
Kompetensnivå Exempel på befattning i krigsorganisationen
G Militärbefälhavare, milostabschef
1 Försvarsområdesbefälhavare, brigadchef, flygkommandochef, flottiljchef, underhållsregementschef, stabschef underhållsregemente
2 Nivån är under avveckling när det gäller krigsbefattningar. Utnyttjas ej beträffande behovsberäkningar utan ingår i nivå 3.
3 Stf brigadchef, brigadstabschef, stabschef marinkommando, flottiljadjutant, divisionschef, bataljonschef (vissa), underhållsgruppchef
4 Bataljonschef (huvuddelen), fartygschef
5 Kompanichef
6 Plutonchef
7 Troppchef
8 Gruppchef
9 Övriga
Ett äldre system för befattningsnivåer återfinns exempelvis i PersR F (1985) vilket gör att det kan bli ganska förvirrande:
Befattningsnivå Tjänstegrad
1 Generaler och flaggmän
2 Överste 1 gr/Kommendör 1 gr
3 Överste/Kommendör, överstelöjtnant/kommendörkapten, major/örlogskapten med MHS HK
4 Major/Örlogskapten
5 Kapten
6 Löjtnant, fänrik
7 Fanjunkare, sergeant
8 Överfurir, furir och korpral
9 Menig
Nyckeln här är alltså kompetensnivå 2 (H Pers) och där skriver Wikipedia:
Överstelöjtnant med särskild tjänsteställning, överstelöjtnant mst, (förkortat övlt*) var inom Sveriges försvar en överstelöjtnant som hade högre tjänsteställning än en "vanlig" överstelöjtnant. Befattningen krävde kompetensnivå 2 (kompetensnivå F före 1983), medan en "vanlig" överstelöjtnant hade kompetensnivå 3. Överstelöjtnant mst bar samma gradbeteckningar som en "vanlig" överstelöjtnant. I Sveriges flotta hette motsvarande grad Kommendörkapten med särskild tjänsteställning.
Wikipedia har även en artikel om kompetensnivåer inom Försvarsmakten Därmed kan vi översätta kompetensnivå 2 till det äldre systemet med kompetensnivåer:
Högre chefer (H)
Regementschefsnivån (R)
Fredsbataljonschefsnivån (F)
Bataljonschefsnivån (B)
Kompanichefsnivån (K)
Plutonchefsnivån (P)
Troppchefsnivån (T)
Gruppchefsnivån (G)
Meniga (M)
Se även Regeringens proposition 1977/78:24 om ny befälsordning för det militära försvaret

Min slutsats är därför att övlt mst/kk mst var synonymt med officerare lämpliga för att tjänstgöra som fredsbataljonschefer. H Pers anger hur detta gick till:
En överstelöjtnant eller kommendörkapten som vid prövning i en befordringsberedning befunnits lämplig får med oförändrad tjänstegrad tilläggas särskild tjänsteställning.
Stämmer det att man blev utsedd till övlt mst innan man kunde komma ifråga som fredsbataljonschef?

Angående den vidare karriären:
Innan utnämning till överste/kommendör bör en överstelöjtnant/kommendörkapten:
* tillhöra nivå 2
* ha genomfört minst ett års väl vitsordad tjänstgöring i ledande förbands- eller lärartjänst eller likvärdig befattning efter godkänd chefsutbildning
* ha genomfört väl vitsordad tjänstgöring i krigsbefattning
* ha väl vitsordad tjänstgöring på nivå 2 eller 3 från Högkvarteret, milostab eller milounderhållsregemente, Försvarshögskolan eller därmed jämförbar tjänstgöring från myndighet utanför Försvarsmakten, t ex materielsystemledare eller sektionschef vid FMB.
När det gäller fredsbataljonschefsnivå har Karl Ydén skrivit om den i avhandlingen "Kriget" och karriärsystemet (2008).
"Listan" och bataljonschefskapets inramning
Försvarsmaktens hantering av bataljonschefsbefattningar vid regementena ger en inblick i hur karriärsystemet strukturerar relationen mellan konfliktlogik och samverkanslogik, och vilka prioriteringar som görs. En bataljonschef skall ansvara för soldatutbildningen på ett regemente, men bataljonschef är samtidigt en "karriärbefattning", i princip obligatorisk för den som vill bli överste. Regementen får inte själva utse sina bataljonschefer: de "äger" inte befattningen. Det gör istället Högkvarterets karriärplanerare. Det finns för varje truppslag en turordning ("listan"), som inte styrs främst av vilket utbildningsuppdrag som skall genomföras. En officer beskriver det typiska motivet för att en person blir bataljonschef:
Han har gått Försvarshögskolan, det är hans tur och han måste göra det för att komma vidare i karriären. (överstelöjtnant, bataljonschef, armén)
För att stå på "listan" skall officeren tillhöra Försvarsmaktens "chefsutvecklingsgrupp". I regel sitter en officer som bataljonschef i högst två år, sedan väntar en annan befattning. Så gott som inga tillfrågade officerare ger uttryck för att arrangemanget är optimalt för utbildningen. På ett arméregemente säger sig både regements- och bataljonschefen efterlysa längre tjänstgöringstider:
Det ger ju en chef som inte kan verksamheten. Bataljonschefens taktik blir i regel "ändra ingenting". Det finns ingen tid att jobba in sig. Man kör ett år på föregående chefs planering, därefter hinner man själv med en halv planering innan Högkvarteret pockar om nästa befattning. jag tror att en fyra-fem år i befattningen skulle ge radikalt bättre resultat. (överstelöjtnant, bataljonschef, armén)
[---]
Bataljonchefskap, vitsord och förväntningar
Varje år tilldelas officerare i högre grader ett vitsord, upprättat i enlighet med Riktlinjer för vitsord för officerare. Vitsordet är central för karriären i Försvarsmakten. Ett styrdokument för Försvarsmaktens chefsutveckling anger viktiga faktorer i bedömningen:
- Ett gott ledarskap och hög social kompetens
- God överblick och väl utvecklad organisatorisk/administrativ förmåga
- Kreativitet och självständighet
- God samarbetsförmåga
- Förmåga och vilja att ta ansvar för verksamheten
- Förmåga att tänka och arbeta i nya banor

Vad är det som skall bedömas hos en bataljonschef? Tjänstgöringen anges syfta till att pröva en överstelöjtnants lämplighet för översteutnämning, snarare än att förse stridsutbildningen med en så kunnig chef som möjligt. Måttstocken för bataljonschefens arbete uppges utgöras av administrativ förmåga och samarbete, medan utbildningsresultatets inverkan på vitsordet är marginell:
Bataljonschef är en rent administrativ befattning. Det är chefsutvecklarna här i huset [Högkvarteret] som har haft som "skall-krav" att man ska visa att man kan hantera tydligt ansvar för personal och ekonomi. De som misslyckas som bataljonschef har kommit på kant med sin regementschef. Jag vet ingen som fått underkänt för att det utbildades dåliga soldater det året. (överstelöjtnant, armén)
[---]
En kvarstående fråga är ifall det tidigare fanns några krigsbefattningar som var kopplade till nivå 2?

Användarvisningsbild
Lasse O
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 5857
Blev medlem: 6 juni 2006, 18:13
Ort: Finland

Re: Övlt mst

Inlägg av Lasse O » 28 juni 2014, 18:16

Wedman skrev: Vad är det som skall bedömas hos en bataljonschef? Tjänstgöringen anges syfta till att pröva en överstelöjtnants lämplighet för översteutnämning, snarare än att förse stridsutbildningen med en så kunnig chef som möjligt.
Tack till Wedman för klargörandet :)
Som Wilhelm Agrell brukade säga om NBO: "Den nya befälsordningen syftade främst till att ge officerarna nya karriärvägar, inte att skapa en mer slagkraftig krigsorganisation!"

Forskaren
Medlem
Inlägg: 152
Blev medlem: 1 augusti 2011, 18:38

Re: Övlt mst

Inlägg av Forskaren » 30 juni 2014, 19:40

Wedman skrev:
En kvarstående fråga är ifall det tidigare fanns några krigsbefattningar som var kopplade till nivå 2?
Det kan ha varit så att övlt mst kunde komma ifråga för krigsplacering som brigadchef (motsv.), i motsats till "vanlig" övlt. En övlt mst hade ju alltid en bakgrund som generalstabsofficer.

Användarvisningsbild
Wedman
Medlem
Inlägg: 609
Blev medlem: 27 juli 2007, 16:48
Ort: Ludvika

Re: Övlt mst

Inlägg av Wedman » 4 juli 2014, 13:48

I uppsatsen Internationell tjänst och familj? av Peter Tagesson finns en sammanställning över Försvarsmaktens personal fördelat på ålder och grad 2004-03-08. Nedan finns den del som avser officerare äldre än 35 år och med grad över kapten:
Ålder__Öv1_____Öv__ÖvltMst____Övlt_____Mj3_______Mj___AndelMst
60_______1_______7_______6______17_______0_______10___26,1%
59_______1_______4_______3______16_______0_______10___15,8%
58_______4_______2_______1______31_______1________7____3,1%
57_______3_______6_______4______27_______0_______13___12,9%
56_______1_______4_______6______37_______1_______30___14,0%
55_______3______15______12______69_______0_______74___14,8%
54_______3______10_______5______51_______1_______86____8,9%
53_______5______15_______9______51_______1_______70___15,0%
52_______1______17_______6______57_______4_______63____9,5%
51_______1______17_______8______40_______0_______61___16,7%
50_______4______10_______8______45_______2_______61___15,1%
49_______3______13_______8______45_______2_______76___15,1%
48_______2______10_______6______58_______3_______67____9,4%
47_______1______10_______9______55_______2_______68___14,1%
46_______0______11_______1______49_______2_______66____2,0%
45_______0_______4_______4______64_______4_______88____5,9%
44_______0______10_______2______58______10_______97____3,3%
43_______0_______1_______3______53_______6______105____5,4%
42_______0_______1_______2______51______12______101____3,8%
41_______0_______1_______2______50______18______116____3,8%
40_______0_______1_______1______34______33______124____2,9%
39_______0_______0_______1______17______18______173____5,6%
38_______0_______0_______0______16______20______211____0,0%
37_______0_______0_______0_______3______13______184____0,0%
36_______0_______0_______0_______1_______4______153____0,0%
Den yngste Övlt/Kk mst var då 40 år medan den yngste Övlt/Kk var 36 år så det är möjligt att Försvarsmakten slutat utse Övlt/Kk mst.

Totalt är 9,7% av alla Övlt/Kk var mst och bland de 47 år och äldre var andelen 13,2%. Tittar man i stället på andelen Övlt/Kk mst och högre är andelen totalt 23,7% och för de 47 år och äldre 30,6%. Hur man än räknar får jag bilden att det endast var en mindre andel av alla Övlt/Kk som blev mst och högre.

I Svensk Försvarskalender (jag har 1994/1995) kan man läsa om högre chefers karriär och jag har sett vilken befattning cheferna hade/fick då de blev Övlt/Kk mst (för det fåtal där det anges). För arméofficerare verkar utnämning till Övlt mst i stort sett sammanfalla med befattningen fredsbataljonschef. För officerare i Flygvapnet och Flottan, finns däremot inget sådant samband.

När jag ser CV för de som är chefer idag ser jag inte någon direkt koppling mellan befattning och utnämning till mst; en del var bataljons-/divisionschef innan och en del efter det.

Genom att befattningen som fredsbataljonschef var en kort karriärbefattning fanns som jag uppfattar det ingen krigsplacering kopplad till den, och många Övlt/Kk mst gick befordrades till Överste inom några år. Det känns som att befattningen stf brigadchef kan ha varit rätt nivå?

Användarvisningsbild
Wedman
Medlem
Inlägg: 609
Blev medlem: 27 juli 2007, 16:48
Ort: Ludvika

Re: Övlt mst

Inlägg av Wedman » 4 juli 2014, 17:00

Nu tror jag att jag hittat rätt :milsmile:

KB har digitaliserat betänkandet Tjänsteställning inom Krigsmakten (1967) [Obs, 95 MB] och där beskrivs bland annat nivå F.
Nivåindelning av befattningar över bataljonschefsnivån
fredsbataljonschefsnivån (nivå F). Till nivå F bör främst höra sådana kvalificerade befattningshavare, som närmast under regementschef (motsvarande) har ansvar för verksamheten vid förbandet. Då freds- (utbildnings-) bataljonschefer ingår i denna nivå, kallar utredningen den fredsbataljonschefsnivån till skillnad från närmast lägre nivå — (krigs-)bataljonschefsnivån (nivå B).
Tjänsteställning för militär personal i fredsbataljonschefs och regementschefsnivåerna
Nivå F och högre kompetensnivåer är — som utredningen tidigare har anmält — avsedda för urvalsbefordrade yrkesofficerare. En närmare avgränsning av och eventuell skiktindelning inom kompetensnivåerna bör göras med utgångspunkt i fredsorganisationens struktur och under jämförelse mellan fredsorganisation och krigsorganisation inom resp. försvarsgrenar. I det följande redovisas utredningens överväganden i dessa frågor. Utredningen har ansett sig böra begränsa sitt arbete till att ange principer för hur berörd personals tjänsteställning skall regleras. Förslag i detalj bör enligt utredningens mening framläggas av överbefälhavaren i enlighet med utredningens principer. En konsekvent tillämpning av utredningens principer bör medföra att det totala antalet officerare i nivåerna F och R blir lägre än antalet regementsofficerare enligt nuvarande ordning.
Befattningar
Befattningar vid förband o. d.
Beträffande förbandsbefattningar i nivå F vill utredningen anmäla följande.
Behov av tjänsteställning före utbildningskompanicheferna (nivå B) finns vid ett regemente inom armén främst för utbildningsbataljonscheferna. Dessa är strängt taget de enda befattningshavare som har oinskränkt befälsrätt i en nivå mellan regementschefen och kompanicheferna. De övriga vid regementet enligt gällande ordning tjänstgörande regementsofficerarna — utbildningsofficeren (chefen för utbildningsavdelningen), mobiliseringsofficeren och stabschefen (chefen för stabsavdelningen) — tjänstgör i stabsfunktioner. För dessa erfordras i princip inte någon tjänsteställning före fredskompanicheferna. Enligt utredningens mening är emellertid verksamheten sådan vid regementet att uppgifterna som utbildningsofficer och mobiliseringsofficer kräver att vederbörande befattningshavare normalt har erfarenhet av tjänstgöring som utbildningsbataljonschef.
För stabschefs-, regementsintendents- och tygofficersbefattningarna erfordras normalt inte sådan erfarenhet, varför dessa inte bör hänföras till nivå F. Utredningens nivåindelning härvidlag innebär självfallet inte hinder för att nämnda befattningar förenas med högre lön än t. ex. kompanichefsbefattningarna. Till nivå F bör alltså enligt utredningens mening föras utbildningsbataljonschefer, utbildningsofficer och mobiliseringsofficer vid regemente. Den för inskrivningsverksamheten speciella befattningen inskrivningschef bör även hänföras till fredsbataljonschefsnivån.
Vad sålunda anförts beträffande regemente inom armén synes i princip kunna tillämpas även för kustartilleriets regementen.
Inom en flygflottilj bör till nivå F föras flygchef, baschef samt de vid vissa flottiljer förekommande strilcheferna och stabscheferna. De senare har något annorlunda uppgifter än stabschefer vid arméns regementen. De kan närmast jämföras med mobiliseringsofficer.
Inom flottans organisation ombord utgår utredningen från att chefer för fartygsförband såsom jagar-, fregatt- och torpedbåtsdivisioner, minröjningsavdelning samt fartygschefer på jagare bör hänföras till nivå F.
Stabs- och förvaltningsbefattningar
Av stabsorganisationens befattningar i central och regional stab bör milostabschefer, souschefer och inspektörer tillhöra nivå R i enlighet med de överväganden utredningen redovisar i kapitel 13. Sektionschefer bör vid central stab tillhöra nivå R, vid regional stab i princip den lägre nivån. Chefer för lägre regionala staber samt avdelningschefer vid centrala och högre regionala staber, vilka som regel bör ha lämplighet som utbildningsbataljonschef bör hänföras till nivå F och detalj chefer normalt till nivå B. Till nivå F bör hänföras detalj chefsbefattningar för vilka regelmässigt krävs erfarenhet som utbildningsbataljonschef.Beträffande försvarsattachéer synes det med utredningens utgångspunkter naturligt att dessa med hänsyn till krav på tidigare förvärvad erfarenhet kommer att tillhöra nivå F. I vissa fall torde dock med hänsyn till speciella krav även nivå R kunna komma i fråga.
Befattningar vid utbildningsanstalter
Befattningar som chefer för utbildningsanstalter (skolchefer) bör kunna inplaceras i såväl nivå R som nivå F. Härvid undantas dels befattningarna som chefer för försvars- och militärhögskolorna, vilka jämlikt utredningens förslag i kapitel 13 bör tillhöra nivå H, dels de skolchefsbefattningar för vilka urvalsbefordran inte bedöms erforderlig.
Krigsbefattningar

Beträffande krigsbefattningar vill utredningen främst framhålla följande.
I arméns krigsorganisation är befattningarna som fördelningschefer och brigadchefer (motsvarande) av sådan betydelse att de bör tillhöra R-nivåns högre resp. lägre skikt enligt den skiktindelning utredningen föreslår i det följande — medan ställföreträdande brigadchef (motsvarande) bör ha tjänstegrad i nivå F.
Eftersom placering i brigadchefsbefattning (motsvarande) i många fall — av bl. a. åldersskäl — inte sammanfaller med placering i fredsbefattning inom nivå R bör i förekommande fall den som är krigsplacerad som brigadchef vid krig eller beredskap erhålla tjänstegrad i nivå R (grad »R: 2»enligt följande framställning).
Skiktindelning, tjänstegrader
Fredsbataljonschefsnivån
Nivå F består i gällande ordning av två tjänstegrader (»skikt»), nämligen överstelöjtnant/kommendörkapten av 1. graden och major/kommendörkapten av 2. graden. Tudelningen är främst grundad på löneförhållanden, men får också ses som dels en tradition från äldre organisation, dels ett inte oväsentligt led i en urvalsprocess.
Vid ett regemente inom armén är utbildningsofficeren eller en av utbildningsbataljonscheferna avsedd att fylla funktionen som »ställföreträdande regementschef». F. n. är inte ställföreträdarfunktionen organisatoriskt knuten till någon bestämd befattning trots att uppgiften i senaste förhandlingsöverenskommelse getts särskild tjänstebenämning och lönegradsplacering.
Någon särskild befattningshavare med uteslutande ställföreträdaruppgifter finns således inte i dagens regementsorganisation. Den befälsrätt som utövas av »ställföreträdande regementschefen» är av högst tillfällig art. Den utövas endast i chefens frånvaro. Dessutom finns möjlighet att relativt enkelt i instruktion e. d. (t. ex. genom tillämpning av TjRK kap. 5 mom. 10 — jfr ao nr 399/1966) fastställa befälsrätten för de befattningshavare det här är fråga om. Av dessa skäl anser utredningen att det inte finns ett på dagens organisation grundat omedelbart behov av högre tjänsteställning för befattningshavare som tillika skall anses som »ställföreträdande regementschef».
Mot bakgrund av bl. a. pågående undersökningar och vissa uttalanden (av t. ex. 1960 års befälsstatsdelegation i stencilerat betänkande Fö 1966: 1 s- 47—48) har utredningen emellertid anledning förmoda att ställföreträdarfunktionen framdeles kommer att ges en klart definierad organisatorisk position. I så fall skulle ett organisatoriskt betingat behov av högre tjänsteställning föreligga.
Trots att organisatoriskt betingade bärande motiv för skiktindelning sålunda f. n. saknas, föreslår utredningen ändå att gällande traditionella tudelning av nivå F bibehålls som ett värdefullt led i en urvalsprocess för befordran till nivå R. Utredningens synpunkter på denna form av indelning (i skikten »F: 1» och »F: 2») utvecklas närmare i det följande.
I befälssystemet ligger som gemensam grund för befordran dels utbildning, dels erfarenhet från tjänstgöring i befattning i lägre nivå. För att nå nivå B krävs således inom armén dels genomgången MHS AK, dels tjänstgöring som fältkompanichef vid krigsförbandsövning och som plutonchef vid åldersklassens utbildning.
Eftersom det för befordran över nivå B (urvalsbefordran) inte anordnas någon kompetensgivande obligatorisk utbildning bör grundkravet vara erfarenhet från tjänstgöring i befattning inom nivå B, dvs. vid armén fältbataljonschef vid krigsförbandsövning och kompanichef vid fredsutbildning. Detta är enligt utredningens mening det primära vid bedömning av kandidaters lämplighet för fortsatt befordran (till grad F : 2).
Vissa officerare tjänstgör emellertid vid utbildningsanstalter, staber eller förvaltningar i B-nivå-befattningar som lärare resp. (normalt) detaljchefer. Oaktat denna tjänstgöring är av kvalificerad art bör man dock inte göra avkall på primärkravet rörande viss minimitjänst vid trupp. Kvalificeringsvillkoren bör alltså kunna uttryckas som
dels — generellt för alla kandidater — viss minimitj änstgöring vid trupp i nivå B,
dels därutöver antingen ytterligare trupptjänstgöring eller stabstjänst (lärartjänst).
Utredningen vill särskilt framhålla nämnda krav på erforderlig tjänstgöring vid trupp. Personal som placeras i beslutande positioner måste äga på egen erfarenhet grundad kunskap och förståelse för de särskilda problem och möjligheter som följer av att vår krigsmakt bygger på den allmänna värnpliktens grund. Sådana kunskaper och sådan förståelse kan enligt utredningens mening endast förvärvas genom praktisk tjänstgöring vid värnpliktig trupp under såväl repetitions- som grundutbildning.
Kravet på erforderlig trupptjänstgöring — en allsidig erfarenhet av den praktiska tjänstens olika grenar — medför för t. ex. officerare i stabstjänst en kontinuerlig växling mellan stabstjänst och trupptjänst. För att exempelvis nå grad F: 1 i stabstjänst bör vederbörande ha tjänstgjort förutom i stab i grad F : 2 även som utbildningsbataljonschef.
Det nu relaterade är i princip giltigt för förhållandena vid ej enbart armén och kustartilleriet utan även flottan och flygvapnet, även om hänsyn tas till dessa delars speciella särart. Möjligheterna att inom flottan och flygvapnet erhålla adekvat trupperfarenhet har emellertid hittills varit begränsade. En avgörande förändring härvidlag har dock inträtt genom det av 1966 års riksdag fattade beslutet rörande en reformering av värnpliktssystemet inom krigsmakten i dess helhet. Ett fullgott resultat av
utbildningsverksamheten vid såväl grundutbildning som övningar i krigs förband och motsvarande förutsätter nämligen en kvalificerad insats av all aktiv personal, ej minst officerspersonalen, såväl då det gäller genomförande av utbildningen som då det gäller planering och organisation av densamma. (Jfr departementschefens uttalande i prop. 1966: 106 s. 136.)
Utredningen föreslår att angivna principer skall läggas till grund för utformning av villkor för att en officer skall tas upp till kompetensbedömning av befordringsberedning. Som utredningen närmare redovisar i kapitel 15 bör nämligen även framdeles en befordringsberedning pröva och värdesätta kandidaternas lämplighet för urvalsbefordran. Kraven på kompetens bör omsättas i vissa minimifordringar på praktisk tjänstgöring vid trupp och i förekommande fall stabstjänst, tjänst vid förvaltning, lärartjänst
o. d. — olika för skilda grupper av officerare men dock så att de i princip är likvärdiga för samtliga.
Utredningen har inte ansett sig behöva närmare precisera sådana minimifordringar utan har utgått från att förslag härtill läggs fram av överbefälhavaren i enlighet med utredningens principer.
Enligt utredningens uppfattning bör till grad F: 1 befordras så många officerare som erfordras för att skapa rimlig urvalsgrund för »R-befordran». Utredningen har funnit att om F : 1-graden innehas av omkring 25 %, dock högst 30 %, av befattningshavarna i nivå F kan en tillräcklig urvalsgrund för befordran till R: 2-graden åstadkommas. Därmed nås enligt utredningens mening rimliga proportioner mellan antalet befattningshavare i R: 2-, F : 1- och F : 2-graderna.
Den som befordras till grad F : 1 bör
1) uppfylla tidigare nämnda minimifordringar,
2) av befordringsberedning bedömas ha förmåga att lösa särskilt kvalificerade uppgifter i nivå F samt
3) av befordringsberedning — åtminstone vid bedömningstillfället — anses sedermera kunna komma i fråga för befordran till grad R: 2.
Utredningens förslag till skiktindelning av fredsbataljonschefsnivån, som sålunda inte är grundat på organisatoriskt underlag utan främst på urvalstekniska förhållanden, innebär en viss minskning av antalet innehavare av grad F:1 jämfört med dagens antal överstelöjtnanter (kommendörkaptener av 1. graden).
Utredningen har — som tidigare har anmälts -— utgått från att detaljerade förslag i anslutning till utredningens principer läggs fram av överbefälhavaren. Därvid bör dels tas fram preciserade minimifordringar för urvalsbefordran inom samtliga försvarsgrenar och personalkårer, dels uppgöras en förteckning över befattningar som anses böra besättas med urvalsbefordrade
officerare (nivå F).
När sistnämnda förteckning görs upp bör enligt utredningens mening principiellt inte hänsyn tas till tjänsters lönegradsplacering.
Gradbenämningar
Beträffande graderna i nivå F har utredningen utgått från att en av dessa bör benämnas överstelöjtnant. Skillnaden mellan urvalsbefordrade officerare och officerare i nivå B (majorer) bör enligt utredningens mening klart återspeglas i gradbenämningarna. Av denna anledning är det mindre lämpligt att ge graden F: 2 benämning i anslutning till majorstiteln såsom t. ex. förste major, brigadmajor eller övermajor. Utredningen föreslår därför överstelöjtnant för grad F : 2.
Den högre graden inom nivå F föreslås benämnas överstelöjtnant av 1. graden, trots att det innebär ett avsteg från utredningens allmänna principer rörande gradbenämningarnas utformning. Andra sammansättningar med överstetiteln såsom t. ex. stabsöverste eller sekundöverste har bedömts inte böra komma i fråga. Båda graderna i nivå F anses motsvara utländska
överstelöjtnantsgrader (Lieutenant-Colonel, Oberstleutnant).
Kopplingen till krigsbefattning var alltså ursprungligen stf brigch.

Det kan vara lite förvirrande med de olika graderna F:1 och F:2 men här är utredningen jämförelsebild:
Tjänstegrader1 i gällande ordning - Närmast ekvivalenta tjänstegrader1 i utredningens förslag
General - General
Generallöjtnant - Generallöjtnant
Generalmajor - Generalmajor
Överste C 2 - Brigadör
Överste - Överste
Överstelöjtnant - Överstelöjtnant av 1. graden
Major - Överstelöjtnant
Kapten (stampersonal) - Major
Kapten (övrig personal) - Kapten
Löjtnant (stampersonal) - Kapten
Löjtnant (övrig personal) - Löjtnant
Fänrik (stampersonal) - Löjtnant
Fänrik (övrig personal) - Fänrik
Ifall det inte framgått av citaten ovan vill jag rekommendera betänkandet för alla med intresse för tjänsteställningar, befattningar och grader under det kalla kriget (1971-1990) :D Utredningen föreslog exempelvis graden Brigadör/Flaggkommendör i stället för Överste/Kommendör av 1. graden.

Användarvisningsbild
Wedman
Medlem
Inlägg: 609
Blev medlem: 27 juli 2007, 16:48
Ort: Ludvika

Re: Övlt mst

Inlägg av Wedman » 20 mars 2015, 16:06

Nu har jag ytterligare en intressant text om detta ämne; Befordringsförfarandet inom krigsmakten Betänkande avgivet av utredningen om befordringsförfarandet m m inom krigsmakten (BFK) Stockholm 1974, SOUR 1974:46.

Möjligheten att utnämna övlt/kk mst kom tydligen i en ämbetsskrivelse den 30 juni 1972 med provisoriska bestämmelser - Kungl Maj:t provisoriska bestämmelser om villkor för innehav eller utövning av militär tjänst m m och de permanentades efter förslag från BFK.
Beredning II. Under tiden före genomförandet av det nya tjänsteställningssystemet var det naturligt, att en särskild befordringsberedning bedömde lämpligheten för befordran till den tidigare överstelöjtnantsgraden (graden som kommendörkapten av l graden). I modifierad form finns
denna beredning kvar i det nu provisoriskt tillämpade systemet. Den avser emellertid numera i stället lämpligheten för högre urvalstjänst (A 29-
B 7) och möjliggör ett successivt urval av de mest kvalificerade befordringskandidaterna. Om inte en sådan möjlighet fanns, skulle vid bedömningen för befordran till överste (kommendör) få göras ett urval av ett mycket begränsat antal personer ur en förhållandevis stor grupp. Detta skulle innebära inte endast, att arbetet inom beredningen skulle bli mera tungrott och svårt att bemästra. Det kunde också göra det svårare att uppnå den större säkerhet och rättvisa vid befordringarna, som är önskvärd. Det skulle vidare vara ovisst, om man på detta sätt fick tillräckligt underlag för placering på vissa mera kvalificerade uppgifter. Sedan numera möjlighet öppnats att tillägga överstelöjtnant (kommendörkapten) särskild tjänsteställning, ter det sig naturligt att till den beredning som nu är i fråga hänföra även prövningen av lämpligheten för typbefattning som svarar mot denna särskilda tjänsteställning. Beredningen skulle således ha till uppgift att bedöma lämpligheten dels för högre urvalstjänst (A 29-8 7), dels för att ges den särskilda tjänsteställningen.
(s. 121)
En annan fråga är, om en särskild bedömning bör ske av dem som är aktuella för befattningar såsom chefer för en del fristående förband eller
skolor. Eventuellt skulle en sådan bedömning kunna göras vid beredning III. Emellertid torde kraven på en sådan chef knappast mera väsentligt
skilja sig från kraven på den som anses väl skickad att uppehålla vissa högre befattningar inom nivå F (fredsbataljonschefsnivån) och därför kan
ges särskild tjänsteställning. Utredningen anser därför, att en sådan bedömning bör kunna ske inom ramen för beredning II. Om vederbörande då befinns lämplig som chef för fristående förband eller skola, bör särskild anteckning därom göras.
En befordringsberedning med nu angivna uppgifter blir ett lämpligt mellansteg mellan beredningarna för befordran till bl a överstelöjtnant
(kommendörkapten) och till överste (kommendör) respektive tjänst i lönegrad C l.
Till bedömning i beredning II bör i princip tas upp endast personer som fyller följande krav, varvid a), b) och c) under punkt l är alternativa:
1. a) Innehavare av tjänst eller långtidsvikariat på tjänst i lönegrad A 27.
b) Den som inom en tvåårsperiod närmast före tidpunkten för bedömningen innehaft tjänst som avses i punkten a) eller haft där avsett långtidsvikariat och därefter gått ned på lägre tjänst, vanligen i trupptjänst.
c) Innehavare av tjänst eller långtidsvikariat på tjänst i högre lönegrad än A 27, som av befordringsberedningen förklarats lämplig för tjänst
i någon av lönegraderna A 29-B 7 men med anteckning om begränsning till visst slags tjänst eller till viss specialtjänst.
Tidsgränsen enligt punkt b) får enligt utredningens mening inte tilllämpas alltför strikt. Den skulle annars stundom kunna leda till stötande
resultat. Gränsfall kan här lätt uppkomma som påkallar särskild uppmärksamhet. I fall av denna art kan det finnas anledning för ledamot av
beredningen att i det särskilda fallet begära komplettering av listan över dem som skall prövas.
2. Uppnår under det avsedda befordringsåret två års tjänstetid i lägst lönegrad A 27.
3. Har åtminstone ett år fått lägst 3 i befordringsomdöme för befordran till tjänst i lönegrad A 29 eller högre.
4. Vid bedömning av lämplighet för särskild tjänsteställning tillkommer därjämte ett krav på att vederbörande innehar överstelöjtnants
(kommendörkaptens) tjänsteställning.
Vad i det föregående sagts om möjlighet för befordringsberedning att för viss bedömningsomgång skärpa eller mildra kraven med tanke på befordringskonjunkturer eller andra omständigheter gäller givetvis även i förevarande fall. Behovet av att utnyttja denna möjlighet vid beredning II
torde emellertid inte vara så påtagligt.
(s. 122)

Ur förslag till Bestämmelser för tjänsteställningsbefordran för militär och civilmilitär personal på aktiv stat m m. (Bilaga B)
12
Överstelöjtnant eller kommendörkapten som vid särskild prövning ansetts vara väl skickad att i krigs- och fredsorganisationen uppehålla vissa högre befattningar enligt överbefälhavarens bestämmande inom nivå F får tilldelas särskild tjänsteställning som överstelöjtnant (kommendörkapten). Särskild tjänsteställning får ges tidigast vid placering i sådan högre befattning i fredsorganisationen och endast i de fall vederbörande avses tjänstgöra i befattningen. Inom armén får högst 160 överstelöjtnanter, inom flottan högst 35 kommendörkaptener, inom kustartilleriet högst 25 överstelöjtnanter, inom flygvapnet högst 50 överstelöjtnanter och inom försvarets intendentkår högst 35 överstelöjtnanter inneha sådan särskild tjänsteställning. l de angivna antalen ingår icke befattningshavare som ej längre utövar sin tjänst.
Det skrivs inte sådana offentliga utredningar längre ...

Signalnisse
Medlem
Inlägg: 57
Blev medlem: 28 mars 2015, 07:17
Ort: Kalifornien

Re: Övlt mst

Inlägg av Signalnisse » 28 mars 2015, 09:57

På en FBU-kurs på det ljuva 90-talet frågade jag kursledaren, som hade denna illustra grad, vad bakgrunden var. Hans lakoniska svar: "annars skulle vi bli för många överstar...".

Skriv svar