Försvaret handlar om system av system, där de olika vapenslagen stöttar varandra och skapar förutsättningar för varandra att verka, men eftersom Sverige i allmänhet och Gotland i synnerhet är ett maritimt rike, bör fokus på vår säkerhetspolitik ligga på sjöstridskrafter, vi skall dock inte förringa våra övriga stridskrafter i luften och på marken. Jag vet inte hur ni, JT1, är skolad avseende kunskaper om sjöstridskrafternas uppgifter. Men från min navala horisont kan de verka effektivt på olika sätt i hela konfliktskalan - från ett vänskapligt örlogsbesök i det ockuperade Königsberg till offensiva mineringsföretag eller avslående av landstigningsföretag mot Gotland, föga troligt scenario, men det är fullt möjligt (tex KM Schleswig-Holsteins bombardemang av Westerplatte i Danzig 1939). Genom en aktiv och trovärdig närvaro i Östersjön, örlogsbesök, show-of-force, handels och neutralitetsskydd mm så stärker vi våra säkerhetspolitiska aktier, i EU, gentemot NATO och Ryssland. Örlogsfartyg är den för uppgiften mest flexibla och mångsidiga resursen.I princip helt rätt. Skillnaden i praktiken ligger i att stridsvagnar som brummar runt på marken kan nyttja terrängen för skydd betydligt mer än fartyg på öppet hav. Om man inte befinner sig i öken a la Gazala. De kommer ju inte alls att kunna utveckla samma effekt som de skulle göra i ett brigadsystem, men det är inte självmord på samma sätt i svensk terräng.
Ett anfall mot Gotland kommer inte av en slump, troligtvis som en förberedande åtgärd för att ockupera Baltikum eller som skydd av gasledningen, i båda fallen är en aktiv svensk örlogsnärvaro avskräckande, dessutom har vi tydliga, slagkraftiga enheter på plats som en angripare måste ta hänsyn till.Jag delar din oro för lufthotet, liksom undervattenshotet, men gör vi bedömningen att den hotbilden blir för hög måste vi kunna snabbt öka avstånden men ändå verka för skydd av vår territoriella integritet. Långräckviddiga vapenssytem och sensorer är där prioriterat, så ytfartygen kan skapa utrymme för våra ubåtar och vårt attackflyg att verka. Min, liksom din bedömning är att ytstrid i den klassiska bemärkelsen ftg vs. ftg är ytterst få förunnat och den Mahanska apocalypsen mot den stora röda pilen är inget ytflottan primärt skall planera för, ubåtar och attackflyg bör vara de primära leverantörerna av sänkande vapen. Våra kommande ytstridsfartyg bör därför prioritera luftförsvar och ubåtsjaktförmåga så attackflyg och ubåt kan verka. Fritt till sjöss har de dessutom stora möjligheter till förvarning och möjlighet att manövrera mot ett flyganfall. Sedan så kommer oomkullrunkligt ett angrepp på ett örlogsfartyg ge en utomordentlig väckarklocka att det är på väg åt..... h-vte.
Långräckviddigt luftvärn är ett utmärkt komplement på Gotland och en bra förstärkning av skyddet i Östersjön, liksom våra baser och vilolägen.Misstänker dock att ett sådant system inte hinner mobilisera i tid.... Sedan bör Gotland en god förmåga för att möta en motståndare som redan passerat TVG. Då är ett lokalt vpl/ GSS/T förband det smidigaste, utrustat med minor och artilleri för att bekämpa en landsättning, över hav, eller från luften.
Även om vi skall planera för det värsta, så måste vi bygga vår säkerhetspoilitik redan i djupaste fred, ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv så har sjöstirdskrafterna och flyget lättast att bolstra vår säkerhet. Marktrupp får inte förringas, men kan inte verka förrän det är försent egentligen.
Polen och Tyskland har ju gjort det, med modernare fartyg. 