Vad borde försvaret på Gotland stärkas med från dagens läge?

[TJ1]

Stridsvagnar, eller andra tunga förband på ön är dumdristigt och rena Iskander magneter.

Manövrerande markförband ja... förrådsställda strv är en annan sak.

Det är just det som är motivet till att ha permanent grupperade förband på Gotland. Det ökar drastiskt möjligheten att sprida förbanden genom att gå ut på övning under en kris för att markera att vi är på vakt och minska sårbarheten.

Angående jägarförband på Gotland så kan de bara lösa en del av uppgiften då de kan visa flagg i kris, men knappast lösa ut reella stridsuppgifter med någon ambition på ön. Inte för att de är dåliga i sig, men för att terrängen är som den är. Det finns skäl till att P1G sattes upp under VK2 och att I18 blev P18.

Vi bör inte som förr nöja oss med lätt Lv på ön heller. Det bör vara så långräckviddigt att det kan komplettera jaktflyget inom ramen för luftförsvaret av sydöstra Sverige så att det inte är helt fritt fram om röd kraftsamlar sitt jaktflyg och attackflyg och tvingar undan oss så att flyget inte kan verka över ön, i alla fall under den kritiska tidpunkten. Lätt Lv, som Rb70 men även 98, är bara självförsvarsystem för markförbanden. Det ska givetvis också finnas. System av system som sagt. Det gäller även inom markförbanden och definitionen på ett markförband som är ett system av system är just brigad. Allt mindre än det kommer att vara som att slåss med antingen ena armen eller benet amputerat, beroende på vilken, eller ännu värre vilka, funktioner man prioriterat bort.

Att det inte är sannolikt i denna ekonomiska ram är en helt annan sak.

[dc]

Som sagt om vi får resurser i närheten av en miniminivå som behövs är en politisk fråga. Och det ser inte ljust ut. Missförstå mig inte, som jag skrev så baseras mitt resonemang på rådande läge. Hade plötsligt någon majoritet av de folkvalda plötsligt börjat bry sig om försvaret skulle läget kunna se annorlunda ut, om ett antal år dvs..

Om plötsligt tillräckliga resurser skulle tillföras, håller jag fullständigt med dig. Vi skulle ha X mekaniserade brigader utspridda i landet och någon på Gotland. Kvalificerat luftvärn och gärna modernt KA. Till det skulle komma en återtagning i någon form av flygets krigsbassystem med ökad numerär. Ubåtsbeståndet bör dubblas så att vi varje tillfälle minst två enheter är på patrull och minst en beredskapsbåt är snabbt tillgänglig.

Ytstriden måste minst dubblas och de nya enheterna måste ha kvalificerat lv. Dubblering bör gälla för minröj och rörlig logistik.

Men sedan kommer den stora frågan. Även om vi hade något så när adekvata resurser. Viljan att höja beredskap och utfärda lämpliga ROE i ett skymningsläge. Det kan väl sägas vara en historisk svaghet. Att välja att blunda trots varningar om direkta hot. April 1940 t ex i både Sverige och Norge....

[Der Löwe]

Brigad på Gotland är inte ens en våt dröm i dagens läge. En bataljonsstridsgrupp på det sätt som våra gamla brigader skulle kunna snabbmobilisera, är nog det mesta vi kan och bör sätta fast på Gotland. Ett stridsvagnskompani K, två strf90 kompanier T, lvkv plut K, anpassat UH K/T, spaningspluton 90 K. Artilleri är komplicerat, den enda grkplut som ingår normalt i mekbataljon förmår inte så mycket, men Archer är en viktig komponents som kanske inte ska låsas fast på Gotland. Självklart ska förbandet ha en stående bataljonsledning där resurser för "infoops" ska finnas. Förbandet borde kunna ha relativt låg personalkostnad eftersom strv och lvkv delarna är personalsvaga men systemtunga. 90 kompanierna lokalrekryteras och övas med oregelbundna intervaller.

[TJ1]

Problemet i frågan tydliggörs av ordvalet "sätta fast på Gotland". Det är den gamla armésynen på Gotland som tydligen fortfarande styr tankarna. Att det som är där är förlorat för försvaret av det riktiga Sverige. I sig är det korrekt, men då det knappast finns någon del av Sverige som har en tänkbar hotbild i dag än Gotland så borde det snarast vara så att allt som vi inte har på Gotland i arméväg är meningslöst. Lite provokativt kanske, men tål att tänka på.

De gamla snabbmobiliserade förbanden var inte bataljonsstridsgrupper utan kärnan i en brigadstridsgrupp. På den tiden benämnde vi stridsgruppen efter den ram den togs ur snarare än vad som utgjorde kärnan. Bataljon på Gotland med öns storlek är återigen bara kapacitet att visa flagg vilket kan vara tillräckligt ur politisk synvinkel, men reell förmåga att föra strid på marken? Löjligt!

Och jag vet mycket väl att det är osannolikt att det blir pengar till mer, men vi ska då heller inte inbilla oss att det blir någon reell förmåga till strid på marken. För att citera en överste och chef för en organisationsenhet på en persinfo för en månad sedan: Armén har en storlek som knappt ger den förmåga att försvara Vikbolandet eller södra Gotland. Och det gällde hela armén.

[Der Löwe]

Jag tror du inte förstår det operativa konceptet med en stridsgrupp som tvingar fram markstrid. Just den förmågan gör ett de facto besättande omöjligt. Det tvingar fram ett "fullskaligt" invasionsföretag vilket borde kunna upptäckas i förhand och bearbetas på strategiska plan och/eller påverkas av fjärrstridskrafter. Att bygga upp arméstyrkor som hindrar varje form av invasion av Gotland ser jag inte som en realistiska lösning i dagen läge, det var inte ens realistiskt under kalla krigets dagar. En snubbeltråd med varierande motståndsförmåga över året är tillräckligt i dagens läge enligt mig.

[TJ1]

Jag förstår nog tanken, men jag tror inte att en bataljon räcker. En bataljon är inte stor. Att vi bara har en handfull förändrar inte det. Det är som jag skrev lite av en flaggviftarstyrka som säkert ger viss politisk effekt, men när den tröskeln är passerad så hjälper det föga. Ett besättande av Gotland omöjliggörs nog inte alls av en bataljon. Jag fruktar att det är fromma förhoppningar som bygger på våra tankesätt vilka inte nödvändigtvis eller ens sannolikt delas av röd.

Att det inte är realistiskt att bygga upp en brigad på Gotland igen är i sig en annan sak. Så länge vi väljer att anpassa hotbilden efter försvarsmaktens ekonomi så kommer vi att försöka skapa argument som gör att det vi har, eller anser oss, ha råd med räcker. Att man borde kunna upptäcka ett större invasionsföretag är väl i sig sant, men kommer man att förstå vad man ser eller vilja ta det till sig? I synnerhet när detta kopplas till massiv desinformation och kombineras med diplomatiska framstötar som ger hopp om fredlig lösning? Saurons allseende öga såg verkligen allt, men det förstod inte vad det såg. Det var inte Aragorn som var hotet, utan de två smygande föraktliga hoberna (som det översattes i min version av trilogin) som föll utanför hans tänkande om sannolika hotbilder. Att bearbeta något på strategiska plan tycker låter i det sammanhanget högst osäkert och vilka fjärrstridskrafter är det som ska kunna påverka det? En tänkbar motståndare har resurser för att trycka bort både flyg och flotta, undantaget u-båtar, från den önskade delen av Östersjön under den tid som behövs. En brigad gör att de styrkor som behövs för att besätta ön blir så stora att den inte kan tas i ett överraskande lyft med specialtonnage och luftlandsättningskapacitet (givet att den hinner mobilisera vilket jag erkänner är ett stort OM, men det gäller ju även bataljonen). Det borde också öka möjligheterna för flotta och flyg att kunna få verkan mot efterkommande delar då det blir svårare att över längre tid stänga dessa ute från området och ger ett system av system som ger varandra förutsättningar att verka.

Vill också passa på att säga att debatten i sig är givande, man får fundera både en och två gånger medan man skriver, och ju visar att det finns många synsätt. Jag är väl lite cynisk som tror att det bästa är att backa upp diplomati med reell förmåga.

[FredH]

Fast som poängterats tidigare, så är det nog inte möjligt att placera tillräckligt med förband på Gotland, även om vi ville, som skulle förhindra någon mycket beslutsam makt att ta ön. Detta då denna beslutsamma makt har betydligt större resurser oavsett vad vi gör.

Dock, genom att placera förband på ön av viss begränsad storlek, tvingas en motståndare till ett väpnatangrepp, och inte enbart en promenad för att ta över ön. Därmed har tröskeln för ett övertagande plötsligt höjts markant. Detta till en betydligt billigare peng.

Du behöver inte ha starkast förband utan tillräckligt för att göra tröskeln tillräckligt hög att den blir för besvärlig att ta sig över.

Det handlar inte om att anpassa en hotbild till pengapåsen, utan att på bästa sätt använda den påse pengar man faktiskt har. Något som vi alltid gjort. Vårt försvar handlade aldrig om att vara starkast eller störst, snarare att skapa en tillräckligt hög tröskel för att verka avskräckande.

[Psilander]

Att påstå att flottan kan försvara Gotland i dag är minst lika tveksamt, för att inte säga önsketänkande. Rött flyg och ytattack kan effektivt hålla dem och deras verkan borta från vattnen öster om Gotland i tillräcklig omfattning för att landstiga med de mycket begränsade förband som behövs för att ta en i praktiken oförsvarad ö. Dessutom kan inte flottan göra så mycket mot en luftlandsättning på ön, vilket räcker utmärkt då den ju är oförsvarad.

Grunden i Gotlands försvar är sjöstridskrafter. Markstridskrafter är bara en dyr vägbula. Med tanke på att vi aldrig kommer kvantitativt kunna nå samma mängd materiel som stormakt röd så måste vi för det första ha en trovärdig säkerhetspolitik i fred, med aktiva, slagkraftiga sjöstridskrafter som visar närvaro runt ön. Gärna med kvalificerade luftförsvars- och markmålssystem tex SM-2 och TLAM. När det sedan skorpar till sig till öppen konflikt måste han dels förbekämpa flottan vilket ger oss förvarning, sedan kan han inte genom subversion infiltera likt i Ukraina då vi betydligt effektivare kan kontrollera tillfartslederna i ett skymningsläge.

Genom 5tt ha långräckviddiga vapenssystem kan en rörlig fartygsplattform göra jobbet av flera arméförband och framförallt agera och skapa svensk handlingsfrihet innan öppna konflikter brutit ut. I krigsläget skall torped, sjömålsrobot och minor göra jobbet, dessa levereras bäst från ubåt och attackflyg. Genom rätt utrustade ytstridsplattformar skapar vi utrymme för dessa att verka, i skydd av lvrobot, ubåtsjaktförband mm.

Jag håller med dig att ytstridsfartyg skall hålla sig borta från den akuta stridszonen, men måste kunna påverka den och skapa utrymme för de plattformar som i skydd av fart och list kan ta sig in, leverera vapeninsats till högre säkerhet än ett ytstridsfartyg. Se på moderna ytstridsfartyg de är eskorter för hangarfartyg, ubåtar och amfibiestridsgrupper, ytstridsvapen brukar rätt låg prioritet och sätts på lättare plattformar som UAV och Hkp- Vi bör se Gotland och Svenska kusten som just en hvu, ett hangarfartyg som ytstridskrafterna eskorterar så hennes attackflyg och ubåtar kan verka

Själva ön kan ha en sista försvarslinje av GSS-T/ hemvärn i KA3s anda, men när fi är i land måste vi möta honom på de inre linjerna, med slagkraft och list dvs guerillakrig, cyberkrig och psyops...

[TomTop]

Ekots lördagsintervju med statsministern om försvaret

citatet urklippt från http://wisemanswisdoms.blogspot.se/

"Avslutningsvis diskuterades återigen pågående försvarsreform, vilken statsministern sade sig vilja "fullfölja, påskynda och bygga ut". Just det sistnämnda fick mig verkligen att höja på ögonbrynen. Det är en avsikt som jag ej uppfattat att Försvarsmakten är med på. Istället planerar Försvarsmakten just nu för fullt för att reducera organisationen i enlighet med regeringens anvisning om att spara 500 miljoner kr i lönekostnader. Detta kommer att göras genom att minska andelen heltidstjänstgörande till förmån för tidvis tjänstgörande reservofficerare och soldater, en minskning av det totala personalantalet och en generell sänkning av kompetensnivåerna. Konsekvenserna av detta kommer bland annat att bli lägre beredskap och sänkt operativ förmåga, har Försvarsmakten varnat."

[MD650]

Grunden i Gotlands försvar är sjöstridskrafter. Markstridskrafter är bara en dyr vägbula.
Genom 5tt ha långräckviddiga vapenssystem kan en rörlig fartygsplattform göra jobbet av flera arméförband och framförallt agera och skapa svensk handlingsfrihet innan öppna konflikter brutit ut.

Är mycket skeptisk till att försvaret av konungariket skall överlåtas till att bara nyttja båtar.
Markförband i olika konstellationer kommer alltid att behövas.

[tryggve]

Det handlar väl också om vad man ska försvara Gotland mot. En del verkar ju mena att det är samma typ av "stormakt röd anfaller västerut för att nå Atlanten" som man förutsatte under kalla kriget, men frågan är ju om det är en hotbild som är relevant. Artikeln som jag länkade till tidigare menade ju dessutom på att man från NATO håll inte ser Gotland som speciellt strategiskt viktigt, och då är väl frågan om det är kostnadseffektivt att lägga en stor del av resurserna på att bygga upp markförband där.

Om man bara ska ha markerad närvaro så räcker väl kompani/bataljon kompletterad med hemvärn rätt långt.

För att "ta sig in och leverera vapeninsats" så lär väl flyg vara betydligt mer flexibelt än vad ytstridsfartyg är. De kan dessutom vara på plats mycket snabbare. Varken flyg eller fartyg kan dock hålla terräng, det måste man fortfarande ha arméförband till.

[MD650]

Varken flyg eller fartyg kan dock hålla terräng, det måste man fortfarande ha arméförband till.

Det är lätt att glömma det i farten.

[FredH]

Varken flyg eller fartyg kan dock hålla terräng, det måste man fortfarande ha arméförband till.

Det är lätt att glömma det i farten.

Havet är också en sorts terräng....

[TJ1]

Grunden i Gotlands försvar är sjöstridskrafter. Markstridskrafter är bara en dyr vägbula.
Genom 5tt ha långräckviddiga vapenssystem kan en rörlig fartygsplattform göra jobbet av flera arméförband och framförallt agera och skapa svensk handlingsfrihet innan öppna konflikter brutit ut.

Är mycket skeptisk till att försvaret av konungariket skall överlåtas till att bara nyttja båtar.
Markförband i olika konstellationer kommer alltid att behövas.

Ytattacken har stor potentiell eldkraft utan tvekan. Det innebär också att en enda sjömålsrobot avfyrad från exempelvis en SU-24 skjuter bort eldkraft motsvarande flera armébataljoner. Arméförband är betydligt svårare att nedkämpa med fjärrstridssystem än både flyg och fartyg då terrängen på marken erbjuder helt andra skyddsmöjligheter än "terräng" som havsytan eller lufthavet. Är det något som är en vägbula så är det ytattacken.

Dessutom kan ytattacken inte göra mycket åt luftlandsättningsföretag vilket nog är den största, eller i alla fall inledande hotet, mot själva Gotland. Flyget har betydligt bättre förmåga att skydda Gotland är flottan då det kan verka både mot sjö och luftmål med god effekt.

Har vi bara en symbolisk närvaro på Gotland får vi bara en symbolisk effekt. Vill vi ha en tröskeleffekt som gör att ett angrepp kräver mer än ett snabbt genomfört överraskande anfall med så små förband som bataljon eller max regementsstridsgrupp ur VDV så behöver vi mer än en bataljon mest bestående av T-förband. Då får vi ta kostnaden. Annars kan vi ha det som det är och i praktiken avskriva ön vid en viss eskalationsnivå.

jag vill också vidhålla att vi länge anpassat hotbilden efter vad vi haft råd med. Den "lagoma" hotbilden skrev ju Agrell om på ett nästan pinsamt sätt.

[Donkeyman]

Skall man "ta kostnaden" för att förstärka försvaret på Gotland till något som faktiskt ger resultat så behöver de militärkunniga, dvs Försvarsledningen förklara två ting för oss som skall betala för gillet.

1. Vad behövs för att ha ett kuppförsvar som är så starkt att ett snabbt och överraskande anfall med små men proffsiga förband inte går att genomföra. Det vill säga- vad behövs för att "fi" enbart skall ha valet att komma med ett storskaligt anfall. Om man nu önskar "ta" Gotland.

2. Vad behövs för att avvärja ett storskaligt anfall.

När kraven enligt 1 och 2 fastställts skall man omräkna det hela i pengar och andra resurser.

Först när den informationen föreligger kan man svara på trådens frågeställning. Men ursäkta- jag tror inte vi kommer att få den informationen vare sig från den politiska eller fackmässiga nivån.