Stridsvagnar i övre Norrland, bra eller dåligt?

[kblomster]

Det görs ju ofta gällande att när man gjorde taktiska försök inför köpet av strv 122 i början av 90-talet så blev man förvånad över hur bra framkomligheten hos moderna stridsvagnar i norrländsk terräng var. Detta har länge förvånat mig, och nu har jag av en händelse hittat en rapport från 1954 signerad VI. militärbefälsstaben och en E Kihlblom (torde vara Erik A Kihlblom, då överste och tjf militärbefälhavare) där man beskriver lyckade taktiska försök med strv 81 i Kalixlinjen. I rapporten skrivs att "terrängen mellan Kalixälven och Lule älv synes, särskilt i anslutning till den viktiga kustvägen, flerstädigt gynna insättandet av en pbrig" och man framhåller "det utomordentliga värdet" en självständig pansarbrigad inom 2. armékåren skulle ha.

Fick Kihlblom inget gehör för sina synpunkter, eller valde man att helt enkelt prioritera de södra delarna av landet och glömde bort det hela under senare år?

Rapporten i sin helhet finns att läsa här.

[MD650]

1957 sattes Norrbottens Pansarbataljon, P5 upp som hade utbildningsansvar för tre st strvbat ÖN. Dessa var fristående
När strv 103 infördes minskade man antalet till två.

[Johli521]

Kanske levde man lite väl länge med en romantiserad bild av finska vinsterkriget vilket möjligtvis bidrog till att i onödan nedvärdera stridsfordon i ÖN. Sedan när man fick gamla BMP-or och Stridsfordon 90 var det helt plötsligt oerhört bra med stridsfordon i norrlandsterräng..

[Erik Ljungberg]

Kanske levde man lite väl länge med en romantiserad bild av finska vinsterkriget vilket möjligtvis bidrog till att i onödan nedvärdera stridsfordon i ÖN. Sedan när man fick gamla BMP-or och Stridsfordon 90 var det helt plötsligt oerhört bra med stridsfordon i norrlandsterräng..

Redan i slutet av 50-talet fanns det stridsfordonsförband i ÖN.

[Stefan Karlsson]

Det råder alltid en viss fiendeskap mellan olika vapengrenar och uppfattningarna om vad som är möjligt/inte möjligt går isär. Prestige är tex ett ord som man kan använda i det här sammanhanget.
Att man skulle kunna framrycka vid sidan av vägar i ÖN på vintern var man relativt överens om, för det hade man provat med både Centurion och Strv 103. Sommartid däremot funkade inte det.

Försöken med stridsfordon i ÖN under tidigt 90-tal kom sig av ett misstag som inträffade på Revinge våren 1990. Jag var själv högst inblandad i misstaget eftersom det var min vagn (Leopard 2) som efter ett mörkermoment på väg tillbaka till återsamlingsplatsen, med tänd belysning valde en väg som det skulle visa sig inte var framkomlig. Problemet var INTE att vi körde på ett fält med obefintlig bärighet, utan problemet var att vi blev osäkra på om det skulle gå att komma igenom staketet en bit längre fram och därför sänkte vi farten och det var då underlaget brast. Hade vi fortsatt att köra med samma hastighet, ovetande om att vi körde på ett fält där man inte kunde köra - då hade vi aldrig kört fast och då hade dåvarande chefen för PS (Pansartruppskolan) inte fått upp ögonen för "det omöjliga". Nu körde vi fast vilket fick sina konsekvenser med bärgning hela natten, men det är en annan historia. kl 5 var vi uppe igen och körde vidare.

Misstaget att sänka farten och därmed köra fast gjorde att man i försöksledningen beslutade att genomföra en kompletterade försöksomgång i augusti samma år. Detta var inte inplanerat och besättningen som ryckte ut i maj hyrdes in under någon vecka i augusti för kompletterande försök.
När vi genomförde sommarförsöken blev svaret att det visst gick att köra stridsvagn på blöta myrar även sommartid, om man hade en vagn som klarade det, vilket Leo 2 och en Centurion utan torn (motsvarande vikt som T 72) klarade riktigt bra, medan Strv 103 och 104 klarade betydligt sämre - i vissa fall inte alls.
Leo 2 visade sig ligga inte alltför långt efter Ikv 91 i framkomlighet.

Den där natten på Revinge var Öv Henricson inte glad på mig, men efter väl genomförda försök var det annorlunda.

Stefan Karlsson

[Sarvi]

Sedan när man fick gamla BMP-or och Stridsfordon 90 var det helt plötsligt oerhört bra med stridsfordon i norrlandsterräng..

Just BMP-1an var dock ingen höjdare i snön, visade det sig vid inköpen på 90-talet. Därför relegerades pbv 501 till infanterbrigaderna i södra Sverige medan pbv 401 tilldelades Norrlandsskytte. 401an, dvs MTLB, hade betydligt bättre snöegenskaper än 501, troligen beroende på längre och bredare band och lägre vikt.

Strf 90 är erkänt bra i snön, finns nåt klipp på Tuben från de norska försöken där bl.a. en Bradley halkar runt medan 90an tuggar på.

[CvD]

Strf 90 är erkänt bra i snön, finns nåt klipp på Tuben från de norska försöken där bl.a. en Bradley halkar runt medan 90an tuggar på.

Hat hört talas om att CV90 mer eller mindre kört varv efter varv runt Bradleyn som slet att röra sig framåt, men jag har aldrig sett det på film. Vet du vilken film?

/CvD

[CvD]

Hittade den

http://www.youtube.com/watch?v=HAsR7m1wXM0

/CvD

[Stefan Karlsson]

Strf 90 är erkänt bra i snön, finns nåt klipp på Tuben från de norska försöken där bl.a. en Bradley halkar runt medan 90an tuggar på.

Hat hört talas om att CV90 mer eller mindre kört varv efter varv runt Bradleyn som slet att röra sig framåt, men jag har aldrig sett det på film. Vet du vilken film?

/CvD

Kanske inte så konstigt eftersom CV 90 är optimerad för den svenska terrängen och för just framkomlighet i snö, vilket övriga länders fordon inte är. De är istället optimerade för andra saker som deras grundbeställare satt högst på listan. Ett stridsfordon kan inte vara bäst på allt - det är en plåtlåda fylld av kompromisser utifrån beställarens krav och ekonomi. Det finns anledning till varför vissa länder (på CV 90) valt 40 mm akan, andra 25 eller 35. Vad som är bäst? Tja, det kan man tjafsa om ganska länge och det finns nog inget "rätt" svar.

Stefan Karlsson

[Vysotskij]

Ursprungsinlägget: Tack för en mycket intressant rapport. Tjf MB önskemål om en pansarbrigad förefaller dock inte vara en slutsats av rapportens analys, utan mer en allmän förhoppning. Analysen behandlar stridsvagnar i Kalixlinjen, och kommer där fram till att större enheter än kompanier inte har möjlighet att verka samlat. Några år senare fick ju som påpekat också MB ÖN stridsvagnsförband.

Anekdoten om stridsvagnars framkomlighet: Man blir ju lite ledsen inte bara över att infanteriet under kalla kriget inte samövade realistiskt mot mekaniserade förband, utan också över att pansartrupperna under samma tid inte testade mark man bedömde som oframkomlig. Några jobbiga överraskningar i kriget kunde det blivit.

[Signalnisse]

Visst blir man ledsen, Vysotskij. Lika ledsen som de allierade måste ha blivit över att de utgick ifrån att det inte gick att köra pansar genom Ardennerna. Historien upprepar sig.