Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?

[Grönis]

Intressant tråd, även intressant med den andra trådens sammanställning som Lima hänvisade till. Dock förstod jag inte hur många SK 60 som verkligen modifierades till attack, spaning samt hur många som fungerade som fyrsitsiga sambadsplan. Tyckte antalet attackmodifierade verkar väldigt lågt? Har ärligt talat inte hittat så mycket litteratur som behandlar SK 60s roll som attackflygplan. De kärror med kameror som var tänkta för spaning, vilken beväpning kunde de utrustas med? Och för sambandskärrorna, hur såg beväpningen ut där?

Hur var för övrigt tanken när det gällde att använda SK 60 från vägbaser?

[Sarvi]

Israeliernas erfarenhet under 1973 års krig var ju drygt 300 plan förlorade, varav över 80% ska ha skjutits ned av eldrörsluftvärn. Jag tror inte att israeliska A-4-besättningar var så mycket sämre än svenska Sk-60-förare, inte heller att det sovjetiska luftvärnet var så mycket sämre än de arabiska. Däremot var ju Sk 60 inte alls lika motorstarkt och manövrerbart som A-4 o.dyl. Så länge man lyckas undvika att bli bekämpade har man förmodligen inte oävna chanser men jag är pessimistisk om dom skulle råka hamna i vägen för en mer kvalificerad luftvärnsresurs än den vanliga SA-7-troppen hos det motoriserade skyttekompaniet...

[millgard]

Lite skillnad både vad gäller terrängförhållande som kännedom om densamma från egen sida... eldrörsluftvärn förutsätter att du antingen har optisk sikt eller radarlåsning, något som inte finns särskilt ofta på flygplan som rör sig i 650 km/h i trädtoppshöjd. Eller under, där det är möjligt.

[J.K Nilsson]

Intressant tråd, även intressant med den andra trådens sammanställning som Lima hänvisade till. Dock förstod jag inte hur många SK 60 som verkligen modifierades till attack, spaning samt hur många som fungerade som fyrsitsiga sambadsplan. Tyckte antalet attackmodifierade verkar väldigt lågt? Har ärligt talat inte hittat så mycket litteratur som behandlar SK 60s roll som attackflygplan. De kärror med kameror som var tänkta för spaning, vilken beväpning kunde de utrustas med? Och för sambandskärrorna, hur såg beväpningen ut där?

Kommer att komma en bok om Sk60, jag tror det var i SFF's regi. Jag har i vart fall hjälpt till med lite bildmaterial till den.

Hur var för övrigt tanken när det gällde att använda SK 60 från vägbaser?

Om du menar krigsbas så fanns det några klargöringstroppar för sambandsflyg på varje bas. Därfter fanns det ett visst antal O-baser (Ordinarie baser) för LA där man hade attackammunition för dessa flygplan. Klargöring var mindre rörligt jämfört med de tyngre systemen och man stod oftast på samma klargöringsplatser över tiden där man hade rulltankar och tank/pumpaggregat att tanka med.

J.K Nilsson

[Viktor Lima]

76 stycken SK60 modifierades till B och C-version av 150 tillverkade individer. Av dessa var 30 stycken SK60C (kamera i nosen) och 46 st SK60B. Dessa flygplan kunde ta samma attacklast dvs. 12 x 13,5 sprängraket alt.6 x 14,5 pansarsprängraket alt.30 mm Akankapslar alt vissa kombinationer av dessa vapen. SK60A användes i krig i sambandsflyggrupper och var obeväpnade. Varje LA-division hade dessutom en SK60A för sambandsflygningar. Den fyrsitsiga "versionen" var som jag minns det bara en vanlig SK60 där katapultstolarna monterats ut för att istället ersättas av fyra vanliga "sittplatser". SK60 C var i krig inte tänkt att användas för dedicerade spaningsuppgifter utan främst för "egenspaning" i samband med eget LA-företag.

Angående "vägbas" så var LA-divisionerna baserade på vanliga krigsbaser i skogen precis som alla andra flygförband i krig. Utrustning och personal för att klargöra dem utan attacklast fanns på samtliga baser. Klargöring för LA-uppdrag kunde endast genomföras på vissa dedicerade baser enligt nedan för organisationen från 1984 och fram till nedläggningen (Möjligen på någon/några ytterligare norrlandsbas/sidobas - exempelvis Kallax?)

51.laflygdiv - Kiruna
52.laflygdiv - Gunnarn
161.laflygdiv - Jokkmokk
162.laflygdiv - Heden

Start och landning skedde främst från bana H eftersom en raketbeväpnad SK60 var lite "tung" och krävde en hel del bana för att komma i luften. Jag vet faktiskt inte varför man inte modifierade fler flygplan till SK60B/C-version. De skulle ju ändå kunna ha använts som sambandsflygplan om detta varit behovet. Kanske var det krigsorganisationen som satte begränsningarna dvs. antalet tillgängliga navigatörer, mekaniker och liknande? Ekonomiska skäl?

LA-systemet var inget system som beställts för attack utan ett sätt att få mer pang i invasionsförsvaret till låg kostnad och genom att nyttja flygplan och personal som i fredstid användes för utbildning. Precis som många andra komponenter i invasionsförsvaret under kalla kriget så förväntades inte systemet "vinna kriget". Det handlade istället om att göra invasionen så kostsam som möjligt för den lede fi - helst så kostsam att han inte ens vågade sig på att försöka. Som FOA-försöken (se tidigare tråd) visade så bedömdes systemet ha hyfsat överlevnadsförmåga mot ZSU-23-4/SA-9/SA-13 genom lågflygningstaktiken över djup norrländska granskog. Scenario: En fyrgrupp SK60 anfaller en fordonskolonn (lastbilar) på norrländsk landsväg som luftförsvaras av ett antal ZSU-23-4. Säg att tre av fyra flygplan hinner ta upp, lokalisera målet och avfyra sin raketlast innan luftvärnskanonvagnarna hinner fånga dem på radarn och öppna eld. Det sista flygplanet skjuts ner. Med 36 st sprängraketer i målet har du ändå ett trafikkaos som tar en stund att städa upp för Ivan. Lägg till några hemvärnsgrupper med vägladdningar och jägarförband med fordonsminor så har du efter ett tag det ganska jobbigt som C motoriserad skyttedivision Nord.

/VL

[Mane]

Av egen efarenhet, som gammal LVare på 40/48, så är var det väldigt svårt att hinna upptäcka och bekämpa en rote/fyrgrupp.
Under övning i Göteborgsområdet blev vi "anfallna" av en fyrgrupp SK60 i "våg höjd".
Vi bekämpande 1 av 4 plan och det skedde efter/under upptagning.
Målväxling skedde mot utgående företag, vilket innebad att vi blivit bekämpade....

[mrsund]

Av egen efarenhet, som gammal LVare på 40/48, så är var det väldigt svårt att hinna upptäcka och bekämpa en rote/fyrgrupp.
Under övning i Göteborgsområdet blev vi "anfallna" av en fyrgrupp SK60 i "våg höjd".
Vi bekämpande 1 av 4 plan och det skedde efter/under upptagning.
Målväxling skedde mot utgående företag, vilket innebad att vi blivit bekämpade....

Kan inte så mycket om LV, men hade ni någon radar?

[Grönis]

Jag vet faktiskt inte varför man inte modifierade fler flygplan till SK60B/C-version. De skulle ju ändå kunna ha använts som sambandsflygplan om detta varit behovet. Kanske var det krigsorganisationen som satte begränsningarna dvs. antalet tillgängliga navigatörer, mekaniker och liknande? Ekonomiska skäl?

/VL

Borde väl främst har rört sig om ekonomiska skäl och begränsad personal. Men var behovet av sambandsflygplan stort förresten? kunde inte det lösas med civilt flyg som krigsplacerats?

[Viktor Lima]

Det fanns ett behov av att snabbt kunna flytta flygförare mellan baserna, därav användningen av SK60 som sambandsflygplan. Vi hade ju faktiskt fler piloter än flygplan och för att kunna hålla igång kärrorna i så stor utsträckning som möjligt kunde det vara aktuellt att omgruppera förare utan att de "tog med sig" sin AJ 37:a motsv. Sedan kunde man också flyga runt viss nyckelpersonal som tex. tekniker, viss teknisk utrustning tex.datastavar, PLA-system (datorer).

F5, F13, F18 och F21 satte upp var sin sambandsflyggrupp om 4-6 SK60 A. Dessutom satte F5 upp en sambandsflygdivision med 12 SK60A. Utöver detta sattes fem spaningsflyggrupper upp med Sk60A (51-55.spaningsflyggruppen) med 6 SK60A vardera. Det var ögonspaning som gällde och uppgifter som kunde lösas var övervakning av eget land och kustområde, väderflygningar samt deltagande i sjö-och flygräddning. Inget optimalt system för det stora fosterländska kriget, men i ett beredskapsläge kunde Sk60 fungera väl för att exempelvis identifiera fartyg.

/VL

[Bjernevik]

Jag vet faktiskt inte varför man inte modifierade fler flygplan till SK60B/C-version. De skulle ju ändå kunna ha använts som sambandsflygplan om detta varit behovet. Kanske var det krigsorganisationen som satte begränsningarna dvs. antalet tillgängliga navigatörer, mekaniker och liknande? Ekonomiska skäl?

Utöver detta sattes fem spaningsflyggrupper upp med Sk60A (51-55.spaningsflyggruppen) med 6 SK60A vardera. Det var ögonspaning som gällde och uppgifter som kunde lösas var övervakning av eget land och kustområde, väderflygningar samt deltagande i sjö-och flygräddning.

Detta talar väl för att det var ekonomin som gjorde att man inte modifierade fler SK60A till SK60C? Uppenbarligen fanns det piloter och tekniker för att sätta upp dessa spaningsgrupper, de hade knappast blivit sämre om de haft kameror i nosen.

[Grönis]

En annan fundering är ju varför man ej planerade för någon grundbeväpning alls från början. Hade väl förmodligen blivit både bättre och billigare.

[Viktor Lima]

Visst - det gick dock åt särskilda klargöringsförband/viss utrustning för lätt attack. Sambands-och spaningskärrorna kunde klargöras på vilken bas som helst med ordinarie resurser. Men jag lutar också åt ekonomiska skäl.....annars hade nog 10 LA-divisioner med 15 fpl i varje suttit fint åtminstone på pappret i krigsplaneringen

/VL

[FNP]

Det fanns ett behov av att snabbt kunna flytta flygförare mellan baserna, därav användningen av SK60 som sambandsflygplan. Vi hade ju faktiskt fler piloter än flygplan och för att kunna hålla igång kärrorna i så stor utsträckning som möjligt kunde det vara aktuellt att omgruppera förare utan att de "tog med sig" sin AJ 37:a motsv. Sedan kunde man också flyga runt viss nyckelpersonal som tex. tekniker, viss teknisk utrustning tex.datastavar, PLA-system (datorer).

F5, F13, F18 och F21 satte upp var sin sambandsflyggrupp om 4-6 SK60 A. Dessutom satte F5 upp en sambandsflygdivision med 12 SK60A. Utöver detta sattes fem spaningsflyggrupper upp med Sk60A (51-55.spaningsflyggruppen) med 6 SK60A vardera. Det var ögonspaning som gällde och uppgifter som kunde lösas var övervakning av eget land och kustområde, väderflygningar samt deltagande i sjö-och flygräddning. Inget optimalt system för det stora fosterländska kriget, men i ett beredskapsläge kunde Sk60 fungera väl för att exempelvis identifiera fartyg.

/VL

Det var framför allt Marinen som såg ett starkt behov av optisk luftburen spaning som komplement till radar- och signalspaning. Spaningsobjekten var naturligtvis i första hand ubåtar, framför allt periskop och snorkelhuvuden vilka var svår att urskilja på radar. Tidigare (1950-60-tal) hade den spaningsuppgiften (okvalificerad) lösts av spaningsflyggrupper med SK 16 (arvtagare till 40-taletsT2, S 5,, S12, S 17). Först på 80-talet fick även Marinen direkt kontroll över flygplan för spaning i form av SH89 samt flyg ur KBV. Okvalificerade luftburna spaningsresurser kunde ha mycket god effekt ut mot havet, även om flygplanet befann sig in över land eller i kustzonen (dvs mindre exponerad mot fientlig insats). Ursprungligen hade förslaget varit att lösa uppgiften med ballonger (1900-talets början!)

Arméförbandens behov av flyg (inte minst för artilleriobservation) löstes av arméflyget initialt med fpl (S 14 , Piper Cub) senare kompletterat av hkp (Hkp 5). om jag minns rätt....

[FNP]

En annan fundering är ju varför man ej planerade för någon grundbeväpning alls från början. Hade väl förmodligen blivit både bättre och billigare.

Det kanske man faktiskt planerade för, men, om en samtidig beställning av vapenutrustning lagts, så kanske det skulle blivit färre flygplan!
Bättre att först skaffa maximalt med flygplan, så löser sig beväpningsfrågan senare.
Den metoden har tillämpats både senare och tidigare av alla försvarsgrenar...

[FNP]

Jag vet faktiskt inte varför man inte modifierade fler flygplan till SK60B/C-version. De skulle ju ändå kunna ha använts som sambandsflygplan om detta varit behovet. Kanske var det krigsorganisationen som satte begränsningarna dvs. antalet tillgängliga navigatörer, mekaniker och liknande? Ekonomiska skäl?


/VL

På 50 och 60-talet var FV stort, hade stor utbildningsorganisation och stor genomströmning av flygförare.

Var det inte så också att SK 60 beställdes när flygvapnet planerade för 800 fpl 37, dvs för en fortsatt mycket stor utbildningsorganisation (stor genomströmning)?

Det torde under 70-talet ha uppstått ett visst överskott av "halvgamla" (25-35 åriga) flygförare i reserven. En del kunde kanske fortfarande flyga J35, men de andra? SAS och Linjeflygs maskiner kunde spakas av 35++. En SK 60 ställde mindre krav än en 35:a eller 37:a.

Gångtid på fplindividerna måste ju också räknas med i ekvationen. De fpl som räknas för krigsorganisationens behov får ju inte "flygas slut" av kadetter och vice versa?

Den lätta attacken började väl också avvecklas när "överskottet" av "halvgamla" flygförare i reserven tog slut och dessutom gångttiden på ett antal Sk 60 började bli högt.