Stridsteknik vid (norrlands-)jägarförband.

[Vysotskij]

Moderator får bestämma om denna stridstekniska eller taktiska fråga hör hemma här, men jag undrar hur jägar- och norrlandsjägarförbanden använde pansarvärnsrobot under 80- och 90-tal.

Det beror såklart på om man har två eller nio system per skvadron, liksom på hur man förflyttar sig. Men det vore intressant att veta med vilken intensitet man tänkte föra strid mot fientliga pansarskyttefordon och stridsvagnar.

Kan någon jämföra med infanteriets och pansartruppernas pvrbförband vore det spännande också.

[Erik Ljungberg]

På samma sätt som med grg, genom eldöverfall. Fördelen var att man slapp ligga nära. Stridsavståndet kunde förlängas.

[Vysotskij]

Tack. Innebar det också att man i större grad strävade efter att bekämpa pansarfordon snarare än funktionsfordon och mjuka fordon?

Och strävade inte även brigadernas pvrbförband efter eldöverfallsliknande strid?

[Erik Ljungberg]

Tack. Innebar det också att man i större grad strävade efter att bekämpa pansarfordon snarare än funktionsfordon och mjuka fordon?

Och strävade inte även brigadernas pvrbförband efter eldöverfallsliknande strid?

Målvalet vet jag inget om men borde i praktiken inte vara någon större skillnad. Grg användes tidigare för att kunna bekämpa skyddade fordon. Sen var många funktionsfordon, ledning och art bla, skyddade.

Det jag hörde, för länge sedan, var att pvrb till j-förband gjorde att man kunde välja längre stridsavstånd för eldöverfall, över km istället för ett par hundra meter. Alltså lättare att smita undan. Gick självklart fortfarande att välja korta avstånd om det passade bätte.

[Camarilo]

Jägar-pv med rb56 åkte snöskoter på vintern och hade tillgång till 4-hjulingar på barmark. Nu pratar jag k4 och andra delen av 90-tal. Man kunde skjuta roboten både avsuttet och från släp på skoter/4-hjuling, man var alltså extremt mobila. Om nj hade sprängt en väg så kunde man placera ut rb56, psg90, grg + grk och därigenom göra det svårt för fienden att få fram sina fältarbetare för att laga vägen, utan att riskera så stora egna förluster. När vägen var lagad så hade en annan nj-grupp redan sprängt ett nytt hål i vägen några km längre ner och då gjorder man om samma sak där.

[Vysotskij]

Tack så mycket. Intressant för en MÖP vars korta krigsplacering i jkomp tyvärr aldrig ledde till repövning.

Tre frågor:
1. Skedde Camarilos beskrivna förfarande redan när fi stridande förband kom rullande, eller var det jägarstrid mot underhållsvägar?
2. Vad är poängen att släpa med sig pvrb om man ändå måste fram på några hundra meters avstånd med grg? Eller pratar vi eldöverfall från flera håll, och hur synkade man det?
3. Camarilos beskrivning verkar mer tillämplig på norrlandsjägeriet än livhusarerna. Någon slutvärnare som kan beskriva eventuella skillnader?

[Erik Ljungberg]

Tack så mycket. Intressant för en MÖP vars korta krigsplacering i jkomp tyvärr aldrig ledde till repövning.

Tre frågor:
2. Vad är poängen att släpa med sig pvrb om man ändå måste fram på några hundra meters avstånd med grg? Eller pratar vi eldöverfall från flera håll, och hur synkade man det?

Snarare att du väljer stridsavstånd beroende på mål och terräng. Har du möjlighet lägger du dig 1500 m bort och använder bara pvrb för att plocka bort något viktigt fordon. Då skiter du i grg och ak, eventuell lite grk för att hjälpa till.

Funkar inte, pga terräng eller uppgift, det lägger du dig närmare och använder grg, ksp och ak.

Pvrb på j-förband skapade en ny möjlighet. Som inte fanns innan.

Ett stridstekniskt problem var att ett pansarskyttefordon kunde röra sig med över 10 km/h i terrängen. Alltå tar det minder än 30 sekunder för det att ta sig från väg till en eldställning 500 meter bort. Då blir det snabbt väldigt spännade för jägartroppen. Fanns mycket att vinna på att utöka stridsavståndet.

[Der Löwe]

Man ska ju inte bara se strid på djupet som enskilda troppars eldöverfall. Den effekte de kan framtvinga genom att motståndaren tvingas avdela eskort för tex underhållsförband ger en effekt som vida överstiger de fåtaliga pansarfordon som jägarförbanden bekämpar. Ex, en insatt division behövde 200lastbilslaster Uh per dygn, dela upp dessa i tio konvojer med en pskplut med tre pskfordon per konvoj lika med 30 pansarskyttefordon för eskort i divisionen bakre område. Där har vi en mekbataljon som inte kan användas vid "fronten". Om dessa pansarfordon kan bekämpas av pvrb kanske motståndaren tvingas utöka eskorten med någon ytterligare resurs för att eskorten inte skall reduceras obehindrat. Lägg till de ingenjörsförband som måste hållas bakom fronten och skytteförband som skyddar dem när de måste laga vägen igen och igen. Lite cyniskt fick vi på IBB 66 höra att ett motståndsområde krävde en insatts av tio artelleribataljoner. Den amunition som skulle levereras gav upphov till stora fordonsrörelser som gav jägarfärband bra måltavlor. System av samverkande system som strävar efter kumulativa effekter för att skapa gynsamma förutsättningar för avvärjning och motanfall. Jag vet för lite om hur striden mot ett brohuvud skulle föras och vilken uppgift "raggarbataljonerna" skulle ha i den striden. Benämningen raggarbataljon var en skämtsam beteckning som jag fått förklarat av deras rikliga tilldelning av "bilar" dvs terängbil 11 och 13.

[Vysotskij]

Tack igen.

Jag tolkar den samlade klokskapen som att åtminstone K 4 och I 22 förband använde pvrb för att effektivisera den klassiska hederliga fegstriden mot fi funktionsfordon och underhåll i syfte att binda eskortförband och strama åt hans flaskhalsar, snarare än att introducera någon svamptaktik (à la WWIII-skildringarna) mot stormaktens stridsvagnsförband.

Är fortfarande nyfiken på jbat, dock.

[MD650]

Tråden delad från jförbands krigsuppgifter.

[MD650]

Ett tag diskuterades det att jägarförband, som uppträdde självständigt, skulle få order om vilka mål som skulle nedkämpas.
Detta i syfte att nedkämpa ett visst system t.ex. broläggare, drivmbilar etc. och på så sätt erhålla "systemkollaps".

[Der Löwe]

Lasbilar med tippfunktion fick jag höra var ett bra mål. De behövdes för att lasta av grus i samband med vägbankssprängningar och fanns i relativt begränsad omfattning. När det gäller själva ingenjörsfordonen så var de ju feta mål, men ofta ordentligt skyddade. För strid på djupet ska vi inte glömma "kvarlämnade" infanteriförband, inte så djupt som, lika bra utrustade eller med lika stor uthållighet som jägarförbanden, men troligtvis minst lika många.

[MD650]

Lastbilar med tippfunktion fick jag höra var ett bra mål.

Ja, det är ju exempel på ett system som kan vara en kritisk sårbarhet.

[Rickard]

För strid på djupet ska vi inte glömma "kvarlämnade" infanteriförband, inte så djupt som, lika bra utrustade eller med lika stor uthållighet som jägarförbanden, men troligtvis minst lika många.

Med kvarlämnade, menas infanteriförband som mer eller mindre av misstag skiljts från högre förband och sedan övergår till Fria Kriget?

[Der Löwe]

Det kan vara medvetet lämnade förband, inte så vanligt, eller förband som "blivit kvar" vid fördröjningsstrid, mer troligt. Det hände ju i fredstid att plutoner orienterade fel, fordon havererade så det blev skidmarch i stället för tolkning eller bandvagnsmarch. "B styrkan" kunde ibland bryta igenom på vägen medans de "de blå" harvade i skogen. En relativt trolig bild är ju att det vid strid skulle vara ännu mer kaos och friktioner så stridsfältet fragmenterats ännu mer. Enskilda plutonchefer och gruppchefer skulle då veta vilka fordonstyper eller system som man försöker bekämpa i första hand för att påverka motståndaren kritiska sårbarheter, Lastbil med tipp kan vara ett sånt masssystem som är troligt att man får i sina sikten bakom den hårda täten. Sen tror jag att jägarförbanden hade bättre resurser för att inhämta kunskaper om var man kan hitta mer exklusiva system än lastbilar med tipp.