Telegrafi

[Stellan Bojerud]

När dog telegrafin ut i armén?

Sommaren 1961 började jag lära mig Ra 620. Som sergeant i Boden 1964-65 gällde min älskade Ra 600. Sedan fick jag som infanterist leva med Ra 200. 1978 var vi utanför Tierp. Som kapten och stf batch satte jag telegrafnyckeln igång. Vår bilförare överraskade oss genom att vara telegrafist - och som sådan långt bättre än jag. Han tog över. Slutgenomgången blev hedersam för oss. 1.bat/IB 38 hade som enda enhet haft sina tre Ra 200 i etern dygnet runt under hela övningen.

Bataljonsnivån krävde 60-takt. Själv höll jag 40-takt. Men mina "repgubbar 30+" kom alla över 100-takt. Det var så enkelt. Bara visa seriöst intresse över deras framsteg.

Men när slopades telegrafin?

[MD650]

Har svagt för mig att bl.a. jägarförbanden hade kvar telegrafister en bit in på 90-talet. Och då var det med ra 195.

[Sarvi]

Pratade så sent som igår med en fd telegrafist som gjorde sin värnplikt 94-95 på K 4.

[Donkeyman]

Sjöfarten var väl den sista näringsgren som hade professionella telegrafister i stor skala. Avvecklingen av telegrafin följde denna skala:

- 1/2 1995 Alla fartyg byggda efter detta datum måste vara försedda med GMDSS
- 1/2 1999 Alla fartyg oavsett byggdatum måste ha GMDSS
- 31/12 2002 De sista kustradiostationer som ännu har telegrafiservice stänger denna

GMDSS är en förkortning för "Global Maritime Distress and Safety System". Detta är ett satelitbaserat kommunikationssystem för sjöfart som kan betjänas av skeppare och styrmän som har RadioCertifikat vilket är en del av utbildningen numera.

På slutet av telegrafisternas era så var dessa mer att se som fartygssekreterare. De gjorde en mängd administrativt arbete som inte alls hade med kommunikationen att göra. Samtidigt finns det telegrafister eller som de kallas "gnistar" kvar på en del större passagerarbåtar. De ägnar sig dock inte åt telegrafi utan kan mer ses som en form av "sambandsofficerare". De tar i huvudsak sig av passagerarnas behov och har hand om skötseln av fartygets all kommunikationsutrustning.

[Stellan Bojerud]

Tackar, Donkeyman. Mycket intressant!

[Ornellaia]

Gjorde lumpen på I4 Linköping utbildningsåret 93/94 och vi hade telegrafister. Undrar dock om de kom upp i 60-takt? Min far som är ett stort fan av amatörradio kommer upp i runda 100-takt men då är han makalöst koncentrerad och befinner sig i en lugn miljö långt ifrån den stressiga miljön man verkar i, i ex en bat-stab med dart-kviller, allmänt stoj och halvskrikande eldsignaleringar...

[Stellan Bojerud]

Kraven var: Bataljon 60-takt, Brigad 80-takt, Fördelning 100-takt, FRA 150-takt. Vid FRA/Mil hade vi telegrafister, som klarade 200-takt. Det går så fort att tgf inte hinner skriva för hand, utan måste vara en hejare på skrivmaskin.

[Tuchatjevskij]

Åtminstone i början av 90-talet användes telegrafi inom infanteriets skyttebataljonsstab för samband med brigstaben på "Brigstri Kv"-nätet och för samband med skjutande haubitsbataljoner på deras kv-nät. Endast några få på bataljonsstabsplutonen var utbildade telegrafister. Tror det var två st samt några i reserv. Telegrafi sågs som ett reservförfarande i telestörd miljö och dog nog kanske ut med införandet av ra 180-systemet senare?

[Donkeyman]

När man börjar berätta om vilken takt som telegrafister höll minns jag inte vad som var kravet för att bli godkänd som "gnist" på Sjöbefälsskolan. Men det var ganska mycket minns jag. Själv gick jag ut den så kallade "sjöingenjören" (=maskinchef) våren 1975 och då var det fortfarande gnistklasser på alla skolorna. Och ombord i alla utrikesfartyg fanns det en "gnist". I en annars mansdominerad skola var självfallet "gnistklassen" med en majoritet av tjejer särdeles populär och attraktiv. Många Chiefar och Kaptener förde också hem en "gnista" som hustru.

Det som imponerade mest på mig var när gnisten kunde sitta uppe i radiohytten och kallprata samtidigt som han/hon hade trafik. Alltså satt och drev "small talk" samtidigt som man satt med pennan och skrev ned det man lyssnade alternativt sände. De mer drivna hade telegrafnycklar som var byggda på helt annat sätt än de traditionella. Det var en nyckel som fördes åt sidorna. Med väldigt kort slaglängd. Åt ena hållet blev det kort signal, åt det andra lång. Och de som körde med sådana kom upp i otroliga hastigheter.

[Sarvi]

De sista radiomodellen inom armén som enbart hade telegrafnyckel var väl ra 190. Efterföljaren ra 195 hade primärt telefoni och DART men telegrafi som reservförfarande. Båda modellerna var KV-stationer avsedda för jägar- och spaningsförband.

[Stellan Bojerud]

De mer drivna hade telegrafnycklar som var byggda på helt annat sätt än de traditionella. Det var en nyckel som fördes åt sidorna. Med väldigt kort slaglängd. Åt ena hållet blev det kort signal, åt det andra lång. Och de som körde med sådana kom upp i otroliga hastigheter.

De telegrafinycklarna kallades elbuggar eller helt enkelt buggar.

[Psilander]

Jag tillhörde marinens sista riktiga telegrafikull 1999-2000. 2001 tror jag man utbildade de absolut sista för tex HMS Carlskronas långresa. Tyvärr var det mycket annan utbildning som krävde tid och vår utbildningstatus var sådär. Det tog som sagt generellt bort i marinen under 2000.

[Rickard]

När jag gjorde vpl 96 till 97 fanns telegrafister på Stabs/grk-kompaniets ledningspluton. Jag minns dock att det var en smula synd om dem då det väldigt sällan telegraferades något.

[Tuchatjevskij]

Nu minns jag att det åtminstone fram till i början av 90-talet fanns två Ra 195 på en brig. skbat. Den ena användes för tal eller telegrafi på Brigstrinätet och den andra på Brigeldledningsnätet avsedd för understöd av haubitsbataljoner där eldledningen vidarebefordrades/överropades i skbatstaben av esignalisterna.

[Tobberado]

När dog telegrafin ut i armén?

Sommaren 1961 började jag lära mig Ra 620. Som sergeant i Boden 1964-65 gällde min älskade Ra 600. Sedan fick jag som infanterist leva med Ra 200. 1978 var vi utanför Tierp. Som kapten och stf batch satte jag telegrafnyckeln igång. Vår bilförare överraskade oss genom att vara telegrafist - och som sådan långt bättre än jag. Han tog över. Slutgenomgången blev hedersam för oss. 1.bat/IB 38 hade som enda enhet haft sina tre Ra 200 i etern dygnet runt under hela övningen.

Bataljonsnivån krävde 60-takt. Själv höll jag 40-takt. Men mina "repgubbar 30+" kom alla över 100-takt. Det var så enkelt. Bara visa seriöst intresse över deras framsteg.

Men när slopades telegrafin?

Måste ställa en Udda fråga när du nämner Ra600. Fanns det någon möjlighet att koppla in en Ra600/Ra610 till en Fastanläggning typ A1 Stabplats (GPL) eller motsvarande Fast stabsplats som man senare gjorde med Ra620 och Ra630. ( Frågan kanske är lite luddig , Då Stab-Stab Radio systemet höll på byggas ut under 50-60talet.

MVH Tobias W.