Försvar mot invasionsflotta under kalla kriget

[FNP]

ytterligare ett helt (OBS! ) fiktivt räkneexempel
Totalt finns ca 300 Rb 04 i ladorna
Tillgänglighet vid utlämning: 0,8 0,8 x 300 = 240 Rb 04
Totalt finns 83 AJ och 27 SH 37 i hangarerna = 110 Fpl
Tillgänglighet 0,7 0,7 x 110 = 77 Fpl
Totalt finns 5,5 x 16 utbildade och krigsplacerade AJ flygförare = 104 st
Tillgänglighet 0,9 0,9 x 104 = 94 st

Våg 1
5,5 Adiv x 8 fpl = 52 Fpl
52 x 2 Rb 04 = 104 Rb 04
4 Fpl avbryter av olika skäl före insats
48 x 2 Rb 04 = 96 Rb 04
Tillförlitlighet vid avfyring 0,9 0,9 x 96 = 86 Rb 04 Lämnar flygplanen korrekt
Tillförlitlighet i flygbanan 0,9 0,9 x 86 = 77 Rb 04 Flyger vidare
Tillförlitlighet i målsökarfunktion 0,9 0,9 x 77 = 69 Rb 04 Låser på mål
Vilseledning av Rb med rems 0,2 0,2 x 69 = 13 69 - 13 = 56 Rb 04 Fortsätter mot mål
Insats med Lv 0,1 x 56 = 5 56 - 5 = 51 Rb 04 Fortsätter mot mål
Sannolikhet att flera Rb går mot samma mål 0,3 0,3 x 51 = 15 Rb mot samma mål 51 - 15 = 36 träffade enheter
Tillförlitlighet i verkansdel 0,9 0,9 x 51 = 45 Rb detonerar
45/36 = 1,25 Rb per enhet

Målkakans storlek
Fjärrskydd: 30 enheter
Närskydd: 30 enheter
Minsvepare: 40 enheter
Trängfartyg: 20 enheter
Landstigningsbåtar: 20 enheter
Landstigningsfartyg 20 enheter
Lastfartyg: 20 enheter
Skenmål: 70 enheter
Summa: 250 enheter

Skyddande enheter: 190
Skyddade enheter: 60
60/190 = 0,3

0,3 x 36 = 11 (varav 3 landstigningsbåtar,4 landstigningsfartyg, 4 lastfartyg)
Sannolikhet för sänkning av 1,25 rb träff:
Landstigningsbåt 1;0 = 3 Landstigningsbåtar
Landstigningsfartyg 0,5 = 2 Landstigningsfartyg
Lastfartyg 0,7 = 3 Lastfartyg

Totaltförluster vid ev stridskontakt och under återflygning 0,1 0,1 x 48 = 5 fpl
Skadade fpl 0,1 0,1 x 43 = 4 fpl

Omedelbart tillgängliga fpl för våg 2
39 Fpl ur våg 1 + 0,7 x 33 = 23 = 62 Tillgängliga AJ/SH 37
Omedelbart tillgängliga flygförare för våg 2
39 x 0,9 = 35 ur våg 1 + 46 = 81 tillgängliga
Omedelbart tillgängliga Rb 04 för våg 2 144 st

o.s.v.

I detta exempel finns alltså möjlighet till 3 vågor under samma dag vilka i bästa fall sänker 50 % av transportomgången detta vore naturligtvis oacceptabelt för anfallaren varför denne naturligtvis kommer försöka påverka i ekvationen ingående storheter maximalt.

[Rickard]

Gällande olika uppskattningar om invasionsflottans storlek: hade det funnits tillräckliga resurser för eskort i den ordinarie östersjöflottan för detta eller hade fienden behövt tillföra stridsfartyg från andra områden för detta?

Samt gällande fartygen som transporterar trupp: talar vi då om främst infanteriförband, eller skulle dessa även kunna bära tyngre stridsvagnsförband? Om förbanden kom så långt som till hamn borde det varit relativt lätt att "storma stranden", men skulle en eller två svenska pansarbrigader finnas någorlunda stridsberedda i närområdet borde det krävts ganska omfattande fientliga styrkor för att sedan kunna hålla sitt brohuvud?

[FNP]

Gällande olika uppskattningar om invasionsflottans storlek: hade det funnits tillräckliga resurser för eskort i den ordinarie östersjöflottan för detta eller hade fienden behövt tillföra stridsfartyg från andra områden för detta?

Ja, någon tillförsel behövdes ej

[Rickard]

Ja, någon tillförsel behövdes ej

Intressant. Men det måste ändå finnas en ändlig mängd eskortfartyg tillgängliga, i den bemärkelsen att om E1 "endast" skulle lyckas sänka en betydande del av dessa yttre fartyg och mindre av trupptransporten, så gissar jag på att efter första vågen har landsatts så måste fartygen återvända för att hämta över mer trupp och inte minst förnödenheter, ammunition och drivmedel?

Det borde kunna vara väldigt riskabelt även för en andra våg (och nästkommande osv) med färre eskortfartyg tillgängliga - så länge det finns överlevande svensk attack samt flotta och ubåtar?

[Erik Ljungberg]

Långsamt börjar en idéerna till det svenska invasionsförsvaret klargöras här.

Ett överskeppningföretag med E1 i full frihet skulle vara extremt riskfyllt. Eventuellt skulle man komma iland skadad, men påfyllning och undehåll kunde bli jobbigt.

Alltså måste E1 med tillbehör nedkämpas innan, dvs förbekämpning. Detta tar tid. Under tiden hinner arméen och KA komma på plats, gräva ner sig, få ordning på prylarna, farleder mineras, hamnförstöring förberedas mm. KA kommer behöva förbekämpas vilket ger förvarning om var en invasion kan ske. Arméen kan omgruppera.

Plötsligt finns det en massa nedgrävda lfförband i varenda vägkorsning och strandsnutt. Bakom står PB utspritt med förberedd kraftsamlingsvägar, fulltankade och arga. Tillför sen ytattack och ubåtar och läget blir inte mindre kul.

Har den röda oändligt med tid och resurser så går det för eller senare. Bara att nöta på, till sist brister det. Men det var aldrig målsättningen.

/Erik

[Blixten]

Och då infinner sig frågan om hur fiende röd skulle slå ut den svenska attacken?

Det man alltid hört är att det sovjetiska jaktflyget var ganska värdelöst utan radarledning. Hur skulle det fungera så långt hemifrån som på andra sidan östersjön?

Skulle de ledas av AWACS- och Aegis-motsvarigheter eller skulle svenskarna få en chans att "göra kaos" med ryska attackplan och deras eskort?

[Hans]

AWACS

Före mitten av åttiotalet, nej. http://www.spyflight.co.uk/mainstay.htm

När de kom var det många i svenska flygvapnet som klurade på hur man skulle komma åt att skjuta ner dem.

MVH

Hans

[Erik Ljungberg]

Och då infinner sig frågan om hur fiende röd skulle slå ut den svenska attacken?

Det man alltid hört är att det sovjetiska jaktflyget var ganska värdelöst utan radarledning. Hur skulle det fungera så långt hemifrån som på andra sidan östersjön?

Skulle de ledas av AWACS- och Aegis-motsvarigheter eller skulle svenskarna få en chans att "göra kaos" med ryska attackplan och deras eskort?

Ett våguppträdande, dvs allt in över Sverige samtidigt med planerade mål och områden brukar vara den metoden man använder. Sen upprepa gång på gång.

[Sarvi]

Och då infinner sig frågan om hur fiende röd skulle slå ut den svenska attacken?

Är man en osportlig Stormakt Röd kan man ju alltid använda sig av ballistiska medeldistansrobotar, ett vapen som Sverige hade noll och intet försvar mot. Försvaret torde också ha haft en högst begränsad förmåga att ge en användbar förvarning inför ett sådant angrepp.

De flesta ballistiska robotar var visserligen kärnvapenladdade och beroende på vilken tidpunkt vi pratat om så var måhända Sovjetunionen mer eller mindre villig att först kliva över kärnvapentröskeln, men under senare delen av kalla kriget fanns även konventionella stridsspetsar eller rentav substridsdelar, samtidigt som precisionen ökade såpass att de blev användbara även med konventionell laddning. Ett överraskande och framgångsrikt angrepp med ballistiska robotar mot E1:s fredsgruppering på flottiljerna F6 Karlsborg, F7 Såtenäs, F 15 Söderhamn och (fram till 1975) F17 Kallinge skulle innebära att en stor del av flygvapnets tunga attackförmåga utplånades i ett slag. Samtliga dessa saknade dessutom berghangarer.

Nackdelen med ballistiska robotar är naturligtvis att ett avlossade av sådana skulle göra storebror USA ytterst nervöst och börja fingra på Stora Röda Knappen innan det var tydligt vilken adress som robotarna hade. NATO var helt klart oroliga för att ett angrepp på dem skulle inledas med en massiv salva av kort- och medeldistansrobotar mot mål i Västeuropa.

Eller är jag tråkig nu?

[Rickard]

Och då infinner sig frågan om hur fiende röd skulle slå ut den svenska attacken?

En annan variant skulle kanske kunna vara att slå direkt mot flygförarna omedelbart innan krigsstart. I den gamla historien med de mystiska polska tavelförsäljarna har det väl aldrig blivit riktigt klarlagt vad som egentligen var sant?

[MD650]

Har en minnesbild från nån gång under mina tidiga levnadsår (70-tal) från en tv-dokumentär och Sovjets kärnvapen avsedda för Norden.
En tydlig minnesbild jag har är en kärnvapensilo som var maskerad som timmertrave (flyttbar).
Jag kommer ihåg att en sovjetisk militär uttalade sig att de hade förmåga avseende kärnvapen att bekämpa en större svensk stad som t.ex. Boden (Sic!).

[Hans]

I den gamla historien med de mystiska polska tavelförsäljarna har det väl aldrig blivit riktigt klarlagt vad som egentligen var sant?

Den är sann.

Jag hade en far i flygvapnet och av någon lustig anledning ville det bara säljas tavlor till ett av husen i villakvarteret där vi bodde. Vi pratar mellan 1975 och 1980.

MVH

Hans

[Fredrik Andersson]

I den gamla historien med de mystiska polska tavelförsäljarna har det väl aldrig blivit riktigt klarlagt vad som egentligen var sant?

Den är sann.

Jag hade en far i flygvapnet och av någon lustig anledning ville det bara säljas tavlor till ett av husen i villakvarteret där vi bodde. Vi pratar mellan 1975 och 1980.

MVH

Hans

Bekräftar liknande, självupplevda incidenter!

[Rickard]

Bekräftar liknande, självupplevda incidenter!

Berätta gärna vad det handlade om, det är väldigt intressant om det finns förstahandsinformation om detta.

[Viktor Lima]

Min absoluta och fasta uppfattning är att myten om polska tavelförsäljare som kartlägger piloter i syfte att döda dessa i händelse av krig är just en myt. Min uppfattning bygger på ett otal "intervjuer" med kollegor i flygvapnet, information från diverse öppna källor, kontakter med polska/ryska samt före detta östtyska officerare samt sunt förnuft.

Jag upplever att trots sunda motargument det är oerhört svårt att avliva myten - det är ju svårt att bevisa att något som inte existerat inte har existerat Så här i efterhand skulle ingen bli gladare än jag ifall det dök upp spännande information som bekräftade att de tusentals polska studenterna som fanns i Sverige under 1980-talet var en del av en gigantisk underrättelseorganisation med uppgift att på ett mycket ineffektivt sätt samla in uppgifter om huruvida en svensk flygvapenofficer verkligen var hemma i sitt hem en lördagsmorgon 1983.

Jag känner dock att detta ligger lite utanför trådens ämne och startar därför en ny tråd där jag kommer presentera min uppfattning i frågan - debatt, motargument och bevis uppskattas kraftfullt!

/VL