Basbataljonernas tillgång på (jakt-)Robotar

[bobben]

Tar mig friheten att skapa en ny tråd.

I en tidigare tråd på detta forum konstateras att flygvapnets tillgång på Start/landningsmöjligheter genom sk. Basbataljoner under 70- och 80-talen var god. Ett 40-tal basbataljoner som var och ett skötte, vad jag förstår, antal start/landningsbanor samt även sk. Sidobaser. Med Sidobas uppfattar jag, som gammal infanterist, ett mindre men fullgott "fält" där jakt och attackflyg kunde gå ner/upp och få en fyll tank, am-påfyllnad, kaffe med äggmacka och nya order.
Jag förstår också att vid (i princip samtliga) dessa fält lagrades redan i fredstid vissa nödvändigheter som t.ex. jetbränsle.
Men vissa nödvändigheter var ju bristvara redan innan kriget.

Så nu till min undran:
Hur hade man hanterat logistiken för sådana, för förmågan att verka i strid, grundläggande saker som jaktrobotar?
De var (svin-)dyra i inköp, var en bristvara avseende antal redan i fred, hade elektronik som var känslig för lagring och åldrande och som förmodligen krävde regelbundet (kanske till-o-med ständigt) underhåll av specialister (jämför med datorer), hade förmodligen ett "motor-maskineri" som var minst lika känsligt som elektroniken?
Å om Robotarna var i Arboga när jakten var på Heden och Mig-en flög över Kalix älv spelade den stora mängen start/ladningsmöjligheter ingen avgörande roll för krigslyckan, kan jag tänka.
(Se t.ex. SOU 2002:108 sid 614: citat "Utbyggnaden av krigsorganisationens flygbassystem
förbättrade uthålligheten. Denna påverkades dock negativt genom att antalet anskaffade jaktrobotar var otillräckligt.")

Hur var logistiken för reservdelar till flygplanen organiserad/löst?


Någon på forumet som kan och vill berätta?

[Bjernevik]

Beträffande ammunition så fanns det amförråd på alla baser. Beroende på vilken typ av bas det var så fanns det lite olika saker i dessa förråd, men på en O-bas (ordinarie bas) jakt så skulle det finnas sex divisionsföretag med rb 24. Ett divisionsföretag var 16 robotar, så det ger att det skulle finnas strax under 100 robotar. Denna siffra gäller för bas 60 och innan modernare robotar som rb 71 infördes, så hur det blev då vet jag inte.

Så svaret på din fråga är att jaktrobotarna låg redan i fredstid ute i amförråden på flygbaserna där de skulle användas.

Beträffande reservdelsfrågan så beror det nog på vilken typ av reservdelar som avses. Vissa utbytesenheter torde ha funnits centralt i Arboga. Anskaffningen av transportflygplan som Tp 84 föranleddes i första hand av Flygvapnets behov att kunna flytta personal och materiel mellan egna baser så det ger väl en fingervisning om hur det var tänkt att fungera...

Sidobas var ett begrepp som tillkom i samband med bas 90. Det var ofta en bas 60-bas som inte byggdes ut till bas 90-standard utan blev underordnad en närliggade bas 90-bas. Den saknade sådana saker som kortbanor och spridda flygplanplatser och bemannades med ett sidobaskompani ur huvudbasens basbataljon.

[J.K Nilsson]

UE kunde repareas på verkstadskompanier som var krigsplacerad ute i skogen, ett mindre förråd låg i Arboga men det fanns resurser att reparera och överse dessa i fält. När flygvapnet gått över till krigsorganisationen så minskade man kraftigt på översyner och reparationer i Arboga och mycket lades över på kompanier och till och med på serviceplutonerna. I fred skickar man det mesta till Arboga numer av rationella skäl men det innebär inte att vi gör det om det blir krig.

J.K Nilsson