Lampros arméfrågor

Diskussioner kring svenska förband, krigsförband, numera nedlagda liksom de fortfarande aktiva, krigsplanläggning samt anläggningar under perioden från försvarsbeslutet 1925 till idag. Värd: MD650
Skriv svar
Användarvisningsbild
Rickard
Medlem
Inlägg: 1787
Blev medlem: 24 mars 2002, 13:58
Ort: Stockholm

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av Rickard » 7 oktober 2009, 23:53

Hans skrev:Intressant var att sprängmatriel fanns så långt ner i organisationen som på skytteplutonen och även den vanlige skyttesoldaten hade grunderna i sprängtjänst - i många länder sköts sådant bara av pionjärer och ingenjörstrupper.
Har (hade) vi någon särskild tanke med detta, alltså att ha så spridd sprängkompetens? Vad skulle en skyttepluton normalt spränga?

Gällande en potentiellt strategisk sak som en bro, var låg beslutsnivån för att demolera en sådan?

Användarvisningsbild
MD650
Redaktör emeritus
Inlägg: 16318
Blev medlem: 27 mars 2002, 13:40
Ort: Det egentliga Sverige

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av MD650 » 8 oktober 2009, 00:07

Rickard skrev:

Har (hade) vi någon särskild tanke med detta, alltså att ha så spridd sprängkompetens? Vad skulle en skyttepluton normalt spränga?
T.ex. spränga trummor i samband med fördröjningsstrid.
:)

Användarvisningsbild
lampros
Medlem
Inlägg: 1836
Blev medlem: 2 april 2008, 13:52
Ort: Härnösand

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av lampros » 10 oktober 2009, 07:41

Nu tänkte jag fråga om detta med AVHÄSTNING.

Alla vet att Englands och USA:s arméer slutade använda hästar en tid före andra världskriget. Och att tyskarna samtidigt fortsatte med detta (de köpte t ex trosshästar från just England, det fanns ju gott om dem av nyss nämnda skäl).

Men hur var det med Sovjet, hade de också kvar trosshästar? Det måste de ha haft. De hade ju även ridande kavalleri (beridet infanteri), sist använt 1943, ja kanske ännu längre.

Och hur var det med franska armén 1940, var den också avhästad? Lastbilar istället för trosshästar? Tacksam för svar.

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 28572
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av Hans » 10 oktober 2009, 10:46

Hästar fanns.
http://france1940.free.fr/armee/dlc.html

Britterna var väl de som var mest avhästade innan jänkarna kom med.

MVH

Hans

Användarvisningsbild
lampros
Medlem
Inlägg: 1836
Blev medlem: 2 april 2008, 13:52
Ort: Härnösand

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av lampros » 11 oktober 2009, 08:14

Tack, fransmännen hade alltså trosshästar.

Och för taktiskt kavalleri - som tråden också nämner - så slår det mig plötsligt att nobelpristagaren Claude Simon var kavallerist 1940.

Detta slags ridande kavalleri, hästar använt för stridsuppgifter, hade Sverige fram till 70-talet (K4 Umeå). Schweiz lär fortfarande ha ridande bergsjägare - och har de det inte så avskaffades det väldigt nytligen. Jag har sett i någon tysk illustrerad veckotidning typ Stern att schweizarna minsann hade sina ök i armén in på 90-talet.

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 28572
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av Hans » 11 oktober 2009, 11:46

Klockmakarna, 1972 om jag begriper det hela rätt.

http://www.explorateur.ch/explo/histoir ... teurs.html

MVH

Hans

Användarvisningsbild
Ro/Lt
Medlem
Inlägg: 135
Blev medlem: 6 mars 2008, 19:50

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av Ro/Lt » 27 oktober 2009, 20:44

Angående "eldsignalering ropa" som det talas om för några sidor sedan, glömmer vi inte en viktig sak med "ropa" - nämligen att man med ropa avser att motparten ropar tillbaka all signalering för att avsändaren skall förvissa sig om att mottagaren tagit emot budskapet rätt. Man drar sig till minnes att man som eldledningssignalist skulle säga "Rätt" till eldledaren efter att varje kommando från denne mottagits rätt av skjutande enhet. Vid fel vill jag minnas att man skulle ropa t ex "Fel, X6100 Y3200 Z50 kom" med betoning på vad som var fel. Några siffror fel i en eldsignalering kan vara ödesdigert... Vad jag lärt mig så förekom "ropa" även i annan signalering när radio var nytt i militär verksamhet.

Användarvisningsbild
lampros
Medlem
Inlägg: 1836
Blev medlem: 2 april 2008, 13:52
Ort: Härnösand

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av lampros » 8 november 2009, 13:04

predator skrev:lampros Vad är det för bok du skriver? Namn ? och när kommer den ut??
Ja, nu är den här: "Stridsmiljö 2500". Jag har nämnt den i tråden "böcker av skalmaniter". Och länken till boken finner ni här, hela filen för nerladdning:

http://www.fandom.se/svensson/Stri.pdf

Eftersom detta är tråden där vi diskuterar ARMÉFRÅGOR av skilda slag, kan det här vara värt att nämna lite bakgrundsfakta till denna krigiska science fiction-roman.

Boken skildrar ett interstellärt krig på 2500-talet. Människan har råkat i krig med en fientlig art, saurierna, och för detta måste man rusta upp och ta tillbaks vad fienden erövrat.

Så om vi ser till vapen och taktik, vad är det som gäller i denna roman? Vad har jag konstruerat och hur har jag resonerat?

Om vi börjar med ELDSYSTEMET så utgick jag ifrån att det skulle finnas energivapen, för människans vidkommande laservapen som fungerar i luftatmosfär (dagens laservapen fungerar bara i vakuum pga den s k linseffekten). Sedan visade det sig på ett tidigt stadium, efter några utkast där systemet s a s provades, att man måste ha något slags kraftfält för att skydda soldater och fordon för lasern, annars slås ju alla ut på ett ögonblick. Utan något som helst skydd mot energivapen blev striden för enkelspårig så för spelets skull uppfann jag ett batteridrivet kraftfält, applicerbart på dels fordon dels soldater. Dock kan fältet slås ut om TVÅ strålar träffar det samtidigt, s k VINKELBILDNING som jag kallar det. EN stråle snarast stärker fältet, TVÅ avgivna i rätt vinkel kollapsar det.

Vad gäller infanterivapen finns det därutöver raketartilleri av sedvanligt slag (Katyuscha, Nebelwerfer); "raketartilleri" låter ju så framtidsaktigt och dant, därför finns det med - och krig utan artilleri, vad är det? Inget krig alls i min bok. Vidare förekommer några Goliattanks med elektronstrålepjäs men för övrigt inga bandfordon, bara farkoster som svävar, s k SVÄVARE. De hålls i luften av en KRISTALLMAGNET och drivs framåt, får REAKTION av en s k lasermotor, med explosioner i brännkammare orsakad av en laser. Denna motor uppfanns av en viss Sandor Nagy IRL, den har dock ej provats i verkligheten. Lasern upphettar luften i brännkammaren och får denna att drivas bakåt, en variant på reaktionsdrift.

Mer som är?

Man kan ju nämna KREBABOMBER. I den framtid det gäller är kärnkraft och atomenergi passerade stadium, så för att få lite tyngre understöd har man KREBABOMBER, akronym för KREtsBAnebomber. Det är acceleratorer på rymdskepp i planetär omloppsbana, magnetiska slungor som slänger kuber av pressat skrot ner på en planetyta. Effekten vid nedslaget är som en atombomb. Denna idé fick jag från Heinleins "Revolt mot jorden" (1966), där en månkoloni bekrigar jorden med detta vapen, stenblock slängda mot jorden med hjälp av massaccelerator. Ett effektivt vapen som i sinom tid ger kolonin frihet.

Sist kan man ju nämna vilken UTRUSTNING en infanterist har i detta 2500-tal, tiden i min roman.

Han har ett underställ och ovanpå det en stridsdräkt i canormafiber, en teknisk fiber av kolnanorör som gör att dräkten kan förslutas mot verkan från både gas och splitter. Därutöver bärs en mikroturbin (eller, i tidigare fasen av kriget, ett batteri) som genererar kraftfältet som skyddar mot energivapen. Sedan bärs en hjälm med inbyggd radio och talventil, det sistnämnda för att kunna höra omgivningens ljud. En liten blackberry eller stridsdator bärs på vänster handled, kallad komlänk. Laserkarbin med batteridrift är beväpningen.

Detta var något av det jag tänkt gällande eldsystem, vapen och utrustning i min roman. Mycket mer kunde sägas, om t ex hur förbanden är organiserade, om strategi och taktik, om flottoperationer och rymdjägare och annat, men detta får räcka tills vidare.

Användarvisningsbild
predator
Medlem
Inlägg: 3612
Blev medlem: 4 september 2004, 15:22
Ort: Göteborg

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av predator » 8 november 2009, 16:23

Den låter spännande. Och det jag har läst så har du tänkt till med. Ska bli spännande att läsa hela.

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 28572
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av Hans » 8 november 2009, 16:49

Lampros,

Förslag, be någon moderator att lyfta ut SF delen till lämplig avdelning (kontrafaktisk eventuellt) - historiska lyspistoler känns inte riktigt hemma tillsammans med laservapen om 500 år :lol: :wink:

Har du läst Heinleins Starship Trooper?

Mina 2 € cent.

MVH

Hans

Användarvisningsbild
lampros
Medlem
Inlägg: 1836
Blev medlem: 2 april 2008, 13:52
Ort: Härnösand

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av lampros » 9 november 2009, 00:06

Hans skrev:Lampros,

Förslag, be någon moderator att lyfta ut SF delen till lämplig avdelning (kontrafaktisk eventuellt) - historiska lyspistoler känns inte riktigt hemma tillsammans med laservapen om 500 år :lol: :wink:

Har du läst Heinleins Starship Trooper?
Visst, admin får gärna skapa en tråd om krigs-science fiction. Å andra sidan störs inte JAG PERSONLIGEN av att diskutera laservapen i denna tråd: vapen som vapen, armé som armé, idag eller imorgon. Frågan om taktik i det 26:e seklet är även det en "Lampros arméfråga" så att säga. Och vad gäller LYSPISTOLER så förekommer sådana även i "Stridsmiljö 2500", den manicken har nått fulländing och kan tryggt integreras även i 2500-talets armé...

Nåväl, det andra Hans nämner - "Starship Troopers" - och den har jag förvisso läst. Vad gäller den tekniska biten så är den ännu rätt okej, Heinlein har skapat diverse tekniska prylar som känns trovärdiga. Som virtuellt rutnät projicerat på omgivningen via en manick i hjälmen, bra för att vara gjort 1959 så att säga, det år romanen kom. Och dräkterna man bär med små jetmotorer, well, spekulativt och djärvt men det blir lite "flyga och fara" till slut - man bara åker omkring och kastar atombomber och alla utomjordingar bara dör, de verkar inte ha vapen att skjuta tillbaks med...!

Romanens strider känns lite som "övning med skarp ammunition". Det är ingen duellkänsla, fienden är pappfigurer som skjuts ned. Det åsido så vet Heinlein hur militärförband kan vara organiserade, markförband nota bene - för själv hade han varit i flottan. Han hade väl kikat US Marines över axeln så att säga.

Så om man står ut med grabbig chauvinistisk jargong och långrandiga politikföreläsningar mellan varven, så kan Heinleins roman duga. På svenska som "Stjärnsoldat". Annars gillar jag Haldemans "Det eviga kriget" (The Forever War) bättre, en liknande rymdkrigshistoria men med lugnare jargong, mer markstrider (inga fåniga jetpacks) och i övrigt en välkonstruerad framtidsmiljö och teknik. Haldeman var Vietnamveteran har jag för mig, inga problem för honom att skapa trovärdig militärlivskänsla så att säga.

Användarvisningsbild
Wedman
Medlem
Inlägg: 609
Blev medlem: 27 juli 2007, 16:48
Ort: Ludvika

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av Wedman » 9 november 2009, 16:44

Visserligen varken kavalleri eller dragoner men Österrike hade Tragtierstaffeln under 1980-talet (tre kompanier totalt), och antagligen än idag.

Användarvisningsbild
lampros
Medlem
Inlägg: 1836
Blev medlem: 2 april 2008, 13:52
Ort: Härnösand

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av lampros » 18 november 2009, 10:10

Vem var den första moderna amazonen?

Var det Calamity Jane? Eller Modesty Blaise? Eller Ursula Andress' rollfigur i första Bondfilmen där hon stiger ur vågorna med kniv i bältet och mord i blick...?

Strunt samma, det där är akademiska frågor nu när vi har riktiga amazoner i form av kvinnliga officerare. Dessa har jag porträtterat i en nyskriven pjäs kallad just "Amazoner". Den handlar om två kvinnliga kadetter som delar logemenet; den ena är lite naiv och blåögd, hon har blivit officer "för att skydda hjälpsändningar" säger hon, medan den andra är en modern Hervor som tagit värvning för att strida och inget annat. Hon undervisar sin kamrat i hur allt ligger till; ska hon lyckas göra en krigare av den blåögda Annika, ska hon lyckas förmedla sin vision till en som gått på myten om att det aldrig mer blir krig...?
---
Det är som sagt en pjäs, ett scendrama, lagom för att läsa på skärm om jag får säga det själv. Med i samma fil är två andra pjäser, varianter på min novell "Riddaren, djävulen och döden". Hela filen med riddare, amazoner och allt, en fil kongenialt kallad "Mellan svärdet och ak 5:an", hittar ni här:

http://www.fandom.se/svensson/Drama.pdf

Slå till och ladda ner den idag, det är gratis.
Detta skrev jag igår i tråden "böcker av skalmaniter". Jag har alltså lagt ut pjäser på nätet, tre pjäser i en fil, och för denna tråd - lampros arméfrågor - så är pjäsen "Amazoner" synnerligen relevant.

Den handlar om:

- hur det är att vara kadett i dagens armé

- hur det är att vara KVINNA och kadett i armén

- hur det är att som arméanställd leva i den officiella bilden av "den eviga fredens rike", parallellt med att det förekommer krishärdar i hela världen

- hur man ska ställa sig till utlandstjänst versus detta att försvara riket

Pjäsen utspelas på ett kvinnologement med kadetterna Annika och Catolyn i centrum. Så finns där två andra kadetter, det finns en DB och lite annat. Pjäsen utspelas under 24 timmar: från kvällsuppställning och vila till oväntad kvällstjänst och hemkomst från denna, samt samtal på småtimmarna fram till morgonuppställningen. Därmed har man det där som dramatikerna alltid velat ha, RUMMETS OCH TIDENS ENHET. Utöver det är det en helball pjäs med strong dialog och citat och anspelningar och annat skoj. Länk ovan.

Användarvisningsbild
lampros
Medlem
Inlägg: 1836
Blev medlem: 2 april 2008, 13:52
Ort: Härnösand

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av lampros » 29 november 2009, 11:12

Jag lägger ut en del manus på nätet nu, det kanske ni sett. Relevant för denna tråd är sf-romanen "Stridsmiljö 2500" och pjäsen "Amazoner" som jag talat om nyss. Och nu är jag i farten med ännu en roman, "Camouflage".

Jag skriver om den i tråden "webböcker av skalmaniter". Men jag ska länka till själva pdf:en här också, var lugna. Tills dess kan jag ju säga att här koncentreras mitt armistiska credo, all min trängtan och längtan till ett liv i trotylstormen. Vi får följa en viss Camouflage i hans fronttillvaro, det är en operation någonstans i världen och det är mycket detaljerat skildrat på kompaninivån, ja även divisioner etc får sin släng av sleven - men huvudpersonen börjar som menig och blir på slutet kompc, han går från klarhet till klarhet även om själva kriget går dem emot, den sida som han strider på.

Ett citat lämpat för denna armétråd kunde vara detta:
Man nådde en äng, planterad med granar i raka rader; här hade trossen gjort halt och här vilade kompaniet i et timme. Sedan delade man upp sig på plutonskolonner och smög fram till stormavstånd, ett torrlagt dräneringsdike. Kikande över krönet såg Camouflage hur arrit möblerade om i ett skogsbryn 200 meter bort. Hitom skogen bredde en lägda ut sig, beströdd med höhässjor.

Han la sig på rygg och andades ut; skönt tänkte han, nu får de andra jobba, jag är bara kompc, ska bara gå sist och kolla. Glöm det där med att leda från täten, jag ska vara gentlemannaofficer idag...!

En minut återstod av bombardemanget; då reste man sig och ryckte fram, skyddade av rök. Plutonskolonnerna avancerade över lägdan, tog skydd bakom höhässjorna, avancerade och bröt in i skogsbrynet. Camouflage och stabsgruppen kom sist, släntrade fram i maklig takt. Han gick där som en hundförare med hela kopplet framför sig; det gällde inte så mycket att leda som att hålla tillbaka, köra strama tyglar.
Ambitionen har varit att skildra vardagen för en frontofficer. Plus lite mer. Vad detta andra är får ni se själva och ni kan tanka ner eländet här:

http://www.fandom.se/svensson/Camo.pdf

Användarvisningsbild
lampros
Medlem
Inlägg: 1836
Blev medlem: 2 april 2008, 13:52
Ort: Härnösand

Re: Lampros arméfrågor

Inlägg av lampros » 11 december 2009, 08:25

Han hade med tiden blivit en smärre legendar: hans namn var fyllt av innebörd, var inbegreppet av frontofficeren. Det gick som en skälvning genom fronten, över kraterfält och sprängda skogar; Camouflage var på väg, då blev det annat ljud i skällan... då stabiliserades fronten, då fick minsta nervvrak som en eldgaffel i ryggen...
Sådan är han, Camouflage, hjälte i romanen med samma namn. "Vilken roman" frågar sig den nytillkomne läsaren. DENNA ROMAN säger jag:

http://www.fandom.se/svensson/Camo.pdf

Det är en krigsroman jag lagt upp på webben. Du kan hämta ner den genom att klicka på länken, välja "spara som" från arkivmenyn (motsv) och sedan placera den på lämplig plats på din hårddisk. Och sedan kan du ta fram den och läsa när du vill, läsa på skärm eller i e-boksläsare, printa ut den eller hitta på någon annan, okänd läsmetod.

Vad handlar boken om då? Den handlar om ett krig - mellan Gondavien och Mirotanien - som är sant jordiska makter, parafraser på verkliga länder; det är ingen fantasy det rör sig om, det är realism med blod, svett och tårar - och glädje, soldatisk, sardonisk glädje över att se arrit möblera om i fiendens skogsdunge.

Den handlar om Döden, om att dö, se Döden i vitögat. "Blott den som Dödens öga skåda kan, / soldaten ensam är den frie man" som det hette under 30-åriga kriget. Om detta låter det så här i kapitel 23:
Att vara soldat är mycket ångestfyllt. Jag menar inte risken för att dö, nej dö är ju det man vill; jag menar ångesten inför att fälttåget ska ta slut en vacker dag, att man inte hunnit stupa dessförinnan. Ångesten inför att ställa in sig på en fredstillvaro, bli civil efter att ha antagit soldatrollen tillfullo; jag är soldat, det är min persona. Det är svårt att lägga av då: som att lära sig krypa efter att ha lärt sig gå – och nu kan man knappt gå – kan varken sitta eller stå –

Man har vandrat över Dödens fält och där har man träffat på Döden själv; inte så konstigt, var ska Döden annars uppehålla sig. Man har vandrat där och träffat Döden, i parentes sagt en vithårig man med vitt ansikte; glöm det där med kåpa och lie.

Man har träffat Döden och man har sagt honom:

- Ta mig med, låt mig få dö i strid! Det är det enda rätta för en soldat som jag, en bitvarg av den gamla stammen!

Men Döden har avvisat en och sedan dragit sin färde – och själv har man lytt hans ord och vänt om, anträtt vägen tillbaka. Det har visserligen inneburit fortsatt tillvaro som soldat, men med ödet ringande i öronen att man inte ska få stupa i strid, inte ljuta en strålande död när man står på topp, inte dö hjältedöden. Man måste alltså vända om, gå tillbaka och börja ställa in sig på ett liv efter kriget, försöka minnas hur det var innan man var soldat. En gång i tiden var man de facto inte soldat, allt har en början; man är inte född med uniformen på och vapnet i högsta hugg, hur konstigt det än kan låta.
Är detta för magstarkt för er? Well, då slipper ni läsa. Ni andra kan ju gotta er åt arméfrågor som skottvidder, skyl och skydd, ledning och samband och mycket annat som skildras i romanen på osökt vis. Ni kan också skrocka åt anekdoter som denna:
Han drog ur pipan med rengöringslapp och läskstång, torkade av olja från de andra vapendelarna och satte ihop pistolen. Han hade inte avlossat den på länge men man måste ändå göra vapenvård. Det kunde till exempel bildas kondens i pipan om den blev varm på dagen och sedan kall på natten, kondens som sedan blev till rost.

Vapenvård; det kunde få en att tänka på historien om korpralen som frågade rekryten:

- Med vad vårdas vapnet?

- Med trassel, sa rekryten.

- Nej, sa korpralen.

- Med trassel och läskstång? sa rekryten.

- Nej.

- Med trassel, läskstång och vapenfett...? sa rekryten.

- Nej! sa korpralen. Det står ju i handboken: "Vapnet vårdas med tanke på att det är statens egendom!"

Camouflage gjorde mantelrörelse och blindavfyrade, satte vapnet i hölstret, knäppte det, reste sig och gick ut på gatan.
Nå, var finns då denna verkligt goda cigarr? Det har jag redan sagt. Men bussig som jag är tar jag webbadressen igen:

http://www.fandom.se/svensson/Camo.pdf

Och för den som undrar vad detta har att göra med "svenska förband 1925-idag" som kategorin heter, kan jag säga att tekniken, taktiken, uniformerna mm i romanen har sin osökta svenska feeling. Det är INTE bokstavligen Sverige som skildras, det är andra länder, men världen, stämningen och atmosfären är åt det svenska hållet med ylleuniform, k-pist, granris, tallmoar och anfall i gryningen. Allt det där som får en gammal arméräv att röras till tårar.

Skriv svar