Utvecklingen av IB77

[Der Löwe]

Vi hade ju en hel ingenjör bataljon i Brigaden. "Normalfördelningen" internationellt är en ingenjör bataljon per division. Alla resurser ska inte putsas ut långt fram, ett skyttekompani är en stridsenhet som ska vara lättrörligt, relativt vägoberoende och inte lsatas ned med för mycket "svans". De kompanier som skall försvara teräng understöds av mer resurser än ett fordon under den tid det behövs. Angående splitterskyddade fordon läste jag nånstans att man gjorde ett val när man införde 77. Antingen moderniserar man 11 brigader från 66 till 77 med skynkabilar, eller så moderniserar man 6 st till IB 77 med splitterskyddade terängbilar. Så här i efterhand tycker jag det varit bättre att splitterskydda ett mindre antal och låtit resterande bibehålla IB 66.

[Sarvi]

Här hemma ser jag inga som helst fördelar med att brigadförband skulle vara lätt splitterskyddade istället för mekaniserade.

Man hade kanske fått fler förband av den förra typen än den senare? Att kvantitet skulle gå före kvalitet är ju inte direkt ett okänt fenomen om man tittar på den svenska armén under efterkrigstiden.

Vad menar vi förresten med "lätt splitterskyddade" kontra "mekaniserade"? Jag skulle säga att ett mindre antal infanteribrigader men med typ XA-180 och ikv 91 istället för tgb 20 och pvpjtgb 9031 hade haft större trovärdighet som anfallsförband.

[MD650]

Om vi nu hade begränsade resurser att mekanisera vår IB77, hade vi kunnat öka åtminstone skyddet genom att tillföra en traktorgrävare/hjullastare i resp. skyttekompani?
Eftersom vi eftersträvade att vara i förhand hade vi också kunna gräva ned oss, både i stridsställningar och förläggningar.
Men framförallt vid försvar.

Ofta som kompchef fick man en ingplut med lite maskinresurser sig underställd bl.a vid förberedelser för fördröjningsstrid.
En bra resurs som kunde hjälpa till med mycket.

[Stellan Bojerud]

Infanteriinspektören, öv1 Leif Kesselmark: "Pansarskydd är bra - men gropen är bättre!"

[Erik Ljungberg]

Annan infanteriöverste, glömt vem, i början av 90-talet: "Rörlighet är skydd"

[Sarvi]

Infanteriinspektören, öv1 Leif Kesselmark: "Pansarskydd är bra - men gropen är bättre!"

Annan infanteriöverste, glömt vem, i början av 90-talet: "Rörlighet är skydd"

Gropen är bra, men föga rörlig. Rörlighet med tgb är god åtminstone på väg, men skyddet lämnar en del att önska om man pådrar sig uppmärksamhet från artilleri/flyg.

Jag motsäger ingen av herrarna, det jag funderar över är om man gjorde rätt prioritering när man beslutade om motoriseringen i form av tgb när man övergick från 66 till 77. Man behöver inte skapa en tung pansarbrigad och glömma bort fältarbetskonsten bara för att man tillför en gnutta splitterskydd till brigadens skyttedelar. 77 skulle ju föreställa ett anfallsförband. Hur hade man tänkt sig att anfalla med IB77 mot en mekaniserad fiende som tagit terräng och inrättat sig för försvar?

[MD650]

/flyg.

Jag motsäger ingen av herrarna, det jag funderar över är om man gjorde rätt prioritering när man beslutade om motoriseringen i form av tgb när man övergick från 66 till 77. ?

Beakta att man gick från cykeltolkning till att åka uppsuttet till FAPvilket innebar högre stridsvärde på soldaten.
På den tiden var det ett stort steg i utvecklingen.
Man var nog inte mogen av olika skäl att ta ett så stort steg som att mekanisera infanteriet.
Om det var rätt eller fel? Vem vet?

[jorjoh]

Hur hade man tänkt sig att anfalla med IB77 mot en mekaniserad fiende som tagit terräng och inrättat sig för försvar?[/quote]
Man hade INTE tänkt sog anfalla en mekaniserad, försvarsgrupperad fiende. Nu krävs pansarförband, eller att man genom kraftig indirekt eld kan få honom flytta sig och bli gripbar.
Infanteriet tar oförsvarad terräng, för att därifrån verka mot fi. Det var grunden.

[jorjoh]

[quote="Der Löwe"] Så här i efterhand tycker jag det varit bättre att splitterskydda ett mindre antal och låtit resterande bibehålla IB 66.[quote]

Håller helt med!

[jorjoh]

[Tyvärr kan jag inte minnas en enda övning i fördröjningstrid där vi samövade med ing/pi-förband och förbättrade eldställningar. Däremot samövade vi mycket avseende fältarbeten som minering, bro/vägförstöring etc. Men I12 låg samgrupperat med ING2, så det var naturligt just i Eksjö

[MD650]

Man hade INTE tänkt sog anfalla en mekaniserad, försvarsgrupperad fiende. Nu krävs pansarförband, eller att man genom kraftig indirekt eld kan få honom flytta sig och bli gripbar.
Infanteriet tar oförsvarad terräng, för att därifrån verka mot fi. Det var grunden.

Vilket stöd har du för det?
Det finns ett antal reglementen som påvisar det du beskriver. Bl.a. fanns uppgiften framtvinga till art/grk där syftet var precis det du beskriver d.v.s. att få honom att flytta på sig för att göra honom gripbar.
Om det fungerade i praktiken är en annan sak.

[jorjoh]

BrigR A Komp. "Vid strid mot en fiende med stridsfordon betonas strid från förberedda stridsställningar liksom kravet på gynnsamma duellvärden" och vidare framgår att endast förband med stridsvagnar tar försvarad terräng och fi disponerar strv. Övriga förbandstyper som beskrivs "tar oförsvarad terräng i syfte att därifrån bekämpa fi.
Vissa kallade detta för "anfall", men det blev eldöverfallsteknik i slutänden som krävde förberedelser i stridsställningen. För lägre förband inom IB/NB blir stridstekniken densamma som vid fördröjningsstrid.

I praktiken torde det varit knepigt att framrycka nära en försvarsgrupperad, mekaniserad fiende (som förberett motanfall),och i okänd terräng snabbt hitta lämpliga stridsställningar (frontalt skydd osv..). Och när vi skjuter indirekt för att få honom flytta sig ska han komma "kanaliserad" och visa sidmål. Strv i front kunde ingen skytte/pvplut i IB ta (undantag robot)
Nej, det blir så opraktiskt att ett anfall med IB/NB snarare blir av arten att reta upp fi och slå på honom under fördröjning bakåt.
Och har vi anfallit i syfte flytta honom är överraskningsmomentet borta. Nu vet han ju att vi är där, så nu skjuter han sig fram.

Men vi utgår ju ofta från att vi även är numerärt underlägsna. Så behövde ju inte vara fallet. Är vi 5-6:1 torde vi kunna slå även en
nå framgång.

[MD650]

BrigRA-serien var minst 15 år efter IB 77.
Det blir lite svårt att jämföra äpplen och päron.
Det som beskrivs i BrigR A är pansar/mek- resp. mekinfförband.

[Stellan Bojerud]

Oavsett reglementen m m utbildades och övades truppen i IB 77 precis som tidigare i IB 66. Det var blott lite skillnad i resvanor till fronten. Ett utpräglat skogsinfanteri, som maniskt skydde de gula partierna på fältkartan. Stridstekniken byggde på erfarenheter från Finlands krig 1939-1944 och planterades i svenska infanteriet av övlt Richard Nilsson (I 6), fd chef sv frivilligkomp.

Jag lärde mig svensk skogsstrid vid KS 1965-1966 och höll fast vid den tekniken även då doktrinen ändrades till att vid överraskande sammanstöt med fi övergå till att bilda pvfront och senare föra fördröjningsstrid. Mitt aggressiva spel med såväl förplutons, förkompanis och främre bataljons anfall genom omfattning höger alt vänster gav alltid stor utdelning, eftersom fi inte förväntade det beteendet.

[Hans]

Jag lärde mig samma sak nästan 20 år senare. Jag fick dock en aha-upplevelse när jag läste 'Det röda massanfallet' och tyckte mig känna igen mycket från boken i IB 77 reglementena.

Några kommentarer runt detta?

MVH

Hans