Försvaret av Milo ÖN i gränszonen

I samarbete med SoldF
Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Dragspelet

Inlägg av Stellan Bojerud » 15 feb 2007 12:34

Krigsplanläggningen för ÖN var under hela 1900-talet ett dragspel som böljade mellan Lule, Råne och Kalix älvar, ja ibland t o m Torneälven. Fram till 1918 var läget klart med ryssarna direkt på andra sidan gränsälven. Bodens fästning var "städet" och framför denna skulle 2.armén (motsv armékår) från utgångsläge Morjärv anfalla söderut mellan Råne och Kalix älvar och slå längs kusten mot Luleå framträngande fiende.

Sedan Finland blivit självständigt påverkade detta svensk krigsplanering i ÖN. Under och efter VK 2 försvarades ÖN av 2.armékåren (III., XII och XV.fördelningarna). Det vanliga var att gruppera först gripbara fördelning (XV, Boden) i Kalixlinjen. Nästa tillkommande fördelning bedömdes vara III (Skövde) som ibland kvarlämnade en eller flera brigader som strategisk reserv i västra Sverige. Sedan antogs XII.förd (Östersund) tillkomma. XII.förd "upplöstes" så att fördelningsstaben svarade för området norr om Kalixlinjen, d v s östra delen av Fo 66. Brigaderna underställdes III. resp XV.förd.

Alltså:
1. XV.förd i Kalixlinjen.
2. III.förd i olika alternativ. a) Fi har tagit Finland och börjat gå in i Sverige - förd grupperas mellan Råne och Luleälven b) Finland håller - förd grupperas framför Kalixlinjen, i bästa fall ända fram till gränsälven c) Fi har redan börjat bryta in i Kalixlinjen - XV.förd fördröjer och III.förd grupperas i Luleälvslinjen.

Sedan 2.armékårsstaben lagts ner kom Fo 67 att i praktiken fungera som armékårsstab vad gällde krigsplanläggning även om denna formellt dirigerades från VI.milostaben (Milostab ÖN).

Planeringen ändrades gång på gång. Det verkade som om varje planeringsvända såg det som ett självändamål att komma till annat resultat än den föregående. Det var som på aktiemarknaden. Finlands vilja och förmåga att kämpa skrevs upp eller skrevs ner, varvid den svenska krigsplaneringen blev offensiv d v s Torne älv, eller defensiv d v s Luleälven eller någonsta´ns däremellan, d v s Kalix eller Råneälven beroende på dagsnoteringen för finnarnas "marknadsvärde".

När jag tjänstgjorde i Fo 67 1965 resp 1982-83 stod 3.förd i utgångsläget framför Kalixlinjen ungefär vid Sangis älv.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Politiska signaler

Inlägg av Stellan Bojerud » 15 feb 2007 13:12

Då jag tjänstgjorde i ÖN funderade jag mycket kring 614,batteriet PARVIAINEN NV Haparanda. I några krigsspel kom vi fram till att detta batteri skulle falla i fiendehand inom tre dygn när det gick som bäst. Varför bygga ett fast batteri så nära gränsen att det framstod som närmast ofrånkomligt att det på kort tid skulle falla i fiendehand?

Det var nästan som om åtgärd nummer ett efter krigsutbrottet var att beordra chefen PARVIAINEN att utrymma batteriet och spränga pjäserna.

Batteri PARVIAINEN var som jag såg det främst en säkerhetspolitisk markering av att hela Sverige skulle försvaras även öster om Kalix älv. Rollen av säkerhetspolitiska signaler gällde i varierande grad även övriga fasta batterier i ÖN.

De fasta anläggningarna genererade en omfattande ryktesspridning som inkluderade att de skrotade pansarskeppens 28 cm kanoner satts upp i Kalixlinjen. Kalixlinjen marknadsfördes som "världens starkaste befästningslinje" i krigsavhållande syfte. Detta var ett vågspel. Hur skulle den svenska krigsmoralen påverkas om "världens starkaste befästningslinje" ändå föll?

Som delvis uppväxt i Boden lärde jag mig redan som skolpojke mängder av typiska Boden-rykten såsom t ex att SVEDJEBERGSFORTET kunde beskjuta Luleå hamn och liknande nonsens. I verkligheten saknades det ca 20 km i räckvidd för att göra det.

Bodens Fästning var redan 1918 fullständigt omodern. Likväl hölls den igång ända till 1999, främst som säkerhetspolitisk symbol.

Det enda fortet som moderniserades mer ingripande var RÖDBERGSFORTET. Jag hade 1982 till uppgift att visa detta för en grupp utländska observatörer (första dagen var det spänt mellan NATO, WP och de neutrala, men redan andra dagen var det en glad skara allmänt förbrödrade "ungar" på skolresa).

Det föll på min lott att sprida desinformation till observatörerna genom följande falska påstående: "Jag är ledsen att vi av sekretesskäl bara kan visa det äldsta fortet (osant). Vi har emellertid beslutat att vi kan visa detta därför att det skall moderniseras (osant) och att det därför inte hotar säkerheten att visa det. Det ni nu ser kommer att förändras".

Sanningen var ju att RÖDBERGSFORTET var det modernaste, som falskeligen utgavs för att vara det mest omoderna. (Det mest omoderna var MJÖSJÖFORTET).

Ja, nu är jag pensionerad och har erhållit medaljen för nit och redlighet som lögnare i rikets tjänst.

Dessbättre var ingen av de utländska observatörerna fortifikatör utan en blandad kollektion av infanterister, pansarsoldater, flygare och sjömän. Jag tror de svalde bluffen med hull och hår.I vart fall gjorde fransmannen, som var marininfanterist, det helt och hållet. Jag hade studietjänstgjort i franska marininfanteriet 1980 och blev därför särskilt god vän med den franske majoren, med vilken jag delade både ett och två glas vin på hotell Globetrotter i Luleå.

Användarvisningsbild
Urban
Medlem
Inlägg: 761
Blev medlem: 04 mar 2006 19:27
Ort: Snurrande

Inlägg av Urban » 15 feb 2007 15:10

Tack för svaren Stellan!

Lite grann så känns det som om vi hade någon form av maginot linje tänkande, även om många av batterierna nog skulle ha varit till nytta vid eventuellt krig, frågan är bara hur länge kanske.

Man får väl hoppas att vi själva inte blev lurade av vår egen retorik bara :)

Användarvisningsbild
MD650
Redaktör emeritus
Inlägg: 16318
Blev medlem: 27 mar 2002 13:40
Ort: Det egentliga Sverige

Inlägg av MD650 » 15 feb 2007 22:13

Urban skrev:Tack för svaren Stellan!

Lite grann så känns det som om vi hade någon form av maginot linje tänkande, även om många av batterierna nog skulle ha varit till nytta vid eventuellt krig, frågan är bara hur länge kanske.

Man får väl hoppas att vi själva inte blev lurade av vår egen retorik bara :)
Till skillnad mot fransmännens statisk tänkande så skulle vi uppträda aktivt och rörligt med stöd av skansar, motständsnästen/-omr och fasta batterier.
Rekommenderar att läsa hur den tyska taktiken och filosofin byggdes upp under 1.vk.
:)
Senast redigerad av 1 MD650, redigerad totalt 19 gånger.

Patric Norrå
Medlem
Inlägg: 137
Blev medlem: 13 jul 2006 10:49
Ort: Gävle

Inlägg av Patric Norrå » 19 feb 2007 00:25

bobben skrev:
AMS-pengarna skulle inte armen se till sina rörliga förband. Nej visst. Stellan Bojerud har jag i detta forum sett tala om "svarta brigader". OK för "svarta befästningar". Men försvaret var/är väl inget AMS-projekt?
Alla pengar kom ju från samma ficka = min (och jag hoppas även er :wink: ).
Det trode inte jag heller till för något år sedan, men nu är jag övertygad om att svaret är Jo!

bobben
Medlem
Inlägg: 42
Blev medlem: 10 feb 2007 11:58
Ort: 2007-02-10

Re: Dragspelet

Inlägg av bobben » 19 feb 2007 09:45

Stellan Bojerud skrev:Krigsplanläggningen för ÖN var under hela 1900-talet ett dragspel som böljade mellan Lule, Råne och Kalix älvar, ja ibland t o m Torneälven. Fram till 1918 var läget klart med ryssarna direkt på andra sidan gränsälven. Bodens fästning var "städet" och framför denna skulle 2.armén (motsv armékår) från utgångsläge Morjärv anfalla söderut mellan Råne och Kalix älvar och slå längs kusten mot Luleå framträngande fiende.

Sedan Finland blivit självständigt påverkade detta svensk krigsplanering i ÖN. Under och efter VK 2 försvarades ÖN av 2.armékåren (III., XII och XV.fördelningarna). Det vanliga var att gruppera först gripbara fördelning (XV, Boden) i Kalixlinjen. Nästa tillkommande fördelning bedömdes vara III (Skövde) som ibland kvarlämnade en eller flera brigader som strategisk reserv i västra Sverige. Sedan antogs XII.förd (Östersund) tillkomma. XII.förd "upplöstes" så att fördelningsstaben svarade för området norr om Kalixlinjen, d v s östra delen av Fo 66. Brigaderna underställdes III. resp XV.förd.

Alltså:
1. XV.förd i Kalixlinjen.
2. III.förd i olika alternativ. a) Fi har tagit Finland och börjat gå in i Sverige - förd grupperas mellan Råne och Luleälven b) Finland håller - förd grupperas framför Kalixlinjen, i bästa fall ända fram till gränsälven c) Fi har redan börjat bryta in i Kalixlinjen - XV.förd fördröjer och III.förd grupperas i Luleälvslinjen.

Sedan 2.armékårsstaben lagts ner kom Fo 67 att i praktiken fungera som armékårsstab vad gällde krigsplanläggning även om denna formellt dirigerades från VI.milostaben (Milostab ÖN).

Planeringen ändrades gång på gång. Det verkade som om varje planeringsvända såg det som ett självändamål att komma till annat resultat än den föregående. Det var som på aktiemarknaden. Finlands vilja och förmåga att kämpa skrevs upp eller skrevs ner, varvid den svenska krigsplaneringen blev offensiv d v s Torne älv, eller defensiv d v s Luleälven eller någonsta´ns däremellan, d v s Kalix eller Råneälven beroende på dagsnoteringen för finnarnas "marknadsvärde".

När jag tjänstgjorde i Fo 67 1965 resp 1982-83 stod 3.förd i utgångsläget framför Kalixlinjen ungefär vid Sangis älv.
Refererar till min grundfråga....

Så det du säger är:
1. Befästningarna/forten "låste" inte våra strategers tänkande vad gällde stridens förande. De fokuserade istället helt på Finlands "börskurs".
2. De (forten) låg ofta på "fel plats" - skulle inte inverka på den avgörande striden (d.v.s. 3. förd anfall)?

Väcker frågorna:
A. Var de tillräckligt starka för att (i den mån de var kända av fi) påverka hans planering?
B. Låg de i så fall på "rätt plats" för att kanalisera hans manöver dit vi ville inför fördelningsanfallet/slutstriden?

Darkwand
Medlem
Inlägg: 106
Blev medlem: 10 apr 2004 23:45
Ort: Konungariket Sverige

Inlägg av Darkwand » 20 maj 2007 23:05

Tänk på att batterierna var utsprängda i svenska granit och inte i något leksaksmaterial som tex Betong en "bunker buster" skulle ha direkta problem att komma någonvart om den inte träffade en svag punkt.
Jag ser själv batterierna som ett snabbt och billigt sätt att ge förband i mobiliseringsskedet ett understöd som dom annars kunnat bli utan.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Fasta batterier i Övre Norrland

Inlägg av Stellan Bojerud » 21 maj 2007 10:03

Byggandet av fasta batterier och andra försvarsanläggningar i ÖN hade en säkerhetspolitisk innebörd. En signal om att vi avsåg försvara ÖN. Det var då det.

Vilken säkerhetspolitisk signal innebar avmilitariseringen av Gotland?

Det tog 100 år innan ÖN fick full status som försvarsobjekt genom att en milostab inrättades där 1942. Det kommer att ta lika lång tid att inse att ÖN:s roll inte är densamma idag som 1942.

Dagens svenska "insatsförsvar" har nog sina kvaliteter, men kvantiteten räcker blott till att lösa denna uppgift: Svenska armén försvarar Arlanda flygplats intill dess det första kamerateamet från CNN är på plats.

Användarvisningsbild
Rancid
Medlem
Inlägg: 354
Blev medlem: 02 apr 2003 12:16
Ort: Planet Earth

Inlägg av Rancid » 01 jun 2007 19:39

Artikel om Hertsöbergets kanoner och deras eventuella framtid.

http://www.nsd.se/artikel.aspx?artid=61281&arkiv=False

Artur Szulc
Medlem
Inlägg: 1954
Blev medlem: 24 mar 2002 16:40
Ort: Västra Götaland

Inlägg av Artur Szulc » 02 jun 2007 08:07

Dagens svenska "insatsförsvar" har nog sina kvaliteter, men kvantiteten räcker blott till att lösa denna uppgift: Svenska armén försvarar Arlanda flygplats intill dess det första kamerateamet från CNN är på plats.
En helt korrekt slutsats, som jag som bara har jobbat i Försvarsmakten i 5 månader delar. Jag är visserligen civilanställd men nyss hemkommen från slutövningen så kan jag, utan att gå in på detaljer, säga att vårt försvar inte vet vad det är man övar inför.

Användarvisningsbild
MD650
Redaktör emeritus
Inlägg: 16318
Blev medlem: 27 mar 2002 13:40
Ort: Det egentliga Sverige

Inlägg av MD650 » 03 jun 2007 12:16

Håll er till ämnet.
:)

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Kalixlinjen

Inlägg av Stellan Bojerud » 08 jul 2007 11:19

Som nämnts i ett inlägg ovan är benämningen "Kalixlinjen" missvisande eftersom det inte rör sig om en linje utan en födröjningszon öster om KALIX ÄLV.

Östra gränsen för befästa fördröjningszonen är SANGIS ÄLV och den västra är KALIX ÄLV.

Djupet på fördröjningszonen är i söder ca 40 km och i norr ca 20 km.

Längden är ca 70 km räknat från en punkt ca 10 km söder TÖRE och till en punkt ca 20 km norr ÖVERKALIX.

Användarvisningsbild
Rickard
Medlem
Inlägg: 1787
Blev medlem: 24 mar 2002 13:58
Ort: Stockholm

Inlägg av Rickard » 10 jul 2007 13:40

När jag gjorde värnplikt för lite mer än tio år sedan var vi uppe på en årligt återkommande övning i Lomben för KB-elever i norrland. Det var mest en förevisningsvecka av allehanda utrustning och var för övrigt rätt kul!

Då var vi också och tittade på några av dessa mindre befästningsbyggen och jag minns att man sade att man räknade med att samtliga befästningars exakta plats var kända av fienden. Kanske genom satellitspaning och genom "felkörda" lastbilar.

Jag fick också känslan av att det inte skulle vara så trevligt att sitta i en sådan bunker när fiendens tät kommer avancerande åt det hållet..

Användarvisningsbild
MD650
Redaktör emeritus
Inlägg: 16318
Blev medlem: 27 mar 2002 13:40
Ort: Det egentliga Sverige

Inlägg av MD650 » 10 jul 2007 14:13

Rickard skrev:
Jag fick också känslan av att det inte skulle vara så trevligt att sitta i en sådan bunker när fiendens tät kommer avancerande åt det hållet..
Man kan ju resonera tvärtom.
Är det trevligt att sitta i en bv 206 när fi startar igång sin artillerield?
:)

Användarvisningsbild
Rickard
Medlem
Inlägg: 1787
Blev medlem: 24 mar 2002 13:58
Ort: Stockholm

Inlägg av Rickard » 10 jul 2007 14:32

MD650 skrev: Man kan ju resonera tvärtom.
Är det trevligt att sitta i en bv 206 när fi startar igång sin artillerield?
Säkert minst lika otrevligt det också. Själv utbildades jag på stripbv90 så vi hade det ju lite bättre. :)

Det var nog mest känslan av icke-rörligheten som kändes obehaglig och upplevelsen att dessa försvarsnästen var prioriterade mål som skulle nötas ned ett efter ett.

Var tanken att dessa skulle "försvaras till sista man" eller utrymmas undan för undan? Om inte måste det väl nästan varit en dödsdom att vara placerad i ett sådant, ju närmare gränsen desto värre.